Nu har jag gjort det.
För första gången i mitt liv.
Jag har demonstrerat.
Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt.
Gå och ropa slagord. Fniss fniss. "Vad ska vi göra?" "STOPPA NATO"... fniss. Bra demonstrant. Fast jag beundrade de dreadlockade ungdomarna som sprang med megafoner och drog igång ramsor. Jag hade aldrig kunnat med. Väldigt innovativa ramsor. Min favorit:
- Vad tycker vi om NATO?
- Illa illa
- Vad tycker vi om NATO?
- Illa illa
- Hur illa?
- Skitilla usch usch usch
Men det var ganska maffigt när vi gick ett varv runt vattnet vid Brunnsparken. När de första nått varvet runt hade de sista inte börjat gå än, så hela området var inringat av demonstranter. Och när vi gick förbi Åhléns studsade ropen mellan väggarna. Det var lite fränt. Sen gick vi ner till operan. Och där låg båtarna. Usch. Man blir mörkrädd. Ser ut som en skräckfilm.
Sen blev jag jättekissnödig och fick cykla hem. Man kan väl inte påstå att jag är den som brinner mest för frågan i hela världen. Men det kändes bra att göra ett statement.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
så du är också i götet då? :)))
Öööö ja eftersom jag bor där.
Aha, bor Frigida i Göteborg?!
Jag har också demonstrerat. När jag var 12 år. "Kärnkraft, nej tack!" Vi var en liten grupp som gick runt och skanderade på torget i vår lilla by. Jag tror det var kväll och ingen var ute och tittade på. Men det kändes VÄLDIGT viktigt.
Svägo - det var det gulligaste jag hört på länge. Kan verkligen se det framför mig.
Skicka en kommentar