Hejdå fantastiska skola och hej ytterklädshelveten

Idag gjorde jag sista praktikdagen ever på skolan jag praktiserat på sen jag började lärarprogrammet för 2,5 år sedan.

Shit vad sorgligt det var att gå därifrån. Det känns som min skola. Jag ska vara där. Jag ska se alla elever jag mött ta studenten. Jag vill veta om L klarar sig i livet. Jag vill veta om M kommer gå internationella programmet och åka till England.

Tji fick jag.

Till råga på allt så säger min handledare att det är så skönt när jag är där. Det känns så tryggt. Och inspirerande för henne. Hon får nya tips av hur jag undervisar. Vilken komplimang.

Undrar hur många av mina klasskompisar som kramade en tårögd handledare när de gick från praktiken idag.

....................

Och när jag kom hem kom jag att tänka på en annan sak.

Jag hatar att ta av mig ytterkläderna och skorna. För det är så jäkla meckigt! Jag skulle vilja ha en knapp som man tryckte på så floff åkte ytterkläder och skor av och åkte till sin plats i hallen.

Funderar på varför jag hatar det så mycket. Det känns som en stor ansträngning varje gång jag kommer hem och måste göra hela proceduren. Men hur svårt är det egentligen? Dra ner dragkejdan, ta av sig tröjan/jackan, hänga upp den, knyta upp skorna och ta av dem.

Skorna är värst. En jäkla plåga. Speciellt Converse. Med dubbelknutar. Shit vad sur jag blir när jag måste ta av mig dem. Ibland händer det att jag sitter i skorna en stund, bara för att själva proceduren att ta av dem är så jävlig.

Hurra för sommar. Flip flops och ingen jacka. That's da shit.

---