I afton kan vi på Mitt fantastiska liv-redaktionen rapportera att herr Fredagsflört förefaller vara en märklig typ.
Han svarar nämmeligen icke på mess.
Vi på redaktionen finner två möjliga anledningar:
a) han har total avsaknad av humor (eftersom mitt mess var faktiskt ganska skojigt)
b) han har total avsaknad av telefon (fast... är man utan telefon från klockan 6 på kvällen till fyra på natten i den här världen?)
c) han lever i ett parallellt universum och har därför inte fått mitt mess än
d) han sover mellan ungefär 6 på kvällen och 4 på natten och har därför inte sett messet än
e) han har kramp i fingrarna och kan därför icke stava fram ett litet mess.
f) han har tummen mitt i handen och den är i vägen för skicka-knappen.
Hur svårt kan det vara?!
Vi sätter härmed ett stort minus i kanten och planerar istället nästa erövring.
I övrigt blev det här en helt galen och otippad kväll. Skulle vara en lugn öl med Rob. Det blev det. I början. Men så plötsligt... Oj kom ni! Oj känner ni varandra! Oj ska ni på synthkonsert jag hänger på! Oj vad bra! Oj nu ska de trötta vuxna vännerna gå hem jag ska bara kissa först! Oj där är ju halva fittklubben jag stannar kvar! Osv.
Och nu har jag faktiskt lite tinnitusvarning i öronen och faktiskt ont i halsen också. Dagens ros går dock till herr Christer i Universal poplab. (Ja han som givit namn till poggrammet jag var med i igår, jag kände mig nästan nördig som christade två dagar i rad. It was not my intention! But I'm glad I did it!) Jag tror att jag aldrig förut gått på en konsert där jag sagt "hallego" efter varje låt. Christer och hans vänner var så fantastiskt ödmjuka. "Tack allihopa för era vänliga applåder! Ska det vara såhär skoj?"
Fram för mer ödmjukhet i världen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Ok. Nu blir det tips från coachen.
Howabout… att ringa? Ett telefonsamtal, kommunicera på riktigt, liksom?
I Fredagsflörtsmannens bok kanske det är minst lika besynnerligt att skicka SMS istället för att ringa.
Åfresten: var han inte sjuksköterska? Jobba sjukhus konstiga tider, får inte ha telefonen på, måste hem å sova osv.
All I'm saying: Ge inte upp för ett obesvarat mess! Det kan vara da mistejk åff jår lajf…
Puss & kram, jag håller på dig!
Men hallå! Skulle det varit lätt hade du ju inte haft nåt att blogga om. Du ska ju nu plågas och våndas och liiiiida som den unge Werther innan du (och VI) åtnjuter den ultimata belöningen i form av true love! Det är ju det scenariot som krävs för att vi ska hänga här!
Mer smärta åt Ozzy!
(Höhöhö)
Jag är inne på samma linje som din bror. Fredsgsflörten jobbar antagligen natt. Mobiltelefon på sjukhus är ajabaja.
Petra
Och här kommer ytterligare en "men han är ju sjukskköterska och jobbar på konstiga tider" -röst.
Du kan ju inte ge upp pga av ett obesvarat mess.
Nu tyckerjag att du behöver fundera lite kring hur otroligt mycket man kan tolka in i (förlåt) små händelser i början av en eventuell relation.
Jag står gärna till tjänst med exempel som är självupplevda. C kan nog också hjälpa till.
Ser fram emot kommande inlägg.
Puss o kram hela dan
Lindex
Käre bror: Tack för coaching. Jag är inte en mess-mes ejenklien. Jag var bara sugen på att tramsa lite. Men vi verkar uppenbarligen inte ha samma tramshumor han och jag. Men men, jag har inte gett upp än. Bara inatt på fyllan hehehe.
Persilja: Jäla sadist! :OD Men lite sanning ligger det i det. Håller ju på med en lyriksamling, det blir inte nåt skrivet i den nuförtiden. Jag mår alldeles för bra.
Petra: Han jobbar inte än. Nyutexaminerad.
Lindex: Vi har ju avhandlat det mesta på msn nu hej hopp.
Det är alltid lika skönt att få säga det här:
VAD VAR DET JAG SA?
Skicka en kommentar