Skola och strulputtar

Skolstart imorrn. Fast med helt ny klass.

Buähähäää!

Det kommer kännas så totalweird att inte ha en enda av brudarna i fittklubben där. Ja, jag vet. Alltid kul med nya kompisar. Menneeeee! Två av f-ttorna har jag gått med i 2,5 år. Men inte längre. Sorg!

Ja, man kan ju träffas utanför skolan. Och det gör vi ju. Möte den här veckan, boken "Svenne" skall avhandlas. Och hur det går för Soe som häromdagen fick besök av en amerikansk pudding hon träffade på sin resa. Och hur det är i allas nya klasser. Fikade med Ria och Eka i torsdags och Soe i måndags. Moe sprang jag på under Way out west.

Men ändå. Det är något speciellt med att träffa folk varje dag. I sin vardag. Och tänk om jag inte klickar med en enda i den nya klassen?

Bajs.

Var på karaoken igår och sprang på Strulputten. Han dök på mig direkt och ville kramas. Så frågade jag hur han mådde. "Jag jobbar på det" sa han och höjde sitt glas. Sen satt han i ett mörkt hörn hela kvällen och såg ut som om någon var ute efter honom. Jagad. Svår. Tungsint. Och drack. Ensam. Bääää. Ozzy led lite. Medlidande. Tänkte - jag kanske ska be honom sätta sig vid oss så slipper han sitta där i ett hörn och vara svår, ensam och övergiven. But then again - why? Johanna uttryckte det lite fint. Hon sa att han verkar ha guldfiskminne. Inte ett ljud från honom, och så får han se mig och då blir han helt besatt. Typ som "just det ja, Ozzy finns!" Fast jag tror att jag hellre vill ha en kille som minns mig även när han inte ser mig.

---