tisdag, januari 23, 2007

Om saknad, bäbisar och kärlek

I fredags började jag i ny klass. Med bara halva f*ttklubben. Känns helt tomt utan den andra halvan. Buäääähähääää. Ozzy bäbis längta sina mammor i f*ttklubben.

Men nu var det inte Ozzybäbisen vi skulle prata om, utan om att slänga bäbisar överbord. Chattade med S i f*ttklubben nyss om just detta dilemma. Bäbisar = vissa män. Min senaste bäbis var ju då killen som inte hörde av sig. Bäbis för att han inte vågade säga att han inte ville ses mer, utan istället kröp ner i vaggan med napp och nalle och låtsades sova. S senaste bäbis var bäbis för att han, efter att de brutit, bara vågade kontakta henne när han slagit sig och var jättefull. Nu senast hade han jagat runt efter henne i timmar för att han brutit armen. Istället för att ringa en ambulans eller taxi och åka till akuten. Moget? Bäbis! Med stort B! Vad gör vi med såna? Slänger överbord!

Och nu till ett annat ämne med snarlikt innehåll, nämligen kärlek. Ett tag funderade jag över om det var nåt fel på mig, att jag aldrig blir kär. Det har vänt kan man säga. Under ett års tid har jag varit kär eller förälskad i:

  • mustaschmannen (mycket mysko man)
  • hans kompis (var ihopa redan)
  • Urban (inte han i klassen!) (fast å andra sidan är hela jordens befolkning, eller i alla fall de som känner honom, kära i Urban.) (han är också ihopa)
  • M (nervös, deprimerad men snäll)
  • Savanten (savant)
  • Alkoholisten (alkoholist)
  • En mycket hemlig (inga kommentarer)
  • Bäbiskillen (det vet ni ju, det är så nytt)
  • From igår kanske förtjust i en ny. Vet inte än. Men kanske.

Nio dudes på ett år. Rekord?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Till och med JAG har varit försökskär i en Urban. Men det var förmodligen inte samma, för han var busschaufför och hade surffrilla:)
(trodde för en sekund att förra bloggen var en hyllning till mig, haha)

Lindex is da shit

Ozzy sa...

Ja just det! Den Urbanen hade jag glömt!