Lindy is da shit

Igår började Ozzy på lindyhop-kurs! FY FAN VAD SKOJ!!! Man dansade en liten stund med varje partner typ, man växlade, och oh my god. Där fann verkligen allt från de som fattade på en gång och förde jättebra, till de som trodde att de var grymma men inte fattat alls till de som trodde att de inte kunde, och det kunde de inte heller. Där var framförallt en liten stackare. Ingen taktkänsla. Ingen självkänsla. Tre vänsterfötter. Fnissade konstant. Helt omöjlig att dansa med. Men han ville så gärna. Hallego. Och tre äpplen hög. Dansade med huvudet i Ozzys tutthöjd. Fast det gjorde ju inget å andra sidan, för han idkade inte direkt närkontakt när man dansade. Snarare tvärtom. Verkligen tvärtom.

Själv föll jag nog under kategorin "de som trodde att de var grymma men inte fattat alls". Fast sen när jag och Robert fick tränat själva en stund satt stegen som fan! Hurra! Och hurra för Robert som går med mig på danskurs!

Och till de av min läsekrets som är ensamstående och män vill jag säga: Gå på danskurs.