Nu är det helt sjukt. Näsan i böckerna 14 timmar per dag typ. Taskigaste tentan i världen.
Borås - Såg bilderna på fejsbok men är för stressad för att kommentera. Fina anywhooo!
söndag, september 30, 2007
lördag, september 29, 2007
IKT-inlägg, strictly for nerds
Det här inlägget är ett totalt ikt-nördigt inlägg. Måste skriva såna enligt kurslagen. Så, om du som läser detta är en av mina stadiga läsare och inte är intresserad av ikt, var vänligen gå vidare till föregående inlägg. MEN om du mot förmodan är en kurskamrat eller en magister Jan eller bara är intresserad av ikt för pedagoger, klicka på etiketten ikt längst ner i inlägget så får du fram alla mina inlägg om kursen.
Eftersom jag är helt urstressad och har skitmycket att plugga inför tentan nästa torsdag så satte jag mig helt logiskt och gjorde min photostorypresentation i tisdags kväll. Satt uppe till halv två, bara för att det var så jäkla kul. Resultat? Sömnproblem.
I torsdags loggade jag in på fronter och fick se att Ludvig, min käre kursare och basgruppskollega redan lagt in sin presentation, som var skitfin och fick nya idéer. Satt och filligrejsade till halv ett på natten. Men det blev rätt bra måste jag säga. Håller dock med Ludvig om att programmet helt klart har sina begränsningar. Hade hellre powerpointat. När man kollar på presentationen hackar det inför varje ny bild, och bilderna blir pixliga. Detta såg man dock inte när man jobbade med programmet. Bajsigt. Det gick inte heller att lägga texten var man ville, och det gick inte att fadea ihop två olika musikstycken.
Men, troligen lätt för barn att använda, så för skolan kanske det funkar bra. Jag kommer ju dock (förhoppningsvis!) undervisa gymnasieelever, kan tänka mig att de kanske har lite högre krav på programvaran än vad photostory ger.
Anywhooo... Den här kursen har väl egentligen bara ett problem. Den är så jävla kul att mina övriga studier blir lidande. Börjar nästan fundera på om jag borde ha ikt som andra inriktning istället för historia. Just nu är det sådär halvmotiverande att sitta och jämföra kristendomens och islams inverkan på europa och afrika under tiden fram till 1500. MYCKET roligare att filligrejsa med photostory. (Läs photoshop)
Fänk jo änd godnajt
Eftersom jag är helt urstressad och har skitmycket att plugga inför tentan nästa torsdag så satte jag mig helt logiskt och gjorde min photostorypresentation i tisdags kväll. Satt uppe till halv två, bara för att det var så jäkla kul. Resultat? Sömnproblem.
I torsdags loggade jag in på fronter och fick se att Ludvig, min käre kursare och basgruppskollega redan lagt in sin presentation, som var skitfin och fick nya idéer. Satt och filligrejsade till halv ett på natten. Men det blev rätt bra måste jag säga. Håller dock med Ludvig om att programmet helt klart har sina begränsningar. Hade hellre powerpointat. När man kollar på presentationen hackar det inför varje ny bild, och bilderna blir pixliga. Detta såg man dock inte när man jobbade med programmet. Bajsigt. Det gick inte heller att lägga texten var man ville, och det gick inte att fadea ihop två olika musikstycken.
Men, troligen lätt för barn att använda, så för skolan kanske det funkar bra. Jag kommer ju dock (förhoppningsvis!) undervisa gymnasieelever, kan tänka mig att de kanske har lite högre krav på programvaran än vad photostory ger.
Anywhooo... Den här kursen har väl egentligen bara ett problem. Den är så jävla kul att mina övriga studier blir lidande. Börjar nästan fundera på om jag borde ha ikt som andra inriktning istället för historia. Just nu är det sådär halvmotiverande att sitta och jämföra kristendomens och islams inverkan på europa och afrika under tiden fram till 1500. MYCKET roligare att filligrejsa med photostory. (Läs photoshop)
Fänk jo änd godnajt
Turmoil mina damer och herrar
Jag är så FANTASTISKT avundsjuk på alla som får gå på bokmässan (korrektion - HINNER gå på bokmässan), alla som får gå på bloggräkmackefrossa (korrektion - HINNER gå på bloggräkmackefrossa), alla som får gå på bloggöl på gyllene prag med dito fejmspotting (ja.. ni vet vid det här laget. HINNER.)
Istället sitter jag med näsan i enooooorm engelsk bok och försöker besvara tio gigantiska essäfrågor av typen "jämför kina och europa från början av vår tideräkning till 1500, politiskt, ekonomiskt och religiöst strukturellt".
Engelska och jag är inte polare. Men, man lär sig. Dagens ord till exempel: Turmoil=turbulens, kaos, you name it. Ah. Turmoil är ett ganska passande ord för att beskriva hela den här kursen. Mitt liv också för den delen.
Jag skulle vilja skriva om hur fantastiskt lycklig jag blir av vissa saker, men det finns liksom inte ord som räcker till. Jag blir fantastiskt lycklig av att dansa lindy hop. Det låter så jävla banalt, jag vet, men det är så totalt sant. Röra sig i takt tillsammans med en man, det är något magiskt med det hehehehe. Jag blir också fantastiskt lycklig av småsaker. Något min kära vän Lindex poängterade häromdagen. Hon hade gått kurs via jobbet, kurs i positivt tänkande. Då skulle de träna på att se det fina i små detaljer. Lindex hade inte alls svårt för det. Varför? Jo, för JAG var hennes förebild! (Wehoo! Det är nog mitt nya yrke. Förebild.) För att jag alltid ser det positiva i smågrejer. Gör jag? sa jag. Ja, det är ju bara att läsa din blogg så ser du. Ja... det gör jag ju faktiskt.
Fast jag ser å andra sidan också det extrema eländet i små detaljer, till exempel hur fantastiskt jävligt det är att knapparna i min kappa trillar loss HELA TIDEN! Häromdagen satte jag mig och förklarade knapparna krig. Nu jäklar sa jag, och tvinnade ihop en fyrdubbel tråd, sen sydde jag och sydde och sydde och gjorde en snurrgrej som någon klok kvinna av äldre generation lärt mig, exempelvis mormorn eller mamman, fäste tråden enligt sömnadens alla regler. Knapparna har suttit som berget. Tills igår. HUR LYCKAS DE?!?! Hoppade av vagnen vid Korsvägen och fladderifladderi, kände mig som Trinity i Matrix, fast det var ju inte min mening att kapp-fladdra. Nä. Nedersta knappdjävulen hade rymt. Gick ej att återfinna. Dumma.
Men allt detta är ju ejenklien en parentes. För jag har inte alls tid att sitta här heller. Måste åter begrava näsan i böckerna. Fast... det är svårt utan att somna. Eftersom grannen hade efterfest inatt igen.
Istället sitter jag med näsan i enooooorm engelsk bok och försöker besvara tio gigantiska essäfrågor av typen "jämför kina och europa från början av vår tideräkning till 1500, politiskt, ekonomiskt och religiöst strukturellt".
Engelska och jag är inte polare. Men, man lär sig. Dagens ord till exempel: Turmoil=turbulens, kaos, you name it. Ah. Turmoil är ett ganska passande ord för att beskriva hela den här kursen. Mitt liv också för den delen.
Jag skulle vilja skriva om hur fantastiskt lycklig jag blir av vissa saker, men det finns liksom inte ord som räcker till. Jag blir fantastiskt lycklig av att dansa lindy hop. Det låter så jävla banalt, jag vet, men det är så totalt sant. Röra sig i takt tillsammans med en man, det är något magiskt med det hehehehe. Jag blir också fantastiskt lycklig av småsaker. Något min kära vän Lindex poängterade häromdagen. Hon hade gått kurs via jobbet, kurs i positivt tänkande. Då skulle de träna på att se det fina i små detaljer. Lindex hade inte alls svårt för det. Varför? Jo, för JAG var hennes förebild! (Wehoo! Det är nog mitt nya yrke. Förebild.) För att jag alltid ser det positiva i smågrejer. Gör jag? sa jag. Ja, det är ju bara att läsa din blogg så ser du. Ja... det gör jag ju faktiskt.
Fast jag ser å andra sidan också det extrema eländet i små detaljer, till exempel hur fantastiskt jävligt det är att knapparna i min kappa trillar loss HELA TIDEN! Häromdagen satte jag mig och förklarade knapparna krig. Nu jäklar sa jag, och tvinnade ihop en fyrdubbel tråd, sen sydde jag och sydde och sydde och gjorde en snurrgrej som någon klok kvinna av äldre generation lärt mig, exempelvis mormorn eller mamman, fäste tråden enligt sömnadens alla regler. Knapparna har suttit som berget. Tills igår. HUR LYCKAS DE?!?! Hoppade av vagnen vid Korsvägen och fladderifladderi, kände mig som Trinity i Matrix, fast det var ju inte min mening att kapp-fladdra. Nä. Nedersta knappdjävulen hade rymt. Gick ej att återfinna. Dumma.
Men allt detta är ju ejenklien en parentes. För jag har inte alls tid att sitta här heller. Måste åter begrava näsan i böckerna. Fast... det är svårt utan att somna. Eftersom grannen hade efterfest inatt igen.
torsdag, september 27, 2007
Nä, då är det roligare att...
Det är inte så kul när man tvingas gå upp kvart i fyra för att knacka på grannens dörr men de hör inte så man knackar jättehögt men de hör inte så man sparkar allt vad man orkar. Då öppnar de, raglandes, man kikar in och det är ett studentrum på kanske 25 kvadrat och de har alltså inte hört att jag knackade skithårt. För de har efterfest. Galet fulla.
Och fjorton år och luktar kiss.
På en onsdag natt.
Mitt i värsta stressperioden när Ozzy har grymt svårt att sova och verkligen behöver sova.
Nä.
Då är det roligare att komma till skolan där man läser historia och klasskompisen berättar att hon drömt sexdrömmar om Erik av Pommern.
Och fjorton år och luktar kiss.
På en onsdag natt.
Mitt i värsta stressperioden när Ozzy har grymt svårt att sova och verkligen behöver sova.
Nä.
Då är det roligare att komma till skolan där man läser historia och klasskompisen berättar att hon drömt sexdrömmar om Erik av Pommern.
onsdag, september 26, 2007
Me myself and I... and my nerves
Lindy hop är svaret på allt. Stress. Depp. Borta! Var så totalt sänkt innan kursen ikväll, stressdöd. Övervägde att skippa dansen och stanna hemma och gräva ner näsan i romarriket istället. Nepp. Tvinga tvinga. Eller så jättemycket tvång var det väl egentligen inte, det är ju röv-kul, och träna fysiskt är ett måste om man är stressbenägen.
Fast just nu alltså... det är konstigt att det alltid blir så att man har så mycket att göra så att man blir helt förlamad. Har så mycket att läsa och plugga in att jag inte vet var jag ska börja. SKIIIIIIT. Sen behöver jag dessutom: handla lite kläder, handla hårfärg, färga håret, gå till återvinningen med sjukt mycket papper och flaskor, läsa ut boken som ska diskuteras på söndagens fittklubbssammanträde, betala räkningar shit det MÅSTE jag göra imorrn, ringa mamsen, sy om höstkappan och nånstans hade jag visst vänner och sånt som man gärna vill träffa och en improgrupp som man ska vara engagerad och aktiv i?
Tur att man inte är medelålders gubbe med ölmage, då hade man nog fått hjärtinfarkt nu.
Fast just nu alltså... det är konstigt att det alltid blir så att man har så mycket att göra så att man blir helt förlamad. Har så mycket att läsa och plugga in att jag inte vet var jag ska börja. SKIIIIIIT. Sen behöver jag dessutom: handla lite kläder, handla hårfärg, färga håret, gå till återvinningen med sjukt mycket papper och flaskor, läsa ut boken som ska diskuteras på söndagens fittklubbssammanträde, betala räkningar shit det MÅSTE jag göra imorrn, ringa mamsen, sy om höstkappan och nånstans hade jag visst vänner och sånt som man gärna vill träffa och en improgrupp som man ska vara engagerad och aktiv i?
Tur att man inte är medelålders gubbe med ölmage, då hade man nog fått hjärtinfarkt nu.
tisdag, september 25, 2007
Jag vill vara kalif istället för kalifen!
Jag säger bara kurslitteratur på engelska.
Jag kräks.
BAH vad svårt det är. Ozzy läser i vanliga fall (skönlitteratur) ca 100 sidor i timman när det går fort. Nu läser hon... fem. FEM! Tilläggas bör kanske att sidorna är sjukt stora och har två spalter text, men ändå. FEM SIDOR PÅ EN TIMMA! Det är mer än tio minuter per sida! Och då är ändå många av sidorna till hälften täckta med bilder.
Just nu håller jag på med ett kapitel om islams historia. Låt mig exemplifiera:
"Damascus had served as the headquarters of Umayaas rule over the eastern Mediterranean countries, and the Hijaz, the region of Mecca and Medina in Arabia. Abu' al Abba's successor, al-Mansur (r.754-775), founded the city of Baghdad in 761 and made it his capital."
Ok. Ställena är jag med på. I alla fall hyfsat. Damascus, Mediterranean, Mecca, Medina, Arabia, Baghdad. Fem geografiska platser i två meningar. Måste ändå stanna upp vid varje plats och komma ihåg ungefär var det ligger. Men namn på snubbar, klaner, kalifer! Umayaas. Hijaz. Abu' al Abba's. al- Mansur...
HJÄÄÄLP! Jag känner verkligen att jag inte är född och uppvuxen i Arabia. Det snurrar runt helt galet i huvudet. Jag fattar... absolut noll faktiskt. Har mycket lättare att hålla ordning på Karl den Store och Pippin den lille än på Abu' al Abbas och al-Mansur. Trots att jag ganska nyligen (för ungefär två timmar sedan) läste om dem så har jag ingen aning om vilka de är.
Det är typ tjugo sidor kvar om Islam. Dvs fyra timmar. Fyra mycket plågsamma timmar. Hur ska jag kunna muta mig själv att plåga mig igenom dem?
Jag kräks.
BAH vad svårt det är. Ozzy läser i vanliga fall (skönlitteratur) ca 100 sidor i timman när det går fort. Nu läser hon... fem. FEM! Tilläggas bör kanske att sidorna är sjukt stora och har två spalter text, men ändå. FEM SIDOR PÅ EN TIMMA! Det är mer än tio minuter per sida! Och då är ändå många av sidorna till hälften täckta med bilder.
Just nu håller jag på med ett kapitel om islams historia. Låt mig exemplifiera:
"Damascus had served as the headquarters of Umayaas rule over the eastern Mediterranean countries, and the Hijaz, the region of Mecca and Medina in Arabia. Abu' al Abba's successor, al-Mansur (r.754-775), founded the city of Baghdad in 761 and made it his capital."
Ok. Ställena är jag med på. I alla fall hyfsat. Damascus, Mediterranean, Mecca, Medina, Arabia, Baghdad. Fem geografiska platser i två meningar. Måste ändå stanna upp vid varje plats och komma ihåg ungefär var det ligger. Men namn på snubbar, klaner, kalifer! Umayaas. Hijaz. Abu' al Abba's. al- Mansur...
HJÄÄÄLP! Jag känner verkligen att jag inte är född och uppvuxen i Arabia. Det snurrar runt helt galet i huvudet. Jag fattar... absolut noll faktiskt. Har mycket lättare att hålla ordning på Karl den Store och Pippin den lille än på Abu' al Abbas och al-Mansur. Trots att jag ganska nyligen (för ungefär två timmar sedan) läste om dem så har jag ingen aning om vilka de är.
Det är typ tjugo sidor kvar om Islam. Dvs fyra timmar. Fyra mycket plågsamma timmar. Hur ska jag kunna muta mig själv att plåga mig igenom dem?
Computer on rebound
Om ni undrar var jag är nånstans så leker jag just nu fabbror doktor med datorn.
måndag, september 24, 2007
Vad hände med spontaniteten?
Jag tror jag har varit tvättmaskinsbortskämd alldeles för länge. Ända sedan '99 har jag bott i hus där det i princip bara har varit att knalla ner och kolla om tvättmaskinen är ledig. Även där jag bor nu har det varit så.
Fram till augusti 2007.
Vad hände? Plötsligt är alla studenter helt jättestrukturerade och bokar upp tvättstugan aplångt i förväg. Plötsligt måste man veta om man behöver tvätta om en vecka. Man måste vara förutseende!
Jag fixar inte förutseende. Har otroligt svårt för förutseende. Är till exempel bjuden på fest hem till Nanna den femte (eller tredje?) och kan inte svara ja eller nej. Ska det fikas med någon så har jag grava problem med att säga "ja vi säger imorrn klockan tre på Brogyllens". Istället blir det "vi kan väl säga tre-isch och Brogyllen-isch, så hörs vi imorrn under dan".
Vi kommer förmodligen fika exakt klockan tre. Och exakt på Brogyllens. Men jag kan inte bestämma det i förväg.
Det passar alltså mig perfekt att gå ner i tvättstugan och kolla om det är ledigt. Och så raseras världen av att man måste BOKA i FÖRVÄG! EN HEL VECKA I FÖRVÄG! Det går inte. Hur ska jag kunna veta vad jag gör exakt klockan x om en vecka?
Det mest mystiska av allt är - vad har hänt med studenterna? Varför bokar de plötsligt tvättstugan?
Fram till augusti 2007.
Vad hände? Plötsligt är alla studenter helt jättestrukturerade och bokar upp tvättstugan aplångt i förväg. Plötsligt måste man veta om man behöver tvätta om en vecka. Man måste vara förutseende!
Jag fixar inte förutseende. Har otroligt svårt för förutseende. Är till exempel bjuden på fest hem till Nanna den femte (eller tredje?) och kan inte svara ja eller nej. Ska det fikas med någon så har jag grava problem med att säga "ja vi säger imorrn klockan tre på Brogyllens". Istället blir det "vi kan väl säga tre-isch och Brogyllen-isch, så hörs vi imorrn under dan".
Vi kommer förmodligen fika exakt klockan tre. Och exakt på Brogyllens. Men jag kan inte bestämma det i förväg.
Det passar alltså mig perfekt att gå ner i tvättstugan och kolla om det är ledigt. Och så raseras världen av att man måste BOKA i FÖRVÄG! EN HEL VECKA I FÖRVÄG! Det går inte. Hur ska jag kunna veta vad jag gör exakt klockan x om en vecka?
Det mest mystiska av allt är - vad har hänt med studenterna? Varför bokar de plötsligt tvättstugan?
söndag, september 23, 2007
snörvel...
Tjoahadelittanlejjj
När jag fick in det dumma msn-viruset så laddade jag hem en demo på Panda antivirus och rotade igenom datorn med. Det hittade... sisådär trehundra olika virus och trojaner. Hej baberiba. Så nu är det bara att rensa ut allt och börja om från början.
Oh yeah. Precis sånt som jag har tid med.
Så det finns viss risk för bloggstillestånd här. Måste städa dator, fixa nytt windows... BAH!
När jag fick in det dumma msn-viruset så laddade jag hem en demo på Panda antivirus och rotade igenom datorn med. Det hittade... sisådär trehundra olika virus och trojaner. Hej baberiba. Så nu är det bara att rensa ut allt och börja om från början.
Oh yeah. Precis sånt som jag har tid med.
Så det finns viss risk för bloggstillestånd här. Måste städa dator, fixa nytt windows... BAH!
Atjo
Bah! Msn-virus! Windows måste installeras om.
Grr.
Om du läser detta och har mig på msn så öppna inga filer som jag skickar. För det är inte jag som skickar dem. Det är msn-djävulen.
Grr.
Om du läser detta och har mig på msn så öppna inga filer som jag skickar. För det är inte jag som skickar dem. Det är msn-djävulen.
Ozzy - da expert on kill-attacker?
Nä nu går det utför för Ozzy. Andra fylleinlägget på raken.
Skyller allt på Björn. Man skulle dricka ikapp hela tiden. Dålickt.
Jo, vi drack ju klassöl idag. Hela jättestora klassen. Eller ja... Jag, Nanna och Björn. Tre pers. Oh yeah. Världens bästa klass.
Och återigen tog Ozzy världsrekord i snygg flört. Ozzy hittade en fantastiskt fin gosse som hon blev förtjust i, så hon skrev på baksidan av ett kvitto från Klaras: "Har jag chans på dig?" Och så tre rutor "ja, nej kanske" där han fick kryssa i. Gick fram till killen. Lämnade lappen. Gick. Kollade tillbaka och log charmiga söta Ozzy-leendet. Han log tillbaks!
Fast sen... så fick man lite ögonkontakt, men inte mycket. Men lite. Lite leenden och sådär. Och så plötsligt... såg går han. Utan att ha lämnat svar!
Ozzy går fram till bordet där han satt. Där ligger lappen. Ihopvikt, inkilad under ljusstaken. Krysset är i nejrutan. Under står det "Sorry, redan paxad. Petter"
Nu räcker det fan med snygga flörtingar. Om man går ut och är skitsnygg och gör en sån snygg grej men ändå går hem utan kärlek så är livet
bajsigt
Skyller allt på Björn. Man skulle dricka ikapp hela tiden. Dålickt.
Jo, vi drack ju klassöl idag. Hela jättestora klassen. Eller ja... Jag, Nanna och Björn. Tre pers. Oh yeah. Världens bästa klass.
Och återigen tog Ozzy världsrekord i snygg flört. Ozzy hittade en fantastiskt fin gosse som hon blev förtjust i, så hon skrev på baksidan av ett kvitto från Klaras: "Har jag chans på dig?" Och så tre rutor "ja, nej kanske" där han fick kryssa i. Gick fram till killen. Lämnade lappen. Gick. Kollade tillbaka och log charmiga söta Ozzy-leendet. Han log tillbaks!
Fast sen... så fick man lite ögonkontakt, men inte mycket. Men lite. Lite leenden och sådär. Och så plötsligt... såg går han. Utan att ha lämnat svar!
Ozzy går fram till bordet där han satt. Där ligger lappen. Ihopvikt, inkilad under ljusstaken. Krysset är i nejrutan. Under står det "Sorry, redan paxad. Petter"
Nu räcker det fan med snygga flörtingar. Om man går ut och är skitsnygg och gör en sån snygg grej men ändå går hem utan kärlek så är livet
bajsigt
lördag, september 22, 2007
Nu är det sådär fint hemma igen.
Städa.
Diska.
Tvätta.
Det är konstigt hur roliga saker blir när man har hur mycket som helst att plugga ikapp.
Diska.
Tvätta.
Det är konstigt hur roliga saker blir när man har hur mycket som helst att plugga ikapp.
Meh såhär var INTE ALLS planen dumma Ozzy i en strut
Jaha ungdomar, det var ett tag sen, men nu är det dags.
Ett blogginlägg på fyllan! En totalt helt oväntad fylla dessutom. Och aningen onödig. Eller ja... Alltså... det var ju skoj att gå ut skitsent helt nykter och titta på alla fulla ungdomar. Att sedan hälla i sig tre glas vin ganska snabbt när man är totalt ovan var... skoj. Men... det hade kanske räckt med ett. Eller möjligen två.
Tänk så skoj det hade varit om det hade funnits sludderfunktion på tangentbordet. Nu finns det bara halkfunktion. Fast är man hyfsat in this world så rättar man ju skrivfelen som kommer sidådär ungefär vartannat ord.
Dagens DET VAR PÅ TIDEN är att värmen idag satts på i min läga. Numera är det alltså no more mrs sova i everest underställ och dubbla täcken, no more plugga i termobrallor, everestunderställ, dubbla stickade tröjor, dubbla dunsockor OCH vantar som gäller. Nu går vi istället in i the period of extreme sweat. Or extreme flärpa flärpa på elementaggregatet.
Det har jag gjort. Flärpat på aggregatet. Precis när jag skulle ringa Tant Johanna vid tiosnåret för att kolla vad fan som händer den här kvällen ejenklien, ska jag sätta i linserna och måla på eyeliner eller fortsätta sunka i termobrallor så kände jag... en svag värme stråla mot mig från elementet. Wehooooooo värmen is here, vred på full sprutt.
På alla element i lägan
Och nu kom jag hem
stripp stripp
Det är så galet jäla tokvarmt här
får man klaga?
Ett blogginlägg på fyllan! En totalt helt oväntad fylla dessutom. Och aningen onödig. Eller ja... Alltså... det var ju skoj att gå ut skitsent helt nykter och titta på alla fulla ungdomar. Att sedan hälla i sig tre glas vin ganska snabbt när man är totalt ovan var... skoj. Men... det hade kanske räckt med ett. Eller möjligen två.
Tänk så skoj det hade varit om det hade funnits sludderfunktion på tangentbordet. Nu finns det bara halkfunktion. Fast är man hyfsat in this world så rättar man ju skrivfelen som kommer sidådär ungefär vartannat ord.
Dagens DET VAR PÅ TIDEN är att värmen idag satts på i min läga. Numera är det alltså no more mrs sova i everest underställ och dubbla täcken, no more plugga i termobrallor, everestunderställ, dubbla stickade tröjor, dubbla dunsockor OCH vantar som gäller. Nu går vi istället in i the period of extreme sweat. Or extreme flärpa flärpa på elementaggregatet.
Det har jag gjort. Flärpat på aggregatet. Precis när jag skulle ringa Tant Johanna vid tiosnåret för att kolla vad fan som händer den här kvällen ejenklien, ska jag sätta i linserna och måla på eyeliner eller fortsätta sunka i termobrallor så kände jag... en svag värme stråla mot mig från elementet. Wehooooooo värmen is here, vred på full sprutt.
På alla element i lägan
Och nu kom jag hem
stripp stripp
Det är så galet jäla tokvarmt här
får man klaga?
fredag, september 21, 2007
Ambivalentia
Min kropp är ganska så stark faktiskt. Men min ande äro så otroligt svag stundtals.
Jag har ungefär... en miljard sidor historia att läsa om. Som dessutom är extremt komprimerad. En bok om hela världens historia ihopknödd på 1200 sidor. En om Sveriges ihopknödd på kanske... femhundra sidor. Dito om norden. Och så vidare. Allt ska, i en utopisk värld, vara färdigläst tills på onsdag. Så, eftersom jag har hållt på med så mycket rol den senaste tiden så bestämde jag att i princip ALLT rol inställdes tills dess.
Ikväll skulle jag alltså sitta hemma och läsa.
Nu har jag läst färdigt medeltiden i sverigeboken...
Och jag har två olika partajerbjudanden. Gå på gratis teater med Marina eller gå ut och svira med Tant Johanna.
Ack vad mitt kött vacklar!
Går jag på teater så blir Johanna ledsen.
Går jag på uterajraj med sprit blir Marina ledsen.
Sitter jag hemma med näsan i medeltiden blir jag ledsen.
Ambivalens är ordet för dagen.
Jag har ungefär... en miljard sidor historia att läsa om. Som dessutom är extremt komprimerad. En bok om hela världens historia ihopknödd på 1200 sidor. En om Sveriges ihopknödd på kanske... femhundra sidor. Dito om norden. Och så vidare. Allt ska, i en utopisk värld, vara färdigläst tills på onsdag. Så, eftersom jag har hållt på med så mycket rol den senaste tiden så bestämde jag att i princip ALLT rol inställdes tills dess.
Ikväll skulle jag alltså sitta hemma och läsa.
Nu har jag läst färdigt medeltiden i sverigeboken...
Och jag har två olika partajerbjudanden. Gå på gratis teater med Marina eller gå ut och svira med Tant Johanna.
Ack vad mitt kött vacklar!
Går jag på teater så blir Johanna ledsen.
Går jag på uterajraj med sprit blir Marina ledsen.
Sitter jag hemma med näsan i medeltiden blir jag ledsen.
Ambivalens är ordet för dagen.
Dagens rätt: Purjolöks-allting?
För ett tag sedan damp det ner en kommentar på fittklubbens bokblogg där det stod att någon ville skicka oss varsitt exemplar av Tim Davys bok Ambervill i oredigerat korrektur. Ja tack sa vi och lämnade min address. Skicka hit. Plånk. Sex böcker i brevlådan.
Någon vecka senare. Plånk. Sex...
disktrasor i brevlådan. Med citat ur boken på. Hihi. Skoj.
Någon vecka senare. Plånk. Sex...
tablettaskar med illustrationer från den illustrerade varianten på. Skoj. Har inte smakat dem än dock eftersom jag sockervägrar för tillfället.
Idag nåddes dock kulmen. Till historien bör tilläggas att min brevlåda är vid ingången, sånt där postfack bland ungefär 20 andra fack. Stannar vid låddorna. Ser en skojig lapp som jag fotar för att skicka in till arga lappen. Hör hur det rasslar i dörren intill brevlådorna, ajdå någon är på väg ut, jag måste dölja att jag fotar ifall det är han/hon som har skrivit den. Ner med kameran fort som fanken, öppnar postfacket, i samma sekund kommer det ut en japan genom lägenhetsdörren, och jag tar ur postfacket fram...
två purjolökar. Med address och allt.
Tittar på japanen. Japanen tittar på lökarna. Purjolökarna alltså. Skrattar. Säger något obegripligt. Jag skrattar. Högt. Av förvåning.
Bisarrt.
Någon vecka senare. Plånk. Sex...
disktrasor i brevlådan. Med citat ur boken på. Hihi. Skoj.
Någon vecka senare. Plånk. Sex...
tablettaskar med illustrationer från den illustrerade varianten på. Skoj. Har inte smakat dem än dock eftersom jag sockervägrar för tillfället.
Idag nåddes dock kulmen. Till historien bör tilläggas att min brevlåda är vid ingången, sånt där postfack bland ungefär 20 andra fack. Stannar vid låddorna. Ser en skojig lapp som jag fotar för att skicka in till arga lappen. Hör hur det rasslar i dörren intill brevlådorna, ajdå någon är på väg ut, jag måste dölja att jag fotar ifall det är han/hon som har skrivit den. Ner med kameran fort som fanken, öppnar postfacket, i samma sekund kommer det ut en japan genom lägenhetsdörren, och jag tar ur postfacket fram...
två purjolökar. Med address och allt.
Tittar på japanen. Japanen tittar på lökarna. Purjolökarna alltså. Skrattar. Säger något obegripligt. Jag skrattar. Högt. Av förvåning.
Bisarrt.
torsdag, september 20, 2007
Sömn och överstimulans
Men vad ÄR DET med mig och sömn? Idag satte jag väcken på halv tio. Somnade typ tolv-halv ett inatt. Så när klockan ringde hade jag sovit sisådär nio timmar. Till och med utan att ragla upp mitt i natten och dassa.
Kände jag mig pigg när klockan ringde? Ach nooo. Snooze i en halvtimma. Klockan är nu fem över elva, skolan börjar om två timmar, Ozzy sitter i morgonrock, Everestställ och dubbla duntofflor och sunkar. Svinkallt här juvv.
Håller fortfarande på och överväger om jag ska ta en impropaus, något måste bort för i nuläget hinner jag inte med det jag egentligen måste. Hinner bara med det som är skoj. Impropaus? Det kommer som en spontan tanke. Men när jag tänkt tanken i ungefär en minut kommer jag varje gång fram till samma resultat: Det skulle kännas ungefär som att kapa av ena armen. Improgruppen är som min äkta make. Vi bråkar. Vi älskar. Vi har gemensamma intressen. Vi föder små barn (föreställningarna). För ett tag sen gick vi till och med i äktenskapsrådgivning. Och vi skrattar så förbannat mycket. Det går aldrig ett rep utan att man någon gång skrattar så man inte får luft.
Känner mig tokegoistisk när jag filosoferar över sånt här. Hur jag ska få plats med allt roligt i mitt liv. Tänker på vänner och andra som har familj och kanske hinner med en egen kul grej om de har tur. Oftast träning. Resten av tiden måste ägnas åt familjen. Och jag gnäller för att jag har fem roliga grejer, en ska bort typ, för att jag ska ha tid med...? Mig själv?
Kände jag mig pigg när klockan ringde? Ach nooo. Snooze i en halvtimma. Klockan är nu fem över elva, skolan börjar om två timmar, Ozzy sitter i morgonrock, Everestställ och dubbla duntofflor och sunkar. Svinkallt här juvv.
Håller fortfarande på och överväger om jag ska ta en impropaus, något måste bort för i nuläget hinner jag inte med det jag egentligen måste. Hinner bara med det som är skoj. Impropaus? Det kommer som en spontan tanke. Men när jag tänkt tanken i ungefär en minut kommer jag varje gång fram till samma resultat: Det skulle kännas ungefär som att kapa av ena armen. Improgruppen är som min äkta make. Vi bråkar. Vi älskar. Vi har gemensamma intressen. Vi föder små barn (föreställningarna). För ett tag sen gick vi till och med i äktenskapsrådgivning. Och vi skrattar så förbannat mycket. Det går aldrig ett rep utan att man någon gång skrattar så man inte får luft.
Känner mig tokegoistisk när jag filosoferar över sånt här. Hur jag ska få plats med allt roligt i mitt liv. Tänker på vänner och andra som har familj och kanske hinner med en egen kul grej om de har tur. Oftast träning. Resten av tiden måste ägnas åt familjen. Och jag gnäller för att jag har fem roliga grejer, en ska bort typ, för att jag ska ha tid med...? Mig själv?
onsdag, september 19, 2007
Vet inte om mitt hjärta pallar fler känslor idag
Oh my god vad den här dagen har rivit upp känslor. Jag har inte tid att plugga nu. Måste nog sätta mig och böla en stund. Eller dansa röven av mig med lite jitterbugg. Det blir nästan som att det sitter en stor fet jävla kork i själen som bara väntar på att säga plopp och fara iväg.
Jag och Cicci fick nåt sånt tuppjuck en gång under medeltiden. Gick ut till jaktstugan hemmavid, ställde oss bredbenta, höll om några bjälkar allt vad vi kunde och vrålade rakt ut. För kung och fosterland. För... jag vettefan. Tonårshormoner som behövde komma ut kanske. Det var för jävla gött. Det skulle jag behöva nu.
Ett avgrundsvrål.
Jag och Cicci fick nåt sånt tuppjuck en gång under medeltiden. Gick ut till jaktstugan hemmavid, ställde oss bredbenta, höll om några bjälkar allt vad vi kunde och vrålade rakt ut. För kung och fosterland. För... jag vettefan. Tonårshormoner som behövde komma ut kanske. Det var för jävla gött. Det skulle jag behöva nu.
Ett avgrundsvrål.
12:07 och 10.... Pip
Idag gjorde jag det igen. Satte klockan på tio för säkerhets skull IFALL jag MOT FÖRMODAN skulle sova så länge. Måste upp och plugga. Kvart över åtta vaknade jag av att grannen hamrade i väggen och tänkte IN YOU FACE VÄCKARKLOCKA! Ska bara dra mig lite... Och vaknade därefter av att klockan ringde tio. En timma och trekvart, världens längsta snooze?
Ja, nu ska det pluggas järnet! Ska bara kolla facebook först.
Jag har tidigare ondgjort mig över facebook, ganska bajsig sajt. MEN, den har sina fördelar, helt klart! Som till exempel att B, en klasskamrat från Ozzys medeltid hittar henne och skriver ett mail och berättar vad han gör nuförtiden och lite annat. Ååå B. Inte hört ett ljud sen... gymnasiet kanske? Nästan 20 år sedan. (Å fy fan vad gammal jag är jag kräks.) B med den coola lampan som såg ut som ett stearinljus. B som var världsbäst på rymden. B som jag var sååå förälskad i under tidig medeltid. Minns inte exakt när, hela låg- och mellanstadiet vilar i ett skimmer av E för att sedan följas av en annan E, men nånstans fladdrar en crush över B förbi.
Ja, ni fattar ju. Minnen. Schwoooosch, Ozzy kastas bakåt i tiden.
Trekvart senare har jag knåpat ihop ett svarsmail.
Börjar skolan om en timme. Har fortfarande inte gjort ett jota. Jo, mailat B, läst bloggar, ätit frulle och kört två maskiner tvätt. Men plugget då?! Jag får panik snart. Correction. Jag har panik. Härmed inställes alla verksamheter som inte inkluderar a) lindy hop, b) skola eller c)klassöl med Nanna och Björn fram till veckans slut.
Ja, nu ska det pluggas järnet! Ska bara kolla facebook först.
Jag har tidigare ondgjort mig över facebook, ganska bajsig sajt. MEN, den har sina fördelar, helt klart! Som till exempel att B, en klasskamrat från Ozzys medeltid hittar henne och skriver ett mail och berättar vad han gör nuförtiden och lite annat. Ååå B. Inte hört ett ljud sen... gymnasiet kanske? Nästan 20 år sedan. (Å fy fan vad gammal jag är jag kräks.) B med den coola lampan som såg ut som ett stearinljus. B som var världsbäst på rymden. B som jag var sååå förälskad i under tidig medeltid. Minns inte exakt när, hela låg- och mellanstadiet vilar i ett skimmer av E för att sedan följas av en annan E, men nånstans fladdrar en crush över B förbi.
Ja, ni fattar ju. Minnen. Schwoooosch, Ozzy kastas bakåt i tiden.
Trekvart senare har jag knåpat ihop ett svarsmail.
Börjar skolan om en timme. Har fortfarande inte gjort ett jota. Jo, mailat B, läst bloggar, ätit frulle och kört två maskiner tvätt. Men plugget då?! Jag får panik snart. Correction. Jag har panik. Härmed inställes alla verksamheter som inte inkluderar a) lindy hop, b) skola eller c)klassöl med Nanna och Björn fram till veckans slut.
tisdag, september 18, 2007
Vilken härli da hahahahaaa
När livet är rovvligt har man inte tid att blogga, och just nu är det som ni märker jätterovvligt.
Dansade röven av mig igår kväll i vanlig ordning, men den här gången var det helt krejsi. Jag gjorde galna skutt och galna dyk, såg nästan ut som proffsen! Förutom att när jag skulle göra det galna dyket (som jag var helt oförberedd på, en tur jag aldrig gjort förut, men snubben bara slet ner mig på golvet) så nästan satte jag mig på golvet av pur förvåning. Fast sen gjorde jag några tok-skutt och kände mig som en tvättäkta jitterbuggare. Jag har aldrig skuttat förut! Jo en misslyckad gång med Tramsebrallan. Och vardagsskutt såklart. Såna där skutt man tar lite då coh då. Men inga så snygga jitterbuggskutt som jag gjorde igår. Oh jäh. Och svettades något helt galet. Det droppade från mitt ögonbryn en gång till och med. Tur att alla andra är helt genomblöta hela tiden också.
Och i skolan jobbar jag och Nanna stenhårt för att skapa en klassgemenskap med diddarna. (aka didaktikarna aka de som går lärarpoggrammet) Vi har bestämt att vi ska dricka didd-öl på lördag på Göteborgs bästa hak. Än så länge är vi... tre som ska dricka öl. Jag, Nanna och Björn. Världens bästa klass.
Det är bara en sak som är klurig med såhär mycket rol.
Jag hinner inte med plugget.
Dansade röven av mig igår kväll i vanlig ordning, men den här gången var det helt krejsi. Jag gjorde galna skutt och galna dyk, såg nästan ut som proffsen! Förutom att när jag skulle göra det galna dyket (som jag var helt oförberedd på, en tur jag aldrig gjort förut, men snubben bara slet ner mig på golvet) så nästan satte jag mig på golvet av pur förvåning. Fast sen gjorde jag några tok-skutt och kände mig som en tvättäkta jitterbuggare. Jag har aldrig skuttat förut! Jo en misslyckad gång med Tramsebrallan. Och vardagsskutt såklart. Såna där skutt man tar lite då coh då. Men inga så snygga jitterbuggskutt som jag gjorde igår. Oh jäh. Och svettades något helt galet. Det droppade från mitt ögonbryn en gång till och med. Tur att alla andra är helt genomblöta hela tiden också.
Och i skolan jobbar jag och Nanna stenhårt för att skapa en klassgemenskap med diddarna. (aka didaktikarna aka de som går lärarpoggrammet) Vi har bestämt att vi ska dricka didd-öl på lördag på Göteborgs bästa hak. Än så länge är vi... tre som ska dricka öl. Jag, Nanna och Björn. Världens bästa klass.
Det är bara en sak som är klurig med såhär mycket rol.
Jag hinner inte med plugget.
måndag, september 17, 2007
Skoj och kläder sådeså
Åååå det finns så mycket skoj man kan göra i livet. Hur ska man få timmarna att räcka till åt allt skoj?
Och så fort jag började skriva så började magen kurra nåt helt vansinnigt. Måste äta upp något. Pronto. Och nu har jag gjort det. Gott.
JO, jag har tänkt på det här med kläder. Varför har alla inga kläder? Alla går omkring och säger "jag har en massa sommarkläder, men nu är det kallt. Jag har inget att ta på mig." Jag har inte heller några kläder att ta på mig. Men i vintras och i våras hade jag ju det. Vad hade jag på mig då? Fula kläder, för små kläder, för stora kläder, korviga kläder och slitna kläder uppenbarligen. För det är det som finns i min gabberob just nu.
Och det är ju så feruketansvärt teråkigt att cykla ner till stan och köpa kläder. I alla fall om man måste ner till Kungsgatan och bröta. Favvoaffären ligger där. Alltid tok med folk. Blä. Man kan ju undra varför jag bor i en storstad egentligen när jag hatar att knö.
Men det måste jag göra snart, för gabberoben skriker efter påfyllning.
Dagens i-landsproblem.
Och så fort jag började skriva så började magen kurra nåt helt vansinnigt. Måste äta upp något. Pronto. Och nu har jag gjort det. Gott.
JO, jag har tänkt på det här med kläder. Varför har alla inga kläder? Alla går omkring och säger "jag har en massa sommarkläder, men nu är det kallt. Jag har inget att ta på mig." Jag har inte heller några kläder att ta på mig. Men i vintras och i våras hade jag ju det. Vad hade jag på mig då? Fula kläder, för små kläder, för stora kläder, korviga kläder och slitna kläder uppenbarligen. För det är det som finns i min gabberob just nu.
Och det är ju så feruketansvärt teråkigt att cykla ner till stan och köpa kläder. I alla fall om man måste ner till Kungsgatan och bröta. Favvoaffären ligger där. Alltid tok med folk. Blä. Man kan ju undra varför jag bor i en storstad egentligen när jag hatar att knö.
Men det måste jag göra snart, för gabberoben skriker efter påfyllning.
Dagens i-landsproblem.
Vad ska jag kalla honom?
Jag har ett nytt husdjur. En spindel. Jag kan inte förmå mig att ta livet av honom.
En spindel med humor. Han sitter på alla möjliga konstiga ställen. Just nu är han med och chillar vid datorn.
Jag som är skiträdd för spindlar.
En spindel med humor. Han sitter på alla möjliga konstiga ställen. Just nu är han med och chillar vid datorn.
Jag som är skiträdd för spindlar.
Ja se karlar...
Hur slutade förra inlägget...?
"Grymt kärlekssugen idag, btw."
Vad händer då? Ozzy får mess från strulputten. Obs, måste poängtera att strulputten och tramsebrallan är två helt skilda personer. Med olika själsliga problem. Strulputten är mannen med guldfiskminnet bland annat, som jag tidigare skrivit om. Vilket jag också fick bekräftat i messet jag fick nu. Han hade hört en låt jag sjunger ibland på karaoken och undrade hur jag mådde. (Han hör en låt och minns därmed att jag finns.) Jag svarade att kroppen var sjuk men själen frisk och undrade hur det stod till med honom själv.
Väntar med spänning på svar. (Som inte verkar komma...)
Jaha. Ber man om kärlek så får man det, verkar det som. Fast från fel håll.
Jävla Strulputte. Varför släpper han aldrig? Eller ska det vara Jävla Ozzy? Varför släpper hon aldrig?
Han hade förresten skaffat skägg sist jag såg honom. Fint. Ozzy gillar skägg. Fast han hade ungefär ett ton sorg i ögonen. Det var inte lika attraktivt. Bara... känsloframkallande. Ibland skulle jag behöva en antipatiknapp nånstans på kroppen. Kan känna sån extrem empati ibland, så att det gör ont i hela mig. När jag ser nån stackare. Till exempel en tre äpplen hög kille på dansen som efter 8 månaders dansande fortfarande inte kan ta ett steg och får panik av tjejer. Han behöver lära sig ta i dem, prata med dem. Han vill, men kan inte, det är så tydligt. Och aj i hjärtat på Ozzy. Samtidigt som han är så sjukt svår att dansa med.
En TackelTott.
"Grymt kärlekssugen idag, btw."
Vad händer då? Ozzy får mess från strulputten. Obs, måste poängtera att strulputten och tramsebrallan är två helt skilda personer. Med olika själsliga problem. Strulputten är mannen med guldfiskminnet bland annat, som jag tidigare skrivit om. Vilket jag också fick bekräftat i messet jag fick nu. Han hade hört en låt jag sjunger ibland på karaoken och undrade hur jag mådde. (Han hör en låt och minns därmed att jag finns.) Jag svarade att kroppen var sjuk men själen frisk och undrade hur det stod till med honom själv.
Väntar med spänning på svar. (Som inte verkar komma...)
Jaha. Ber man om kärlek så får man det, verkar det som. Fast från fel håll.
Jävla Strulputte. Varför släpper han aldrig? Eller ska det vara Jävla Ozzy? Varför släpper hon aldrig?
Han hade förresten skaffat skägg sist jag såg honom. Fint. Ozzy gillar skägg. Fast han hade ungefär ett ton sorg i ögonen. Det var inte lika attraktivt. Bara... känsloframkallande. Ibland skulle jag behöva en antipatiknapp nånstans på kroppen. Kan känna sån extrem empati ibland, så att det gör ont i hela mig. När jag ser nån stackare. Till exempel en tre äpplen hög kille på dansen som efter 8 månaders dansande fortfarande inte kan ta ett steg och får panik av tjejer. Han behöver lära sig ta i dem, prata med dem. Han vill, men kan inte, det är så tydligt. Och aj i hjärtat på Ozzy. Samtidigt som han är så sjukt svår att dansa med.
En TackelTott.
söndag, september 16, 2007
Överambitiös?
Jag är sajko. Jag har redan gjort klart första inlämningsuppgiften. Av sju. Som ska betas av på tre terminer. Vi började i förrgår. Och... jag är ganska stolt! Här är eldprovet:
Den här bilden gjorde jag om
Såhär!
Ok, nu gråter alla som kan nåt om fotoredigering över hur fult och taffligt det här var. Men jag är skitstolt. Igår kunde jag följande i photoshop: Beskära, måla med pensel, sudda, använda färgburken och pipetten. Idag kan jag arbeta i lager, använda typ alla verktyg, you name it!
Dagens tanke är att det är förbannat tråkigt att laga mat. Varför? För att man måste diska först. Jämt. VARFÖR diskar jag aldrig efter jag ätit, som normala människor? Jag diskar innan jag äter. Kanske för att det inte finns en jäkel i den här lägan som bryr sig förutom jag, och jag bryr mig inte. Det hinner liksom ändå inte bli dödens sunk, som det har blivit i alla mina tidigare lägor. Här finns liksom inte plats för det. Min "nufårjagpanikdetärvmisunkhär"-nivå nås extremt fort i den här lägan. För om det står, låt säga tre odiskade tallrikar i köket så är köket fullt med disk. Och att diska tre tallrikar tar ungefär en minut. Tre odiskade tallrikar är heller inte extremt sunk rent generellt.
Med detta i åtanke tycker man att jag borde ha det tokfint här. Det har jag inte. Men tokmycket finare än i mina tidigare hem.
Grymt kärlekssugen idag, btw.
Den här bilden gjorde jag om
Såhär!
Ok, nu gråter alla som kan nåt om fotoredigering över hur fult och taffligt det här var. Men jag är skitstolt. Igår kunde jag följande i photoshop: Beskära, måla med pensel, sudda, använda färgburken och pipetten. Idag kan jag arbeta i lager, använda typ alla verktyg, you name it!
Dagens tanke är att det är förbannat tråkigt att laga mat. Varför? För att man måste diska först. Jämt. VARFÖR diskar jag aldrig efter jag ätit, som normala människor? Jag diskar innan jag äter. Kanske för att det inte finns en jäkel i den här lägan som bryr sig förutom jag, och jag bryr mig inte. Det hinner liksom ändå inte bli dödens sunk, som det har blivit i alla mina tidigare lägor. Här finns liksom inte plats för det. Min "nufårjagpanikdetärvmisunkhär"-nivå nås extremt fort i den här lägan. För om det står, låt säga tre odiskade tallrikar i köket så är köket fullt med disk. Och att diska tre tallrikar tar ungefär en minut. Tre odiskade tallrikar är heller inte extremt sunk rent generellt.
Med detta i åtanke tycker man att jag borde ha det tokfint här. Det har jag inte. Men tokmycket finare än i mina tidigare hem.
Grymt kärlekssugen idag, btw.
Jag bakar ihop det tror jag
Nää nu är jag TRÖTT på att höra om lärare, skolan och lärarutbildningen på nyheterna! Tänk att så många människor kan vara experter på hur utbildning ska gå till. Speciellt såna som aldrig läst pedagogik eller jobbat som lärare. Bara för att alla har gått i skolan en gång i tiden så blir de experter, eller? Trots att de kanske gick i skolan 1965-1980. Eller nåt.
Bah.
Jag är bloggförvirrad. Tror jag måste baka in ikt:andet i min vanliga blogg för jag vet inte var jag ska skriva saker längre. Och för er som inte vet vad jag pratar om så kan jag meddela att jag nu går en kurs i ikt (information, kommunikation, teknologi?) och måste blogga om mina kurserfarenheter. Så, govänner, stadiga läsare, annat löst folk, nu blir det it-varning i bloggen framöver.
Bah.
Jag är bloggförvirrad. Tror jag måste baka in ikt:andet i min vanliga blogg för jag vet inte var jag ska skriva saker längre. Och för er som inte vet vad jag pratar om så kan jag meddela att jag nu går en kurs i ikt (information, kommunikation, teknologi?) och måste blogga om mina kurserfarenheter. Så, govänner, stadiga läsare, annat löst folk, nu blir det it-varning i bloggen framöver.
lördag, september 15, 2007
Tjyvinlägg
Bara för att jag kan känner jag nu ett oemotståndligt tvång att skriva ett inlägg UNDER LEKTIONSTID! Klockan är 09:37 och halva klassen sitter och säger "jag kan inte logga in" och farbror Jan springer runt och hjälper dem.
Jag heter Ozzy, har datavana och kan logga in. Duktig Ozzy. Stort A i inloggning.
I övrigt om högskolan i Vänersborg kan vi rapportera att kaffet i automaten har en svag touch av kissprov, att hissen bara funkar med nyckel och att det blåser mycket mer här än i Öxnered, fem minuter bort där vi bytte tåg.
Det blåser alltid i Vänersborg.
Nu pratar Jan, nu måste jag lyssna.
Jag heter Ozzy, har datavana och kan logga in. Duktig Ozzy. Stort A i inloggning.
I övrigt om högskolan i Vänersborg kan vi rapportera att kaffet i automaten har en svag touch av kissprov, att hissen bara funkar med nyckel och att det blåser mycket mer här än i Öxnered, fem minuter bort där vi bytte tåg.
Det blåser alltid i Vänersborg.
Nu pratar Jan, nu måste jag lyssna.
fredag, september 14, 2007
Inlägg i rallyfart
Nä jag har inte tid med det här. Jag är ypptagen! För den här helgen går jag långtråkig kurs i Vänersborg.
Vet ni hur vansinnigt otjusig Högskolan i Vänersborg är? Vet ni hur tråkigt det är när klockan ringer kvart över fem?
Å så kom jag hem å så kasta ja mej i duschen å så kasta ja i mej mat å så sykla ja ti dansen å dansa nåra låtar å nu måste ja duscha ijen för ja e svetti å imorrn ringer klockan klockan kvatt i sex å så kommer ja hem inte förrns på kvällen å då kommer ja va död å så måste vi åka dit på sönnda ijen!
Det är vid såna tillfällen man vill trycka i sig kopiösa mängder kolhydrater i kombination med socker och fett, så man får upp insulinet på en sjukt hög nivå så man orkar.
Nähäpp. Tar en morot.
Vet ni hur vansinnigt otjusig Högskolan i Vänersborg är? Vet ni hur tråkigt det är när klockan ringer kvart över fem?
Å så kom jag hem å så kasta ja mej i duschen å så kasta ja i mej mat å så sykla ja ti dansen å dansa nåra låtar å nu måste ja duscha ijen för ja e svetti å imorrn ringer klockan klockan kvatt i sex å så kommer ja hem inte förrns på kvällen å då kommer ja va död å så måste vi åka dit på sönnda ijen!
Det är vid såna tillfällen man vill trycka i sig kopiösa mängder kolhydrater i kombination med socker och fett, så man får upp insulinet på en sjukt hög nivå så man orkar.
Nähäpp. Tar en morot.
torsdag, september 13, 2007
Morgonmonstret lurar bakom kröken
Hur tänker man när man ringer till en privatperson halv nio på morgonen och vill sälja ett telefonabbonnemang? Odds för att få sälja: Less than zero! Speciellt när den man väcker är så jäkla glad för att hon har sovmorgon och dessutom har en begynnande förkylning på g och verkligen behöver sova.
Jag vill härmed ge mig själv dagens ros för att jag inte bad telefonförsäljaren att dra åt h-vete, dra något gammalt över sig och ifrågasätta hans intelligenskvot. Istället sa jag bara (med värsta Janis Joplinrösten) jaaa har precis skaffat treeää harkel harkel så ja e inte intresserad host host. För någonstans i min nyväckta hjärna cirkulerade en tanke om att "han gör bara sitt jobb, han kanske inte kan få något annat".
Men... såhär i efterhand känns det aningen snullet. Jag känner mig inte fullfilled, som man kan göra efter att ha bitchat ordentligt mot någon. Den här nya snälla varianten kanske bara leder till att jag kapslar in ilskan inom mig? Som Ned Flanders som till slut brister ut i ett galet wang dang diddelio och skäller ut varenda en i hela Springfield, för att därefter lallandes ta bilen och köra sig själv direkt till sinnessjukhuset.
Jag vill härmed ge mig själv dagens ros för att jag inte bad telefonförsäljaren att dra åt h-vete, dra något gammalt över sig och ifrågasätta hans intelligenskvot. Istället sa jag bara (med värsta Janis Joplinrösten) jaaa har precis skaffat treeää harkel harkel så ja e inte intresserad host host. För någonstans i min nyväckta hjärna cirkulerade en tanke om att "han gör bara sitt jobb, han kanske inte kan få något annat".
Men... såhär i efterhand känns det aningen snullet. Jag känner mig inte fullfilled, som man kan göra efter att ha bitchat ordentligt mot någon. Den här nya snälla varianten kanske bara leder till att jag kapslar in ilskan inom mig? Som Ned Flanders som till slut brister ut i ett galet wang dang diddelio och skäller ut varenda en i hela Springfield, för att därefter lallandes ta bilen och köra sig själv direkt till sinnessjukhuset.
onsdag, september 12, 2007
Från Facebook till FredagsFlört
Vad är grejen ejenklien? Hitta gamla kompisar - skistkoj. Bella in folk från olika sammanhang - skitskoj.
MEN
"Bla bla bla has turned you into a ninja"
"Bla bla bla has taken a movie quiz"
"Bla bla bla has joine superpoke, do you want to join superpoke?"
VAD ÄR SUPERPOKE? VARFÖR SKA JAG VARA NINJA?
Nån som kan svara på dessa extremt existentiella frågor?
Sprang på Lisa på skolan idag. Hon uttryckte extremt missnöje över att fredagsflörten dumpat mig utan att ens dejta mig. Det var skandal, får man verkligen göra så undrade hon? Det förefaller som om flörtdissen upprör andra mer än vad det upprör mig. Jag bryr mig inte så särdeles. Skulle ju faktiskt hellre dejta programledaren än själva flörten. Vi kom fram till att jag borde skicka ett mail till Charles Franz (da poggramleiter) och beklaga mig över stackars mig som inte fick nån dejt och fråga om jag får dejta honom istället. För det skulle ju inte alls förefalla desperat.
MEN
"Bla bla bla has turned you into a ninja"
"Bla bla bla has taken a movie quiz"
"Bla bla bla has joine superpoke, do you want to join superpoke?"
VAD ÄR SUPERPOKE? VARFÖR SKA JAG VARA NINJA?
Nån som kan svara på dessa extremt existentiella frågor?
Sprang på Lisa på skolan idag. Hon uttryckte extremt missnöje över att fredagsflörten dumpat mig utan att ens dejta mig. Det var skandal, får man verkligen göra så undrade hon? Det förefaller som om flörtdissen upprör andra mer än vad det upprör mig. Jag bryr mig inte så särdeles. Skulle ju faktiskt hellre dejta programledaren än själva flörten. Vi kom fram till att jag borde skicka ett mail till Charles Franz (da poggramleiter) och beklaga mig över stackars mig som inte fick nån dejt och fråga om jag får dejta honom istället. För det skulle ju inte alls förefalla desperat.
tisdag, september 11, 2007
jomenvahetterejagtänktepåattomdengrejenochdengrejenochhanochjagochdeochdetdär
Jag börjar få en svag föraning om att stress lurar runt hörnet.
De klassiska symptomen:
Blir extremt irriterad på gränsen till mordbenägen på småsaker, som exempelvis att sladden till mobilheadsetet trillar ur telefonen.
Sovit tre timmar inatt ungefär.
Försökte ta igen sömn under dagen, kunde sova 1,5 timma men vaknade efter en halv.
Trött
Kraftlös
Återvinningsskit börjar skapa berg i diverse hörn
Det står alltid disk kvar även om jag diskar
Men jag FATTAR inte VARFÖR! För senast i helgen satt jag i soffan, läste och tänkte "fy fan va gött jag har det, jag är inte stressad över nånting, jag vilar skitmycket och säger nej till skitmycket". Och har inte heller fallit i de klassiska stressgroparna:
Jag ligger inte efter i plugget. Tvärtom.
Jag tränar och känner att jag hinner med det.
Jag har dessutom helt hållit mig ifrån intellektuella utsvävningar under sommaren. Hjärnan har verkligen fått vila.
Och ändå. Ögonen spelar pingpong när det är sovdags. Jag får stress-nerv-attack av idéer som dyker upp i improgruppen. Tror det är för att jag känner ett jäkla stort ansvar. Det är skitkul att folk säger att man är helt grym på det man gör och att man behövs... men jag tror jag behöver att inte behövas. Ett tag.
Får man verkligen tänka så? Det känns helt... sjukt. När man tänker på alla ensamma människor som känner sig obehövda. Fast de är ju inte jag...
Blarrrrr! Ni hör ju! Hjärnan ba boing boing boing boing boing boing boing boing
Tänk om det fanns en on och off-knapp.
De klassiska symptomen:
Blir extremt irriterad på gränsen till mordbenägen på småsaker, som exempelvis att sladden till mobilheadsetet trillar ur telefonen.
Sovit tre timmar inatt ungefär.
Försökte ta igen sömn under dagen, kunde sova 1,5 timma men vaknade efter en halv.
Trött
Kraftlös
Återvinningsskit börjar skapa berg i diverse hörn
Det står alltid disk kvar även om jag diskar
Men jag FATTAR inte VARFÖR! För senast i helgen satt jag i soffan, läste och tänkte "fy fan va gött jag har det, jag är inte stressad över nånting, jag vilar skitmycket och säger nej till skitmycket". Och har inte heller fallit i de klassiska stressgroparna:
Jag ligger inte efter i plugget. Tvärtom.
Jag tränar och känner att jag hinner med det.
Jag har dessutom helt hållit mig ifrån intellektuella utsvävningar under sommaren. Hjärnan har verkligen fått vila.
Och ändå. Ögonen spelar pingpong när det är sovdags. Jag får stress-nerv-attack av idéer som dyker upp i improgruppen. Tror det är för att jag känner ett jäkla stort ansvar. Det är skitkul att folk säger att man är helt grym på det man gör och att man behövs... men jag tror jag behöver att inte behövas. Ett tag.
Får man verkligen tänka så? Det känns helt... sjukt. När man tänker på alla ensamma människor som känner sig obehövda. Fast de är ju inte jag...
Blarrrrr! Ni hör ju! Hjärnan ba boing boing boing boing boing boing boing boing
Tänk om det fanns en on och off-knapp.
Eternal bajs from a sömnlös mind
Nästan noll nattsömn gör att min hjärna idag går på reservbatteri. Den är alltså sur, lättirriterad, anti och samtidigt kramsjuk. Vad är den icke? Skrivkunnig. Den borde dessutom vara aningen stressad eftersom jag om 40 minuter skall befinna mig på ett styck teater redo att vara kreativ och skapa lövli improviserad teater.
Hur ska jag få upp energin tills vi börjar köra? Haver hittills provat tre koppar kaffe och 40 minuters powernap med fjösigt resultat, minst sagt.
Jag FÖRSTÅR inte varför jag med jämna mellanrum får perioder av megastörd sömn.
jaesajko
Och så var det ju det där om ifall jag ska ta en paus ifrån impron eller ej. Vi får se. The följetong that never ends.
Och med det så var jag ännu mer försenad. Hej baberiba.
Hur ska jag få upp energin tills vi börjar köra? Haver hittills provat tre koppar kaffe och 40 minuters powernap med fjösigt resultat, minst sagt.
Jag FÖRSTÅR inte varför jag med jämna mellanrum får perioder av megastörd sömn.
jaesajko
Och så var det ju det där om ifall jag ska ta en paus ifrån impron eller ej. Vi får se. The följetong that never ends.
Och med det så var jag ännu mer försenad. Hej baberiba.
måndag, september 10, 2007
Bättre att leka med elden!
Det är väldigt kul att leka. Leka är en av mina favoritsysselsättningar.
Fast ibland är det inte lika kul att leka. Leken lämnar en liten fadd eftersmak.
Som när man töntar sig i radio, vinner en dejt och tre dagar senare får veta att dejten hittat potentiell flickvän över helgen.
Då känns det lite... fånigt. Larvigt. Varför larvade jag mig? Varför lekte jag? Även om jag inte tar det särskilt hårt egentligen. Jag känner honom ju inte alls och egentligen kändes det ganska bökigt att gå på dejt med någon från andra sidan Sverige. Men samtidigt roligt. Lek. Lajja lite.
Och så vill inte lekkompisen vara med och leka längre.
När man var liten var leken mycket enklare. Man lekte, blev sura på varandra, kompisen gick kanske hem, fick en att gråta eller slog en på käften. Men tio minuter senare var man kompisar igen och allt var glömt. Man gjorde upp regler för hur leken skulle gå till. "Om du är mamman så är jag pappan. Nu ska du gå till jobbet och så ska jag laga mat och städa medans du är borta."
And now då?
Nu får man inte vara med bara. Hitta en annan lekkompis.
Som att leka häst och få stå med i stallet, men ingen vill rykta en eller rida på en.
......
Lyckades jag klämma fram en tår hos er nu, kära läsare? So be it, känslor är till för att kännas! Jag undanber mig dock kommentarer av typen "kom igen, du hittar nån annan, du är värd nåt bättre, du som är så cool vill väl alla ha och bla bla bla". Precis som jag vet att jag är en kul jäkel så vet jag att jag är värd att älskas. Och jag deppar inte ihop över det här.
Det blev bara tråklek av det. Och, precis som Persilja skrev så måste jag ju ha lite att lida över för att ha nåt att skriva i bloggen. Och tråksaker ger mig litterär boost. Skriver GRYMT bra när jag är försmådd.
Så, tack älskade liv för ännu en liten smäll. En lätt dask på kinden den här gången.
Fast ibland är det inte lika kul att leka. Leken lämnar en liten fadd eftersmak.
Som när man töntar sig i radio, vinner en dejt och tre dagar senare får veta att dejten hittat potentiell flickvän över helgen.
Då känns det lite... fånigt. Larvigt. Varför larvade jag mig? Varför lekte jag? Även om jag inte tar det särskilt hårt egentligen. Jag känner honom ju inte alls och egentligen kändes det ganska bökigt att gå på dejt med någon från andra sidan Sverige. Men samtidigt roligt. Lek. Lajja lite.
Och så vill inte lekkompisen vara med och leka längre.
När man var liten var leken mycket enklare. Man lekte, blev sura på varandra, kompisen gick kanske hem, fick en att gråta eller slog en på käften. Men tio minuter senare var man kompisar igen och allt var glömt. Man gjorde upp regler för hur leken skulle gå till. "Om du är mamman så är jag pappan. Nu ska du gå till jobbet och så ska jag laga mat och städa medans du är borta."
And now då?
Nu får man inte vara med bara. Hitta en annan lekkompis.
Som att leka häst och få stå med i stallet, men ingen vill rykta en eller rida på en.
......
Lyckades jag klämma fram en tår hos er nu, kära läsare? So be it, känslor är till för att kännas! Jag undanber mig dock kommentarer av typen "kom igen, du hittar nån annan, du är värd nåt bättre, du som är så cool vill väl alla ha och bla bla bla". Precis som jag vet att jag är en kul jäkel så vet jag att jag är värd att älskas. Och jag deppar inte ihop över det här.
Det blev bara tråklek av det. Och, precis som Persilja skrev så måste jag ju ha lite att lida över för att ha nåt att skriva i bloggen. Och tråksaker ger mig litterär boost. Skriver GRYMT bra när jag är försmådd.
Så, tack älskade liv för ännu en liten smäll. En lätt dask på kinden den här gången.
söndag, september 09, 2007
Det var kompisar från förrrrr
Ok, då kommer bloggen dö då. För jag SITTER JU FAN VID FACEBOOK HELA TIDEN!
I knew it. Det var därför jag var så motsträvig.
Dagens låthyllning är Manu Chao - Tristeza Maleza. Jag börjar nästan gråta. Fantastiska wow-minnen. Musik rör upp hela Ozzys själ så hon blir helt tok.
Så återgår vi då till facebook. Jag är lite kluven måste jag säga. Skitroligt, hittar gamla vänner igen! Men också... En del människor vill adda en som kompisar fast man inte känner dem. Ytliga kontakter. Och ytterligare andra som man inte vet om man vågar adda. Synder från förr.
Och jag tänker då främst på en, som jag hittade idag. En gammal kärlek. Besvarad kärlek. Som på grund av diverse strul bara rann ut i sanden och blev megabajsigt. Vilket jag ångrar idag. Men... även denne man är (correction: var) en strulputte. Depptendenser. Ni vet. Såndär passionerad härlig människa. Och samtidigt aningen suicidal. En sån som lever ut alla känslorna till maximum. Men... han kanske har hittat hem och blivit sansad, lycklig? Man vet ju inte.
Ett litet klick på musknappen kan göra stor skillnad i ens liv kanske. Vips så har man en passionerad ungdomskärlek tillbaka i sitt liv. Eller så har man bjudit in en svårmodig människa som bara drar med sig ett ton negativ energi in i ens liv. Har ju skalat bort allt sånt. Orkar inte med svåra, deppiga. Klart man får deppa ibland, men ni vet människor med kroniska depressioner, som identifierar sig själva med ett destruktivt leverne. Går inte. Jag suger åt mig andras mående, de smittar ner mig. Jag känner så otroligt mycket med dem att jag blir likadan själv.
Huu burr huääää blärr blärk bort bort
Men hjärtat tog ett galet jätteskutt när jag hittade honom i en av kompisarnas kompislista.
kärlek kärlek kärlek kärlek
I knew it. Det var därför jag var så motsträvig.
Dagens låthyllning är Manu Chao - Tristeza Maleza. Jag börjar nästan gråta. Fantastiska wow-minnen. Musik rör upp hela Ozzys själ så hon blir helt tok.
Så återgår vi då till facebook. Jag är lite kluven måste jag säga. Skitroligt, hittar gamla vänner igen! Men också... En del människor vill adda en som kompisar fast man inte känner dem. Ytliga kontakter. Och ytterligare andra som man inte vet om man vågar adda. Synder från förr.
Och jag tänker då främst på en, som jag hittade idag. En gammal kärlek. Besvarad kärlek. Som på grund av diverse strul bara rann ut i sanden och blev megabajsigt. Vilket jag ångrar idag. Men... även denne man är (correction: var) en strulputte. Depptendenser. Ni vet. Såndär passionerad härlig människa. Och samtidigt aningen suicidal. En sån som lever ut alla känslorna till maximum. Men... han kanske har hittat hem och blivit sansad, lycklig? Man vet ju inte.
Ett litet klick på musknappen kan göra stor skillnad i ens liv kanske. Vips så har man en passionerad ungdomskärlek tillbaka i sitt liv. Eller så har man bjudit in en svårmodig människa som bara drar med sig ett ton negativ energi in i ens liv. Har ju skalat bort allt sånt. Orkar inte med svåra, deppiga. Klart man får deppa ibland, men ni vet människor med kroniska depressioner, som identifierar sig själva med ett destruktivt leverne. Går inte. Jag suger åt mig andras mående, de smittar ner mig. Jag känner så otroligt mycket med dem att jag blir likadan själv.
Huu burr huääää blärr blärk bort bort
Men hjärtat tog ett galet jätteskutt när jag hittade honom i en av kompisarnas kompislista.
kärlek kärlek kärlek kärlek
I surrender
Jag har gett upp för övermakten.
Jag har skaffat facebook.
Man måste ju försäkra sig om att man har absolut ingen tid alls över till att plugga.
Sprang ju som sagt på valda delar av fittklubben igår på Sticky. Och idag när jag satt och försökte koncentrera mig på Julius Ceasar slog det mig hur jäkla glad jag är att jag har fått lära känna de brudarna. Känns som vänner för livet.
Eller för att citera en fd boende på fd jobbet:
Körs, de trodde ja'nte!
Och nä, inte ett ljud från herr fredagsflört so far.
Jag har skaffat facebook.
Man måste ju försäkra sig om att man har absolut ingen tid alls över till att plugga.
Sprang ju som sagt på valda delar av fittklubben igår på Sticky. Och idag när jag satt och försökte koncentrera mig på Julius Ceasar slog det mig hur jäkla glad jag är att jag har fått lära känna de brudarna. Känns som vänner för livet.
Eller för att citera en fd boende på fd jobbet:
Körs, de trodde ja'nte!
Och nä, inte ett ljud från herr fredagsflört so far.
Jag är sketatrött nu. Ejenklien.
I afton kan vi på Mitt fantastiska liv-redaktionen rapportera att herr Fredagsflört förefaller vara en märklig typ.
Han svarar nämmeligen icke på mess.
Vi på redaktionen finner två möjliga anledningar:
a) han har total avsaknad av humor (eftersom mitt mess var faktiskt ganska skojigt)
b) han har total avsaknad av telefon (fast... är man utan telefon från klockan 6 på kvällen till fyra på natten i den här världen?)
c) han lever i ett parallellt universum och har därför inte fått mitt mess än
d) han sover mellan ungefär 6 på kvällen och 4 på natten och har därför inte sett messet än
e) han har kramp i fingrarna och kan därför icke stava fram ett litet mess.
f) han har tummen mitt i handen och den är i vägen för skicka-knappen.
Hur svårt kan det vara?!
Vi sätter härmed ett stort minus i kanten och planerar istället nästa erövring.
I övrigt blev det här en helt galen och otippad kväll. Skulle vara en lugn öl med Rob. Det blev det. I början. Men så plötsligt... Oj kom ni! Oj känner ni varandra! Oj ska ni på synthkonsert jag hänger på! Oj vad bra! Oj nu ska de trötta vuxna vännerna gå hem jag ska bara kissa först! Oj där är ju halva fittklubben jag stannar kvar! Osv.
Och nu har jag faktiskt lite tinnitusvarning i öronen och faktiskt ont i halsen också. Dagens ros går dock till herr Christer i Universal poplab. (Ja han som givit namn till poggrammet jag var med i igår, jag kände mig nästan nördig som christade två dagar i rad. It was not my intention! But I'm glad I did it!) Jag tror att jag aldrig förut gått på en konsert där jag sagt "hallego" efter varje låt. Christer och hans vänner var så fantastiskt ödmjuka. "Tack allihopa för era vänliga applåder! Ska det vara såhär skoj?"
Fram för mer ödmjukhet i världen!
Han svarar nämmeligen icke på mess.
Vi på redaktionen finner två möjliga anledningar:
a) han har total avsaknad av humor (eftersom mitt mess var faktiskt ganska skojigt)
b) han har total avsaknad av telefon (fast... är man utan telefon från klockan 6 på kvällen till fyra på natten i den här världen?)
c) han lever i ett parallellt universum och har därför inte fått mitt mess än
d) han sover mellan ungefär 6 på kvällen och 4 på natten och har därför inte sett messet än
e) han har kramp i fingrarna och kan därför icke stava fram ett litet mess.
f) han har tummen mitt i handen och den är i vägen för skicka-knappen.
Hur svårt kan det vara?!
Vi sätter härmed ett stort minus i kanten och planerar istället nästa erövring.
I övrigt blev det här en helt galen och otippad kväll. Skulle vara en lugn öl med Rob. Det blev det. I början. Men så plötsligt... Oj kom ni! Oj känner ni varandra! Oj ska ni på synthkonsert jag hänger på! Oj vad bra! Oj nu ska de trötta vuxna vännerna gå hem jag ska bara kissa först! Oj där är ju halva fittklubben jag stannar kvar! Osv.
Och nu har jag faktiskt lite tinnitusvarning i öronen och faktiskt ont i halsen också. Dagens ros går dock till herr Christer i Universal poplab. (Ja han som givit namn till poggrammet jag var med i igår, jag kände mig nästan nördig som christade två dagar i rad. It was not my intention! But I'm glad I did it!) Jag tror att jag aldrig förut gått på en konsert där jag sagt "hallego" efter varje låt. Christer och hans vänner var så fantastiskt ödmjuka. "Tack allihopa för era vänliga applåder! Ska det vara såhär skoj?"
Fram för mer ödmjukhet i världen!
lördag, september 08, 2007
Ladies and gentlemen, I give you... my body!
Jag har faktiskt aldrig förstått människor som hävdar att man blir pigg av att träna. Man går och svettas, tar i så man kräks, sen cyklar man hem, duschar och däckar i soffan av utmattning. Gärna sova också.
Tills idag.
Igår kväll var jag aningen förutseende. Bokade spinningpass klockan elva. För att jag visste att om jag inte bokade så skulle jag inte känna mig tvingad att gå, och därmed banga. Jag var också förutseende nog att ställa väckarklockan på tio, IFALL jag MOT FÖRMODAN skulle sova så länge. Vilket jag såklart gjorde.
Klockan tio. PLÅGSAMMA TJUT FRÅN KLOCKAN Ozzy vaknar panikslaget och helt förvirrad. Vilken dag är det va fan är jag inte ledig idag var är klockan var är jag var slutar rymden finns gud ... ? ... ! Just det. Jag har målat in mig själv i ett hörn genom att boka spinningtid och ställa klockan. Rusar upp ur sängen, kastar på mig kläder, kastar i mig en proteindrink (fifan vad förutseende! för att inte få håll! och för att inte slita på kroppen för mycket. mycket olikt Ozzy.) Cykla till spinning. Det gör ont i alla muskler. Att cykla dit. Detta kommer att bli en helt galen plåga. Rusa in, sen som fan, har glömt handduk bajs, upp på hojjen.
Första halvan är så utterly plågsam. Jag trodde jag hade i alla fall lite kondis. Fast... när jag ser mig runt så ser jag att de runt omkring är minst lika trötta som mig, om inte tröttare! Liten kick. Och... jag vet inte vad som händer, men när det är ungefär tio minuter av rent jävla köttspanking kvar är jag nåt så vansinnigt taggad! Cyklar som en idiot! Galet motstånd! Kroppen studsar knappt nånting, världens koncentration, fokus, cykla cykla cykla...
Och när passet plötsligt är slut blir jag helt... besviken. Och vill cykla en halvtimma till typ. Skitpigg! Cyklar hem, handlar på vägen, kollar tvättstugan, inser att den är ledig, slänger in en maskin, preppar frulle.
Jag mår skitbra nu. Vad är det här? Endorfiner?
Tills idag.
Igår kväll var jag aningen förutseende. Bokade spinningpass klockan elva. För att jag visste att om jag inte bokade så skulle jag inte känna mig tvingad att gå, och därmed banga. Jag var också förutseende nog att ställa väckarklockan på tio, IFALL jag MOT FÖRMODAN skulle sova så länge. Vilket jag såklart gjorde.
Klockan tio. PLÅGSAMMA TJUT FRÅN KLOCKAN Ozzy vaknar panikslaget och helt förvirrad. Vilken dag är det va fan är jag inte ledig idag var är klockan var är jag var slutar rymden finns gud ... ? ... ! Just det. Jag har målat in mig själv i ett hörn genom att boka spinningtid och ställa klockan. Rusar upp ur sängen, kastar på mig kläder, kastar i mig en proteindrink (fifan vad förutseende! för att inte få håll! och för att inte slita på kroppen för mycket. mycket olikt Ozzy.) Cykla till spinning. Det gör ont i alla muskler. Att cykla dit. Detta kommer att bli en helt galen plåga. Rusa in, sen som fan, har glömt handduk bajs, upp på hojjen.
Första halvan är så utterly plågsam. Jag trodde jag hade i alla fall lite kondis. Fast... när jag ser mig runt så ser jag att de runt omkring är minst lika trötta som mig, om inte tröttare! Liten kick. Och... jag vet inte vad som händer, men när det är ungefär tio minuter av rent jävla köttspanking kvar är jag nåt så vansinnigt taggad! Cyklar som en idiot! Galet motstånd! Kroppen studsar knappt nånting, världens koncentration, fokus, cykla cykla cykla...
Och när passet plötsligt är slut blir jag helt... besviken. Och vill cykla en halvtimma till typ. Skitpigg! Cyklar hem, handlar på vägen, kollar tvättstugan, inser att den är ledig, slänger in en maskin, preppar frulle.
Jag mår skitbra nu. Vad är det här? Endorfiner?
fredag, september 07, 2007
Några timmar senare andas jag in och
Pioooooh
Stor utandning.
Ja, jag var med i fredagsflörten. Och blev vald av den tatuerade sjuksköterskan Ante. Vilken eftermiddag. Anspänning på nästan lika hög nivå som under friidrotts-onsdagen.
Efter min smått panikslagna insikt att jag missat samtalet från p3 försökte jag luncha med Marina. Gick inte. Kunde inte sluta tänka på att jag missat mannen i mitt liv. (Nu går det en kille på taket på huset mittemot, fränt, end sidospår.) Cyklade hem. Kastade iväg ett mail "ring igen!". Det gjorde de inte. Så jag fick ringa under direktsändning. Kastade mig på telefonen, ringde så fort de hade sagt numret. Kom fram. Inget svar! Lät det ringa en stund. Svar!
Berätta lite om dig själv.
Stelt. Stelare än en kavaj av gips. Jag gör det och det och det. Hehehehe. Ok, vi kanske ringer dig sen då.
Kanske!
Sitta vänta. Chatta med Maria. Marina messar "men hallå de måste ju ringa dig!" Vänta. Tjej nummer ett i radio, fan det är ju inte jag. Tjej nummer två. Meh! Nu måste de ju ringa, det är ju bara en chans kvar.
Precis när jag börjar sura och deppa ringer de. Wehoo! Ozzy är tjej nummer tre! Får sitta och vänta en jäkla stund i telefon, lyssna på radio genom telefonen. Och vips börjar Charles Franz (Ozzys andrahandsval efter Ante. Charles Franz måste gå på nåt, shit vad lycklig han låter. Me like. Kanske måste leta upp honom också.) prata med Ozzy. Fråga frågor. Ozzy svarar duktigt. Att prata med Charles känns helt gött.
Färdigt. Vänta en lång stund i telefon igen. Preppa reklamsnack för varför han ska välja mig. "Hallå nummer tre, varför ska Ante välja dig?" För att jag är bla bla bla bla bla.
Och när avslöjandet kommer är Ante borta. Spänning. Låt. Charles ber om ursäkt för antiklimaxet. (Fyndigt Charles I love you!)
Men så... Ka CHING "jag väljer nummer tre, Ozzy".
Kallprata inför halva Sveriges befolknings öron. Tack och hej, vänta i växeln. Hör bara musik. Jättelänge. Till slut kommer käcka tjejen som jag pratade med först, ger mig snubbens nummer, tack och hej. Ringer snubben, prata prata prata.
Vad pratade vi om? Nervös anspänning, plugg, åka Stockholm eller åka Göteborg, tatuering och vi hörs snart då då.
Och nu? Känns det helt... Som en ballong som sagt poff. Tänk att man kan bli så utmattad av att prata i telefon. Måste försöka läsa lite om Greklands historia. Går... inge bra. Men längtar till Stockholm.
Oh my god. Jag behöver kaffe. Eller en kopp sprit.
Stor utandning.
Ja, jag var med i fredagsflörten. Och blev vald av den tatuerade sjuksköterskan Ante. Vilken eftermiddag. Anspänning på nästan lika hög nivå som under friidrotts-onsdagen.
Efter min smått panikslagna insikt att jag missat samtalet från p3 försökte jag luncha med Marina. Gick inte. Kunde inte sluta tänka på att jag missat mannen i mitt liv. (Nu går det en kille på taket på huset mittemot, fränt, end sidospår.) Cyklade hem. Kastade iväg ett mail "ring igen!". Det gjorde de inte. Så jag fick ringa under direktsändning. Kastade mig på telefonen, ringde så fort de hade sagt numret. Kom fram. Inget svar! Lät det ringa en stund. Svar!
Berätta lite om dig själv.
Stelt. Stelare än en kavaj av gips. Jag gör det och det och det. Hehehehe. Ok, vi kanske ringer dig sen då.
Kanske!
Sitta vänta. Chatta med Maria. Marina messar "men hallå de måste ju ringa dig!" Vänta. Tjej nummer ett i radio, fan det är ju inte jag. Tjej nummer två. Meh! Nu måste de ju ringa, det är ju bara en chans kvar.
Precis när jag börjar sura och deppa ringer de. Wehoo! Ozzy är tjej nummer tre! Får sitta och vänta en jäkla stund i telefon, lyssna på radio genom telefonen. Och vips börjar Charles Franz (Ozzys andrahandsval efter Ante. Charles Franz måste gå på nåt, shit vad lycklig han låter. Me like. Kanske måste leta upp honom också.) prata med Ozzy. Fråga frågor. Ozzy svarar duktigt. Att prata med Charles känns helt gött.
Färdigt. Vänta en lång stund i telefon igen. Preppa reklamsnack för varför han ska välja mig. "Hallå nummer tre, varför ska Ante välja dig?" För att jag är bla bla bla bla bla.
Och när avslöjandet kommer är Ante borta. Spänning. Låt. Charles ber om ursäkt för antiklimaxet. (Fyndigt Charles I love you!)
Men så... Ka CHING "jag väljer nummer tre, Ozzy".
Kallprata inför halva Sveriges befolknings öron. Tack och hej, vänta i växeln. Hör bara musik. Jättelänge. Till slut kommer käcka tjejen som jag pratade med först, ger mig snubbens nummer, tack och hej. Ringer snubben, prata prata prata.
Vad pratade vi om? Nervös anspänning, plugg, åka Stockholm eller åka Göteborg, tatuering och vi hörs snart då då.
Och nu? Känns det helt... Som en ballong som sagt poff. Tänk att man kan bli så utmattad av att prata i telefon. Måste försöka läsa lite om Greklands historia. Går... inge bra. Men längtar till Stockholm.
Oh my god. Jag behöver kaffe. Eller en kopp sprit.
Ka Chinnnnngggggg!
I rule the whole fuckin' world, bara så ni vet.
Och om ni undrar varför, läs föregående inlägg. Guess the outcome?
Och om ni undrar varför, läs föregående inlägg. Guess the outcome?
Ozzy hjärta Ante = ?
Jag DÖR av frustration!
Igår på p3christer fick man höra vem som är med i dagens fredagsflört. Och... det var ju min kille! Han som jag ska ha! Så jag skrev snabbt som fanken ett mail till dem och berättade hur fantastisk jag är och att jag vill vara med, bifogade telefonnumret och skrev att mellan 10-12 är jag på föreläsning, resten av tiden är jag tillgänglig.
12:07 ringer telefonen.
12:07 sitter Ozzy på cykeln
12:07 hör Ozzy inte att det ringer
12:08 ringer Ozzy upp numret på displayen och kommer till Sveriges radios växel.
Inser att det är fredagsflörtsansvarig som ringt, säger att det nog är någon från christer som ringt. Blir kopplad. Inget svar! Kastar mig hem, slänger iväg ett mail om att hallå ring igen jag satt på cykeln!
Och sen sätter jag mig med nerverna utanpå kroppen och väntar. Kollar mailen en gång i minuten.
Jag avlider.
Jag och Ante ska ju gifta oss, fattar de inte det?
Igår på p3christer fick man höra vem som är med i dagens fredagsflört. Och... det var ju min kille! Han som jag ska ha! Så jag skrev snabbt som fanken ett mail till dem och berättade hur fantastisk jag är och att jag vill vara med, bifogade telefonnumret och skrev att mellan 10-12 är jag på föreläsning, resten av tiden är jag tillgänglig.
12:07 ringer telefonen.
12:07 sitter Ozzy på cykeln
12:07 hör Ozzy inte att det ringer
12:08 ringer Ozzy upp numret på displayen och kommer till Sveriges radios växel.
Inser att det är fredagsflörtsansvarig som ringt, säger att det nog är någon från christer som ringt. Blir kopplad. Inget svar! Kastar mig hem, slänger iväg ett mail om att hallå ring igen jag satt på cykeln!
Och sen sätter jag mig med nerverna utanpå kroppen och väntar. Kollar mailen en gång i minuten.
Jag avlider.
Jag och Ante ska ju gifta oss, fattar de inte det?
torsdag, september 06, 2007
Lyssna på min röst... du känner dig sömnig...
Det finns vakna och så finns det vakna.
Idag vaknade jag av att klockan ringde. Sen vaknade jag igen av att klockan ringde. Och igen. Och igen. Och igen. Och igen. Någon gång tvingade jag mig att öppna ena ögat och kika lite för att om möjligt vakna lite. Vakna på riktigt alltså. Ytterst plågsamt. Det är konstigt att det kan göra så ont utan att göra ont. För det gör verkligen ont ibland att öppna ögonen på morgonen. Fast inte i ögonen. Utan i kroppen. Själen. Sen vaknade jag igen. Tvingade mig att sätta mig upp. Om möjligt ännu mer plågsamt.
Jag var vaken. Men ändå inte vaken. Kroppen betedde sig som om den fortfarande sov. Djup regelbunden andhämtning. Ragla till toaletten.
Fick mess från tant Johanna som hade bajstråkigt på sitt bajsiga morgonjobb. Då gick kroppen in i vakenmode number two. Vaken. Gör saker utan att ragla. Andas normalt. Men ändå. Inte vaken. Inte pigg. Mest... sur.
Det krävs helt enkelt dusch, påklädning och fixning av looken för att vakna till ordentligt. Eller, i alla fall för att hamna i vakenmode number three. The mode that funkar hemma, när man slipper konversera och socialisera. Mode four infinner sig när man införskaffat kaffe, gått i någon trappa eller två och börjar konversera med den enda klasskamrat man känner. Lyssnar på intressant farbror som pratar om historia. Fast... efter ett tag hamnar kroppen någonstans i vakenmode two igen. Svårt att hålla huvudet uppe. Lutar det åt olika håll för att det inte ska kännas som cementskalle. Börjar klottra töntiga saker på papper, skriva fåniga kommentarer till klasskamraten.
Och just nu? Mode three and sinking.
Idag vaknade jag av att klockan ringde. Sen vaknade jag igen av att klockan ringde. Och igen. Och igen. Och igen. Och igen. Någon gång tvingade jag mig att öppna ena ögat och kika lite för att om möjligt vakna lite. Vakna på riktigt alltså. Ytterst plågsamt. Det är konstigt att det kan göra så ont utan att göra ont. För det gör verkligen ont ibland att öppna ögonen på morgonen. Fast inte i ögonen. Utan i kroppen. Själen. Sen vaknade jag igen. Tvingade mig att sätta mig upp. Om möjligt ännu mer plågsamt.
Jag var vaken. Men ändå inte vaken. Kroppen betedde sig som om den fortfarande sov. Djup regelbunden andhämtning. Ragla till toaletten.
Fick mess från tant Johanna som hade bajstråkigt på sitt bajsiga morgonjobb. Då gick kroppen in i vakenmode number two. Vaken. Gör saker utan att ragla. Andas normalt. Men ändå. Inte vaken. Inte pigg. Mest... sur.
Det krävs helt enkelt dusch, påklädning och fixning av looken för att vakna till ordentligt. Eller, i alla fall för att hamna i vakenmode number three. The mode that funkar hemma, när man slipper konversera och socialisera. Mode four infinner sig när man införskaffat kaffe, gått i någon trappa eller två och börjar konversera med den enda klasskamrat man känner. Lyssnar på intressant farbror som pratar om historia. Fast... efter ett tag hamnar kroppen någonstans i vakenmode two igen. Svårt att hålla huvudet uppe. Lutar det åt olika håll för att det inte ska kännas som cementskalle. Börjar klottra töntiga saker på papper, skriva fåniga kommentarer till klasskamraten.
Och just nu? Mode three and sinking.
onsdag, september 05, 2007
J'accuse!
Meh! Det var väldans vad feltolkad jag blev i förra inlägget då! Jag vet la för hälvätä att jag är rolig! Det jag menade var att jag ville spela i produktioner som är avsedda att vara komiska. Inte "som kan bli lite vad som helst". Det var INTE en fisklina som skrek "säg att jag är rolig". Men tack ändå att ni tycker att jag är rolig. Fast det är ju ganska givet att ni tycker, för annars hade ni ju inte läst den här humoristiska bloggen. Eller?
tisdag, september 04, 2007
De grå spelar ping pong
Jag har kommit på att jag inte är konflikträdd. Jag är konfliktlat. Om jag tycker något eller någon är jobbig eller att det skär sig så... skiter jag i den eller det helt enkelt. Hade till exempel ett guldläge i helgen att konfrontera en fd vän om hur hon beter sig mot mig, men... jag sket i det. Kände att det inte var värt ansträngningen. Lika bra att undvika helt, jag kommer inte sakna henne. Hårt men sant.
Och nu skulle jag vilja skriva jäääääättemycket om kvällens möte med improgruppen, men av respekt för mina kollegor gör jag inte det. Jag säger bara skruva på kranen och låt den rinna. Var väl det vi gjorde. Och nu är hjärnan ute och springer maratonlopp. Funderar över vad jag kan göra annorlunda, funderar över vad jag gjort dåligt och vad jag gjort bra. Och vad jag vill.
Jag vill ha roligt.
Jag vill vara rolig.
Och jag behöver vila mycket mer än vad jag gjort det senaste året.
Och nu skulle jag vilja skriva jäääääättemycket om kvällens möte med improgruppen, men av respekt för mina kollegor gör jag inte det. Jag säger bara skruva på kranen och låt den rinna. Var väl det vi gjorde. Och nu är hjärnan ute och springer maratonlopp. Funderar över vad jag kan göra annorlunda, funderar över vad jag gjort dåligt och vad jag gjort bra. Och vad jag vill.
Jag vill ha roligt.
Jag vill vara rolig.
Och jag behöver vila mycket mer än vad jag gjort det senaste året.
Nöden är uppfinningarnas moder
Min uppfinningsrikedom firar nya triumfer.
Hur täcker man bäst in en ventil som genererar ishavsvindar på dina tassar?
JO! Placera en glassburk framför eländet. Fixera burken med den fetaste klassikern du har i hyllan, vid det aktuella tillfället "Bröderna Karamazov" av Fjaaadar Dastajieeevskij. Oläst. Men bra att hindra nordanvindar med.
Och dagens fråga lyder: Vad är det för skillnad mellan kyla och köld?
Hur täcker man bäst in en ventil som genererar ishavsvindar på dina tassar?
JO! Placera en glassburk framför eländet. Fixera burken med den fetaste klassikern du har i hyllan, vid det aktuella tillfället "Bröderna Karamazov" av Fjaaadar Dastajieeevskij. Oläst. Men bra att hindra nordanvindar med.
Och dagens fråga lyder: Vad är det för skillnad mellan kyla och köld?
bäääää
Det är så olidligt jävla kallt i lägenheten just nu! Har gått i termobrallor, tjock tröja och vantar (!) i en hel vecka. Gå upp på natten och kissa är en plåga. Nakenfis vandrar från varm säng (dubbla täcken såklart) ut till iskall toalett. Sen de nya ventilerna installerades blev det ännu värre än var det var innan. Nu blåser ishavsvindar över tassarna när man sitter vid datorn. Och nu fick jag nog. Gjorde det enda rätta.
Bakade in bägge ventilerna i feta halsdukar. Blev lite bättre, men svårt att täcka totalt. Har funderat på sabotage, tejpa igen skiten, men då kanske man får smisk av hyresvärden. Äh radon, hela världen är ju full av farlig skit, vad gör lite radon? Jag FRYSER JU!
Just nu är det stora dilemmat (och ni från impron som brukar läsa här, ni får ursäkta men jag måste skriva av mig det här, ni får hemskt gärna sluta läsa här. fast just för att jag skrev det så lär ni fortsätta. jaja skyll er själva, här kommer ett ton negativ energi) ska jag eller ska jag inte ta en paus från impron? Just nu känns det som om det tar oerhört mycket mer än vad det ger. Mycket slit, lite cred, lite publik. Det är konstigt det där med cred. Trodde inte det var så viktigt. Men när man gjort tokmycket ett tag men inte fått någon som helst cred för det så känns det fan... piss faktiskt. Vi är sjukt dåliga på att credda varandra. Så även jag. Och storytelling står mig up to here. Samtidigt är det ju så vansinnigt kul när det väl funkar. Men... Möte ikväll och jag känner mig helt otaggad och oengagerad.
Bakade in bägge ventilerna i feta halsdukar. Blev lite bättre, men svårt att täcka totalt. Har funderat på sabotage, tejpa igen skiten, men då kanske man får smisk av hyresvärden. Äh radon, hela världen är ju full av farlig skit, vad gör lite radon? Jag FRYSER JU!
Just nu är det stora dilemmat (och ni från impron som brukar läsa här, ni får ursäkta men jag måste skriva av mig det här, ni får hemskt gärna sluta läsa här. fast just för att jag skrev det så lär ni fortsätta. jaja skyll er själva, här kommer ett ton negativ energi) ska jag eller ska jag inte ta en paus från impron? Just nu känns det som om det tar oerhört mycket mer än vad det ger. Mycket slit, lite cred, lite publik. Det är konstigt det där med cred. Trodde inte det var så viktigt. Men när man gjort tokmycket ett tag men inte fått någon som helst cred för det så känns det fan... piss faktiskt. Vi är sjukt dåliga på att credda varandra. Så även jag. Och storytelling står mig up to here. Samtidigt är det ju så vansinnigt kul när det väl funkar. Men... Möte ikväll och jag känner mig helt otaggad och oengagerad.
måndag, september 03, 2007
Hej jag heter...?
Skolstart om några timmar. Och, som vanligt kommer frågan: hur fan ska jag presentera mig? Efter diverse skolstarter och diverse dito klantiga presentationer av sig själv vill man ju få till det rätt.
Första gången jag började "vuxenskola" var teaterskolan. Då skulle vi sitta i ring och berätta tre viktiga saker om oss själva och vad vi hade för mål med utbildningen. Själv fick jag nog till det hyfsat, även om jag kände mig som en arbetarhagga bland alla kulturnissar och palestinasjalar. Men för andra gick det inte lika bra.
A: Mitt mål med utbildningen är att gå ner tio kilo.
L: Jag är just nu inne i min gula period.
D: Skådespeleri är ungefär som body building. Att posa liksom.
Både ett och fler ögonbryn höjdes. Fast det lustiga den här gången var att det första intrycket bestod. Annars vet man ju att första intrycket nästan aldrig håller. När jag till exempel såg Moe i fittklubben för första gången tänkte jag att vi nog ALDRIG skulle umgås eller ens knappt prata med varandra. Ria trodde jag var tyst och tråkig. Ack så fel. Sjukt rolig!
Själv har jag fått höra att det första intrycket jag ger ofta är hårt, tufft, ifrågasättande, oblygt och ibland tyket. Och... jag vet. Jag får spel när inte saker och ting är klara. Måste ställa frågor så jag vet. Eller, så att andra stackare som sitter där och inte vågar fråga, vet. Ofta är jag en av dem som man minns från första skoldagen. Men jag skulle någon gång vilja vara den där lilla smygaren, som kommer fram så småningom. Som Ria.
Så, varje gång det är skolstart peppar jag mig själv. "Den här gången ska jag vara soft, laid back och ta det jäkligt lugnt!" Och sen sitter jag där och räcker upp handen.
Fast det klurigaste är nog namnet. För nästan alla som lärt känna mig efter '98 kallar mig för Ozzy. I princip bara barndomskompisarna och familjen som kallar mig för mitt riktiga namn. Så jag reagerar inte alltid när folk inte kallar mig Ozzy. Men... det känns så jävla flarnigt! "Hej jag heter XXXxxXXxx men jag kallas för Ozzy."
Första gången jag började "vuxenskola" var teaterskolan. Då skulle vi sitta i ring och berätta tre viktiga saker om oss själva och vad vi hade för mål med utbildningen. Själv fick jag nog till det hyfsat, även om jag kände mig som en arbetarhagga bland alla kulturnissar och palestinasjalar. Men för andra gick det inte lika bra.
A: Mitt mål med utbildningen är att gå ner tio kilo.
L: Jag är just nu inne i min gula period.
D: Skådespeleri är ungefär som body building. Att posa liksom.
Både ett och fler ögonbryn höjdes. Fast det lustiga den här gången var att det första intrycket bestod. Annars vet man ju att första intrycket nästan aldrig håller. När jag till exempel såg Moe i fittklubben för första gången tänkte jag att vi nog ALDRIG skulle umgås eller ens knappt prata med varandra. Ria trodde jag var tyst och tråkig. Ack så fel. Sjukt rolig!
Själv har jag fått höra att det första intrycket jag ger ofta är hårt, tufft, ifrågasättande, oblygt och ibland tyket. Och... jag vet. Jag får spel när inte saker och ting är klara. Måste ställa frågor så jag vet. Eller, så att andra stackare som sitter där och inte vågar fråga, vet. Ofta är jag en av dem som man minns från första skoldagen. Men jag skulle någon gång vilja vara den där lilla smygaren, som kommer fram så småningom. Som Ria.
Så, varje gång det är skolstart peppar jag mig själv. "Den här gången ska jag vara soft, laid back och ta det jäkligt lugnt!" Och sen sitter jag där och räcker upp handen.
Fast det klurigaste är nog namnet. För nästan alla som lärt känna mig efter '98 kallar mig för Ozzy. I princip bara barndomskompisarna och familjen som kallar mig för mitt riktiga namn. Så jag reagerar inte alltid när folk inte kallar mig Ozzy. Men... det känns så jävla flarnigt! "Hej jag heter XXXxxXXxx men jag kallas för Ozzy."
Bye Mr Lökring
Skriver man att tvätta är ett kvinnogöra och strunt, då åker man ur Ozzys länklista. Tjipp tjopp. Även om det är förmodat att vara ett skämt. Det är aldrig kul att skämta om jämställdhet eftersom det fortfarande är ett faktum att ojämnheterna mellan kvinnor och män är sjukt stora.
Skämta inte med mig när jag är morgonmonstret, I tell ya.
Skämta inte med mig när jag är morgonmonstret, I tell ya.
söndag, september 02, 2007
Skola och strulputtar
Skolstart imorrn. Fast med helt ny klass.
Buähähäää!
Det kommer kännas så totalweird att inte ha en enda av brudarna i fittklubben där. Ja, jag vet. Alltid kul med nya kompisar. Menneeeee! Två av f-ttorna har jag gått med i 2,5 år. Men inte längre. Sorg!
Ja, man kan ju träffas utanför skolan. Och det gör vi ju. Möte den här veckan, boken "Svenne" skall avhandlas. Och hur det går för Soe som häromdagen fick besök av en amerikansk pudding hon träffade på sin resa. Och hur det är i allas nya klasser. Fikade med Ria och Eka i torsdags och Soe i måndags. Moe sprang jag på under Way out west.
Men ändå. Det är något speciellt med att träffa folk varje dag. I sin vardag. Och tänk om jag inte klickar med en enda i den nya klassen?
Bajs.
Var på karaoken igår och sprang på Strulputten. Han dök på mig direkt och ville kramas. Så frågade jag hur han mådde. "Jag jobbar på det" sa han och höjde sitt glas. Sen satt han i ett mörkt hörn hela kvällen och såg ut som om någon var ute efter honom. Jagad. Svår. Tungsint. Och drack. Ensam. Bääää. Ozzy led lite. Medlidande. Tänkte - jag kanske ska be honom sätta sig vid oss så slipper han sitta där i ett hörn och vara svår, ensam och övergiven. But then again - why? Johanna uttryckte det lite fint. Hon sa att han verkar ha guldfiskminne. Inte ett ljud från honom, och så får han se mig och då blir han helt besatt. Typ som "just det ja, Ozzy finns!" Fast jag tror att jag hellre vill ha en kille som minns mig även när han inte ser mig.
Buähähäää!
Det kommer kännas så totalweird att inte ha en enda av brudarna i fittklubben där. Ja, jag vet. Alltid kul med nya kompisar. Menneeeee! Två av f-ttorna har jag gått med i 2,5 år. Men inte längre. Sorg!
Ja, man kan ju träffas utanför skolan. Och det gör vi ju. Möte den här veckan, boken "Svenne" skall avhandlas. Och hur det går för Soe som häromdagen fick besök av en amerikansk pudding hon träffade på sin resa. Och hur det är i allas nya klasser. Fikade med Ria och Eka i torsdags och Soe i måndags. Moe sprang jag på under Way out west.
Men ändå. Det är något speciellt med att träffa folk varje dag. I sin vardag. Och tänk om jag inte klickar med en enda i den nya klassen?
Bajs.
Var på karaoken igår och sprang på Strulputten. Han dök på mig direkt och ville kramas. Så frågade jag hur han mådde. "Jag jobbar på det" sa han och höjde sitt glas. Sen satt han i ett mörkt hörn hela kvällen och såg ut som om någon var ute efter honom. Jagad. Svår. Tungsint. Och drack. Ensam. Bääää. Ozzy led lite. Medlidande. Tänkte - jag kanske ska be honom sätta sig vid oss så slipper han sitta där i ett hörn och vara svår, ensam och övergiven. But then again - why? Johanna uttryckte det lite fint. Hon sa att han verkar ha guldfiskminne. Inte ett ljud från honom, och så får han se mig och då blir han helt besatt. Typ som "just det ja, Ozzy finns!" Fast jag tror att jag hellre vill ha en kille som minns mig även när han inte ser mig.
lördag, september 01, 2007
Vendetta
Igår när jag kom hem såg jag att vägkonen hade fått sällskap av lite annan skit. Gammal ful matta som ska föreställa getskinn eller nåt. Blöt äcklig dammtrasa. Obestämbar bit plastigt platt material. Då fick Ozzy nog. Och trots att hon var helt nykter bar hon upp skiten en våning och satte en arg lapp på!
"Stop throwing your shit down to my floor!"
Mycket välformulerat och inte alls impulsivt.
Och nu sitter jag här. Skraj. Och väntar på hämnden.
"Stop throwing your shit down to my floor!"
Mycket välformulerat och inte alls impulsivt.
Och nu sitter jag här. Skraj. Och väntar på hämnden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
