Skolstart om några timmar. Och, som vanligt kommer frågan: hur fan ska jag presentera mig? Efter diverse skolstarter och diverse dito klantiga presentationer av sig själv vill man ju få till det rätt.
Första gången jag började "vuxenskola" var teaterskolan. Då skulle vi sitta i ring och berätta tre viktiga saker om oss själva och vad vi hade för mål med utbildningen. Själv fick jag nog till det hyfsat, även om jag kände mig som en arbetarhagga bland alla kulturnissar och palestinasjalar. Men för andra gick det inte lika bra.
A: Mitt mål med utbildningen är att gå ner tio kilo.
L: Jag är just nu inne i min gula period.
D: Skådespeleri är ungefär som body building. Att posa liksom.
Både ett och fler ögonbryn höjdes. Fast det lustiga den här gången var att det första intrycket bestod. Annars vet man ju att första intrycket nästan aldrig håller. När jag till exempel såg Moe i fittklubben för första gången tänkte jag att vi nog ALDRIG skulle umgås eller ens knappt prata med varandra. Ria trodde jag var tyst och tråkig. Ack så fel. Sjukt rolig!
Själv har jag fått höra att det första intrycket jag ger ofta är hårt, tufft, ifrågasättande, oblygt och ibland tyket. Och... jag vet. Jag får spel när inte saker och ting är klara. Måste ställa frågor så jag vet. Eller, så att andra stackare som sitter där och inte vågar fråga, vet. Ofta är jag en av dem som man minns från första skoldagen. Men jag skulle någon gång vilja vara den där lilla smygaren, som kommer fram så småningom. Som Ria.
Så, varje gång det är skolstart peppar jag mig själv. "Den här gången ska jag vara soft, laid back och ta det jäkligt lugnt!" Och sen sitter jag där och räcker upp handen.
Fast det klurigaste är nog namnet. För nästan alla som lärt känna mig efter '98 kallar mig för Ozzy. I princip bara barndomskompisarna och familjen som kallar mig för mitt riktiga namn. Så jag reagerar inte alltid när folk inte kallar mig Ozzy. Men... det känns så jävla flarnigt! "Hej jag heter XXXxxXXxx men jag kallas för Ozzy."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Var dig själv så blir det nog bäst. Förresten gjorde min kompis en riktig felhörning i fredags på impron då du startade tilltuggsförsäljningen.
-- Kärringen är öppen.
Tyckte hon att du sa.
/Petra
Åh, saknar skolstarten. Du kommer få massor med vänner. annars är de lökiga. men vad säger man egentligen? "jag heter XX, jag läser det här för jag hade inget annat för mig" eller vad???
gah.
Haha, jag har samma problem. Skit i att vara laid back och sitt där och stråla som den stjärna du är.
P - Jasså du var på aw:n? Hoppas du hade kul!
Vv - Ja det kändes som att det var hög polarpotential där faktiskt... Och jag slapp presentera mig!
Lintin - Stjärna :O)
Jag hade helt fantastiskt jättekul hela tiden! I love impro.
Nästa gång kanske jag säger hej...
Petra
Men säj då "hej jag heter ozzy och jag är en glad skit som dömer ut er alla till att börja med, särskilt om ni har fula glasögon, men jag är snäll och rar innerst inne så vi kan skippa förspelet och bli kompisar här och nu! Deal?!"
Gör så Petra.
Persilja, jag har slutat döma ut folk för deras yttre! Och det är så fantastiskt mycket trevligare måste jag säga. Jag tyckte faktiskt att alla såg vädligt trevliga ut igår och ville lära känna hela drösen på en gång. Fast några ville jag hångla med också. Och jag tycker att jag är snäll ytterst ute också...
Haha, fan tro´t???
Jorå! Nog är du snäll! Blev du lite putt nu?
Få se nu, är det exakt fem dagar sen du slutade döma ut folk efter deras yttre eller...?
Skicka en kommentar