onsdag, april 30, 2008

Valborg då och nu - gråhår vs kuddkrig

Hej jag heter Ozzy och är hos mor

Dagen när alla åker in till stan för att titta på fulla chalmerister som åker runt på grejer av papier maché flyr jag stan och åker ut till vitsippor, gröna björkar och hemlagad mat. Götta!

På vägen hit fick jag ungefär tusen uppslag till blogginlägg. Jag bara uuundrar ox ox var e dom nuuuu?

På vägen hit fick jag, som varje gång, en pratstund med gamla klasskompisen busschauffören som jag inte har något gemensamt med alls förutom att vi har gått i samma klass. Hon gratilerade dock i förskott för hon hade sett på stayfriends (vem fan kollar på stayfriends?) att jag snart fyllde år. JAAA vad gamla vi är tjoahadelittanlejjj.

På vägen hit hörde jag världens roligaste telefonsamtal. En tonårig kille kliver på bussen och är skitarg "JAG VILL INTE BRÅKA MED DIG OKEJ?!?!?!" Nytt samtal. "Tja, jag har typ bråkat med morsan i 25 minuter nu om att jag ska dricka ikväll. Men hallå, hon fattar ju inte att jag har kontroll! Eller det har jag ju inte, men hon fattar ingenting!" och så vidare. Håhåjaja, den gamla goda gymnasietiden. En enda gång var jag inne i stan på Valborg och "såg" cortegen. På vägen in stannade tåget gång på gång på gång för att resenärerna var bråkiga. Folk kastade huvudkuddar på konduktören, och i Ytterby stod vi still hur länge som helst medan hela vår vagn hoppade och skrek "HATA HATA HATA YTTERBY!"

Moget.

När vi kom fram till stan möttes vi av poliser och polishundar. Sen minns jag inte mer. Fast det har nog inte att göra med promillehalten jag då hade i blodet, utan snarare att

DET ÄR TJUGO ÅR SEN!!!!!

Så var det då. Idag firar jag med en köpp kaffe och en kladdmuffins i moderns soffa. Borde det inte ha varit tvärtom?


tisdag, april 29, 2008

Änglarna dansar

För några år sedan vikarierade jag som teaterpedagog mm. på Kulturlabbet, ett kulturcenter för intellektuellt funktionshindrade konstnärer. Världens goaste jobb! Vissa dagar när man kom till jobbet så rusade arbetstagarna emot en och bara överöste en med kramar. Andra dagar var det kaos, gråt och bråk, men oftast slutade dessa i ett kramkalas utan dess like. Och det är helt knas vad mycket dessa människor lärde mig om att leva. Det finns liksom inga masker, inget låtsat, inget spelat spel. De är äkta rakt igenom.

Igår var jag så och kollade när de gav sin dansföreställning "Knaster" på Pustervik. Och shit vad berörd man blir! Speciellt när man vet vilka begränsningar - och möjligheter - varje enskild individ i gruppen har. I applådtacket sprutar stoltheten ur ensemblens ögon, de hoppar och skuttar av glädje och öser slängkyssar över publiken. Och så underbart att hälsa på dem efteråt. De minns mig inte över huvud taget, men vill ändå kramas, hårt och länge. "Vad bra det var!" säger jag, och får svaret "ja, men vi är alltid bra!". Jaa det är ni, underbara människor!

Och publiken - också rakt igenom ärlig. En person blir skrämd av allt mörkt, slamrigt och läskigt och börjar storgråta. Folk försöker hyssja lite, men vad gör det att man gråter om det är läskigt, egentligen?

Jag längtar tillbaka!

-------

Idag har jag tillbringat hela dagen med att försöka hitta ett bekvämt sätt att sitta, ligga eller halvligga på för att kunna skriva. Hittills med noll resultat. Fy fan vad ont det gör.

BAJS på det.

KÄRLEK på Kulturlabbet!



söndag, april 27, 2008

ps: mumma och skojjit fôlk

En annan knäpp grej

jag blev precis helt sjukt sugen på

PURJOLÖK! Gärna purjolök i nån ostig maträtt dessutom, typ en paj, fan va gott! Det skojiga i detta är att hade jag varit min vän Jakopp nu så hade jag gått ut till kylen, hämtat en purjo och ätit den rå. Eller eventuellt hyvlat den till typ chips och grillat den i ugnen, sen knaprat upp den. Sånt gör han, min skojige vän Jakopp.

Jag skulle vilja hitta en kille till som gör såna saker. Jag känner mig så koko när jag får såna infall med vanlitt fôlk.

Jag älskar verkligen folk som leker i vuxen ålder. Åvarolitt


Rapport från ett sönderdansat yrslo

Jag har dansat nio timmar idag.

Igår dansade jag sex. Och i morse när jag gick upp övervägde jag harakiri. Eller åtminstone skita i allt vad dans hette och bara lägga mig ner och soffdö hela dagen. För jag hade så ooooooooooooooooont. Stel stel stel stel. Veva igång det gamla rostiga tröskverket. Tvingade mig att cykla till Katrinelundsskolan för dagens lindykurser.

Och fy fan vad glad jag är att jag gjorde det. DET VAR SÅ KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL! Eller i alla fall de första lektionerna innan lunch. Först klappade vi rytmer, fräna rytmer typ synkoper och sånt, och sen skulle vi göra om alla våra danssteg typ turer och sånt till att låta som de rytmerna. Sen fick vi scatta ( dooo be bap bap bi dobedida ) och skulle försöka dansa så sen. Hela salen blev typ... nyfrälst! Alla went berserk och släppte loss nåt helt galet! Svetten sprutade och Ella Fitzgerald ylade scatsong och vi scattade loss som galna. Fifanvaroligfifanvaroligfifanvarolig

Sen hade vi två trökmånsar från USA som lärde ut charleston och jag blev så uttråkad så jag började föra istället för att följa. Men ändå. Det gav ju nåt i alla fall.

Cykla hem. Duscha. Göra sig fin. Cykla till Forum (dansklöbben). Dansa dansa. Svetten spruta igen. Och jag fick dansa med GONTRAN FRÅN LA FRANCE! Mais oui merde vad kul det var! Den mannen kan dansa. Dansade med honom en gång i höstas, det gick la sådeeer kan man säja. Men idag gick det fett bra och svetten spruta från Ozzys panna. Sen fick Ozzy dansa med Marcus som alltid är apkul att dansa med. Och det gick apfort. Och Ozzy höll på att dö. Men det är ju så skoj. Sen kom en låt till och Ozzy dansade med Andreas. I ungefär en minut. Sen sa det TJONG i Ozzys kropp, och hon började skaka och darra och svetten flödade och kroppen kokade och Ozzy fick stappla till soffan och ligga där typ en halvtimma och sen raglade hon omkring en stund inne på Forum och sen cyklade hon hem i mycket långsamt mak och nu är hon helt... kokobello.

Jag tror Ozzy behöver lite painkillers, en hink vatten och ett ton sömn. Hon har ont i röven.

Painkillersarna tar bort nästan all pain utom den i höger röv. Ultimate pain. Speciellt när man ska lyfta höger ben och lägga i kors över det vänstra. Ajjäää.

ajjä

ajjä

ajjä

ajö



fredag, april 25, 2008

Rapport from da reality check

Min realitycheck gick riktigt bra! Cyklade till bibblan i t-shirt, sandaler och solbrillor. (Har man missat hela förvåren med att ligga inne och lida så får man ju ta i ordentligt när man väl får njuta!) Fixade massa bra bucker. Tog en kaffe och en gb sandwich i halvliggande position i solen diskuterandes uppsatser, dammsugning och coola vs mesiga killar med Maria. Tog mitt kl två-piller. Cyklade till affären. Hammlade mat. Promenerade hem i lugn takt i vårsolens glans. Kom hem och hade genom den fysiska aktiviteten fått fart på... ja... vad ska man sägga... skiteriet helt enkelt! (Biverking av pillrena är hård mage som kan bli totalstopp.)

Bara några få illamåendeattacker under tiden, men inga kräksattacker. :OD

Känner mig mycket hoppfull inför helgens stora händelse och dessutom till och med lite sugen på att jobba med uppsatsen! Tänka sig vad lite sol kan göra!

Ja, jag ska ta det lite lugnt också. Nu tixempel ska jag göra apsilut ingenting i en timme ungefär innan det är dags att svida om till lindystassen och dra till Möllan.

Rajdidaj!



På utflykt i verkligheten?

Idag är det projekt reality check som gäller. Jag skall duscha, göra mig i ordning och försöka cykla till bibblan och låna ett par böcker, cykla hem igen och handla på vägen. Misslyckas detta ligger helgens lindyläger risigt till. Så håll tummarna!

Detta kräver kanske en förklaring för att undvika diverse ajja bajja-kommentarer. Hur fanken tänker Ozzy att hon ska kunna gå på dansläger när hon är golvad av knark alternativt har sketaont i ryggen? Well, jag har sketaont när jag sitter. Inte när jag rör mig, inte när jag ligger. Doktorn sa till och med rör dig så mycket du bara kan! Stora problemet sen jag kom hem har varit illamåendet och yrseln som jag får av medicinerna. Så nu har jag provat att gå ner till en tablett fyra gånger om dagen. Mår fortfarande lite illa då och då, men inte alls som igår. Trött fortfarande dock, men tänker att lindy är så skoj så det kanske kan lura mig att orka. För tröttheten är bara kemisk, inte äkta.

Så därför, reality check now.


torsdag, april 24, 2008

Oh the irony

Dagens höjdpunkt - mammas besök - varade i en minut.


Dagen krälar sig fram

Det är VÄLDIGT LÄTT att bli uttråkad när man är risig och går på starka piller. Idag har jag ändå, mot alla odds, lyckats städa lite här. Ligger och väntar på dagens höjdpunkt, mamma kommer hit med sin laptop som jag ska få låna för att mot alla odds kanske lyckas skriva en c-uppsats liggande.

Men jag har så infernaliskt tråkigt! Ligger och glor på tv:n. Efter två dagars gloende kan jag redan tablån utantill. Inte så svårt när 50% av dags-tvutbudet består av "tävlingsprogram". Hur mycket tävling det nu blir...

"Vi söker en farkost man kan åka på vattnet med. Kasta om bokstäverna *tåb* och försök klura ut vad det kan vara. Vad kan det vara, vad kan det vara? Vad vet jag, vad vet du? Ring in vettja och gissa! Det kanske är lite klurigt, men en ledtråd är att det har med vatten att göra! Som jag sa tidigare, vatten alltså. Farkost man kan åka på vatten med... jaa jag tror att jag vet, kanske vet du också? I så fall tycker jag att du ska lyfta luren, trycka in numret du ser här nere och ringa in och gissa på vad det kan vara för farkost vi är ute efter! Gissa gissa, gissa på ni bara! Kom igen! Du har inget att förlora!" *förutom de 15 spänn i sekunden vi tar i avgift för att registrera ditt samtal* OCH DU KAN RINGA HUR MÅNGA GÅNGER DU VILL!!!

Jag vill ha en spelkonsoll.


Det susar i bollen

Nån som är bra på citodon? Jag får ta max 4x2 piller på en dag. Vilket gör mig hög som ett höghus. Så igår tog jag 3x2 piller. Funkade bra rent smärtigt sett, fast jag blev hög och illamående. Idag tänkte jag att jag provar att ta 1,5 piller varje gång, vilket jag gjorde i morse.

Och nu är jag hög som ett hus.

Jag vill inte vara hög som ett hus. Det är läbbigt.

Innan jag tog pillrena tänkte jag "oh yeah, idag mår jag fina fisken, kanske jag lyckas både städa OCH cykla till bibblan för att låna lite bucker till uppsatsen". Nu vill jag mest gå och lägga mig igen, trots att jag sov sisådär 20 timmar igår och nio inatt.


onsdag, april 23, 2008

Mycke' gnäll blire

Somnade halv tio igår kväll. Vaknade nio i morse. Var vaken 1,5 timme, sen sov jag i soffan till kl två. Sen var jag vaken en stund och lyckades mot alla odds (illamående och yr som fan) köra en maskin tvätt. Sen kollapsade jag av trötthet. Snälla Kakan fixade medicin och handlade lite mat åt mig. Resten av dagen har pendlat mellan sömn och flummigt gluttande med ena ögat på diverse skräp på tv:n.

Och en sjukanmälan till försäkringskassan på Miss D's rekommendation.

Och så ringde en uppdragsgivare till ett jobb mitt lilla företag ska göra på söndag - som jag helt glömt bort. Jakopp fick bli verkställande direktör och fixa klabbet. Hurra för honom. Buhu för mig.



Rapport från dimmornas bro

Jag är så trött jag är så trött jag är så tröööööööhöhöööött!

Biverkning av meddusinen. Trötthet och hård i magen.

När ska jag skriva min c-uppsats ejenklien? Nån som vet hur det funkar med att vara sjuk när man pluggar? Ska man sjukskriva sig? Hurdå i så fall?

Jag vill blogga om alla skojjiga detaljer från helgkursen i Jönköping, men jag ooorkar inte! Ska fixa lite kaffe och däcka framför Oprah en stund. Sen nån gång måste jag ta mig till apoteket och köpa knark, och sen har jag överambitiöst nog bokat tvättid. Det ska bli intressant.

Gonatt


tisdag, april 22, 2008

Rapport från en pillertrillare

Jag är hemma igen efter ett dygn på sjukhuset. Fullknökad med citodon. Mår ganska bra faktiskt. Tack vare knarket.

Jag har snälla vänner också. Göran kom och höll mig sällskap och hjälpte mig till ambulansen. Kakan/Strutluvan/Kåån kom och höll mig sällskap några timmar på akuten. (Och fick mig att skratta så in åt helvete, den jäveln! Fan vad ont det gjorde! Fast samtidigt skönt att skratta åt sitt elände. Hej jag heter Ozzy och går med hjälp av gåbord. Tur att hon inte var med när jag fick på mig de fina sjukhustrosorna.) Och snart kommer Marina med bebis och glass.


söndag, april 20, 2008

Äckelmagad? Läs inte detta.

Snart, när jag är lite piggare, skall jag berätta om alla skojjiga detaljer från hotellvistelsen och Jönköping. Men först, innan jag går och lägger mig och har det färskt i minnet, skall jag berätta om en av de värsta resorna jag företagit mig i hela mitt liv.

Idag gjorde jag det.

Som ni vet har jag just nu bajsrygg och gå på "morfinliknande smärtstillande tabletter" för att dämpa "måttlig till svår smärta". Biverkningarna har jag också skrivit om: klåda, yrsel, muntorrhet, illamående... you name it. Men än så länge (förutom i torsdags kväll då jag mådde lite illa) har jag bara behövt klia mig och varit lullig. Överkomligt.

Men, igår hade jag helt sjukt ont i ryggen efter en hel dag med mycket sittande. Tog maxdos. Gick bra. Morgonen - jätteont - maxdos. Middag - tar jag en maxdos nu så kommer jag bli sjukt hög och må illa, jag tar bara ett piller. Frid och fröjd. Kursen slut, Ozzy går till tåget. Köper tidning. Börjar känna sig trött och olustig till mods. Har inte lust att plugga eller läsa tidning. Sitter på en och samma fläck tills tåget kommer. Och precis när tåget rullar in på perrongen så...

kommer illamåendet. Så inåtahelvete. Och där kommer en av improeleverna, en stackars liten tonåring. "Förlåt om jag är otrevlig, jag mår så fruktansvärt illa" mumlar jag och försöker emellanåt vara artig och trevlig med att fråga var hon går i skolan och bla bla. Tills det är ungefär tio minuter tills hon ska gå av. "Jag måste nog... gå på toaletten!"

Ulrik.

Sen mår jag skitbra!

I tio minuter. Sen mår jag skit skit skit skit. När det är dags för tågbyte tror jag att jag skall avlida, skakar som ett asplöv, kalsvettas, lyckas på något sätt baxa mig in i ett överfullt tåg. Inga sittplatser! Panik! Hittar en inklämd mellan en mamma + dotter och två hundar. Sitter en stund, hänger som en trasa. Människorna i kupén undrar hur jag mår och frågar om jag vill ha vatten.

de.... e... lugnt... jagmåstepåtoaursäktaursäkta!!!!!

Ulrik
Ulrik
Ulrik
Ulrik
nu finns det fan inget kvar i magen
Ulrik
Ulrik
Jag dööööör!

.....

Ulrik
Ulrik
Ulrik

.....

Här besparar jag er detaljerna. Men lyckas fräscha upp mig någorlunda. Stapplar ut i gången. Nä, jag tar mig fan inte förbi hundar och barn och jävelskap en gång till. Står och håller mig i bagageutrymmet krampaktigt. I 45 minuter. Darrar, skakar, på väg att spy, upptäcker att något hänt med toadörren som inte går att låsa, fan hoppas jag kan hålla mig till Göteborg, skakar skakar, kollar upp en gång i minuten och har aldrig längtat så efter Göteborgs silhuett.

Efter ungefär tio år i helvetet är det "nästa Göteborg", och jag stapplar av och faller ihop som en trasa på första bästa sittmöjliga plåtmojäng. Runt omkring mig rusar folk med resväskor rull rull rull ingen bryr sig om mig, jag kan dö där och då utan att någon bryr sig.

Tåget tomt. Här kan jag inte sitta, det är så högt att jag får kramp av att försöka inte trilla ner. Hasar mig till närmsta bänk, och där sitter jag. Så fort jag lyfter huvudet är jag på väg att spy. Sitter där i en kvart. Fryser. Hänger som en trasa. En och annan går förbi, ingen frågar hur jag mår. Tänk om jag hade fått hjärtinfarkt eller nåt?!?!

Till slut tvingar jag mig själv att medelst hasande myrsteg ta mig bort till taxifickan. Välter in i en svindyr variant, flämtar fram min adress och ber honom köra lugnt för jag är yr och illamående och förklarar att det är medicinerna.

Det har aldrig varit så fruktansvärt att åka taxi. Är på väg att spy varje gång han bromsar in eller gasar. På min gata tar jag av bältet ifall vi måste tvärnita. Tvärnitar 200 m hemifrån, Ozzy välter ut huvet ur taxin och hälsar återigen på Ulrik. Och igen. Och igen. Och igen. Och skäms nåt så fruktansvärt. Taxichauffören kommer med papper. Torkar. Får slänga det på gatan. Halar fram kortet, frågar om han varit med om värre saker. Jodå, 30 år i taxibranschen vettu. Detta va la inget! Nä, jag hann ju ur bilen i alla fall...

Rusar hem för att hinna innanför dörren innan Ulrik hälsar på igen. Men han kommer inte mer. Däremot får jag ligga hela kvällen och kallsvettas ut resterna av de här jävla pillrena som jag aldrig mer tänker ta en enda av, hur jäkla ont jag än har.

Och imorrn är det datortomografi. Sen får det vara nog. Nu ska jag sova bort det sista pillerruset. Jag är som lite full nu jag. Utan sprit.


fredag, april 18, 2008

Detta är Ozzys automatiska bloggsvarare. Jag är inte inne för tillfället, men lämna en kommentar så svarar jag (kanske) senare.

Jag är inte direkt bortskämd med resor. Mitt resande består av diverse charterresor på 90-talet, Skagen över dagen och en längre boendeperiod i Paris. Typ. Så att bo på hotell är för mig VÄRSTA LYXEN!

Och här ska jag nu få tillbringa hela helgen (eller ja, kvällarna) helt gratis! Tralalalalalalalalala

"Glöm inte att ta med badkläder till vår nya relax!" Ack nej, skola icke glömma! Packar bikinin pronto.

Fifan vad skoj det här ska bli. Trots morfinet och den pajjade ryggen. Kontaktpersonen för teatergruppen jag ska pedda verkar astrevlig. Gruppen verkar också ball. Tjoahadelittanlejj jag älskar impropedderi!



I nyktert tillstånd

Ok, nu har jag dragit ner på dosen. KRAFTIGT! Kan ju inte lulla omkring helt hög här hemma. Dessutom blev jag helt kräkfärdig, världens praktfylla kändes det som.

Så idag har jag än så länge tagit noll piller och det går faktiskt ganska fint. Börjar knappa lite på c-uppsatsen, och sätter på operan som jag skriver om. Shit vad vacker! Glucks Alceste. Obs: Se till att du får den franska varianten. Finns en italiensk också. Rörigt à la carte.

Ikväll skall jag sätta mig på ett tåg till Jönköping, bo på hotell hela helgen och undervisa i improteater på dagarna. Rajdidaj! Me like gästpedding! Speciellt när man får bo på hotell. Hotellfrukosten, here I come!


torsdag, april 17, 2008

Hellooo maj näjm isch Ossscchyy

Kom hem. Tog full dos knark som doktorn gett mig. Somnade som en sten framför tv:n. Sov några timmar. Gick och la mig i sängen. Sov tio timmar med små avbrott för kliande.

Vaknar - inte ont alls nästan! Kan väl inte vara pillrena som fortfarande verkar? Klia klia. Kollar biverkningar. Klåda. Yrsel. Trötthet. Sömnighet. Dåsighet. Muntorrhet. *dricka vatten*. Jepp, got'em all. Men har inte ont nästan alls. Bara lite. Fy fan va gött. Kommer fixa helgens workshop lätt med dessa piller.

Fast... det ser ju lite galet ut. Frukost: Två enorma hästpiller och två små kapslar med pulver i. Middag: Dito. Kvällsmat: Dito plus ett litet piller och ett orange piller.

Klia klia.

Hoppas inte jag får de sällsynta biverkningarna: Hallucinationer, depression osv. Just nu är jag skithappy och dizzy. Inte ont! Men yr! Skit samma!

Står att man inte ska använda dem för länge heller för de kan vara beroendeframkallande. Å... vad... bra? Och vilken tur att jag fick TRE ASKAR! Hjälp... jag som är så emot pillertrilleri.

Doktorn sa också att jag ska röra mig så mycket som möjligt. Med andra ord inte skriva c-uppsats. Går inte. Måste skriva nu. Har gått en vecka utan att göra nånting typ.

Weeehooooo jag känner mig som Waynes world eller nåt extreme close up partytime exellent


onsdag, april 16, 2008

Och nu blir det stackarsmig-Vm

Var ska man börja?

Måste planera kvällens improkurs.
Måste planera helgens improkurs.
Måste välja inriktning för kommande tre terminer.
Måste skriva c-uppsats.

Men egentligen vill jag bara lägga mig ner och skrika och sparka och cutta loss den delen av ryggen som plågar mig nåt så löjligt mycket idag.

fyfanvadjagharontfyfanvadjagharontfyfanvadjagharont

Jag kan inte tänka nästan. Hur ska man kunna fokusera på ett pedagogiskt improupplägg för folk som inte förstår parallellen mellan teaterimprovisation och dansimprovisation?

Helgkursen känns lite roligare, människor som vill att jag kommer. Ska få skratta en hel helg med härliga människor. (Fördomar, jag vet, men teaterfolk är för goa!) Bo på hotell, käka hotellfrukost. Hmm... ligga i hotellsäng... med trasig rygg.

Nu nös jag. Fy fan vad ont det gör att nysa.

Valet av inriktning känns helt vidrigt jobbigt. Jag har gått på lärarprogrammet i 3,5 år och vet fortfarande inte vad jag vill ha för inriktning förutom svenska. Körde ju historia i höstas, och fifan vad tråkigt det var. Ämnet i sig är väl hyfsat intressant, men ALLT runtomkring var pest och pina. Förutom didaktikläraren. Men alltså... historiker. Jag säger bara det. Inte världens poppigaste folk. Men, kan man välja bort ett ämne bara för att det är tråkigt att plugga det? Kanske blir kul att undervisa i sen?

Eller ska jag ta typ data/ikt? Men FINNS DET?!?!?! OCH VAR I SÅ FALL?!?!?! Och orkar man ha ett ämne där ens kunskaper blir ålderdomliga på ungefär ett halvår? Och kan jag tillräckligt för att söka det? Jag borde ringa studievägledaren igen. Fast jag var där innan jag valde historia och velade mellan ikt, franska och historia. Och nu velar jag igen.

Och... orka tänka på det NÄR MAN HAR SÅ JÄVLA OOOOOONT!

Snällasnällasjukhuset skicka kallelse till megasuperduperröntgen NUUUU!

Oh no. Ska tvätta sen också. Spännande. Förra veckan tog det ungefär tio minuter att bära hem den tunga våta tvätten (det är kanske 40 meter att gå). Och mitt hem är så jävla smutsigt för jag kan inte dammsuga.

Samtidigt får jag för mig att ju mer man gnäller desto ondare får man. Som en självuppfyllande profetia på nåt sätt. Aj vad ont jag har - ja det har jag verkligen och så vidare.

Så nu ska jag sluta gnälla och försöka ta tag i mitt val. Men, säg nåt uppmuntrande så är du snäll! (Inte sök doktor, jag är mitt i en utredning och var hos specialist i onsdags.)


tisdag, april 15, 2008

Aj + alko = putsväck

Jag har väl kanske nämnt det ett antal tysenförtiåtta gånger den senaste tiden (om inte här så på msn och fejjan konstant), men jag har oooooont i ryggen! Fifanjagdör. Håller på med en go utredning nu, röntgen, ortopedspecialister, megasuperduperröntgen, hästpiller osv. Och då kommer vi till det där med painkillers.

Alltså... jag har fått rejäla hästpiller. Löjligt stora, skulle nästan kunna ta fel och stoppa dem i diskmaskinen typ. Biverkningar: muntorrhet à la carte. Smärtstillande? NJAAAAAAAAA måste jag väl säga där. Eller.. njäääää! Får bara ta piller x 2 tre gånger om dagen. Och om jag gör det i ungefär två dagar så får jag vid sista intaget liiite smärtlindring! Eller om jag gör det och samtidigt lägger mig på en värmegrej så har jag inte ont alls i tio minuter efter att jag legat där en timme ungefär.

Sisådär halvt tillfredsställande kan man säga. Men, är man bonnatös så biter man ihop och tänker att ja ja, det blir bättre när jag väl får veta vad det är och de kan göra något åt det.

Och sen blir man full. Och... har inte ont över huvud taget!

I lördags (se föregående inlägg) så blev jag ganska pruttfull efter min insats som schlagerimprare, och när jag kom hem vid femsnåret hade jag faktiskt inte ont någonstans! Kunde röra mig hur jag ville, sitta hur jag ville, sov som en stock utan att vakna varje gång jag vände på mig! SWEEEEEEEEEET!!! Meeen, tänkte jag, det är nog bara tillfälligt.

Så idag fick jag en tisdagkväll över, och gick på quiz med vännerna och i samband med det drack jag några öl. Och nu? No pain! Ingen alls!

Helt sjukt. Jag förstår verkligen människor med kronisk smärta som tar till alkoholen. Finns inga painkillers i världen (förutom knarkvarianten typ morfin) som hjälper lika bra.

Kan man inte plocka ut det braiga ur alkoholen och ta bort det dåliga typ det beroendeframkallande osv?


måndag, april 14, 2008

Åååå detta var skoj såinåtahälvätä!

Jag är av princip emot att lägga in youtubeklipp i bloggen, men jag är ju faktiskt med själv i det här. Fast eftersom jag är så extremt anonym *lätt ironi* här så tänker jag inte säga vem av dem som är jag moahahahaha!



Fi fan. Lilla julafton säger jag bara. Svävar fortfarande på endorfinkicken.


onsdag, april 09, 2008

Halleluja moment?

Nu haver jag invigt Gudstvålen.

Och nu får man gissa.

Såg jag Gud...

eller luktar jag som en vandrande pepparkaka.

Att stå inlöddrad i två-tre minuter utan varmt vatten rinnande över kroppen och vänta på att få se Gud gav dock två resultat.

Jag frös arslet av mig.

Och skrattade ihjäl mig.

"Här står jag, helt naken i ett knappt synligt lödder och väntar på ett halleluja moment."

Det är roligt med expriment.

Jag kanske ska berätta lite om expriment! När jag gick på teaterskola och delade hall med Muminpappan så pysslade vi mycket med expriment. Vi hade den så kallade Arkiv X-klubben, som utförde expriment varje onsdag i den tråkiga pausen mellan Tre Kronor och Arkiv X.

Hur smakar kokt banan? (slemmig och blaskigt)
Hur många marshmallows får man plats med i munnen ejenklien? (vi vet inte, vi hade köpt för lite. det fanns massa plats kvar i munnen.)
Hur funkar det att duscha och tvätta håret i mörker? (svårt att skilja på tvål, schampo och balsam)

Jag är faktiskt exprimentfreak. I måndags exprimenterade jag till exempel fram en cykelväg till dansen som tog åtta minuter kortare tid än den jag brukar ta. Jävligt brant och jävligt svettigt. Men ändå! Och idag exprimenterade jag fram en inte fullt lika brant och livsfarlig cykelväg hem från dansen. För några veckor sedan exprimenterade jag fram en helt ny frisyr genom att klippa av mig långa testar av håret.

Hmm... Min hy i ansiktet är jättemjuk och len. Är Gud på väg tro? Jag luktar inte längre pepparkaka heller. Jag luktar... som en förpackning rökelse. Vill man lukta så?

VM i ordbajs.
Jag kommer inte kunna somna inatt heller.
Jävla sömnstörning.



Jag hade i alla fall tur med tvålen

Alltså idag har ejenklien varit en jättebra dag. Började med Gudstvålen. Inte tvåla med den. Men läsa på den. I och för sig var jag galet trött efter att inte ha fått sova ordenklitt på jättemånga nätter eftersom stressmonstret vakar vid min säng varje natt just nu.

MEN, sen åkte jag (helt osminkad och ofiffad och utsliten och sömnlös i och för sig) till fabbro Doktorn som visade sig veta allt om mina åkommor och gav mig en remiss till superdupermegaröntgengrejen på sjukhuset, samt en hundrapack skitastarka piller som tar bort smärta och slappnar av musklerna. Hurra!

SEN, åkte jag till bibblan och hittade diverse bucker till c-uppsatsen, samt hann ta en snabb kaffe med tillhörande rik chokladkaka med tillhörande kompis.

SEN, åkte jag till Backa Kulturhus och fick en massa go känsla i kroppen av alla trevliga människor som jag ska jobba med där lite då och då i framtiden förhoppningsvis.

SEN, hade jag inte ätit något förutom den rika chokladkakan sen klockan åtta på morgonen (då jag åt havregrynsgröt, så då får man chokladkaka sig sen, eller?) och klockan var halv fyra så då åkte jag hem och var så hungrig så jag inte pallade att vänta på mat så jag tryckte i mig ett gäng onyttiga mackor. Onyttigt. Inte jättegott heller. Men ändå.

SEN, cyklade jag till dansen och hade ganska trevligt. Men ändå har jag nåt slags tung klump i själen nuvv.

Och det kan jag inte blogga om fan också kan man införa nåt slags blockfunktion på sin blogg? "Kan inte läsas av folk som berörs av dagens innehåll". Det hade varit bra.

Anywhoo, det spelar ju ingen roll om jag har en klump i själen. Det är ju bara att tvätta bort den med gudstvålen! Så bra! Thank you lordi! (finsk brytning)



This blogginlägg is sponsored by GÅDDÅLMAJTI

Igår gick jag in på den flashiga frisörsalongen på NK för att köpa min lilla hårprodukt som inte finns någon annan stans i stan.

Kassan. ÅH! GRATISPROVER! Får man ta? Får man ta en av varje? Ja varsågod.

Kommer hem. Undrar vad det var jag tog...?

Chai Latte Soul and Body Wash

SOULwash

Och höjdaren: Instruktionerna.

"Just get into your bath or shower. Wet your body real well and apply as much as you desire, lather it up and let it soak in for 2 or 3 minutes or until you see GOD! Rinse well."

Vad är mest komiskt? Until you see God, eller den torra avslutningen?

Men fan vad skönt. Äntligen kan jag tvätta min smutsiga själ.


måndag, april 07, 2008

Trodde jag hade lärt mig säga nej

men tji fick jag.

Jag är ett kontrollfreak med höga ambitioner. Det är fanimig ett jävla handikapp. Helt sjukt jobbigt faktiskt.

Jag önskar jag vore en slacker utan ansvarskänsla. Å vad jag önskar det.

Tillägg: Ska man sluta med roliga saker när det tråkiga i det överväger? Svar ja. Fast jag fick precis höra att man kan försöka ta bort det tråkiga i det. Fast... då måste jag nog genomgå en lobotomering, för det sitter i hjärnan.


fredag, april 04, 2008

It's back and it's bad... (Roligt med svensk översättning: Den är tillbaka och den är dålig..)

Idag har jag revajvlat dansmattan oh yeah

Allt för länge hafver den fått ligga i ett skåp alldeles outnyttjad, men nu var det så dags. En heldags plugg i soffa resulterade i stel rygg, vilket resulterade i ett behov av rörelse, vilket resulterade i ett framplockande av ett styck dansmatta, vilket resulterade i en timmas skuttande och svettande och flåsande medelst öppet fönster (med gardin för, jag vill ju inte att nån ska se mig - en skuttande idiot som med jämna mellanrum skriker JÄVLAR eller NÄÄÄJ eller O SHIT VA SVÅÅÅR eller YES DÄR SATT DEN. Så jag öppnar fönstret och drar för gardinen. Så om någon råkar gå förbi (jag bor i markplan nästan) så hör det mig hojtandes och flåsandes till idiotisk låtsasmusik. Och så tänker jag att hoppas de tror att jag har sällskap. Det är ju asnördigt att stå här helt ensam och skutta. MEEEEN det schiter la jag i.

....

jag har ingen poäng alls med detta! Jag var bara bloggsugen. Nuvv ska jag dursa, göra mig fin och äta upp nåt, sen fika och bio raj raj.


torsdag, april 03, 2008

Skojjig kombo

Min kära klasskamrat M som jag satt och pluggade med idag berättade att hon inte sovit så mycket inatt, för en i hennes korridor är helt krejsi och kan vara vaken hela natten och göra krejsi saker skulle flytta, men kände för att mecka med cykeln istället så han gick ner till cykelförrådet men hade glömt skruvmejsel så han tog sin lägenhetsnyckel istället och... bröt av den av misstag. Så han inte kunde komma in i sin lägenhet som skulle packas ihop och städas förrän bostadsföretaget han bor i öppnade kl tolv. Fast de kom vid elva. Men, sa M, han är så skojig, det händer sååå mycket konstiga saker när man är med honom.

Och sen chattar jag med Lena som läser om Jakopps kanin med lysande ögon, och minns hur otroligt mycket krejsi saker som hände när jag och Jakopp bodde ihop. Kanske berättat förr om när Jakopp kom in på mitt rum och frågade om jag hade en tom glasskartong, för han skulle bygga en maskin. En rörelsedetektor om jag minns rätt.

En annan gång fick vi strömavbrott och tänkte åååå vad mysigt, vi tänder ljust och dricker varm glögg! Men.... hur värmer man glögg i en strömlös lägenhet? JO, man tappar upp allt skållhett vatten som finns kvar i kranarna och knör ner flaskan i. Sen står man och fnissar en stund åt sitt korkade expriment. Sen försöker man värma med värmeljus och fnissar lite till. Till slut dricker man fisljummen glögg och tycker det är jättegott.

Och om man ska säga något viktigt som inte Jakopp får missa så sätter man en tejp över hela hallen precis i Jakopps ansiktshöjd så att han när han kommer gåendes får en flygande lapp i fejjan.

Och så kan man bråka med Jakopp en enda gång i sitt liv, och sedan gömma sig av skräck och skäms i sitt rum en hel helg innan man vågar konfrontera Jakopp. Som har sovit under hela bråket. Bråkat i sömnen. Och inte minns ett skit. Bara undrat varför jag häckat på rummet hela helgen.

Och så kan man ligga i Jakopps säng och titta på film på dator med skärmsläckare som går igång var tionde minut, och för att få igång skärmen måste man vifta med armar och ben för skärmsläckaren styrs av en rörelsedetektor. Så man ligger som en klubbad säl, och var tionde minut säger man NÄÄÄÄJ och viftar med armar och ben och flabbar åt hur korkad man är som inte går och ändrar tidsinställningen på skärmsläckaren istället.



meh

Ä va faan! Jag kan ju inte skriva nåntiiiing i den här bloggen längre! ALLA VET VEM JAG ÄÄÄÄÄR! Eller har jag förföljelsemani?

Jag såg vitsippor idag. Det var fint. Och varmt.

Bah.