Vad är grejen ejenklien? Hitta gamla kompisar - skistkoj. Bella in folk från olika sammanhang - skitskoj.
MEN
"Bla bla bla has turned you into a ninja"
"Bla bla bla has taken a movie quiz"
"Bla bla bla has joine superpoke, do you want to join superpoke?"
VAD ÄR SUPERPOKE? VARFÖR SKA JAG VARA NINJA?
Nån som kan svara på dessa extremt existentiella frågor?
Sprang på Lisa på skolan idag. Hon uttryckte extremt missnöje över att fredagsflörten dumpat mig utan att ens dejta mig. Det var skandal, får man verkligen göra så undrade hon? Det förefaller som om flörtdissen upprör andra mer än vad det upprör mig. Jag bryr mig inte så särdeles. Skulle ju faktiskt hellre dejta programledaren än själva flörten. Vi kom fram till att jag borde skicka ett mail till Charles Franz (da poggramleiter) och beklaga mig över stackars mig som inte fick nån dejt och fråga om jag får dejta honom istället. För det skulle ju inte alls förefalla desperat.
Visar inlägg med etikett killar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett killar. Visa alla inlägg
onsdag, september 12, 2007
måndag, september 10, 2007
Bättre att leka med elden!
Det är väldigt kul att leka. Leka är en av mina favoritsysselsättningar.
Fast ibland är det inte lika kul att leka. Leken lämnar en liten fadd eftersmak.
Som när man töntar sig i radio, vinner en dejt och tre dagar senare får veta att dejten hittat potentiell flickvän över helgen.
Då känns det lite... fånigt. Larvigt. Varför larvade jag mig? Varför lekte jag? Även om jag inte tar det särskilt hårt egentligen. Jag känner honom ju inte alls och egentligen kändes det ganska bökigt att gå på dejt med någon från andra sidan Sverige. Men samtidigt roligt. Lek. Lajja lite.
Och så vill inte lekkompisen vara med och leka längre.
När man var liten var leken mycket enklare. Man lekte, blev sura på varandra, kompisen gick kanske hem, fick en att gråta eller slog en på käften. Men tio minuter senare var man kompisar igen och allt var glömt. Man gjorde upp regler för hur leken skulle gå till. "Om du är mamman så är jag pappan. Nu ska du gå till jobbet och så ska jag laga mat och städa medans du är borta."
And now då?
Nu får man inte vara med bara. Hitta en annan lekkompis.
Som att leka häst och få stå med i stallet, men ingen vill rykta en eller rida på en.
......
Lyckades jag klämma fram en tår hos er nu, kära läsare? So be it, känslor är till för att kännas! Jag undanber mig dock kommentarer av typen "kom igen, du hittar nån annan, du är värd nåt bättre, du som är så cool vill väl alla ha och bla bla bla". Precis som jag vet att jag är en kul jäkel så vet jag att jag är värd att älskas. Och jag deppar inte ihop över det här.
Det blev bara tråklek av det. Och, precis som Persilja skrev så måste jag ju ha lite att lida över för att ha nåt att skriva i bloggen. Och tråksaker ger mig litterär boost. Skriver GRYMT bra när jag är försmådd.
Så, tack älskade liv för ännu en liten smäll. En lätt dask på kinden den här gången.
Fast ibland är det inte lika kul att leka. Leken lämnar en liten fadd eftersmak.
Som när man töntar sig i radio, vinner en dejt och tre dagar senare får veta att dejten hittat potentiell flickvän över helgen.
Då känns det lite... fånigt. Larvigt. Varför larvade jag mig? Varför lekte jag? Även om jag inte tar det särskilt hårt egentligen. Jag känner honom ju inte alls och egentligen kändes det ganska bökigt att gå på dejt med någon från andra sidan Sverige. Men samtidigt roligt. Lek. Lajja lite.
Och så vill inte lekkompisen vara med och leka längre.
När man var liten var leken mycket enklare. Man lekte, blev sura på varandra, kompisen gick kanske hem, fick en att gråta eller slog en på käften. Men tio minuter senare var man kompisar igen och allt var glömt. Man gjorde upp regler för hur leken skulle gå till. "Om du är mamman så är jag pappan. Nu ska du gå till jobbet och så ska jag laga mat och städa medans du är borta."
And now då?
Nu får man inte vara med bara. Hitta en annan lekkompis.
Som att leka häst och få stå med i stallet, men ingen vill rykta en eller rida på en.
......
Lyckades jag klämma fram en tår hos er nu, kära läsare? So be it, känslor är till för att kännas! Jag undanber mig dock kommentarer av typen "kom igen, du hittar nån annan, du är värd nåt bättre, du som är så cool vill väl alla ha och bla bla bla". Precis som jag vet att jag är en kul jäkel så vet jag att jag är värd att älskas. Och jag deppar inte ihop över det här.
Det blev bara tråklek av det. Och, precis som Persilja skrev så måste jag ju ha lite att lida över för att ha nåt att skriva i bloggen. Och tråksaker ger mig litterär boost. Skriver GRYMT bra när jag är försmådd.
Så, tack älskade liv för ännu en liten smäll. En lätt dask på kinden den här gången.
söndag, september 09, 2007
Jag är sketatrött nu. Ejenklien.
I afton kan vi på Mitt fantastiska liv-redaktionen rapportera att herr Fredagsflört förefaller vara en märklig typ.
Han svarar nämmeligen icke på mess.
Vi på redaktionen finner två möjliga anledningar:
a) han har total avsaknad av humor (eftersom mitt mess var faktiskt ganska skojigt)
b) han har total avsaknad av telefon (fast... är man utan telefon från klockan 6 på kvällen till fyra på natten i den här världen?)
c) han lever i ett parallellt universum och har därför inte fått mitt mess än
d) han sover mellan ungefär 6 på kvällen och 4 på natten och har därför inte sett messet än
e) han har kramp i fingrarna och kan därför icke stava fram ett litet mess.
f) han har tummen mitt i handen och den är i vägen för skicka-knappen.
Hur svårt kan det vara?!
Vi sätter härmed ett stort minus i kanten och planerar istället nästa erövring.
I övrigt blev det här en helt galen och otippad kväll. Skulle vara en lugn öl med Rob. Det blev det. I början. Men så plötsligt... Oj kom ni! Oj känner ni varandra! Oj ska ni på synthkonsert jag hänger på! Oj vad bra! Oj nu ska de trötta vuxna vännerna gå hem jag ska bara kissa först! Oj där är ju halva fittklubben jag stannar kvar! Osv.
Och nu har jag faktiskt lite tinnitusvarning i öronen och faktiskt ont i halsen också. Dagens ros går dock till herr Christer i Universal poplab. (Ja han som givit namn till poggrammet jag var med i igår, jag kände mig nästan nördig som christade två dagar i rad. It was not my intention! But I'm glad I did it!) Jag tror att jag aldrig förut gått på en konsert där jag sagt "hallego" efter varje låt. Christer och hans vänner var så fantastiskt ödmjuka. "Tack allihopa för era vänliga applåder! Ska det vara såhär skoj?"
Fram för mer ödmjukhet i världen!
Han svarar nämmeligen icke på mess.
Vi på redaktionen finner två möjliga anledningar:
a) han har total avsaknad av humor (eftersom mitt mess var faktiskt ganska skojigt)
b) han har total avsaknad av telefon (fast... är man utan telefon från klockan 6 på kvällen till fyra på natten i den här världen?)
c) han lever i ett parallellt universum och har därför inte fått mitt mess än
d) han sover mellan ungefär 6 på kvällen och 4 på natten och har därför inte sett messet än
e) han har kramp i fingrarna och kan därför icke stava fram ett litet mess.
f) han har tummen mitt i handen och den är i vägen för skicka-knappen.
Hur svårt kan det vara?!
Vi sätter härmed ett stort minus i kanten och planerar istället nästa erövring.
I övrigt blev det här en helt galen och otippad kväll. Skulle vara en lugn öl med Rob. Det blev det. I början. Men så plötsligt... Oj kom ni! Oj känner ni varandra! Oj ska ni på synthkonsert jag hänger på! Oj vad bra! Oj nu ska de trötta vuxna vännerna gå hem jag ska bara kissa först! Oj där är ju halva fittklubben jag stannar kvar! Osv.
Och nu har jag faktiskt lite tinnitusvarning i öronen och faktiskt ont i halsen också. Dagens ros går dock till herr Christer i Universal poplab. (Ja han som givit namn till poggrammet jag var med i igår, jag kände mig nästan nördig som christade två dagar i rad. It was not my intention! But I'm glad I did it!) Jag tror att jag aldrig förut gått på en konsert där jag sagt "hallego" efter varje låt. Christer och hans vänner var så fantastiskt ödmjuka. "Tack allihopa för era vänliga applåder! Ska det vara såhär skoj?"
Fram för mer ödmjukhet i världen!
fredag, september 07, 2007
Ozzy hjärta Ante = ?
Jag DÖR av frustration!
Igår på p3christer fick man höra vem som är med i dagens fredagsflört. Och... det var ju min kille! Han som jag ska ha! Så jag skrev snabbt som fanken ett mail till dem och berättade hur fantastisk jag är och att jag vill vara med, bifogade telefonnumret och skrev att mellan 10-12 är jag på föreläsning, resten av tiden är jag tillgänglig.
12:07 ringer telefonen.
12:07 sitter Ozzy på cykeln
12:07 hör Ozzy inte att det ringer
12:08 ringer Ozzy upp numret på displayen och kommer till Sveriges radios växel.
Inser att det är fredagsflörtsansvarig som ringt, säger att det nog är någon från christer som ringt. Blir kopplad. Inget svar! Kastar mig hem, slänger iväg ett mail om att hallå ring igen jag satt på cykeln!
Och sen sätter jag mig med nerverna utanpå kroppen och väntar. Kollar mailen en gång i minuten.
Jag avlider.
Jag och Ante ska ju gifta oss, fattar de inte det?
Igår på p3christer fick man höra vem som är med i dagens fredagsflört. Och... det var ju min kille! Han som jag ska ha! Så jag skrev snabbt som fanken ett mail till dem och berättade hur fantastisk jag är och att jag vill vara med, bifogade telefonnumret och skrev att mellan 10-12 är jag på föreläsning, resten av tiden är jag tillgänglig.
12:07 ringer telefonen.
12:07 sitter Ozzy på cykeln
12:07 hör Ozzy inte att det ringer
12:08 ringer Ozzy upp numret på displayen och kommer till Sveriges radios växel.
Inser att det är fredagsflörtsansvarig som ringt, säger att det nog är någon från christer som ringt. Blir kopplad. Inget svar! Kastar mig hem, slänger iväg ett mail om att hallå ring igen jag satt på cykeln!
Och sen sätter jag mig med nerverna utanpå kroppen och väntar. Kollar mailen en gång i minuten.
Jag avlider.
Jag och Ante ska ju gifta oss, fattar de inte det?
torsdag, augusti 30, 2007
Detta inlägg handlar inte bara om friidrott så håll ut!
Nyhet numero ett:
Gårdagen var en känslostorm utan dess like.
Linus Törnblad river ut sig och kommer näst sist!
Stefan Holm är helt grym, felfri innan han... river ut sig och blir... FYRA!
Johan Wissman är grym och går vidare!
Susanna Kallur blir... FYRA! Men EN HUNDRADELS MARGINAL!
Fy fan jag hade blivit så förbannad om det skiljt en hundradel. Minsta möjliga skillnad. Jag hade nog drämt till någon, närmaste person, vem som helst! Susanna grät. Och jag grät. Och led med mina grannar under höjdhoppet. Ibland går det liksom inte bara att hejda vissa kroppsljud. Och då menar jag inte fisar, rapar, (OBS vi vill nu utfärda en varning för ovårdat språk och grovhet, fulhet i mun och annat, pallar du inte sånt, sluta läs NU) muttpruttar och hysteriska skrattanfall, jag menar ljud som
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
och så vidare.
Men det kan ju å andra sidan grannarna i det här huset gott ha. Om de envisas med att festa loss tänker jag fan vråla lungorna ur mig när det är friidrott.
Nyhet numero två:
Som många av er vet så är jag den evigt ensamvandrande singeln. Bland annat för att jag har en tendens att drabbas av sjuklig blyghet när jag finner någon av manligt kön fantastisk. Som till exempel tatueraren. Däremot så springer jag ju på fantastiska män hela hela hela hela hela hela tiden, slår nog världsrekord i antal förälskelser på kortast tid. Den här veckan har jag till exempel varit förälskad tre gånger. Först i tatueraren, sen i en jättefin hårdrockare som satte sig bredvid mig på vagnen och looog och jag log och blev knallröd och fipplade med telefonen och gick av på nästa hållplats. För att jag faktiskt skulle av där, inte för att jag blev blyg. Skulle jag åkt längre hade jag nog tränat på flörteri tror jag, för det är ett ständigt projekt.
Och idag tog jag high score i flörteri. För idag kom... hantverkaren.
Aaaaahhh. Dessa hantverkare. Alltså ni grabbar som läser detta, att skaffa sig en tjej är hur lätt som helst. Följ bara dessa punkter:
a) bli hantverkare
b) tatuera dig
Jag har faktiskt ingen aning om just denna hantverkare var tatuerad, men han bara utstrålade... solsken och jag vet inte vad! Oh my god.
Till råga på allt så skulle hantverkeriet i husets alla lägenheter pågå tor-fre 8-16, så positive thinking som Ozzy är så tänkte hon att det räcker om jag röjer för hantverkaren torsdag morgon, för han lär ju inte börja här eftersom jag bor mitt i huset.
Trodde jag ja. Tio över åtta vaknar jag. Vet inte av vad. Sen hör jag knackningar. Inser att det är hantverkaren. Jag ligger helt naken i sängen, måste upp och öppna. Öppnar dörren från sovrummet och hojtar med svag morgonröst: vänta... snubben låser upp dörren! Tack ljuva dörrhasp för din existens! Virar täcket runt mig, hasar upp och öppnar. Och utanför står... Adonis! Och jag fnissar och är morgoncharmig och säger hoppsan jag måste plocka undan först. Adonis säger att han kommer tillbaka om en halvtimme.
Ozzy borstar tänder, sätter upp hår och fiffar sig i rallyfart. Städar, plockar undan. Adonis kommer tillbaka. Adonis pratar väldigt mycket med Ozzy, som är helt avslappnad och glad och trevlig och skämtar och får honom att skratta. Och när han ska gå säger han "sådärja, nu var det klart". Och här kommer Ozzys guldkommentar: "Jaha, så du kommer aldrig tillbaka mer nu då?" Reaktion? Adonis blir knallröd och skrattar och säger "näää...."
K-chinggggg Ozzy Åssbårn ten points!
Gårdagen var en känslostorm utan dess like.
Linus Törnblad river ut sig och kommer näst sist!
Stefan Holm är helt grym, felfri innan han... river ut sig och blir... FYRA!
Johan Wissman är grym och går vidare!
Susanna Kallur blir... FYRA! Men EN HUNDRADELS MARGINAL!
Fy fan jag hade blivit så förbannad om det skiljt en hundradel. Minsta möjliga skillnad. Jag hade nog drämt till någon, närmaste person, vem som helst! Susanna grät. Och jag grät. Och led med mina grannar under höjdhoppet. Ibland går det liksom inte bara att hejda vissa kroppsljud. Och då menar jag inte fisar, rapar, (OBS vi vill nu utfärda en varning för ovårdat språk och grovhet, fulhet i mun och annat, pallar du inte sånt, sluta läs NU) muttpruttar och hysteriska skrattanfall, jag menar ljud som
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ
och så vidare.
Men det kan ju å andra sidan grannarna i det här huset gott ha. Om de envisas med att festa loss tänker jag fan vråla lungorna ur mig när det är friidrott.
Nyhet numero två:
Som många av er vet så är jag den evigt ensamvandrande singeln. Bland annat för att jag har en tendens att drabbas av sjuklig blyghet när jag finner någon av manligt kön fantastisk. Som till exempel tatueraren. Däremot så springer jag ju på fantastiska män hela hela hela hela hela hela tiden, slår nog världsrekord i antal förälskelser på kortast tid. Den här veckan har jag till exempel varit förälskad tre gånger. Först i tatueraren, sen i en jättefin hårdrockare som satte sig bredvid mig på vagnen och looog och jag log och blev knallröd och fipplade med telefonen och gick av på nästa hållplats. För att jag faktiskt skulle av där, inte för att jag blev blyg. Skulle jag åkt längre hade jag nog tränat på flörteri tror jag, för det är ett ständigt projekt.
Och idag tog jag high score i flörteri. För idag kom... hantverkaren.
Aaaaahhh. Dessa hantverkare. Alltså ni grabbar som läser detta, att skaffa sig en tjej är hur lätt som helst. Följ bara dessa punkter:
a) bli hantverkare
b) tatuera dig
Jag har faktiskt ingen aning om just denna hantverkare var tatuerad, men han bara utstrålade... solsken och jag vet inte vad! Oh my god.
Till råga på allt så skulle hantverkeriet i husets alla lägenheter pågå tor-fre 8-16, så positive thinking som Ozzy är så tänkte hon att det räcker om jag röjer för hantverkaren torsdag morgon, för han lär ju inte börja här eftersom jag bor mitt i huset.
Trodde jag ja. Tio över åtta vaknar jag. Vet inte av vad. Sen hör jag knackningar. Inser att det är hantverkaren. Jag ligger helt naken i sängen, måste upp och öppna. Öppnar dörren från sovrummet och hojtar med svag morgonröst: vänta... snubben låser upp dörren! Tack ljuva dörrhasp för din existens! Virar täcket runt mig, hasar upp och öppnar. Och utanför står... Adonis! Och jag fnissar och är morgoncharmig och säger hoppsan jag måste plocka undan först. Adonis säger att han kommer tillbaka om en halvtimme.
Ozzy borstar tänder, sätter upp hår och fiffar sig i rallyfart. Städar, plockar undan. Adonis kommer tillbaka. Adonis pratar väldigt mycket med Ozzy, som är helt avslappnad och glad och trevlig och skämtar och får honom att skratta. Och när han ska gå säger han "sådärja, nu var det klart". Och här kommer Ozzys guldkommentar: "Jaha, så du kommer aldrig tillbaka mer nu då?" Reaktion? Adonis blir knallröd och skrattar och säger "näää...."
K-chinggggg Ozzy Åssbårn ten points!
söndag, maj 13, 2007
I krig och kärlek är allt tillåtet
Hur länge kan man ignorera att man är sjuk utan att straffas hårt av herr Belsebub för det?
Jag tror jag håller på att få bihåleinflammation.
Fy fan vad intressant. Skriv ner det.
Och därmed går vi över till att rapportera läget på kärleksfronten.
En Tramsebyxa försökte igår att inta delar av Ozzy medelst inbjudan till tumanhandtittning av ett styck melodifestival. Ozzy gjorde då ett motdrag och kontrade med melodifestivaltittning hos Jakob och Maribe. Då operation melodifestival misslyckades kontrade Tramsebyxan med en inbjudan till filmkväll måndag. Detta skulle dock inte ske på tu man hand, utan med ett antal vittnen för att säkerställa Tramsebyxans position som velande singelbralla. Vad han inte visste var att Ozzy just denna kväll tänkt gå och dansa. Hon tackade därmed nej till även denna inbjudan, vilket resulterade i att filmkvällen ställdes in till förmån för dansning. Tramsebyxan försökte även lura med den stackars ensamstående Ozzy på dansning söndag kväll, men då Ozzy redan planerat att gå och fetloosa på musikquiz just denna kväll, misslyckades även denna attack.
Ozzy sitter just nu och filar på hämndaktioner. Ska hon ge Strulputten en ärlig chans, eller ska hon helt enkelt bara vänta på nästa offer?
Jag tror jag håller på att få bihåleinflammation.
Fy fan vad intressant. Skriv ner det.
Och därmed går vi över till att rapportera läget på kärleksfronten.
En Tramsebyxa försökte igår att inta delar av Ozzy medelst inbjudan till tumanhandtittning av ett styck melodifestival. Ozzy gjorde då ett motdrag och kontrade med melodifestivaltittning hos Jakob och Maribe. Då operation melodifestival misslyckades kontrade Tramsebyxan med en inbjudan till filmkväll måndag. Detta skulle dock inte ske på tu man hand, utan med ett antal vittnen för att säkerställa Tramsebyxans position som velande singelbralla. Vad han inte visste var att Ozzy just denna kväll tänkt gå och dansa. Hon tackade därmed nej till även denna inbjudan, vilket resulterade i att filmkvällen ställdes in till förmån för dansning. Tramsebyxan försökte även lura med den stackars ensamstående Ozzy på dansning söndag kväll, men då Ozzy redan planerat att gå och fetloosa på musikquiz just denna kväll, misslyckades även denna attack.
Ozzy sitter just nu och filar på hämndaktioner. Ska hon ge Strulputten en ärlig chans, eller ska hon helt enkelt bara vänta på nästa offer?
lördag, maj 12, 2007
Från Tramsebyxa till Strulputte
Klockan är tio över tre på natten och jag har precis kommit hem. Skulle gå och dansa med Tramsebyxan. Trodde jag. Han svarade inte på sms. Så jag sket i honom, åkte hem till fantastiska Robert istället, klämde en pizza och snackade lite skit, sen gick jag på karaoke med Fia...
Det första som händer är att Strulputten får syn på mig och kastar sig kring halsen på mig. Jag hinner knappt sätta ner mina grejor. Strulputten är han som trillade tillbaka in i mitt liv för typ... tre veckor sen. Och som jag febrilt försöker att inte bli kär i. För att han är en Strulputte med stort S. Destruktiv. Ensamvarg.
Har nog aldrig blivit så uppvaktad som ikväll. Och vid slutet av kvällen frågade han om jag cyklade, vilket jag gjorde, och om jag ville promenera med honom en bit istället. Och jag blev skitpaff, eftersom jag förklarade för honom senast vi sågs att det inte funkar med oss för att han är destruktiv. Så jag stammade fram att "jaaa näää jag vet inte vi kanske ska gå vidare sen jag och fia". Och det gjorde vi också. Utan Strulputten.
Och mitt hjärta blöder.
Jag tycker om honom.
Men...
han är destruktiv.
Jag får verkligen slå mig själv för att inte skicka ett sms så han får mitt nummer. Han vill ha det. Får det inte.
Och så tänker jag hallego, han ville gå en promenad med mig, hur farligt är det, fan vad taskig jag är som inte gjorde det. Han kanske är seriös, trots allt? Han drack faktiskt kaffe idag när jag kom... inte alkohol.
Och så tänker jag att han kanske ville gå en promenad med mig för att hångla upp mig i nån trappuppgång och sen försöka få följa med hem.
Lill inte de. Då e han dum.
Jag går verkligen vilse i kill-labyrinterna hela tiden. Glömmer att släppa brödsmulor så jag hittar ut igen.
Och imorrn ska jag blogga om NATO. Tänkte demonstrera imorrn, men.. klockan är halv fyra på morgonen. Demonstrationen börjar tolv. Vilket innebär att jag behöver gå upp om 6,5 timma. Ne. Så det blir nog en protestblogg istället.
Det första som händer är att Strulputten får syn på mig och kastar sig kring halsen på mig. Jag hinner knappt sätta ner mina grejor. Strulputten är han som trillade tillbaka in i mitt liv för typ... tre veckor sen. Och som jag febrilt försöker att inte bli kär i. För att han är en Strulputte med stort S. Destruktiv. Ensamvarg.
Har nog aldrig blivit så uppvaktad som ikväll. Och vid slutet av kvällen frågade han om jag cyklade, vilket jag gjorde, och om jag ville promenera med honom en bit istället. Och jag blev skitpaff, eftersom jag förklarade för honom senast vi sågs att det inte funkar med oss för att han är destruktiv. Så jag stammade fram att "jaaa näää jag vet inte vi kanske ska gå vidare sen jag och fia". Och det gjorde vi också. Utan Strulputten.
Och mitt hjärta blöder.
Jag tycker om honom.
Men...
han är destruktiv.
Jag får verkligen slå mig själv för att inte skicka ett sms så han får mitt nummer. Han vill ha det. Får det inte.
Och så tänker jag hallego, han ville gå en promenad med mig, hur farligt är det, fan vad taskig jag är som inte gjorde det. Han kanske är seriös, trots allt? Han drack faktiskt kaffe idag när jag kom... inte alkohol.
Och så tänker jag att han kanske ville gå en promenad med mig för att hångla upp mig i nån trappuppgång och sen försöka få följa med hem.
Lill inte de. Då e han dum.
Jag går verkligen vilse i kill-labyrinterna hela tiden. Glömmer att släppa brödsmulor så jag hittar ut igen.
Och imorrn ska jag blogga om NATO. Tänkte demonstrera imorrn, men.. klockan är halv fyra på morgonen. Demonstrationen börjar tolv. Vilket innebär att jag behöver gå upp om 6,5 timma. Ne. Så det blir nog en protestblogg istället.
torsdag, maj 03, 2007
Om snor, kärlek och onda ögat
Det är inte skittrevligt att städa när man är dammallergiker.
Det är inte heller skittrevligt att städa när man är dammallergiker och inte har städat på länge.
Det är på gränsen till outhärdligt om det dessutom är maj månad och VM i pollen går av stapeln just i Göteborg.
Fy fan vad allergisk jag är. Och fullknökad med meddusin. Får man smisk av farbror doktorn om man tar dubbel dos av den starkaste allergimeddusinen som finns näst cortisonspruta?
Måste till doktorn omgående och få spruta. Or I will die. Or not sleep at night. And will be very tät in näsan. And then kan man yu not hångel with the Tramsbyx without getting andnöd. But hångel with the Trämspants yu will not få änywej pråbbäbly but han commer imorrn på kalaset hipp hurra för det jag längtar efter honom. Men jag är inte förälskad. Nej då. Inte!
Jag gav förresten en elev onda ögat idag. Vaktade på nationellt prov i engelska - listening. En snubbe tyckte det var fränt att stajla sig och stirra ut fröken. (Ozzy) Ozzy är dock en kaxig fröken och glor tillbaka. Efter ett tag fick han damp och började rufsa runt sitt hår och tramsa för att flörta med flickorna i klassen. Då gav Ozzy honom Onda Ögat. Och sen gjorde hon "mina ögon sticks-gesten" och flabbade. Bra fröken! Tramsar och stör på nationella provet!
Ssch. Berätta inte det för nån. Jag skäms lite. Eller... nä det gör jag inte alls. Varför ska allt i skolan vara så jäkla allvarligt? Jag var Ozzy-Hitlerjugend under resten av provet. En liten rålig gest dör ingen av. Tvärt om.
----------
Fan det är verkligen skitdumt att kära ner sig i Tramsebyxan. Jag kommer bli sårad. Igen.
Det är inte heller skittrevligt att städa när man är dammallergiker och inte har städat på länge.
Det är på gränsen till outhärdligt om det dessutom är maj månad och VM i pollen går av stapeln just i Göteborg.
Fy fan vad allergisk jag är. Och fullknökad med meddusin. Får man smisk av farbror doktorn om man tar dubbel dos av den starkaste allergimeddusinen som finns näst cortisonspruta?
Måste till doktorn omgående och få spruta. Or I will die. Or not sleep at night. And will be very tät in näsan. And then kan man yu not hångel with the Tramsbyx without getting andnöd. But hångel with the Trämspants yu will not få änywej pråbbäbly but han commer imorrn på kalaset hipp hurra för det jag längtar efter honom. Men jag är inte förälskad. Nej då. Inte!
Jag gav förresten en elev onda ögat idag. Vaktade på nationellt prov i engelska - listening. En snubbe tyckte det var fränt att stajla sig och stirra ut fröken. (Ozzy) Ozzy är dock en kaxig fröken och glor tillbaka. Efter ett tag fick han damp och började rufsa runt sitt hår och tramsa för att flörta med flickorna i klassen. Då gav Ozzy honom Onda Ögat. Och sen gjorde hon "mina ögon sticks-gesten" och flabbade. Bra fröken! Tramsar och stör på nationella provet!
Ssch. Berätta inte det för nån. Jag skäms lite. Eller... nä det gör jag inte alls. Varför ska allt i skolan vara så jäkla allvarligt? Jag var Ozzy-Hitlerjugend under resten av provet. En liten rålig gest dör ingen av. Tvärt om.
----------
Fan det är verkligen skitdumt att kära ner sig i Tramsebyxan. Jag kommer bli sårad. Igen.
tisdag, maj 01, 2007
Varsågod att analysera
Hur mycket fick jag sova då? Somnade fyra-halv fem kanske. Vaknade fem i sex av att obestämbar granne (inte brontosaurus rex) spelade musik på högsta volym. Somnade igen efter kanske 20 minuter. Vaknade igen kl nio. Kunde inte somna om. Hela Ozzy är i uppror. Får kämpa stenhårt för att inte bli knallkär i Tramsebyxan.
Min kloka vän Strutluvan tycker, precis som jag, att jag ska ta det jäkligt coolt och låta honom göra alla moves. Hon tycker också att jag ska ta honom med en nypa salt eftersom han fortfarande pratar om sitt ex.
Bra. Jag behöver kallduschas lite. Är alldeles för bra på att bli tokkär.
Och nu MÅSTE JAG deklarera. Och planera vad fanken jag ska göra på lektionen om Moliére imorrn. Sen ska nog jag och Strutluvan ha tårtprovning och komma fram till den ultimata fyllningen till fredagens föllsedagskalastårta. Om vi hinner. För det lär ju ta tid att deklarera. Hjärnan är inställd på lööööv, inte siffror.
Min kloka vän Strutluvan tycker, precis som jag, att jag ska ta det jäkligt coolt och låta honom göra alla moves. Hon tycker också att jag ska ta honom med en nypa salt eftersom han fortfarande pratar om sitt ex.
Bra. Jag behöver kallduschas lite. Är alldeles för bra på att bli tokkär.
Och nu MÅSTE JAG deklarera. Och planera vad fanken jag ska göra på lektionen om Moliére imorrn. Sen ska nog jag och Strutluvan ha tårtprovning och komma fram till den ultimata fyllningen till fredagens föllsedagskalastårta. Om vi hinner. För det lär ju ta tid att deklarera. Hjärnan är inställd på lööööv, inte siffror.
fredag, mars 09, 2007
Rythm is da shit?
Här kommer ett sensationellt avslöjande. Ett avslöjande som kanske gör att jag tappar min nya hårdrocksläsare, Metalman. Jag lyssnar inte bara på hårdrock! Jag lyssnar inte ens särskilt mycket på hårdrock. Det går i perioder. Beror på umgänge. Sen jag dejtade den där killen har jag i princip inte kunnat lyssna på hårdrock alls. Jo, Danko har åkt fram en gång. Jag har framförallt inte kunnat lyssna på Ozzy. Jädra killar. Allt ska de sabba. Ozzyboxen står uppe på hyllan och flinar åt mig, minner mig om nederlaget. Med killen alltså. Jens tycker att jag ska sluta dras till tuffa snubbar med tattar. Han har nog rätt. Fast mesiga killar utan tattar är ju också dumma mot Ozzy.
Och HUR kom jag in på killar nu igen när jag ejenklien skulle skriva om MUSIK?!? Jag skyller allt på Ozzy. The real Ozzy alltså. Inte me myself and I.
Jo för jag funderar en del på varför man gillar viss musik. Och nu när jag suttit halva dan med Timbuktus senaste i öronen får jag för mig att det är i rytmen det sitter. Go rytm = digg. Och så tänker jag på andra favvon för tillfället - Weeping willows nya. Framför allt spår 2. Helt fantastisk. Och... helt ostark rytm. Varför är den så fetbra? Svaret är nog harmonierna. Så sjyssta ackordgångar! Och vackra arr! Och sen kommer jag att tänka på att jag diggar Doktor Kosmos också. Jättekonstiga rytmer. Jättekonstiga harmonier. Jättekonstiga allt. Men jätteroliga texter.
Så, slutsatsen? Musik är bra på grund av... ingenting. Och allt. Eller?
Och HUR kom jag in på killar nu igen när jag ejenklien skulle skriva om MUSIK?!? Jag skyller allt på Ozzy. The real Ozzy alltså. Inte me myself and I.
Jo för jag funderar en del på varför man gillar viss musik. Och nu när jag suttit halva dan med Timbuktus senaste i öronen får jag för mig att det är i rytmen det sitter. Go rytm = digg. Och så tänker jag på andra favvon för tillfället - Weeping willows nya. Framför allt spår 2. Helt fantastisk. Och... helt ostark rytm. Varför är den så fetbra? Svaret är nog harmonierna. Så sjyssta ackordgångar! Och vackra arr! Och sen kommer jag att tänka på att jag diggar Doktor Kosmos också. Jättekonstiga rytmer. Jättekonstiga harmonier. Jättekonstiga allt. Men jätteroliga texter.
Så, slutsatsen? Musik är bra på grund av... ingenting. Och allt. Eller?
fredag, februari 16, 2007
Hjärnfördriv 2.0
BAH! Klockan är snart ett och jag har inte skrivit ett ord i bloggen! Vadan detta?
Well, man får inte så mycket inspiration när man sitter med näsan i vetenskapsböcker två dagar i sträck. Dagens input utifrån har varit lite chattande med Erika. Om vetenskap.Möööö. Vi chattade lite om sprit och träning också. Och bestämde oss för att träna. Så snart skall jag äntra hojjen och dra på spinning. Hoppas att det väcker hjärnan lite.
Måste försöka att inte lyssna sönder Miss Li:s skiva. Svårt. Har laddat hem en massa annat för att inte slita på henne så hårt. Men det GÅR INTE! Sorry Caroline af Ugglas och Weeping willows, ni matchar inte henne på långa vägar. Men ni är fina ändå.
Dagens väckning: Sprängning. De håller på att spränga bort en massa berg typ 50 meter härifrån. Det låter. Man skiter på sig varje gång. Speciellt om man ligger och sover och blir väckt av att det plötsligt är krig.
Dagens väckning 2: (somnade om efter kriget) Bengt, gammal imprare som ringde KVART ÖVER TIO och undrade varför man inte kan skriva kommentarer i gästboken på gbg impro:s hemsida . Ozzy: Mummel mummel host host vet intääääää. Sen blev jag sittandes i ett trevligt socialt samtal i bara underpants i en kvart.
Dagens väckning 3: Teatertelefonen ringde igen. Detta hade varit det jag vaknat av om de inte sprängt och Bengt. Samma som igår alltså. Igår ringde hon (teatertelefonen) kvart över elva och väckte mig. Idag kvart över tio. Lära sig att Ozzy sover länge på morgnarna? Eller, det gör jag väl inte jämt kanske. Bara när jag är låg och har hemtenta samtidigt.
På tal om lågheten så är den idag ganska mild. Man kan säga att det är jämnmulet, men inte regn. Vet inte om det är för att jag springer omkring och inbillar mig att den där tramsebyxan som inte vill ha mig kanske kommer vilja det om ett tag om jag är riktigt enveten. Well, fuck it. Blir det inte han så blir det nån annan. För en såhär fantastisk brutta kan ju bara inte få springa omkring lös och fri på stan hur länge som helst. Fast... jag kan nog säga att den som vill haffa mig får ha en jäkligt bra håv. Tänker sluta vara lättlurad. Nu får man ligga i för att skaffa sig en Ozzy. För Ozzy vill inte bli kill-piluttad mer.
onsdag, februari 14, 2007
Da weird guys
Jag samlar på konstiga killar. Har verkligen fel inställning på min killradar. Här kommer en lista på lite konstiga killar jag spanat in, strulat med osv.
- Smutskillen. Hade ett hem som var värre än ett skrotupplag. Inga lakan i sängen. En hög tomma mjölkpaket och ölburkar under soffbordet. Isärskruvad cykel i köket. En samling tomma flingpaket. Snodda pappershanddukar på toa istället för vanlig handduk. Golvet kändes ungefär som att gå på en sandstrand. Och så vidare.
- Smiskraggaren
- 13 år yngre kille som rökte braj med mamma.
- Våldsgillande snubbe som fick på på ett fängelse och skröt om hur han slog fångarna.
- Snubbe som hintade att han var transvestit.
- Smygbögen som inte kommit ut än.
Och det senaste exemplet. Inte ett span egentligen. Bara en trevlig snubbe. Som är 37 år och bor hos mamma.
En tillnyktrande hetero säger what the motherfukin' deal?!
Efter en lång dag och kväll stirrandes på ett tomt dokument (lyckades till slut fylla en sida med dålig skit) gav jag upp och åkte på quiznight för att få lite heteronormativ bekräftelse (och för att få tänka på nåt annat än plikter och idioter). Fick ingen. Fick vin. Jag är full nu. (Fast snart nykter känner jag.) Och helt... bedövad. Det känns som om hela ansiktet blivit förlamat.
Blev ni oroliga för att jag är full på en tisdag kväll? Då kan jag berätta att jag inte varit full sen nyår. (Mycket ovanligt för att vara en Ozzy.) Jo, en gång blev jag lite full en torsdag efter att förra aset varit elakt mot mig. Ozzy + alkohol + depression = mycket dålig kombo. Jag har verkligen svårt att förstå att folk tar till sprit när de är deppade. Man mår ju bara ännu sämre. Jag får megaångest. Alkohol förstärker grundkänslan. Mår jag bra så mår jag jättebra och älskar allt och alla när jag blir full. Är jag låg blir jag lägre än Marianergraven.
Jag kör med socker och fett kombinerat med svält när jag är låg. Tänk om man kunde få grönsakscraving istället.
Jag skulle vilja ha ljudeffekter i bloggen. Jag skriver som jag pratar. Och tack vare min clownskada pratar jag mycket med ljudeffekter. Och det ljudet jag skulle vilja skriva nu går inte att skriva med bokstäver.
Men ljudet beskriver att min hjärna håller på att koka över. För jag förstår inte livet. Förstår inte mig själv. Förstår ingen annan. Förstår ingenting. *ljud igen* Jag skulle vilja skriva det med stora bokstäver. Att jag förstår inte. Vad är grejen med liv. Varför har vi det? Eller varför har jag det?
tisdag, februari 13, 2007
titel
Det känns som att det inte är ok att vara ledsen.
Fy fan jag kan inte ens skriva.
Och jag har en hel hemtenta att skriva. Sitter bara och stirrar med ett tomt vitt dokument framför mig.
Och så måste jag gå till hyresvärden och visa upp mina nycklar idag. Visa upp dem och mina igensvullnade ögonlock.
måndag, februari 12, 2007
Mitt pissiga liv
Jaha. Det var den käftsmällen det. Orkar man resa sig igen den här gången tro?
Jag är den som man leker med. Så, om det är nån som är sugen på att blåsa en väldigt snäll, rolig, omtänksam och intelligent tjej så varsågod. Här är jag. Uppenbarligen.
Jag är bra på så jävla mycket. Men... det känns helt meningslöst. Jag känner mig som ett human failiour. Vem försöker jag vara bra för liksom? Inte fan är det mig i alla fall. Springer omkring i livet och är bäst på allt jag gör men jag duger inte ändå. Har den bästa själen jag känner, men det räcker inte heller.
Så, jag antar att jag är ful då. Bara att jag har missat att se det själv.
Antar att jag kommer få en miljard peppiga kommentarer från diverse vänner och läsare nu. Tack i förväg. Jag kommer inte orka besvara dem. För när man mår såhär så går det in genom ena örat och ut genom det andra. Och jag vill inte höra "men du som är så bra på ditten och datten". Vad spelar de för roll i helvete om jag är bra på något? Jag är ju tydligen inte värd att lägga ner nån energi på ändå.
Fuck off jävla fittvärld.
lördag, februari 10, 2007
När man försöker undvika att plugga på lördag kväll
Uttråkad och började läsa gamla inlägg från när jag började blogga för att se om mitt skrivande förändrats på något sätt. Hittade det här. Jag måste erkänna att jag är ganska rolig ibland. Om man gillar bajshumor.
Det är lördag kväll, och jag tänker för ovanlighetens skull skriva nåt långt, fint, djupt, reflekterande. Min blogg är oftast kort och humoristisk. Det är sån jag är. Kort och humoristisk. Nä. Inte så himla kort. Ganska lång. 170 drygt. Meh! Hur seriöst blir det här? Hej jag heter Ozzy, jag är skojig och kort!
Och här känner jag mig nödgad att censurera såhär i efterhand. Det handlade om kärlek. Grattis till er som hann läsa det innan censuren slog till.
Det är förresten härmed officiellt att Miss Li:s skiva är HELT FUKIN' FANTASTISK! Vilken röst!
Det är lördag kväll, och jag tänker för ovanlighetens skull skriva nåt långt, fint, djupt, reflekterande. Min blogg är oftast kort och humoristisk. Det är sån jag är. Kort och humoristisk. Nä. Inte så himla kort. Ganska lång. 170 drygt. Meh! Hur seriöst blir det här? Hej jag heter Ozzy, jag är skojig och kort!
Och här känner jag mig nödgad att censurera såhär i efterhand. Det handlade om kärlek. Grattis till er som hann läsa det innan censuren slog till.
Det är förresten härmed officiellt att Miss Li:s skiva är HELT FUKIN' FANTASTISK! Vilken röst!
torsdag, februari 08, 2007
Jobbiga kärlek
När jag blir intresserad av nån så sjunker mitt självförtroende så fett. Det är konstigt. Och jobbigt. I vanliga fall går jag omkring och känner mig som en kvinnlig hulken, queen of motherfuckin' everything. Men så fort jag är intresserad av nån så ser jag alla skavanker. Hör alla fel jag säger. Ser alla fel jag gör.
Och sen tappar jag talförmågan. Fokuserar så jävla mycket på vad jag säger, hur jag säger det, när jag säger det. Vill vara den där slagfärdiga, charmiga Ozzy som jag är i vanliga fall.
Går inte.
Fy FAN vad kärlek är JOBBIIIIIIGT
måndag, januari 29, 2007
Jag är en fegmes
Charmigaste spelet ever! Hurra för koalan! Den bånkar sniglar med rumpan!
Lindyhop idag. Jag var kvar lite efteråt för att försöka sno åt mig en dans med heta killen. Vågade inte. Stod i ett hörn och var panelhöna tio minuter, sen fick jag fjortisdiscoångest och gick hem. Och köpte ett ton socker och fett på vägen hem. Dumt.
Lindyhop idag. Jag var kvar lite efteråt för att försöka sno åt mig en dans med heta killen. Vågade inte. Stod i ett hörn och var panelhöna tio minuter, sen fick jag fjortisdiscoångest och gick hem. Och köpte ett ton socker och fett på vägen hem. Dumt.
lördag, januari 27, 2007
Det är jag som är knäppgöken
After Work Impro igår igen ja. Sjukt kul! Fast Ozzy sliten. Höll i det. Folk pratade. Ozzy ingen röst kvar. Teatern så sjukt knökad med folk. Snart måste vi införa entréstopp av brandsäkerhetsskäl. Ser man på! Smiskraggaren var där. Hur kan man vara så trevlig och ha sån läggning i samma person? Får inte ihop det. Kom och tänka på att det sjuka på nyår var att det var jag som blev betraktad som udda! För att jag var en Svensson-sexare liksom. Vaddå haru aldri testa årmgråp å lite vanli hederli spääänking?
Förlåt mig. Jag är vanlig. Ber så hemskt mycket om ursäkt.
Förlåt mig. Jag är vanlig. Ber så hemskt mycket om ursäkt.
tisdag, januari 23, 2007
Om saknad, bäbisar och kärlek
I fredags började jag i ny klass. Med bara halva f*ttklubben. Känns helt tomt utan den andra halvan. Buäääähähääää. Ozzy bäbis längta sina mammor i f*ttklubben.
Men nu var det inte Ozzybäbisen vi skulle prata om, utan om att slänga bäbisar överbord. Chattade med S i f*ttklubben nyss om just detta dilemma. Bäbisar = vissa män. Min senaste bäbis var ju då killen som inte hörde av sig. Bäbis för att han inte vågade säga att han inte ville ses mer, utan istället kröp ner i vaggan med napp och nalle och låtsades sova. S senaste bäbis var bäbis för att han, efter att de brutit, bara vågade kontakta henne när han slagit sig och var jättefull. Nu senast hade han jagat runt efter henne i timmar för att han brutit armen. Istället för att ringa en ambulans eller taxi och åka till akuten. Moget? Bäbis! Med stort B! Vad gör vi med såna? Slänger överbord!
Och nu till ett annat ämne med snarlikt innehåll, nämligen kärlek. Ett tag funderade jag över om det var nåt fel på mig, att jag aldrig blir kär. Det har vänt kan man säga. Under ett års tid har jag varit kär eller förälskad i:
- mustaschmannen (mycket mysko man)
- hans kompis (var ihopa redan)
- Urban (inte han i klassen!) (fast å andra sidan är hela jordens befolkning, eller i alla fall de som känner honom, kära i Urban.) (han är också ihopa)
- M (nervös, deprimerad men snäll)
- Savanten (savant)
- Alkoholisten (alkoholist)
- En mycket hemlig (inga kommentarer)
- Bäbiskillen (det vet ni ju, det är så nytt)
- From igår kanske förtjust i en ny. Vet inte än. Men kanske.
Nio dudes på ett år. Rekord?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
