Äckelmagad? Läs inte detta.

Snart, när jag är lite piggare, skall jag berätta om alla skojjiga detaljer från hotellvistelsen och Jönköping. Men först, innan jag går och lägger mig och har det färskt i minnet, skall jag berätta om en av de värsta resorna jag företagit mig i hela mitt liv.

Idag gjorde jag det.

Som ni vet har jag just nu bajsrygg och gå på "morfinliknande smärtstillande tabletter" för att dämpa "måttlig till svår smärta". Biverkningarna har jag också skrivit om: klåda, yrsel, muntorrhet, illamående... you name it. Men än så länge (förutom i torsdags kväll då jag mådde lite illa) har jag bara behövt klia mig och varit lullig. Överkomligt.

Men, igår hade jag helt sjukt ont i ryggen efter en hel dag med mycket sittande. Tog maxdos. Gick bra. Morgonen - jätteont - maxdos. Middag - tar jag en maxdos nu så kommer jag bli sjukt hög och må illa, jag tar bara ett piller. Frid och fröjd. Kursen slut, Ozzy går till tåget. Köper tidning. Börjar känna sig trött och olustig till mods. Har inte lust att plugga eller läsa tidning. Sitter på en och samma fläck tills tåget kommer. Och precis när tåget rullar in på perrongen så...

kommer illamåendet. Så inåtahelvete. Och där kommer en av improeleverna, en stackars liten tonåring. "Förlåt om jag är otrevlig, jag mår så fruktansvärt illa" mumlar jag och försöker emellanåt vara artig och trevlig med att fråga var hon går i skolan och bla bla. Tills det är ungefär tio minuter tills hon ska gå av. "Jag måste nog... gå på toaletten!"

Ulrik.

Sen mår jag skitbra!

I tio minuter. Sen mår jag skit skit skit skit. När det är dags för tågbyte tror jag att jag skall avlida, skakar som ett asplöv, kalsvettas, lyckas på något sätt baxa mig in i ett överfullt tåg. Inga sittplatser! Panik! Hittar en inklämd mellan en mamma + dotter och två hundar. Sitter en stund, hänger som en trasa. Människorna i kupén undrar hur jag mår och frågar om jag vill ha vatten.

de.... e... lugnt... jagmåstepåtoaursäktaursäkta!!!!!

Ulrik
Ulrik
Ulrik
Ulrik
nu finns det fan inget kvar i magen
Ulrik
Ulrik
Jag dööööör!

.....

Ulrik
Ulrik
Ulrik

.....

Här besparar jag er detaljerna. Men lyckas fräscha upp mig någorlunda. Stapplar ut i gången. Nä, jag tar mig fan inte förbi hundar och barn och jävelskap en gång till. Står och håller mig i bagageutrymmet krampaktigt. I 45 minuter. Darrar, skakar, på väg att spy, upptäcker att något hänt med toadörren som inte går att låsa, fan hoppas jag kan hålla mig till Göteborg, skakar skakar, kollar upp en gång i minuten och har aldrig längtat så efter Göteborgs silhuett.

Efter ungefär tio år i helvetet är det "nästa Göteborg", och jag stapplar av och faller ihop som en trasa på första bästa sittmöjliga plåtmojäng. Runt omkring mig rusar folk med resväskor rull rull rull ingen bryr sig om mig, jag kan dö där och då utan att någon bryr sig.

Tåget tomt. Här kan jag inte sitta, det är så högt att jag får kramp av att försöka inte trilla ner. Hasar mig till närmsta bänk, och där sitter jag. Så fort jag lyfter huvudet är jag på väg att spy. Sitter där i en kvart. Fryser. Hänger som en trasa. En och annan går förbi, ingen frågar hur jag mår. Tänk om jag hade fått hjärtinfarkt eller nåt?!?!

Till slut tvingar jag mig själv att medelst hasande myrsteg ta mig bort till taxifickan. Välter in i en svindyr variant, flämtar fram min adress och ber honom köra lugnt för jag är yr och illamående och förklarar att det är medicinerna.

Det har aldrig varit så fruktansvärt att åka taxi. Är på väg att spy varje gång han bromsar in eller gasar. På min gata tar jag av bältet ifall vi måste tvärnita. Tvärnitar 200 m hemifrån, Ozzy välter ut huvet ur taxin och hälsar återigen på Ulrik. Och igen. Och igen. Och igen. Och skäms nåt så fruktansvärt. Taxichauffören kommer med papper. Torkar. Får slänga det på gatan. Halar fram kortet, frågar om han varit med om värre saker. Jodå, 30 år i taxibranschen vettu. Detta va la inget! Nä, jag hann ju ur bilen i alla fall...

Rusar hem för att hinna innanför dörren innan Ulrik hälsar på igen. Men han kommer inte mer. Däremot får jag ligga hela kvällen och kallsvettas ut resterna av de här jävla pillrena som jag aldrig mer tänker ta en enda av, hur jäkla ont jag än har.

Och imorrn är det datortomografi. Sen får det vara nog. Nu ska jag sova bort det sista pillerruset. Jag är som lite full nu jag. Utan sprit.

---