En lång, galen och sann historia

Packningstajm är ajötajm.

Jag har ju en viss faiblesse för skor.

Men ibland måste man ta farväl.

Varje par skor bär ju dock på en historia.

Här är några exempel:

Rockenrolldojjorna!

Fanns inte i min storlek. (41-42) Så jag köpte en storlek större. Trodde jag. Fast de var ju väldigt rymliga. Efter ett tag upptäckte jag att jag hade köpt storlek... 45. Fast jag körde med de här en hel sommar. Jättegött för tårna!

Frankrikedojjorna!

Det här är faktiskt det mest smärtsamma sko-farvälet, för de här skorna bär på ett vääääldigt speciellt minne, nämligen min katastrofala tripp till Paris där jag hälsade på Matilda. Och... ja... det är en så bra historia så jag måste berätta den, fast att den är dödslång. Så, håll ut! Det lönar sig att läsa hela storyn!

Da trip to France - not da shit!

Jag bodde ju i Paris ett tag med Matilda. Året därpå åker jag ner för att hälsa på henne igen. Och under denna resan händer följande:

Onsdag - nerresa. Vid bytet i Köpenhamn sätter jag mig på fel flyg. Detta upptäcks dock i sista sekund, och jag får åka rallybil över halva flygplatsen till rätt flyg. Väl nere ska vi gå ut och partaja. Vi ska gå till vår gamla stammispub, roligt återseende tänker vi! Ack nej. Stel och konstig stämning, och rätt... tråkigt. Så vi åker hem. När vi väl somnat ringer Matildas rummis. Hon befinner sig två timmars bilväg från Paris, vet inte åt vilket håll. Hon hade blivit kidnappad av en taxichaufför som hade kört i galen fart i två timmar innan hon lyckats få händerna fria, dra handbromsen och kasta sig ut. Under samtalet håller hennes mobil på att dö. Panik! Hon ringer efter nån timme och har då blivit upplockad av några poliser. Som sätter henne i en... taxibil! (Kvinnlig chaufför som de kände dock.) Och hon får betala taxiresan själv. 400 francs. Tack för den.

Torsdag: Brev från Sverige! Hurra! Tyvärr står det i brevet att en vän till oss kollapsat, och att hennes man fastnat med handen i en sågmaskin och förlorat 2,5 finger tror jag det var. Sen äter bankomaten upp Matildas kort när hon ska ta ut pengar till hyran. Så, inga pengar!

Fredag: Matilda blir sjuk. Vi vågar inte gå ut mer heller på kvällarna pga taxi-incidenten. Fast vi har ganska trevligt ändå med folk som hälsar på och så. Och här utelämnar jag detaljen om Choc a pique. (Matilda minns du? Hahaha!)

Lördag: Händer inte så mycket elände förutom att jag får ryggskott. Denna dag köper jag skorna på bilden.

Söndag: Matilda vrålsjuk! Får åka till akuten och köpa massa medicin för pengar hon inte har.

Måndag: Minns jag inte ens.

Tisdag: Eurodisney! I regn och blåst utan jacka! Och Spacemountain (bästa attraktionen) är stängd! Och jag har bajsont i ryggen! Vill hem!

Onsdag: Hemresa! Olycka på metrospåret som vanligt. Irrar runt på Gare du Nord i en timme innan jag hittar ersättningspendeln. En timme kvar till take off. Pendeln går i snigelfart. Kommer fram till flygplatsen. Som har två terminaler. Vilken ska jag ta? Står inte på biljetten. Chansar på tvåan som vi åkte från senast. Irrar runt. Hittar min kö. Som visar sig vara kön till ett plan som skulle till typ Sevilla. Fan! Irrar runt. Ingen vet vart SAS-luckan ligger. Inga skyltar. Hata Charles de Gaulle! Får till slut veta att jag är på fel terminal. 20 min till take off. Får veta att jag måste åka buss tillbaka till terminal 1, och att själva bussen tar 20 min. Börjar gråta. Tar mig samman. Tar buss. Terminal 1. Irrar runt. Ingen vet var SAS-luckan ligger. Inga skyltar. Hata Charles de Gaulle ännu mer! Hittar till slut SAS, och dom pratar svenska! Börjar böla igen. Moget. De bokar om min biljett till ett plan som går om fyra timmar. Checkar in bagaget. Har fyra timmar att fördriva. Går till restaurang. Massa servitriser. Ingen vill serva mig. Till slut kommer det fram en kvinna som ser mycket undrande ut och säger "Vill du ha nåt eller?" "Ja tack, buffén!" "Det här är självservering. Man hämtar käk där och betalar där." "Aha" "Vad vill du ha att dricka?" "Ett glas vin och en aperitif." Får in aperitif. Hämtar mat. Dricker aperitif. Lite susig. Får in glaset vin. Som är jättestort. Eller rättare sagt... det är en flaska. "Oj vad billigt med 11 francs för en flarra vin, hurra för Frankrike" tänker jag och börjar pimpla. Och blir... rätt dragen! Börjar berätta för servitrisen om min tragiska vecka, och hon skrattar så hon nästan gråter. Pimplar i mig nästan hela flaskan. Betalar. Går för att hitta vart jag ska.

Åter i SAS-luckan, nu i lite svajigare mood. Där visar det sig att jag bara är incheckad till Köpenhamn. Men det fixar hon i luckan. "Men mitt bagage då, kommer det med till Göteborg nu?" Tystnad. Knappetiknapp på datorn. Tystnad. "Ja det ska funka" säger hon, men menar att det gör det nog inte. Fuck it! tänker jag. "Vart schka jag nu?" "Satellit 7" "Jaha. Finns de nån kiosk elle nåt där som man kan köpa typ öl i ellä?" "Ja, det finns en lucka i väggen". "Ålrajt". Visar boardingkort för en snubbe som står vid en såndär rulltrappa utan trappsteg. Riktning uppåt. Kommer upp. Hittar inte nån lucka där man kan köpa öl. Åker upp för ett rullband till. Inser att det på den våningen är inkommande flyg, och att våningen nedanför är den jag ska vara på. Inga problem tänker jag, jag tar hissen! Finns inte. Jag tar trapporna! Finns inte heller. Det enda som finns är... rullband. Som går... uppåt. Well well, jag får la springa nerför det där jädra rullbandet då, tänker jag och tar sats. Springer. Eller ja, vinglar, raglar och fnissar för mig själv, för det måste ju se sjukt komiskt ut. En tankad svensk springer åt fel håll. Möts av människor som tittar konfunderat på mig. Och sen... kommer två poliser. Som frågar vad jag håller på med. "Jag schka ner" säger jag på tankad franska. "Nej, du ska upp" säger de. "NÄJ, jag schka ner, jag schka åka härifrånn, jag vill inte va här mer!" "Oj oj" suckar de franska poliserna. Jag får åka upp med dem, och gå ut genom utcheckningen, ut från hela flygplatsen, och in igen från början. Hitta SAS, väljer annat rullband för att inte skämma ut mig totalt, hittar satellit 7 och det lilla kioskhålet i väggen. Hurra! På planet, hamnar bredvid jääättetrevlig och jäääätteschnygg kille. Beställer in vin och likör hadderajjan! Skålar och babblar och berättar om resan igen. Byte i Köpenhamn. Går jag rätt? Nä. Fast jag upptäcker det i tid den här gången och vinglar till rätt ställe.

I Göteborg. Inget bagage. Tar bussen hem. Ingen hemma. Ingen tandborste. Ligger i väskan. Nästa dag kommer väskan med budbil. Med krossat innehåll. Kexsmulor i hela väskan.

Hurra.

Jag har fått berätta den här historien i radio för att den är så sanslös. Alltid nåt.