lördag, maj 26, 2007

How do you are?

Jag är så galet dålig på engelska nuförti'n.

När jag gick på högstadiet var jag grym på engelska. Trodde jag. Och sen hamnade jag i obsklassen som ni kanske minns. Och nej kakan, det var inte en klass för intellektuellt funktionshindrade som jag väljer att kalla dem, det var en klass för elever som var jobbiga hormonstinna tonårsstrulputtar. Jag var bara på kort besök där, några veckor tror jag, sen blev jag snäll igen för det var så galet tråkigt att sitta i källaren med skolans hårdingar.

På gymnasiet fick vi en stackars nyutexmaninerad (eller kanske inte ens behörig) ung kille i engelska. Vi var 30 stenhårda råspacklade brudar som tyckte allt han ville göra var TRÅÅÅÅKIIIIIIIIIGT SUCK STÖN BLÄ. Jag lärde mig nog inte ett enda ord engelska på hela gymnasiet. Ändå såg jag i mitt samlade betygsdokument häromdagen att jag hade fyra. I SÄRSKILD engelska! Var det särskild? tänkte jag.

Gick Komvux några år senare och läste engelska igen. Fick vg utan att anstränga mig nämnvärt. Hur gick det till?

Sen började jag läsa franska och då var det kört. Blandar ihop allt. Kan inte. Kan defenitivt inte uttala. På praktiken gick jag ett tag med en lärare som hade engelska. Tyckte hon pratade så himla konstigt, förstod knappt vad hon sa på engelskalektionerna. Och sen förstod jag vad det var. Hon pratade engelska. Inte amerikanska. Ahaaaa... det låter på olika sätt... jätteolika sätt... *glödlampa*

Nuförtiden får jag panik när vi ska läsa artiklar och litteratur på engelska i skolan. Försöker i möjligaste mån skippa de texterna. Det är ett handikapp ibland. Kan inte läsa bloggar som Jonathan Newtons. Kan inte föra en normal konversation med den dansande araben på lindy hopen.

Jag var för övrigt queen on the dancefloor igår. Tog tjuren vid hornen och bjöd upp första killen jag såg. Han bekräftade min teori om att ingen vill dansa med mig genom att bli väldigt törstig efter en låt. Vad är det för bralleri liksom? Men, jag lät mig inte nedslås, bjöd upp en ny och sen flöt det på som fan. Blev till och med uppbjuden två gånger, och en kille ville dansa tre låtar för att det var så roligt.

Idag kan jag knappt gå.

Hurra!



7 kommentarer:

Persilja sa...

Fattar inte. Eller NU fattar jag plötsligt. Du menar att den du dansar med säger att de är törstiga för att slippa dansa mer? Vaffö dådå???

Vad du verkar ha kul med ditt dansande. Där är jag handikappad. Tycker det är kul,men så piiiiinsamt. Vad fan pratar man om???
För det måste man väl?

Anonym sa...

inte en klass med mongon alltså...:)

kakan

vandrarvild sa...

jag svarade föresten med en ganska lång kommentar på din kommentar i min blogg. Det blev en nostalgikommentar om internatboende. kom på att jag skulle kunna fortsätta i all evighet om det där. om alla man lärde känna lite grann då, som man inte ens minns namnet på nu.

Ozzy sa...

Persilja - för att de inte vill dansa med en av olika anledningar. Men jag vet inte... han var lite flarnig så honom lär jag inte bjuda upp igen. Han får skylla sig själv!

Kakan - du ska få gå obsklass på din gamla skålah

Vandrar - svarade du långt på mitt första eller på mitt svar på ditt svar? I så fall måste ju jag gå in och svara på ditt svar. Så du kan svara på mitt svar på ditt svar på mitt svar. Eller så avverkar vi ämnet via msn.

Tjipp!

Ozzy sa...

Fan jag glömde.. Persilja, man pratar inte, eller så faller det sig naturligt. Med han jag dansade tre låtar pratade jag som fan, men vi sa mest wooo snyggt move oh yeah snyggt break. Vi kallas även jazznördar. Fast ibland pratar man om "jaha hur länge har du dansat då" eller "vad är det för orkester som spelar" eller "ska du till herräng i sommar"

Jonathan sa...

Ingen fara att du inte kan läsa min blogg, du missar inte så mycket...

Ozzy sa...

Hahaha! Jo min svägerska säger att den är jätterolig. Fast eftersom jag inte förstår engelska så kan jag inte avgöra det själv.