Från Tramsebyxa till Strulputte

Klockan är tio över tre på natten och jag har precis kommit hem. Skulle gå och dansa med Tramsebyxan. Trodde jag. Han svarade inte på sms. Så jag sket i honom, åkte hem till fantastiska Robert istället, klämde en pizza och snackade lite skit, sen gick jag på karaoke med Fia...

Det första som händer är att Strulputten får syn på mig och kastar sig kring halsen på mig. Jag hinner knappt sätta ner mina grejor. Strulputten är han som trillade tillbaka in i mitt liv för typ... tre veckor sen. Och som jag febrilt försöker att inte bli kär i. För att han är en Strulputte med stort S. Destruktiv. Ensamvarg.

Har nog aldrig blivit så uppvaktad som ikväll. Och vid slutet av kvällen frågade han om jag cyklade, vilket jag gjorde, och om jag ville promenera med honom en bit istället. Och jag blev skitpaff, eftersom jag förklarade för honom senast vi sågs att det inte funkar med oss för att han är destruktiv. Så jag stammade fram att "jaaa näää jag vet inte vi kanske ska gå vidare sen jag och fia". Och det gjorde vi också. Utan Strulputten.

Och mitt hjärta blöder.

Jag tycker om honom.

Men...

han är destruktiv.

Jag får verkligen slå mig själv för att inte skicka ett sms så han får mitt nummer. Han vill ha det. Får det inte.

Och så tänker jag hallego, han ville gå en promenad med mig, hur farligt är det, fan vad taskig jag är som inte gjorde det. Han kanske är seriös, trots allt? Han drack faktiskt kaffe idag när jag kom... inte alkohol.

Och så tänker jag att han kanske ville gå en promenad med mig för att hångla upp mig i nån trappuppgång och sen försöka få följa med hem.

Lill inte de. Då e han dum.

Jag går verkligen vilse i kill-labyrinterna hela tiden. Glömmer att släppa brödsmulor så jag hittar ut igen.

Och imorrn ska jag blogga om NATO. Tänkte demonstrera imorrn, men.. klockan är halv fyra på morgonen. Demonstrationen börjar tolv. Vilket innebär att jag behöver gå upp om 6,5 timma. Ne. Så det blir nog en protestblogg istället.

---