För ett tag sen skrev jag om katastrofer och att man nästan får en kick av dem. Eller i alla fall att jag får det ofta. Min kära Borås-stammis höll med. Så vi är i alla fall två som får kickar av katastrofer.
Just nu läser jag en bok om vetenskap. I den står om en undersökning av varför folk tar livet av sig, och den undersökningen visade på att människor blir mindre benägna att ta livet av sig om de har familj (främst män) och barn (främst kvinnor). Dessutom sjunker självmordsfrekvensen vid krig och katastrofer, för då får vi människor en starkare känsla av gemenskap, ett vi mot dem - vi mot hotet. Så, där har vi svaret kanske på varför vi får en kick?
Och varför kom jag att tänka på detta just idag igen? Jo, för att jag under den här kursen går i samma klass som en kille som är döv. Och... jag får en kick av det. Eller, det är spännande liksom. Roligt. Ballt. Och det känns ju lite bizarrt att få en kick av att någon är döv. Så jag börjar återigen ifrågasätta min psykiska hälsostatus.
För övrigt:
Skivor att längta efter: Weeping Willows nya (kommer 14 feb.) och Frida Hyvönens musik från dansföreställningen Pudel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Kolla om han som ska bo i din lägenhet är blind, i så fall behöver ni inte måla om.
Jag tycker det verkar hemskt att vara döv, jag gillar musik alldeles för mycket.
När jag var mindre tänkte jag ofta att om någon hotade mig och sa att jag var tvungen att välja mellan att vara döv och blind, så skulle jag säga: ta ett öra och ett öga.
Smart va?!
Ilby
Det är inte han som flyttar in som bestämmer, det är de som äger huset.
Jag vet, det var ett skoj...
Ilby
Skicka en kommentar