Några timmar senare andas jag in och

Pioooooh

Stor utandning.

Ja, jag var med i fredagsflörten. Och blev vald av den tatuerade sjuksköterskan Ante. Vilken eftermiddag. Anspänning på nästan lika hög nivå som under friidrotts-onsdagen.

Efter min smått panikslagna insikt att jag missat samtalet från p3 försökte jag luncha med Marina. Gick inte. Kunde inte sluta tänka på att jag missat mannen i mitt liv. (Nu går det en kille på taket på huset mittemot, fränt, end sidospår.) Cyklade hem. Kastade iväg ett mail "ring igen!". Det gjorde de inte. Så jag fick ringa under direktsändning. Kastade mig på telefonen, ringde så fort de hade sagt numret. Kom fram. Inget svar! Lät det ringa en stund. Svar!

Berätta lite om dig själv.

Stelt. Stelare än en kavaj av gips. Jag gör det och det och det. Hehehehe. Ok, vi kanske ringer dig sen då.

Kanske!

Sitta vänta. Chatta med Maria. Marina messar "men hallå de måste ju ringa dig!" Vänta. Tjej nummer ett i radio, fan det är ju inte jag. Tjej nummer två. Meh! Nu måste de ju ringa, det är ju bara en chans kvar.

Precis när jag börjar sura och deppa ringer de. Wehoo! Ozzy är tjej nummer tre! Får sitta och vänta en jäkla stund i telefon, lyssna på radio genom telefonen. Och vips börjar Charles Franz (Ozzys andrahandsval efter Ante. Charles Franz måste gå på nåt, shit vad lycklig han låter. Me like. Kanske måste leta upp honom också.) prata med Ozzy. Fråga frågor. Ozzy svarar duktigt. Att prata med Charles känns helt gött.

Färdigt. Vänta en lång stund i telefon igen. Preppa reklamsnack för varför han ska välja mig. "Hallå nummer tre, varför ska Ante välja dig?" För att jag är bla bla bla bla bla.

Och när avslöjandet kommer är Ante borta. Spänning. Låt. Charles ber om ursäkt för antiklimaxet. (Fyndigt Charles I love you!)

Men så... Ka CHING "jag väljer nummer tre, Ozzy".

Kallprata inför halva Sveriges befolknings öron. Tack och hej, vänta i växeln. Hör bara musik. Jättelänge. Till slut kommer käcka tjejen som jag pratade med först, ger mig snubbens nummer, tack och hej. Ringer snubben, prata prata prata.

Vad pratade vi om? Nervös anspänning, plugg, åka Stockholm eller åka Göteborg, tatuering och vi hörs snart då då.

Och nu? Känns det helt... Som en ballong som sagt poff. Tänk att man kan bli så utmattad av att prata i telefon. Måste försöka läsa lite om Greklands historia. Går... inge bra. Men längtar till Stockholm.

Oh my god. Jag behöver kaffe. Eller en kopp sprit.

---