Jag har faktiskt aldrig förstått människor som hävdar att man blir pigg av att träna. Man går och svettas, tar i så man kräks, sen cyklar man hem, duschar och däckar i soffan av utmattning. Gärna sova också.
Tills idag.
Igår kväll var jag aningen förutseende. Bokade spinningpass klockan elva. För att jag visste att om jag inte bokade så skulle jag inte känna mig tvingad att gå, och därmed banga. Jag var också förutseende nog att ställa väckarklockan på tio, IFALL jag MOT FÖRMODAN skulle sova så länge. Vilket jag såklart gjorde.
Klockan tio. PLÅGSAMMA TJUT FRÅN KLOCKAN Ozzy vaknar panikslaget och helt förvirrad. Vilken dag är det va fan är jag inte ledig idag var är klockan var är jag var slutar rymden finns gud ... ? ... ! Just det. Jag har målat in mig själv i ett hörn genom att boka spinningtid och ställa klockan. Rusar upp ur sängen, kastar på mig kläder, kastar i mig en proteindrink (fifan vad förutseende! för att inte få håll! och för att inte slita på kroppen för mycket. mycket olikt Ozzy.) Cykla till spinning. Det gör ont i alla muskler. Att cykla dit. Detta kommer att bli en helt galen plåga. Rusa in, sen som fan, har glömt handduk bajs, upp på hojjen.
Första halvan är så utterly plågsam. Jag trodde jag hade i alla fall lite kondis. Fast... när jag ser mig runt så ser jag att de runt omkring är minst lika trötta som mig, om inte tröttare! Liten kick. Och... jag vet inte vad som händer, men när det är ungefär tio minuter av rent jävla köttspanking kvar är jag nåt så vansinnigt taggad! Cyklar som en idiot! Galet motstånd! Kroppen studsar knappt nånting, världens koncentration, fokus, cykla cykla cykla...
Och när passet plötsligt är slut blir jag helt... besviken. Och vill cykla en halvtimma till typ. Skitpigg! Cyklar hem, handlar på vägen, kollar tvättstugan, inser att den är ledig, slänger in en maskin, preppar frulle.
Jag mår skitbra nu. Vad är det här? Endorfiner?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar