Jag bloggar som bäst, och mest, när jag inte har tid alls. Som till exempel nu. Om 7,5 timme kommer lägenheten vara fylld av nyårsfirande vänner, och innan dess ska jag ha:
pimpat väggarna med diverse tavlor. Det går asdåligt eftersom jag inte har någon tittare här. Jag har hängt upp två. Det ser för jävligt ut. De ska längre isär och längre ner. Bajs.
pimpat väggarna med en styck stringhylla. Det går också asdåligt. Just nu har jag ett sjukt stort hål i väggen och ett lite mindre, och inget av dem passar skruvarna. Jävla väggar. Rasar sönder och är gjorda av fel material. Och jävla skruvar. Och jävla allt. Nu måste jag spackla om väggen och måla över. En annan dag. Idag blir det till att täcka över skiten med diverse vykort.
städat hela lägenheten. Suck.
fixat snittar. Det går fort.
fixat en outfit. Det går åt helvete.
Så jag bloggar istället. Om nyår man minns!
Jag minns en nyår jag firade inåt landet med raggare som skjöt raketer ut genom fönstret. Spännande. Jag minns en nyår när jag och tre polare spelade sällskapsspel för vi var stackars överblivna singlar. Det var fan astrevligt. Mycket trevligare än raggarfesten.
Äh fan. Det här går inte. Jag är så jääääääääävla arg på att det inte går att hänga tavlor utan någon som tittar på håll!!!! Fy faaaan vad det ser ut! Och jag vet inte var jag ska hänga nånting och jävla skit jag är skitaaaaaaaaaaaarg!
En av de stora nackdelarna med att vara singel. Man har ingen som hjälper en att hänga tavlor för kompisarna är sjuka eller upptagna. Och så blir man inte bjuden på nyårsfester. Lösningen? Ha en själv!
Måste städa nu. Så jävla tråkigt och oinspirerande när man är AAAAAAAAAARG!
gott jävla nytt fucking kuk-år
ps det går snart över och då vill jag kramas
onsdag, december 31, 2008
Ni som inte hänger med barn,
fattar ni vad ni går miste om? Barn är nog det skojigaste som finns. Speciellt när man får dem i små lagom doser, för då är de bara snälla och goa och roliga mest hela tiden. Man slipper dutta dem på pannan när de vinterkräker, man slipper sitta på akuten i åtta timmar för att sy hack i pannan, man slipper höra 278 norgevitsar om dagen. Fast å andra sidan är det väl de dära sakerna man slipper som är charmen med att vara förälder. Man kommer så otroligt nära inpå sitt barn, närmare än någon annan människa kan jag tänka mig.
Igår var jag på bio med mina söööta söööta syskonbarn, i alla fall två tredjelar av dem. (Är man söt när man snart blir tonåring? Ja!) Tittar på Yes man och skrattar så jag gråter. Och vi pratar så munnarna smattrar när vi går till bussen och står och väntar på den. Djupa diskussioner om vilken spelkonsoll som är bäst, och varför jag inte har en, vilket är obegripligt för barnen. (Barnet och ungdomen?) och vad som var roligast i filmen. Själv tyckte jag Jim Carreys potentiella persiska fru tog priset. Tonåringen to be tyckte enligt andrahandskällan barnens mor som bloggar här att det bästa med filmen var att den gjordes för den var så rolig. Hurra!
Som sagt, det är så roligt med barn. Och roligt med familj. Jag har ju en trots allt, även om den är ganska liten. Men sen finns det ju helt bisarra familjer i min närhet, till exempel min vän som precis har hittat sin biologiska pappa och två halvsyskon... via facebook. Folkbokföringen, släng dig i väggen! Så nu har hon mailat med sin bror och pratat i telefon med sin syster och ska skicka ett brev till sin PAPPA (hjälp! mannen som bara varit ett mystiskt namn och några foton!) som gladeligen tar emot det och henne.
Det skulle kunna bli en film. Eller en reklamfilm för facebook.
Igår var jag på bio med mina söööta söööta syskonbarn, i alla fall två tredjelar av dem. (Är man söt när man snart blir tonåring? Ja!) Tittar på Yes man och skrattar så jag gråter. Och vi pratar så munnarna smattrar när vi går till bussen och står och väntar på den. Djupa diskussioner om vilken spelkonsoll som är bäst, och varför jag inte har en, vilket är obegripligt för barnen. (Barnet och ungdomen?) och vad som var roligast i filmen. Själv tyckte jag Jim Carreys potentiella persiska fru tog priset. Tonåringen to be tyckte enligt andrahandskällan barnens mor som bloggar här att det bästa med filmen var att den gjordes för den var så rolig. Hurra!
Som sagt, det är så roligt med barn. Och roligt med familj. Jag har ju en trots allt, även om den är ganska liten. Men sen finns det ju helt bisarra familjer i min närhet, till exempel min vän som precis har hittat sin biologiska pappa och två halvsyskon... via facebook. Folkbokföringen, släng dig i väggen! Så nu har hon mailat med sin bror och pratat i telefon med sin syster och ska skicka ett brev till sin PAPPA (hjälp! mannen som bara varit ett mystiskt namn och några foton!) som gladeligen tar emot det och henne.
Det skulle kunna bli en film. Eller en reklamfilm för facebook.
tisdag, december 30, 2008
guten morgen
Hohooo idag händer det så mycket skoj! Klockan fyra ska jag rasta de två äldsta syskonbarnen medelst biobesök. Klockan sjuvv kommer Riiiiim och Jakopp hit, som jag inte har träffat på ungefär tyyysen år. Mest för att Rim bor överallt i världen utom här, och för att Jakopp också bor inte här. Vi är dessutom lite världssämst på att hitta på saker ihop, men hurraaa ikväll ska de få komma hit och hjälpa Ozzy hänga tavlor. Surprise, det visste de inte om!
Och nu började jag chatta om tapetsering med Emma och förlorade mig helt i hempimparvärlden. Dags att göra något vettigt. Till exempel flytta över tyyyysen gig musik från gammeldatorn till nydatorn så vi har nåt att lyssna på imorrn
FÖR DÅ BLIR DET FEEEEST HOS OZZYYYYY
Och nu började jag chatta om tapetsering med Emma och förlorade mig helt i hempimparvärlden. Dags att göra något vettigt. Till exempel flytta över tyyyysen gig musik från gammeldatorn till nydatorn så vi har nåt att lyssna på imorrn
FÖR DÅ BLIR DET FEEEEST HOS OZZYYYYY
torsdag, december 25, 2008
Den sunkige kocken
Syrrans granne matbloggar om hur man äter ost. Ejenklien. Här kommer lite andra tips om andra saker som med fördel kan förtäras på samma sätt som syrrans grannes ost.
Vetelängd. Helst till frukost. Enbart.
Chokladkaka. Såklart.
Mandelmassa.
Falukorv.
Denna lista följes av saker som med fördel kunna förtäras medelst sked.
Oboypulver.
Chokladsås. (Kan även injiceras rätt in i käften medelst kläm på tub.)
Strössel. (Om man mot förmodan har strössel hemma. Hur ofta har du strössel hemma Ozzy? Inte. Men mamma hade när Ozzy var liten spädOzzy. Krisgodis. Blockchoklad, och i värsta fall strössel.)
Tonfisk. (Fast när får man tok-craving på tonfisk? Fan vad sugen jag är! Fan, har vi ingen... tonfisk?)
Slutligen följa här några matlagningstips för den äkta slackerkocken.
Rosta fiskpinnarna i brödrosten. Micra vatten som du häller i en petflaska. Häll potatismospulver i petflaskan. Skaka. Cutta av överdelen av petflaskan och pluppa i fiskpinnarna. Voila!
Klassikern 1: Koka snabbmakaroner. Häll på ketchup.
Klassikern 2: Koka nudlar. Ät upp dem.
Den sunkige kocken efterlyser nu fler innovativa matförslag.
Och sist men inte minst
Koka kaffe
Vispa grädde
hot shot hot shot hot shot
Vetelängd. Helst till frukost. Enbart.
Chokladkaka. Såklart.
Mandelmassa.
Falukorv.
Denna lista följes av saker som med fördel kunna förtäras medelst sked.
Oboypulver.
Chokladsås. (Kan även injiceras rätt in i käften medelst kläm på tub.)
Strössel. (Om man mot förmodan har strössel hemma. Hur ofta har du strössel hemma Ozzy? Inte. Men mamma hade när Ozzy var liten spädOzzy. Krisgodis. Blockchoklad, och i värsta fall strössel.)
Tonfisk. (Fast när får man tok-craving på tonfisk? Fan vad sugen jag är! Fan, har vi ingen... tonfisk?)
Slutligen följa här några matlagningstips för den äkta slackerkocken.
Rosta fiskpinnarna i brödrosten. Micra vatten som du häller i en petflaska. Häll potatismospulver i petflaskan. Skaka. Cutta av överdelen av petflaskan och pluppa i fiskpinnarna. Voila!
Klassikern 1: Koka snabbmakaroner. Häll på ketchup.
Klassikern 2: Koka nudlar. Ät upp dem.
Den sunkige kocken efterlyser nu fler innovativa matförslag.
Och sist men inte minst
Koka kaffe
Vispa grädde
hot shot hot shot hot shot
onsdag, december 24, 2008
God slackerjul
Det här har jag gjort idag
ätit frukost
tittat tv
ätit lunch
tittat tv
pratat med Cicci
tittat tv
ätit ris a la malta
tittat tv
På många sätt en av de bästa jularna! Vi snackar slacking på hög nivå. Goda praliner, god mat och slacking. Den positiva inställningen till dagens sunkjulafton kan dock bero på eventuell feber och kopiösa mängder snor, vilka hade varit svåra att hantera vid stort firande.
Götta. Gonatt
ätit frukost
tittat tv
ätit lunch
tittat tv
pratat med Cicci
tittat tv
ätit ris a la malta
tittat tv
På många sätt en av de bästa jularna! Vi snackar slacking på hög nivå. Goda praliner, god mat och slacking. Den positiva inställningen till dagens sunkjulafton kan dock bero på eventuell feber och kopiösa mängder snor, vilka hade varit svåra att hantera vid stort firande.
Götta. Gonatt
gojul
Det är julafton och jag snorar sönder snoken. Sitter som en slak spätta och slackar i soffan.
Och det är... gött som fan! Inte att vara sjuk kanske, men slackandet. Hurra!
Och det är... gött som fan! Inte att vara sjuk kanske, men slackandet. Hurra!
tisdag, december 23, 2008
Nästa öa
Nu govänner ska ni få vara med om en lifetime first i Ozzys liv!
Bussbloggning.
Jag åker buss. Hem till öa. Och bloggar. Och hyllar (för ovanlighetens skull) mobilt bredband! Just nu passerar vi Kungälv, orten där jag bodde mina första år i livet, och orten där far gick bort och är begraven. Solnedgången lyser röd på fästningen och frosten ligger vit på marken och brun lyser Ozzys gom av en rulle center som fick bli lunch idag och herrejävlar vilken fin solnedgång... helt klart och stilla vatten såg jag nu. Fiiiiint! Nästa Kungälv säger göbben som kör.
Håhåjaja. Ut till öa och isoleringen. Vilket å andra sidan brukar betyda goda studieresultat, vilket kan behövas nu. Har två stora uppsatser som ska in, den ena deadline 7 januari, och den andra också. Typ. Fast man får slöa lite om man vill.
Dagens höjdare: Fick eget säte på bussen, hurra! Just den bussen jag sitter på nu, som går ut till öa non stop utan extrasvängar brukar vara fylld till bredden på lilljulafton, speciellt vid den här tiden. Folk står upp i gångarna. Så idag var jag ute i god tid, vid hållplatsen 20 min före bussen skulle gå. Lång kö! Krejsi! Ozzy tränger sig smidigt på sidan och... får eget säte för bussen blir inte full. Hurra! Och hurra att jag gick på centralens toa innan avfärd så jag insåg att jag behövde snorpapper, annars hade jag haft en pöl snor i knät nu.
Närta Kode
Bussbloggning.
Jag åker buss. Hem till öa. Och bloggar. Och hyllar (för ovanlighetens skull) mobilt bredband! Just nu passerar vi Kungälv, orten där jag bodde mina första år i livet, och orten där far gick bort och är begraven. Solnedgången lyser röd på fästningen och frosten ligger vit på marken och brun lyser Ozzys gom av en rulle center som fick bli lunch idag och herrejävlar vilken fin solnedgång... helt klart och stilla vatten såg jag nu. Fiiiiint! Nästa Kungälv säger göbben som kör.
Håhåjaja. Ut till öa och isoleringen. Vilket å andra sidan brukar betyda goda studieresultat, vilket kan behövas nu. Har två stora uppsatser som ska in, den ena deadline 7 januari, och den andra också. Typ. Fast man får slöa lite om man vill.
Dagens höjdare: Fick eget säte på bussen, hurra! Just den bussen jag sitter på nu, som går ut till öa non stop utan extrasvängar brukar vara fylld till bredden på lilljulafton, speciellt vid den här tiden. Folk står upp i gångarna. Så idag var jag ute i god tid, vid hållplatsen 20 min före bussen skulle gå. Lång kö! Krejsi! Ozzy tränger sig smidigt på sidan och... får eget säte för bussen blir inte full. Hurra! Och hurra att jag gick på centralens toa innan avfärd så jag insåg att jag behövde snorpapper, annars hade jag haft en pöl snor i knät nu.
Närta Kode
Tacka vettja logdans
Jag var ju hostig ju. Skulle ju inte dansa ikväll ju. Men så såg jag på hemsidan att det inte fanns nån dj ikväll, så då kan man ju spela skivor då då. Och då kan man ju piffa till sig med en spexig glitterhatt och julgransfrisyr. Och när man är så spexig och spelar bra musik så blir man ju uppbjuden en massa.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VAD DET ÄR ROOOOOOOOOOOOLIGT ATT DANSAAAAAAAAAAAAAAAAAA LALALALALALALALLAALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALLALALLLLLLLL
Så ikväll har jag
blivit fnissad åt av den bisarra lilla farbrorn som hänger på dansen och tycker Ozzy är jätteskojig, speciellt när hon spökar ut sig till exempelvis chokladask som hon var senaste dansfesten. Farbrorn förföljer Ozzy på två meters håll och fnissar.
Ellen fnissade också. Fast av naturliga skäl. Hon tycka Ozzy skojig prick. På ett normalt och sansat sätt. Hurra.
knäckt "dansa-med-mr-galning-men-rolig"-mödisen. Nej han tog inte min mödis. Men jag dansade med honom för första gången idag. Tror jag. Kanske har dansat nån enstaka innan. Men ändå. Han dansar tok. Mycket tokig dans. Men skoj.
dansat jätteroliga tokdanser med Marcus.
duttat underarmen mot Davids svettiga flint. Det var lite halvläbbigt. Och blött.
tjänat 300 spänn åt Ellen medelst skivförsäljning.
och lite annat som måste censureras på grund av min snokiga läsekrets som inte enbart består av Tove ;O)
Men fifan vad välbehövlig den här tokkvällen var. Nu kan jag åka och häcka på landet i en vecka och leva på detta. Haddiraj! Gojul imorrn hinner jag nog inte blogga. Kanske på kvällen. Då blir det rapport from da spökhaus igen.
G'natt
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ VAD DET ÄR ROOOOOOOOOOOOLIGT ATT DANSAAAAAAAAAAAAAAAAAA LALALALALALALALLAALALALALALALALALALALALALALALALALALALALALLALALLLLLLLL
Så ikväll har jag
blivit fnissad åt av den bisarra lilla farbrorn som hänger på dansen och tycker Ozzy är jätteskojig, speciellt när hon spökar ut sig till exempelvis chokladask som hon var senaste dansfesten. Farbrorn förföljer Ozzy på två meters håll och fnissar.
Ellen fnissade också. Fast av naturliga skäl. Hon tycka Ozzy skojig prick. På ett normalt och sansat sätt. Hurra.
knäckt "dansa-med-mr-galning-men-rolig"-mödisen. Nej han tog inte min mödis. Men jag dansade med honom för första gången idag. Tror jag. Kanske har dansat nån enstaka innan. Men ändå. Han dansar tok. Mycket tokig dans. Men skoj.
dansat jätteroliga tokdanser med Marcus.
duttat underarmen mot Davids svettiga flint. Det var lite halvläbbigt. Och blött.
tjänat 300 spänn åt Ellen medelst skivförsäljning.
och lite annat som måste censureras på grund av min snokiga läsekrets som inte enbart består av Tove ;O)
Men fifan vad välbehövlig den här tokkvällen var. Nu kan jag åka och häcka på landet i en vecka och leva på detta. Haddiraj! Gojul imorrn hinner jag nog inte blogga. Kanske på kvällen. Då blir det rapport from da spökhaus igen.
G'natt
söndag, december 21, 2008
Dags för lite livsförändring igen
För varje sommar som går ute på öa blir jag memsammare och memsammare. Jag snackar alltså om mitt sommarresidens, aka mammas hus. Sen hon flyttade för ett antal år sedan har jag spenderat i princip hela somrarna där ute. Nära till havet, lugnt, gött, paradiset. Men jag har ju inte överdrivet många kompisar kvar där ute. Typ Cicci. Och typ Linda tre mil bort, som alltid har massor att stå i, och som när man har otur måste jobba lite i Sälen även under sommaren. Och när så mamsen träffade ny göbbe så har även umgänget med henne minskat med sisådär 90%. Kvar sitter Ozzy på en filt på ensamma stranden, paradiset på jorden, och med jämna mellanrum häng på stranden med Cicci. När vi är lediga samtidigt. Vilket vi oftast inte är. Men ändå. MEN... Nu hafver Cicci fått ynnesten att träffa sig en karl, och raskt som allting ska gå i min omgivning så flyttar hon till Tjörn efter några månaders förhållande. Asroligt! Hurra! Cicci är verkligen värd att träffa världens bästa!
Men kvar blir Ozzy på en filt på ensamma stranden.
Jag har inte jätteont av att vara ensam. Tycker till och med att det är ganska skönt för det mesta. Men... tre månader utan sällskap är... för jävla tråkigt. Faktiskt ohållbart. Och bästa jobbarkompisen på sommarjobbet är inte kvar nästa sommar. Nää. Det går inte. Jag kommer bli deprimerast.
Så nu återstår: 1) Bräcka nyheten för mor som älskar när Ozzy kommer hem (trots att vi inte umgås), och 2) hitta nytt jobb. I stan.
Hjälp. Hatar hitta nytt jobb. Speciellt när man har bestämda veckor man vill vara ledig. 1 vecka Herräng, 1 lång Old style weekend. MEN, tänk om det nya jobbet blir det roligaste i världshistorien! Det vore ju ball. Och sommar i stan betyder dans, dans och åter dans. Utomhus. Haddiraj!
Men kvar blir Ozzy på en filt på ensamma stranden.
Jag har inte jätteont av att vara ensam. Tycker till och med att det är ganska skönt för det mesta. Men... tre månader utan sällskap är... för jävla tråkigt. Faktiskt ohållbart. Och bästa jobbarkompisen på sommarjobbet är inte kvar nästa sommar. Nää. Det går inte. Jag kommer bli deprimerast.
Så nu återstår: 1) Bräcka nyheten för mor som älskar när Ozzy kommer hem (trots att vi inte umgås), och 2) hitta nytt jobb. I stan.
Hjälp. Hatar hitta nytt jobb. Speciellt när man har bestämda veckor man vill vara ledig. 1 vecka Herräng, 1 lång Old style weekend. MEN, tänk om det nya jobbet blir det roligaste i världshistorien! Det vore ju ball. Och sommar i stan betyder dans, dans och åter dans. Utomhus. Haddiraj!
torsdag, december 18, 2008
Ozzy fastnar i genusträsket
Julklapparna tog 45 minuter att köpa. Gött!!!! Hade gått ännu fortare om inte kortet visat sig vara tomt på pengar när jag kom till kassan på BR. När jag sedan kom tillbaka med cash gick kön genom hela affären, och Ozzy fick ångest. Men ack vilken snabb och rask personal de hava!
Mitt i julklappsfunderingarna drabbades jag av genusångest, eftersom minsta syskonbarnet, aka Lilla Larsson, hamnat i prinsessperioden. Vi äro många, både flickor och pojkar, som genomgått denna period. Men genusmedveten som jag är så vill jag ju inte bidra till att skapa "flickor måste vara söta"-tankar hos folk, och framförallt inte hos Lilla Larsson. Så... jag köper... vad då? Hon vill ju bara ha prinsessgrejor. Ok hon kanske vill ha fler saker, men inget som den frånvarande fastern känner till. Ringer Marina som får agera genuscoach för dagen. Hon hävdar att om man förbjuder prinsessperioden så kommer det rosa fluffet i barnet revoltera och bli etter värre. Japp! Det argumentet köper jag! Kanske mest för att jag inte är sugen på att ge barnet ett vapen, som verkar vara enda alternativet om man är en fattiglapp som jag.
Jag är förtappad och ett offer för min samtid. Något som inte minst visar sig i folks kommentarer om att jag "hittat min stil". Jag har de senaste åren nämligen mer och mer böjt mig för femininiteten, köpt skor med klack, lockar håret och går omkring i klänning. "Det är så sjukt fint när du har sådär röda läppar!" säger kompisarna, och grabbarna på Whitesnakekonserten blinkar och försöker snika åt sig kroppskontakt. Jag får helt klart mer positiv uppmärksamhet när jag bär håret långt, sminkar mig och klär mig som en 50-talspinuppa. And I like it. And I hate it. Jag skulle så mycket vilja få lika många positiva kommentarer när jag klipper mig kort och går omkring osminkad. Då är jag ju faktiskt mer jag. Det är sån jag är. Allt annat är yttre bländverk. Ja, det är snyggt, men hade inte 50-talet funnits hade jag inte klätt mig såhär.
Tänk vad en liten julklapp kan väcka för tankar.
Mitt i julklappsfunderingarna drabbades jag av genusångest, eftersom minsta syskonbarnet, aka Lilla Larsson, hamnat i prinsessperioden. Vi äro många, både flickor och pojkar, som genomgått denna period. Men genusmedveten som jag är så vill jag ju inte bidra till att skapa "flickor måste vara söta"-tankar hos folk, och framförallt inte hos Lilla Larsson. Så... jag köper... vad då? Hon vill ju bara ha prinsessgrejor. Ok hon kanske vill ha fler saker, men inget som den frånvarande fastern känner till. Ringer Marina som får agera genuscoach för dagen. Hon hävdar att om man förbjuder prinsessperioden så kommer det rosa fluffet i barnet revoltera och bli etter värre. Japp! Det argumentet köper jag! Kanske mest för att jag inte är sugen på att ge barnet ett vapen, som verkar vara enda alternativet om man är en fattiglapp som jag.
Jag är förtappad och ett offer för min samtid. Något som inte minst visar sig i folks kommentarer om att jag "hittat min stil". Jag har de senaste åren nämligen mer och mer böjt mig för femininiteten, köpt skor med klack, lockar håret och går omkring i klänning. "Det är så sjukt fint när du har sådär röda läppar!" säger kompisarna, och grabbarna på Whitesnakekonserten blinkar och försöker snika åt sig kroppskontakt. Jag får helt klart mer positiv uppmärksamhet när jag bär håret långt, sminkar mig och klär mig som en 50-talspinuppa. And I like it. And I hate it. Jag skulle så mycket vilja få lika många positiva kommentarer när jag klipper mig kort och går omkring osminkad. Då är jag ju faktiskt mer jag. Det är sån jag är. Allt annat är yttre bländverk. Ja, det är snyggt, men hade inte 50-talet funnits hade jag inte klätt mig såhär.
Tänk vad en liten julklapp kan väcka för tankar.
onsdag, december 17, 2008
Whitesnake klapp klapp klapp
Jag är gammal
MEN DAVID COVERDALE ÄR ÄNNU GAMLARE, HAN ÄR GAMLAST! Och han kan inte sjunga de rena höga tonerna längre. Inte konstigt, han är ju ASGAMMAL. Och han flämtar och juckar med mickstativet och slickar sig på fingrarna och tar sig i skrevet och man bara iiiiäääääglääääblä sluta med såna hyss Mr Coverdale.
Fast det är ju jäkligt svårt att stå still när de kör Still of the night. Så Ozzy skuttar. Och Ozzy sjunger heeer aj gå ägän on maj åååån så hon är hes när hon kommer hem.
Fast hon kan inte låta bli att tänka på hur jävla jävla ont det gör. I ryggen. I höfterna. I nacken. Och vilken jäkla migrän hon kommer ha imorgon.
Som en gammal söndervärkt tant som försöker greppa ett sista strå av tonårstiden.
Råckenråll väser Ozzy. Sen tvättar hon bort de röda klimakteriekärringsläpparna och lägga sig på vetevärmaren. Saknas bara en Hemmets journal, blå blend och några katter.
ajjeeeeeeeeeeeee
MEN DAVID COVERDALE ÄR ÄNNU GAMLARE, HAN ÄR GAMLAST! Och han kan inte sjunga de rena höga tonerna längre. Inte konstigt, han är ju ASGAMMAL. Och han flämtar och juckar med mickstativet och slickar sig på fingrarna och tar sig i skrevet och man bara iiiiäääääglääääblä sluta med såna hyss Mr Coverdale.
Fast det är ju jäkligt svårt att stå still när de kör Still of the night. Så Ozzy skuttar. Och Ozzy sjunger heeer aj gå ägän on maj åååån så hon är hes när hon kommer hem.
Fast hon kan inte låta bli att tänka på hur jävla jävla ont det gör. I ryggen. I höfterna. I nacken. Och vilken jäkla migrän hon kommer ha imorgon.
Som en gammal söndervärkt tant som försöker greppa ett sista strå av tonårstiden.
Råckenråll väser Ozzy. Sen tvättar hon bort de röda klimakteriekärringsläpparna och lägga sig på vetevärmaren. Saknas bara en Hemmets journal, blå blend och några katter.
ajjeeeeeeeeeeeee
tisdag, december 16, 2008
2008
Lena utvärderar året. Jag mä!
1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Åkte och tittade på Auschwitz-Birkenau.
2. höll du några av dina nyårslöften?
Nä.
3. dog någon som stod dig nära?
Nej, men tant D var på god väg.
4. vilka länder besökte du?
Polen.
5. är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Fast förhållande.
6. vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Dålig på datum, men resan till Auschwitz-Birkenau kommer jag inte att glömma.
7. vad var din största framgång 2008?
Att jag skrev klart min bok.
8. Största misstaget?
Att jag publicerade ovanstående bok på vulkan.se som är ett jävla bajsföretag.
9. har du varit sjuk eller skadat dig?
Nåt så jävulskt. Diskbråck, ambulans, sjukhus, knark, akupunktur...
10. bästa köpet?
Laptopen.
11. vad spenderade du mest pengar på?
Laptopen!
12. gjorde någonting dig riktigt glad?
Albaskruttan gör mig alltid glad! Och att jag fick vg på c-uppsatsen som jag skrev liggande med diskbråck fullknökad med morfin.
13. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2008?
Sapphire med Nosey Joe and the poolkings.
14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare och gladare för varje år som går. Lägger bajset bakom mig.
15. vad önskar du att du gjort mer?
Flörtat.
16. vad önskar du att du gjort mindre?
Klankat ner på mig själv.
17. hur tillbringar du julen?
Med mamma och hennes göbbe.
18. blev du kär i år?
Njae... Lite förälskad kanske men det har nog gått över nu. Bajskillar.
19. hur många one night stands?
Har slutat med sånt.
20. favoritprogram på TV?
Project runway!
21. hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar ingen. Möjligtvis George Bush, men honom är det ändå snart bye bye med.
22. största musikaliska upptäckten?
Sidney Bechet.
23. något du önskade dig och fick?
förstahandskontrakt!
24. något du önskade dig men inte fick?
Fast förhållande. Men jag borde nog sluta vara så fixerad vid det och acceptera mitt singelskap.
25. vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Tror jag fyllde på en tisdag och repade.
26. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Terapi, fler kompisar på öa och besvarad kärlek.
27. hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Old style!
28. vad fick dig att må bra?
dans, smärtstillande och päls angels.
29. vem saknade du?
Pappa.
30. de bästa nya människorna du träffade?
Sofia!
31. betyg för 2008?
Låt oss säga att maxpoäng är 10, då får detta året en... hmm...6:a. Sommaren var sisådär, ryggen är bajs och singel är bajs. Annars är det fint!
1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Åkte och tittade på Auschwitz-Birkenau.
2. höll du några av dina nyårslöften?
Nä.
3. dog någon som stod dig nära?
Nej, men tant D var på god väg.
4. vilka länder besökte du?
Polen.
5. är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Fast förhållande.
6. vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Dålig på datum, men resan till Auschwitz-Birkenau kommer jag inte att glömma.
7. vad var din största framgång 2008?
Att jag skrev klart min bok.
8. Största misstaget?
Att jag publicerade ovanstående bok på vulkan.se som är ett jävla bajsföretag.
9. har du varit sjuk eller skadat dig?
Nåt så jävulskt. Diskbråck, ambulans, sjukhus, knark, akupunktur...
10. bästa köpet?
Laptopen.
11. vad spenderade du mest pengar på?
Laptopen!
12. gjorde någonting dig riktigt glad?
Albaskruttan gör mig alltid glad! Och att jag fick vg på c-uppsatsen som jag skrev liggande med diskbråck fullknökad med morfin.
13. Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2008?
Sapphire med Nosey Joe and the poolkings.
14. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare och gladare för varje år som går. Lägger bajset bakom mig.
15. vad önskar du att du gjort mer?
Flörtat.
16. vad önskar du att du gjort mindre?
Klankat ner på mig själv.
17. hur tillbringar du julen?
Med mamma och hennes göbbe.
18. blev du kär i år?
Njae... Lite förälskad kanske men det har nog gått över nu. Bajskillar.
19. hur många one night stands?
Har slutat med sånt.
20. favoritprogram på TV?
Project runway!
21. hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Jag hatar ingen. Möjligtvis George Bush, men honom är det ändå snart bye bye med.
22. största musikaliska upptäckten?
Sidney Bechet.
23. något du önskade dig och fick?
förstahandskontrakt!
24. något du önskade dig men inte fick?
Fast förhållande. Men jag borde nog sluta vara så fixerad vid det och acceptera mitt singelskap.
25. vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Tror jag fyllde på en tisdag och repade.
26. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Terapi, fler kompisar på öa och besvarad kärlek.
27. hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Old style!
28. vad fick dig att må bra?
dans, smärtstillande och päls angels.
29. vem saknade du?
Pappa.
30. de bästa nya människorna du träffade?
Sofia!
31. betyg för 2008?
Låt oss säga att maxpoäng är 10, då får detta året en... hmm...6:a. Sommaren var sisådär, ryggen är bajs och singel är bajs. Annars är det fint!
måndag, december 15, 2008
Tag det rätta - tag Cloetta!
Jag valde historia och svenska som inriktning när jag sökte till lärarprogrammet. Jag är humanist ut i fingerspetsarna. Hurra tänker jag, och börjar skriva b-uppsats i historia.
Och tillbringar dagarna med att räkna. Och ju mer jag räknar, desto mer inser jag att jag måste räkna. Måste räkna ut procentandelar. Måste räkna ihop. Måste skriva in i tabeller.
Skriver om reklam i gamla Allers 1920-1955. Antal tandkrämsannonser i Allers nr 46 1946 äro x till antalet. Till skillnad från 1920 då de är obefintliga.
Och av detta kan vi lära oss att den svenska kvinnan à la 1920 var en smutsgris. Som köpte trolleriapparater? Och 1946 hade hon överdrivet mycket fritid (antal hobbyartiklar x st) och spenderade mycket tid i köket (antal husgeråd x st). Och köpte fortfarande trolleriapparater.
Chansen för vg på Ozzys uppsats är nu x (dvs 0) procent. Om man studerar helhetsbilden för Ozzys betyg i universtitetsvärlden skedde alltså något radikalt och omvälvande i december 2008.
Hon började bry sig mer om livet än om skolan.
Och tillbringar dagarna med att räkna. Och ju mer jag räknar, desto mer inser jag att jag måste räkna. Måste räkna ut procentandelar. Måste räkna ihop. Måste skriva in i tabeller.
Skriver om reklam i gamla Allers 1920-1955. Antal tandkrämsannonser i Allers nr 46 1946 äro x till antalet. Till skillnad från 1920 då de är obefintliga.
Och av detta kan vi lära oss att den svenska kvinnan à la 1920 var en smutsgris. Som köpte trolleriapparater? Och 1946 hade hon överdrivet mycket fritid (antal hobbyartiklar x st) och spenderade mycket tid i köket (antal husgeråd x st). Och köpte fortfarande trolleriapparater.
Chansen för vg på Ozzys uppsats är nu x (dvs 0) procent. Om man studerar helhetsbilden för Ozzys betyg i universtitetsvärlden skedde alltså något radikalt och omvälvande i december 2008.
Hon började bry sig mer om livet än om skolan.
Själv är bäste dräng!
Fick ett sms precis att min vän S förhållande tagit slut efter två veckors intensiv kärlek. Och andra vänners relationer strular och knakar.
Men hallå?! Finns det inte riktig kärlek i världen eller? Måste den alltid vara invecklad, konstig, obesvarad, för mycket kärlek, för lite kärlek, vad hände med lagom, vad hände med bra?
Själv är jag ett osäkert litet sajko, och drar till mig diton verkar det som. Så jag ger upp nu. Jag har det för jäkla bra själv. Det man saknar är ju närheten, och någon som kan hjälpa en ibland när man ska göra saker (typ flytta - hurra för snälla vänner!). Och att få ge kärlek. Men den kan jag ge till mina vänner, min familj och så vidare. Och till Albafiiiiiiiisgriiiiiis världens just nu sötaste barn. (Förutom the fantastic three - syskonbarnen. Ska försöka dumpa lite kärlek över dem under jullovet.)
Är människan (eller jag?) född att vara en egoistisk ensamvarg?
Men hallå?! Finns det inte riktig kärlek i världen eller? Måste den alltid vara invecklad, konstig, obesvarad, för mycket kärlek, för lite kärlek, vad hände med lagom, vad hände med bra?
Själv är jag ett osäkert litet sajko, och drar till mig diton verkar det som. Så jag ger upp nu. Jag har det för jäkla bra själv. Det man saknar är ju närheten, och någon som kan hjälpa en ibland när man ska göra saker (typ flytta - hurra för snälla vänner!). Och att få ge kärlek. Men den kan jag ge till mina vänner, min familj och så vidare. Och till Albafiiiiiiiisgriiiiiis världens just nu sötaste barn. (Förutom the fantastic three - syskonbarnen. Ska försöka dumpa lite kärlek över dem under jullovet.)
Är människan (eller jag?) född att vara en egoistisk ensamvarg?
onsdag, december 10, 2008
Hej akupunktur
Ojjäääääääääää jag fick akupunktur. Och blev groggy som ett annat fyllo och raglade omkring på stan och upp till skolan som ett fyllo. Och nu har jag huvudvärk. Men nu vet jag hur det är att få akupunktur i alla fall. Jobbigast var att man inte kunde andas, för man fick ligga på en såndär massagebänk med fejset ner i ett hål som var för litet så ansiktet trycktes ihop och täppte igen alla eventuella luftöppningar som fanns. "Så, ligg nu där och slappna av i en halvtimme." Ok fröken, det ska jag. Fast räkna inte med att jag lever när du kommer tillbaka.
Ligga stilla. Blickstilla. (Blixtstilla?) Inte kunna andas. Inte våga röra på sig för man har kroppen full av nålar. Skumt.
"Sådärja, nu får du vända på dig så ska du få ligga på värme i 20 min."
Vända på sig. Is da paaaaaaiiiiiin ajje ajje ajje ajje och jag börjar grina och hon bakar in mig i en luftrörskvävande varm mojjäng. "Ligg så och slappna av i tjugo minuter."
Hur slappnar man av när man inte kan andas? Svar: Inte. Man ligger och spänner sig. Och börjar grina av outgrundlig anledning, vet inte om nålarna triggar igång nåt knas i kroppen eller nåt, men de bara sprutar. Till slut lugnar jag ner mig och börjar andas. Och sen...
blir jag så jäääääääääävla kissnödig! Men jag vågar inte röra på mig för jag ska ju ligga still! Och tanten äter lunch och kommer inte och kollar hur jag mår. Och jag kniper, kippar luft och slappnar inte av i en kvart. Och sen raglar jag omkring som ett fyllo på stan för jag är så yr så yr så yr.
Och sen köpte jag en alladinask som jag ska ha till min outfit på lördagens fest. Men den måste vara tom då.
Synd.
Knafs.
Ligga stilla. Blickstilla. (Blixtstilla?) Inte kunna andas. Inte våga röra på sig för man har kroppen full av nålar. Skumt.
"Sådärja, nu får du vända på dig så ska du få ligga på värme i 20 min."
Vända på sig. Is da paaaaaaiiiiiin ajje ajje ajje ajje och jag börjar grina och hon bakar in mig i en luftrörskvävande varm mojjäng. "Ligg så och slappna av i tjugo minuter."
Hur slappnar man av när man inte kan andas? Svar: Inte. Man ligger och spänner sig. Och börjar grina av outgrundlig anledning, vet inte om nålarna triggar igång nåt knas i kroppen eller nåt, men de bara sprutar. Till slut lugnar jag ner mig och börjar andas. Och sen...
blir jag så jäääääääääävla kissnödig! Men jag vågar inte röra på mig för jag ska ju ligga still! Och tanten äter lunch och kommer inte och kollar hur jag mår. Och jag kniper, kippar luft och slappnar inte av i en kvart. Och sen raglar jag omkring som ett fyllo på stan för jag är så yr så yr så yr.
Och sen köpte jag en alladinask som jag ska ha till min outfit på lördagens fest. Men den måste vara tom då.
Synd.
Knafs.
morgonblaj
Hoooo vad mycket kraft och energi det går åt just nu till att fokusera på att inte skicka en brevbomb, mjältbrand i brev eller något annat elakt till vulkan.se. Det börjar knapra sig kan man säga. Inte överdrivet, men jag hade behövt casha in lite av de 2500 kronorna jag ligger ute med. Buuuöööö.
Meeeeeeeeeen skit i dä, om tio år kommer dessa 2500 kronorna vara glömda och mina böcker uppbrända.
Idag är det dags för ett stort steg för Ozzy. Hon ska gå till sjukgymnasten. (Hon ska dessutom vara där om 1 timma och 25 minuter, vilket innebär att hon borde hoppa in i duschen istället för att sitta här och knattra.) Hohooo vad jag hoppas på underverk. Mest av allt hoppas jag på axelmassage, för det är axlar av plåt in extreme nu. Vaknar med migrän nästan varenda dag.
Det var ett jävla gnäll Ozzy!
Hurra jag har städat!
Hurra jag har tappat 5 kg!
Hurra jag har ställt fram adventsljusstaken!
Hurra jag får sova hur länge jag vill nästan varenda dag!
Hurra idag får jag ha sköna klänningen på mig!
Und now, eine duschtrick.
Meeeeeeeeeen skit i dä, om tio år kommer dessa 2500 kronorna vara glömda och mina böcker uppbrända.
Idag är det dags för ett stort steg för Ozzy. Hon ska gå till sjukgymnasten. (Hon ska dessutom vara där om 1 timma och 25 minuter, vilket innebär att hon borde hoppa in i duschen istället för att sitta här och knattra.) Hohooo vad jag hoppas på underverk. Mest av allt hoppas jag på axelmassage, för det är axlar av plåt in extreme nu. Vaknar med migrän nästan varenda dag.
Det var ett jävla gnäll Ozzy!
Hurra jag har städat!
Hurra jag har tappat 5 kg!
Hurra jag har ställt fram adventsljusstaken!
Hurra jag får sova hur länge jag vill nästan varenda dag!
Hurra idag får jag ha sköna klänningen på mig!
Und now, eine duschtrick.
tisdag, december 09, 2008
Ozzy - bankrutt lyriker
Ååååå jag blir så aaaaaaaaarg på vulkan.se! Nu har jag väntat i över en vecka på att få svar på mitt klagomål ang. alla fel i böckerna. Får panik! Kompisar har beställt och ska ge bort i julklapp, och här sitter jag med en hel låda med osäljbara böcker.
Största problemet är att illustrationerna hamnat på fel sida, och därför illustrerar fel text. Blir helt knas! Kan man sälja dem billigare och kommentera att det är tryckfel tro? Jag förlorar ju ändå en massa pengar...
Och återigen... Publicera INTE hos vulkan.se! Skitföretag!
Största problemet är att illustrationerna hamnat på fel sida, och därför illustrerar fel text. Blir helt knas! Kan man sälja dem billigare och kommentera att det är tryckfel tro? Jag förlorar ju ändå en massa pengar...
Och återigen... Publicera INTE hos vulkan.se! Skitföretag!
söndag, december 07, 2008
Rapport - Ozzys liv v. öö vilken vecka är det?
Under hösten har mina obotliga singelvänner Sofia 1, Sofia 2 och Celusia lyckats få sitt på det torra. Nu har jag inga obotliga singelvänner kvar. Återstår den obotliga singeln Ozzy som ständligen kämpar mot sin sjukliga killblyghet.
-------------
Det är lite skumt det där, när obotliga singelvänner äntligen träffar någon. Jag är så tokglad för deras skull! Samtidigt som det är skitskumt när Celusia inte kan komma på nyårsfest "för vi har barnen då". Hihihi. Märkligt. Ovant. Och lovely.
Men någonstans där i hörnet lurar neggo-Ozzy, som när som helst vill hoppa fram och knö henne full med dåliga tankar. Att de träffar någon men inte jag. Posso-Ozzy är dock väldigt duktig och tänker "att de har träffat the man visar ju bara på att jag också kan det". Just nu leder Posso fett, men Neggo var framme och visade sitt fula tryne för några dagar sedan. Och fan vad arg jag blev. Löjl-Neggo. Och så kickade jag Löjl-Neggots butt.
Och gick ut och söp. Det var inte igår. Och fy fan vad rooooligt det var! En helkväll med gött flow, roliga kompisar och återhämta all förlorad Tant Johanna-tid. Hurra för Tant Johanna! Efter många många timmar på after work raglade vi iväg till karaoken där jag inte varit sen finska vinterkriget.
Ja... det är ju alltid trevlig med bekräftelse. Även om den kommer från Mr Guldfisk, aka Strulputten (herregud vad inlägg jag skrivit om honom inser jag just) som såklart var där eftersom han numera jobbar där. Det var ändå skönt att se honom och inse att jag inte har några känslor kvar alls, mer än ömkan. En ömkan som släppt sitt "jag måste ta hand om"-grepp.
(Oj... Nu kollade jag i gamla inlägg för att kunna länka till gamla inlägg om Mr Guldfisk aka Finnpajsaren aka Strulputten, och hittade en tragisk önskelista och inser att flera av önskningarna slagit in, och andra är på väg att besannas. Fan vad najs! Kanske dags att skriva en ny?)
Japp. Här kommer önskelistan för i år.
1) Samma som förra året. Fast nu har jag lite bättre utgångsläge än för ett år sedan tror jag.
2) Kunna försörja mig på att undervisa i impro och teater.
öööööö
Jag kommer inte på nåt mer. Jag är nog rätt nöjd med livet verkar det som. Jo,
3) Tappa så många kilo jag planerat och lyckas hålla den vikten. (Ser hoppfullt ut!)
4) Att diskbråcket läker vilket torde leda till att tinnitusen och den dagliga migränen försvinner. Oj. Det önskar jag mig galet mycket märkte jag. Kom liten minimal tår i ögonvrån. Men när man har ont jämt överallt så tänker man inte på att man har det på nåt sätt.
Men life is sweet. Ändå. Yehaa.
-------------
Det är lite skumt det där, när obotliga singelvänner äntligen träffar någon. Jag är så tokglad för deras skull! Samtidigt som det är skitskumt när Celusia inte kan komma på nyårsfest "för vi har barnen då". Hihihi. Märkligt. Ovant. Och lovely.
Men någonstans där i hörnet lurar neggo-Ozzy, som när som helst vill hoppa fram och knö henne full med dåliga tankar. Att de träffar någon men inte jag. Posso-Ozzy är dock väldigt duktig och tänker "att de har träffat the man visar ju bara på att jag också kan det". Just nu leder Posso fett, men Neggo var framme och visade sitt fula tryne för några dagar sedan. Och fan vad arg jag blev. Löjl-Neggo. Och så kickade jag Löjl-Neggots butt.
Och gick ut och söp. Det var inte igår. Och fy fan vad rooooligt det var! En helkväll med gött flow, roliga kompisar och återhämta all förlorad Tant Johanna-tid. Hurra för Tant Johanna! Efter många många timmar på after work raglade vi iväg till karaoken där jag inte varit sen finska vinterkriget.
Ja... det är ju alltid trevlig med bekräftelse. Även om den kommer från Mr Guldfisk, aka Strulputten (herregud vad inlägg jag skrivit om honom inser jag just) som såklart var där eftersom han numera jobbar där. Det var ändå skönt att se honom och inse att jag inte har några känslor kvar alls, mer än ömkan. En ömkan som släppt sitt "jag måste ta hand om"-grepp.
(Oj... Nu kollade jag i gamla inlägg för att kunna länka till gamla inlägg om Mr Guldfisk aka Finnpajsaren aka Strulputten, och hittade en tragisk önskelista och inser att flera av önskningarna slagit in, och andra är på väg att besannas. Fan vad najs! Kanske dags att skriva en ny?)
Japp. Här kommer önskelistan för i år.
1) Samma som förra året. Fast nu har jag lite bättre utgångsläge än för ett år sedan tror jag.
2) Kunna försörja mig på att undervisa i impro och teater.
öööööö
Jag kommer inte på nåt mer. Jag är nog rätt nöjd med livet verkar det som. Jo,
3) Tappa så många kilo jag planerat och lyckas hålla den vikten. (Ser hoppfullt ut!)
4) Att diskbråcket läker vilket torde leda till att tinnitusen och den dagliga migränen försvinner. Oj. Det önskar jag mig galet mycket märkte jag. Kom liten minimal tår i ögonvrån. Men när man har ont jämt överallt så tänker man inte på att man har det på nåt sätt.
Men life is sweet. Ändå. Yehaa.
måndag, december 01, 2008
Köp inte min bok
för den är feltryckt som fan trots att det stämmer när jag förhandsgranskar. Om du dessutom är en opublicerad författare som ämnar publicera via vulkan.se vill jag hindra dig. Det är ett för jävla undermåligt företag. Långsam support, krånglig och trasslig sajt som nollställer allt du lagt in om du ändrar något, det går inte att ladda upp saker i färg och det tar MINST en vecka att få svar på frågor från kundtjänst.
Bland annat.
Ja Sigge, jag taggar dig, för det är du som startat det här företaget. En god idé som tyvärr är kasst genomförd. Skaffa dig en bra it-tekniker.
Bland annat.
Ja Sigge, jag taggar dig, för det är du som startat det här företaget. En god idé som tyvärr är kasst genomförd. Skaffa dig en bra it-tekniker.
måndag, november 24, 2008
Jag- en knarkare
Jag har länge misstänkt att jag har en missbrukargen av något slag i mig. Och nu har jag fått det bekräftat.
Jag är en junkie.
Jag har fastnat i ett mycket svårt missbruk.
Lindy hop.
1,5 timma i torsdags.
2 timmar i fredags.
4 timmar i lördags.
4 timmar igår.
Och idag tänkte jag knö in ett par-tre timmar.
Efter det blir det dansuppehåll i EN HEL VECKA! Hur ska jag klara detta? Knarkare, alkisar och andra junkies kan ju hitta sitt tjack även i andra länder, men hur ska jag få mig en fix? Det känns ju inte helt pk att ställa sig och dra några swingsteg i Auschwitz. Nån som vet om det finns en lindy hop-klubb i Krakow? Måste googla pronto.
Igår dansade jag alltså fyra timmar trots att jag blev spyfärdig av allt snurrande. Då är man väl junkie om nåt?
Jag är en junkie.
Jag har fastnat i ett mycket svårt missbruk.
Lindy hop.
1,5 timma i torsdags.
2 timmar i fredags.
4 timmar i lördags.
4 timmar igår.
Och idag tänkte jag knö in ett par-tre timmar.
Efter det blir det dansuppehåll i EN HEL VECKA! Hur ska jag klara detta? Knarkare, alkisar och andra junkies kan ju hitta sitt tjack även i andra länder, men hur ska jag få mig en fix? Det känns ju inte helt pk att ställa sig och dra några swingsteg i Auschwitz. Nån som vet om det finns en lindy hop-klubb i Krakow? Måste googla pronto.
Igår dansade jag alltså fyra timmar trots att jag blev spyfärdig av allt snurrande. Då är man väl junkie om nåt?
tisdag, november 18, 2008
Jag ä ju en sån känslomänscha så det är tok!
Herreguuu vad jag känner hela tiden! Jag känner med, jag känner att...
Jag känner att JUST NU SKULLE JAG BEHÖVA STÄLLA MIG OCH VRÅLA LITEGRANNAAAA
för hela jag är alldeles knökfull av känslor, och det liksom bara väller över på nåt sätt.
Hela jag kan vara knökfull av gråt, så jag bara woopsi trillar ihop i en skrutt och bölar som ett barn. Hela jag kan vara (och är) knökfull av kärlek och tjoahadelittanlej så hela jag bara blir alldeles spuck och inte vet vart jag ska ta vägen! Hela jag har i och för sig lärt mig hantera min ilska så jag inte exploderar av den utan istället lugnt och sansat kan säga dumma dig. Fast ofta börjar jag iofs gråta när jag pratar lugnt och sansat, för jag är så arg.
Men det här med att vara känslomänscha alltså. Jag suger åt mig hur andra mår, hur andra känner, jag uttrycker mina egna känslor ibland alldeles för öppet, fast ibland får det motsatt effekt så jag visar tvärtemot vad jag känner för att jag är rädd för att explodera i känslor tror jag.
Ja e bäng. Å ja känner. Bara så ni vet. Och idag vill jag hångla upp ungefär 20 pers. Fast en eller tre lite extra mycket.
Och slutligen skulle jag vilja slänga iväg två bonushånglingar till de två personer som köpt min bok via vulkan.se! Nu har jag sålt 31 ex! Varav 29 till mig själv. Oekonomiskt. Jag är nästan pank. Haddiraj. Fast jag har en beställning på en bok också. Hejja Betty som vill köpa bok. En sak är intressant. Genom att sälja 31 böcker sen i torsdags har jag hamnat på plats sju på mest sålda just nu på vulkan! Wohoo! Det var inte så svårt att hamna där. Om man har fett med cash.
Ä fan, nu har jag drabbats av orddiarré. Nu ska jag hölla käft.
Jag känner att JUST NU SKULLE JAG BEHÖVA STÄLLA MIG OCH VRÅLA LITEGRANNAAAA
för hela jag är alldeles knökfull av känslor, och det liksom bara väller över på nåt sätt.
Hela jag kan vara knökfull av gråt, så jag bara woopsi trillar ihop i en skrutt och bölar som ett barn. Hela jag kan vara (och är) knökfull av kärlek och tjoahadelittanlej så hela jag bara blir alldeles spuck och inte vet vart jag ska ta vägen! Hela jag har i och för sig lärt mig hantera min ilska så jag inte exploderar av den utan istället lugnt och sansat kan säga dumma dig. Fast ofta börjar jag iofs gråta när jag pratar lugnt och sansat, för jag är så arg.
Men det här med att vara känslomänscha alltså. Jag suger åt mig hur andra mår, hur andra känner, jag uttrycker mina egna känslor ibland alldeles för öppet, fast ibland får det motsatt effekt så jag visar tvärtemot vad jag känner för att jag är rädd för att explodera i känslor tror jag.
Ja e bäng. Å ja känner. Bara så ni vet. Och idag vill jag hångla upp ungefär 20 pers. Fast en eller tre lite extra mycket.
Och slutligen skulle jag vilja slänga iväg två bonushånglingar till de två personer som köpt min bok via vulkan.se! Nu har jag sålt 31 ex! Varav 29 till mig själv. Oekonomiskt. Jag är nästan pank. Haddiraj. Fast jag har en beställning på en bok också. Hejja Betty som vill köpa bok. En sak är intressant. Genom att sälja 31 böcker sen i torsdags har jag hamnat på plats sju på mest sålda just nu på vulkan! Wohoo! Det var inte så svårt att hamna där. Om man har fett med cash.
Ä fan, nu har jag drabbats av orddiarré. Nu ska jag hölla käft.
måndag, november 17, 2008
Oh my god livet livet
När jag för ett tag sedan skulle googla efter en tandläkare vid Munkebäckstorget var min översta träff att en tandläkare hjälpt till vid något rån vid Munkebäckstorget. Åhå tänka den unga Ozzy då, vilken trevlig omgivning hon bosatt sig i.
Tänker inte mer på det. Fram tills igår eftermiddag, då Ozzy begiva sig till Konsum för att införskaffa diverse förfriskningar till det ståndande årsmötet av gbgimpro.se. Väl inne i butiken strosa Ozzy fram och tillbaka, sökande efter diverse läckerheter att förpläga sina kära föreningskollegor med. Döm om hennes förvåning, då hon vid kassan märka att kön, som alltid brukar vara mycket lång, är längre än vanligt. Den äro sjukt lång. Och vims vims springer en kassörska hit och dit, och plötsligen äntra två securitasvakter butiken. Därefter låsa kassörskan ytterdörrarna, och vi som står i den evinnerligt långa kön uppmanas taga den lilla sidodörren ut från butiken då vi betalt våra varor. Ozzy står i kö länge och väl, och märker så småningom att farbror polisen dyker upp.
Summa summarum: hade Ozzy varit lite mer effektiv i sina söndagsrutiner, hade hon hamnat mitt uppe i ett rån av ovan nämnda facilitet.
Tack gode Gud att jag fastnade med marknadsföringen av Fula gubbar i word vilket försenade min söndag.
----------
Vad gäller Fula gubbar i word så haver jag nu sålt 30 ex. Ett till Lena och 29 till mig själv. Oh, the irony.
----------
Inatt kunde jag inte sova pga diverse stök och brök i hjärnan. Vi talar om den stereotypt Ozzyiga företeelsen "oroa sig i förskott över saker som man inte skola bry sin hjärna med". Vakna nätter generera ofta geniala skrivtankar. Så mitt i natten satte jag mig upp i guldhörnet och skrev. Skit. Nu när man läser det i efterhand.
Fan jag måste säga att jag har svårt att se mig själv som "poet". Så jäla pretto. Inte alls Ozzy.
---------
Idag är dagen då jag ska ta tag i mitt liv. Ta tag i studierna. Fixa sånt där som hängt över mig länge. Och vad händer? Jag minns inte vad det är jag ska göra. Typ... betala räkningar? Beställa tid hos sjukgymnasten vet jag. Skriva praktikrapport. Och... öhhh... uppenbarligen göra roliga saker som att blogga och prata skit på gbgimpros intranät. Åååååhhh vad jag förtränger det viktiga, byråkratiska och ordentliga livet just nu! Fast... det kanske man måste när det händer så mycket spännande saker i det riktiga livet, det obyråkratiska, personliga livet.
Och återigen så tänker jag inte säga mer om det. Just nu i alla fall.
Bara att ni är så fina, alla människor, och jag älskar er.
---------
Och att ikväll kl 22.00 kan ni höra mig i improradioteatern!
Tänker inte mer på det. Fram tills igår eftermiddag, då Ozzy begiva sig till Konsum för att införskaffa diverse förfriskningar till det ståndande årsmötet av gbgimpro.se. Väl inne i butiken strosa Ozzy fram och tillbaka, sökande efter diverse läckerheter att förpläga sina kära föreningskollegor med. Döm om hennes förvåning, då hon vid kassan märka att kön, som alltid brukar vara mycket lång, är längre än vanligt. Den äro sjukt lång. Och vims vims springer en kassörska hit och dit, och plötsligen äntra två securitasvakter butiken. Därefter låsa kassörskan ytterdörrarna, och vi som står i den evinnerligt långa kön uppmanas taga den lilla sidodörren ut från butiken då vi betalt våra varor. Ozzy står i kö länge och väl, och märker så småningom att farbror polisen dyker upp.
Summa summarum: hade Ozzy varit lite mer effektiv i sina söndagsrutiner, hade hon hamnat mitt uppe i ett rån av ovan nämnda facilitet.
Tack gode Gud att jag fastnade med marknadsföringen av Fula gubbar i word vilket försenade min söndag.
----------
Vad gäller Fula gubbar i word så haver jag nu sålt 30 ex. Ett till Lena och 29 till mig själv. Oh, the irony.
----------
Inatt kunde jag inte sova pga diverse stök och brök i hjärnan. Vi talar om den stereotypt Ozzyiga företeelsen "oroa sig i förskott över saker som man inte skola bry sin hjärna med". Vakna nätter generera ofta geniala skrivtankar. Så mitt i natten satte jag mig upp i guldhörnet och skrev. Skit. Nu när man läser det i efterhand.
Fan jag måste säga att jag har svårt att se mig själv som "poet". Så jäla pretto. Inte alls Ozzy.
---------
Idag är dagen då jag ska ta tag i mitt liv. Ta tag i studierna. Fixa sånt där som hängt över mig länge. Och vad händer? Jag minns inte vad det är jag ska göra. Typ... betala räkningar? Beställa tid hos sjukgymnasten vet jag. Skriva praktikrapport. Och... öhhh... uppenbarligen göra roliga saker som att blogga och prata skit på gbgimpros intranät. Åååååhhh vad jag förtränger det viktiga, byråkratiska och ordentliga livet just nu! Fast... det kanske man måste när det händer så mycket spännande saker i det riktiga livet, det obyråkratiska, personliga livet.
Och återigen så tänker jag inte säga mer om det. Just nu i alla fall.
Bara att ni är så fina, alla människor, och jag älskar er.
---------
Och att ikväll kl 22.00 kan ni höra mig i improradioteatern!
söndag, november 16, 2008
Böckerådans
Idag tog jag mig själv i kragen och började marknadsföra Fula gubbar i word ordengklitt. Jag skapade en intressegrupp på fejjan, åff kårs! Och jag beställde hem 29 ex av den som jag ska kränga själv. Yeehaa.
Men... hur fasen marknadsför man en diktbok? Det låter ju så jäla blajjigt med "lyrik". Det säger ejenklien ingenting om vad jag skriver. Jag är inte Bob Hansson. Jag är inte BrunoK. Jag är inte han Bajaciougliou eller vad han heter. Jag är Ozzy, och jag skriver skojigt dravel i kortform. Och det finns ingen annan definition än lyrik.
En mycket trevlig och snygg kille tipsade mig häromdagen om att fixa så att alla mina polare (just idag har jag 250 stycken enligt facebook) kommer och ställer sig i kö till en fejkad boksignering i Nordstan. Då kommer jag bli känd poet på nolltajm. Spexig idé. Frågan är bara om jag orkar trycka upp en backdrop som fejkar att jag är värsta kända författaren, fixa bord, fixa kö osv... Å andra sidan... hmmm... så är jag ju med i facebookgruppen "Flash mob Gbg" där man genomför bisarra aktioner av typen "fyrahundra personer hejjar på ett slumpvist utvalt knattelag i fotboll". De kanske skulle vilja delta i flash mobben "Fyrahundra personer fejkar boksignering av totalt okänd författare i Nordstan". De kan ju ta med sig vilken jäkla bok som helst, låtsas att jag skrivit den, och stå i kö för att få den signerad av mig. Frågan är om jag skulle lyckas hålla mig för skratt.
Marknadsföringstips - hur crazy de än må vara - mottages tacksamt!
------------------
I övrigt i mitt liv så håller jag just nu på att oroa mig för ett framtida val som jag inte ens vet om jag behöver ta. Jag haver verkligen inte lärt mig läxan om att inte ha ångest i förskott över eventuella val. Fan vad det är svårt att bara leva i nuet och suga åt sig av det götta! För det är mycket götta i Ozzyvärlden just nu, I tell ya. Och återigen så tänker jag inte säga mer om det.
------------------
Igår var det fet danskväll och jag fick tyyysen asroliga danser med fantastiska danspartners. Och... jag knäckte ännu en ångestbarriär; jag dansade i jamringen! Jamring = alla står i en ring och hejjar, och in skuttar den/de som vill showa off lite. Och jag blev inhystad tillsammans med min fantastiske vän Marcus. Oh my god, har jag gjort något mer nervöst på länge ellerrrrrr? Ja, det skulle möjligen vara kommenteringen av gårdagens "mannekänguppvisning" av kläder från Retro Deluxe. Vi plockade lines från gamla sf-journalen och modevisningar från 30-talet. "Här ser vi en rosa aftontoalett av yppersta kvalitet som väcka eldslustar hos karlarna", sjukt kul men nervöst nåt så vansinnigt. Fast jamringen var nog fan mer nervöst. Men nu har jag knäckt jamring-mödisen så nu känns det fina fizken.
------------------
Äh fan nu blev jag helt speedad. Pöss å kram på er. Och köp en bok.
Men... hur fasen marknadsför man en diktbok? Det låter ju så jäla blajjigt med "lyrik". Det säger ejenklien ingenting om vad jag skriver. Jag är inte Bob Hansson. Jag är inte BrunoK. Jag är inte han Bajaciougliou eller vad han heter. Jag är Ozzy, och jag skriver skojigt dravel i kortform. Och det finns ingen annan definition än lyrik.
En mycket trevlig och snygg kille tipsade mig häromdagen om att fixa så att alla mina polare (just idag har jag 250 stycken enligt facebook) kommer och ställer sig i kö till en fejkad boksignering i Nordstan. Då kommer jag bli känd poet på nolltajm. Spexig idé. Frågan är bara om jag orkar trycka upp en backdrop som fejkar att jag är värsta kända författaren, fixa bord, fixa kö osv... Å andra sidan... hmmm... så är jag ju med i facebookgruppen "Flash mob Gbg" där man genomför bisarra aktioner av typen "fyrahundra personer hejjar på ett slumpvist utvalt knattelag i fotboll". De kanske skulle vilja delta i flash mobben "Fyrahundra personer fejkar boksignering av totalt okänd författare i Nordstan". De kan ju ta med sig vilken jäkla bok som helst, låtsas att jag skrivit den, och stå i kö för att få den signerad av mig. Frågan är om jag skulle lyckas hålla mig för skratt.
Marknadsföringstips - hur crazy de än må vara - mottages tacksamt!
------------------
I övrigt i mitt liv så håller jag just nu på att oroa mig för ett framtida val som jag inte ens vet om jag behöver ta. Jag haver verkligen inte lärt mig läxan om att inte ha ångest i förskott över eventuella val. Fan vad det är svårt att bara leva i nuet och suga åt sig av det götta! För det är mycket götta i Ozzyvärlden just nu, I tell ya. Och återigen så tänker jag inte säga mer om det.
------------------
Igår var det fet danskväll och jag fick tyyysen asroliga danser med fantastiska danspartners. Och... jag knäckte ännu en ångestbarriär; jag dansade i jamringen! Jamring = alla står i en ring och hejjar, och in skuttar den/de som vill showa off lite. Och jag blev inhystad tillsammans med min fantastiske vän Marcus. Oh my god, har jag gjort något mer nervöst på länge ellerrrrrr? Ja, det skulle möjligen vara kommenteringen av gårdagens "mannekänguppvisning" av kläder från Retro Deluxe. Vi plockade lines från gamla sf-journalen och modevisningar från 30-talet. "Här ser vi en rosa aftontoalett av yppersta kvalitet som väcka eldslustar hos karlarna", sjukt kul men nervöst nåt så vansinnigt. Fast jamringen var nog fan mer nervöst. Men nu har jag knäckt jamring-mödisen så nu känns det fina fizken.
------------------
Äh fan nu blev jag helt speedad. Pöss å kram på er. Och köp en bok.
fredag, november 14, 2008
Man skola icke...
Idag haver jag lärt mig följande: Man skola icke hava ångest i förskott! Ack, jag haver tidigare lärt mig denna läxa, men tydligen då enbart ytinlärning. Men nu vet jag ända in i själen. Jag skola aldrig mer hava ångest över ett beslut och tänka hundraförtio steg i förväg
eftersom JAG INTE ENS FICK KOMMA PÅ AUDITION till Stockholms impro, jobbet jag trodde jag var självklar för. INTE ENS AUDITION!
Oh, the irony. Jag fnissar ihjäl mig åt mig själv och min idioti och haver absolut noll ångest och känner absolut noll depp över att jag inte behöver flytta till Stockholm.
För det händer ju så jävla mycket spännande här just nu! Och nu tänker jag inte säga mer om det. hehehehehehehehehheheheheheh
Hurra jag får stanna i mitt pimpade hem!
Dagens fråga lyder: skola jag beställa hem 10 eller 25 ex av Fula gubbar i word. Ju fler desto billigare per ex, och då kan jag sälja dem mycket billigare än vad de blir om man köper en och en på nätet. Kommer jag lyckas kränga 25 bucker? Och kommer jag kunna ligga ute med 2500 spänn?
Eller vänta nu... har jag ångest i förväg nu? Fan, jag haver fortfarande icke lärt mig min läxa!
Får gå och plugga lite på den.
eftersom JAG INTE ENS FICK KOMMA PÅ AUDITION till Stockholms impro, jobbet jag trodde jag var självklar för. INTE ENS AUDITION!
Oh, the irony. Jag fnissar ihjäl mig åt mig själv och min idioti och haver absolut noll ångest och känner absolut noll depp över att jag inte behöver flytta till Stockholm.
För det händer ju så jävla mycket spännande här just nu! Och nu tänker jag inte säga mer om det. hehehehehehehehehheheheheheh
Hurra jag får stanna i mitt pimpade hem!
Dagens fråga lyder: skola jag beställa hem 10 eller 25 ex av Fula gubbar i word. Ju fler desto billigare per ex, och då kan jag sälja dem mycket billigare än vad de blir om man köper en och en på nätet. Kommer jag lyckas kränga 25 bucker? Och kommer jag kunna ligga ute med 2500 spänn?
Eller vänta nu... har jag ångest i förväg nu? Fan, jag haver fortfarande icke lärt mig min läxa!
Får gå och plugga lite på den.
torsdag, november 13, 2008
I go public
Jaha. Nu är det kört.
För nu finns min kommersiellt litterära debut till försäljning på vulkan.se! Wohooo! Fula gubbar i word, årets julklapp!
Jag har redan sålt en hel bok. Tack Lena, min första kund! Tur att man har fans som stöttar en.
Här får du en direktlänk till min bok! Kommer även ha försäljning irl (som blir lite billigare) så småningom, men först måste jag få svar från vulkans kundtjänst. Som inte är kända för sin snabbhet.
För nu finns min kommersiellt litterära debut till försäljning på vulkan.se! Wohooo! Fula gubbar i word, årets julklapp!
Jag har redan sålt en hel bok. Tack Lena, min första kund! Tur att man har fans som stöttar en.
Här får du en direktlänk till min bok! Kommer även ha försäljning irl (som blir lite billigare) så småningom, men först måste jag få svar från vulkans kundtjänst. Som inte är kända för sin snabbhet.
måndag, november 10, 2008
Hej jag heter Ozzy och nu tänker jag kasta sten i glashus samt skita i det blå skåpet
Ååååååhhh jag blir så jääääääääävla irriteeeeraaaaaaad!
Vulkan.se har EN fördel. Man kan publicera sin bok där. Allt annat är fan nackdelar. För FY FAAAAAN vad den sajten strular! Saker man sparat försvinner, till exempel klockrena beskrivningar som man inte kan lyckas omformulera, det går inte att ändra layouter efter att man har sparat den trots att det står att man ska kunna spara och
GHAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH JAG VILL SLÅ SÖÖÖÖÖNDER NÅGOOOOOOOOOT!!!!!
Igår kväll satt jag från kl tio till halv ett på natten och försökte få ordning på skiten. Idag har jag suttit i tre till. Och det funkar fortfarande inte. För att sajten strular.
Jävla kuksajt.
Vilken tur att jag är skitarg nu, när jag ska börja tapetsera om hela skiten jag tapetserade i torsdags för att tapeterna diffar på en cm i mönsterpassningen.
JÄVLA FUCKING IRONISKT HURRA!
Fast snart så kanske vulkan.se skärper sig, och då finns den perfekta julklappen till salu, nämligen Ozzys författardebut, "Fula gubbar i word"!
Vulkan.se har EN fördel. Man kan publicera sin bok där. Allt annat är fan nackdelar. För FY FAAAAAN vad den sajten strular! Saker man sparat försvinner, till exempel klockrena beskrivningar som man inte kan lyckas omformulera, det går inte att ändra layouter efter att man har sparat den trots att det står att man ska kunna spara och
GHAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH JAG VILL SLÅ SÖÖÖÖÖNDER NÅGOOOOOOOOOT!!!!!
Igår kväll satt jag från kl tio till halv ett på natten och försökte få ordning på skiten. Idag har jag suttit i tre till. Och det funkar fortfarande inte. För att sajten strular.
Jävla kuksajt.
Vilken tur att jag är skitarg nu, när jag ska börja tapetsera om hela skiten jag tapetserade i torsdags för att tapeterna diffar på en cm i mönsterpassningen.
JÄVLA FUCKING IRONISKT HURRA!
Fast snart så kanske vulkan.se skärper sig, och då finns den perfekta julklappen till salu, nämligen Ozzys författardebut, "Fula gubbar i word"!
söndag, november 09, 2008
Fars dag
Det är inte alla år jag kommer ihåg den, eller ens lägger märke till den. Vissa år tänker jag på den jättemycket, något år har jag till och med åkt till pappas grav den här dagen. Det senaste året har präglats enormt mycket av pappa, i och med farbror D's bortgång med efterföljande bouppteckning och diverse besök till hans fru, min farfars syster, lilla tant D i samhället som vi besökt med jämna mellanrum, besök som på senare år blivit pinsamt få. Ingen farmor att hälsa på, då blir det kanske så.
Varje gång vi åkt dit har jag tänkt på honom. Pappan som jag aldrig träffat. För så känns det. Jag var bara fyra månader när han dog, och jag har absolut noll minne av honom. I mina tankar är han en svartvit porträttbild, för det är så jag sett honom mest. Någon gång i min barndom drömde jag att pappa kom upp ur källaren och ville in i vårt hus, men jag och brollan stod fnissande på andra sidan dörren och höll emot. En samtidigt fnissig och skräckslagen dröm. Den drömmen följer mig. Inte för sitt konstiga innehåll, utan för att pappa var svartvit. Allt annat var i färg. Till det här inlägget scannade jag in en av porträttbilderna på pappa. Plötsligt finns han i min dator. Och jag kan dra upp bilden av honom till hundra gånger större bild, granska honom. En otroligt surrealistisk känsla.
Han påverkar mitt liv så otroligt mycket, trots att jag i princip aldrig träffat honom. I 36 år har jag med jämna mellanrum gråtit mig sönder och samman av längtan efter pappa. Fast jag gråter liksom inte efter honom som person, för det kan jag inte. Jag vet ju inte vem han var. Jag har bara fått berättat om honom. Han var jättelång (fick jag veta för något år sedan, i min bild i huvudet är han ca 1.70), duktig på att dansa och lurade i brollan att diskborstar var tandborstar för elefanter. Och det är väl det som gör ont. Att jag inte fick känna honom.
Jag minns första gången jag verkligen förstod och blev medveten om att mina kompisar faktiskt hade en mamma OCH en pappa. Inte bara en. Utan två. Och om de inte fick för mamma så kunde de fjäska med pappa. Att vara "pappas tös"? Ska pappa eller mamma köra till träningen? Allt det där är bara en gåta för mig. Hur funkar sånt?
Varje gång jag börjar gråta över pappa så tänker jag "nä fy fan, inte igen, jag orkar inte mer. Det borde ha varit färdiggråtet över detta nu, bearbetat". Men så är det tydligen inte. Istället vårdar jag ömt hans (skitsnygga) melodica från 60-talet och tänker att på det munstycket sitter - förutom mina och brollans tandavtryck - pappas avtryck. Han har lämnat ett fysiskt märke efter sig. Skumt. En människa har varit borta i 36 år, men hans märken finns kvar i världen. I mitt hem.
Och inne i mig. På något konstigt sätt. Trots att jag inte kände honom.
Det var synd att du blev tvungen att dö, pappa. Jag hade så gärna lärt känna dig.
lördag, november 08, 2008
Jag + stress = dålig kombo
Igår var en såndär dag när det nog egentligen inte spelar någon roll vad man gör. Det går åt helvete i alla fall.
Vaknar på morgonen och har ungefär hundra saker att göra under dagen, vilket resulterar i en stressad Ozzy. Som...
... river ner badrumshyllan. Och sätter upp den. Och river ner den igen. Och sätter upp den. Och gör om proceduren tre gånger till innan hon i vredesmod slänger skiten i badkaret.
... inser att hon måste sula om skorna som hon sulade om igår för hon fick fel sulor och tänkte inte på det.
... inser att hon måste tapetsera om en hel vägg för att tapeterna inte stämmer. Mönstret diffar så det finns ingen rulle som matchar den sist uppsatta våden. Grrrr. Här någonstans tänker Ozzy att hon ska hinna göra detta under dagen. Själv. Senare inser hon att det är bara att glömma.
... upptäcker att det kostar 280 spänn att sula om skorna. Tar dessutom en helt onödig sväng in till stan för att upptäcka att det kostar 370 spänn där. Vända och åka tillbaka till förste skomakaren igen.
... för att stressa ner tappar upp ett varmt bad. Förlåt, skållhett bad. Och skållar sig på badvattnet, och nästan inte kan dra ur ploppen för att fylla på kallvatten för vattnet är så hett.
... får migränkänningar pga stress.
... äter tre skedar wok till middag för att hon inte hinner äta mer.
... dansar sönder fötterna i sina nya, omsulade skor.
Den sista punkten var dock, om än fantastiskt plågsam, sjukt rolig. Och spännande. Och intressant. Och mer tänker jag inte säga om det pga snokiga läsare ;OP
Fast jag undrar hur fan jag ska kunna dansa med de här fötterna (och benhinnorna) nere i Malmö om några timmar.
Ajjeeeeeeeeeee
(Korrläser inlägget och blir stressad av det. Dags att göra naaaathing.)
Vaknar på morgonen och har ungefär hundra saker att göra under dagen, vilket resulterar i en stressad Ozzy. Som...
... river ner badrumshyllan. Och sätter upp den. Och river ner den igen. Och sätter upp den. Och gör om proceduren tre gånger till innan hon i vredesmod slänger skiten i badkaret.
... inser att hon måste sula om skorna som hon sulade om igår för hon fick fel sulor och tänkte inte på det.
... inser att hon måste tapetsera om en hel vägg för att tapeterna inte stämmer. Mönstret diffar så det finns ingen rulle som matchar den sist uppsatta våden. Grrrr. Här någonstans tänker Ozzy att hon ska hinna göra detta under dagen. Själv. Senare inser hon att det är bara att glömma.
... upptäcker att det kostar 280 spänn att sula om skorna. Tar dessutom en helt onödig sväng in till stan för att upptäcka att det kostar 370 spänn där. Vända och åka tillbaka till förste skomakaren igen.
... för att stressa ner tappar upp ett varmt bad. Förlåt, skållhett bad. Och skållar sig på badvattnet, och nästan inte kan dra ur ploppen för att fylla på kallvatten för vattnet är så hett.
... får migränkänningar pga stress.
... äter tre skedar wok till middag för att hon inte hinner äta mer.
... dansar sönder fötterna i sina nya, omsulade skor.
Den sista punkten var dock, om än fantastiskt plågsam, sjukt rolig. Och spännande. Och intressant. Och mer tänker jag inte säga om det pga snokiga läsare ;OP
Fast jag undrar hur fan jag ska kunna dansa med de här fötterna (och benhinnorna) nere i Malmö om några timmar.
Ajjeeeeeeeeeee
(Korrläser inlägget och blir stressad av det. Dags att göra naaaathing.)
onsdag, november 05, 2008
Jag bloggar för dåligt. I give you 4 blogginlägg in one
Hej jag heter Ozzy och jag och mina tre vänner behöver sovplats i Malmö natten mellan lördag och söndag!
--------------
Bah.
Idag har jag dåligt samvete för att jag inte åker hem och hjälper min kära mor passa mina kära brorsbarn. Jag KAN åka hem. Om jag stressar som fan. Men stress och Ozzy är ingen bra kombination, och jag har en känsla av att jag kommer sitta som på nålar tills jag sitter på bussen tillbaks till stan igen för att hinna packa och fixa håret innan färden mot Malmö (där vi inte har någonstans att sova) startar. Och då är man ingen bra barnpassarfaster. Och det vill man ju vara.
--------------
Idag är jag också sur för att jag läser historia och kastar bort mitt liv. På snart två veckor har jag läst *noll* sidor av kurslitteraturen. Det är så tråkigt det är så tråkigt jag försöker tycka att det är så roligt men det är så tråkigt.
Jag var på en liten lätt reunion med min handledare idag. Ååå aj lajk min handledare. Vi satt i bunkern och snackade lite skit och lite provrättning och sånt, och sen fick jag en kram när jag gick. Och han frågade "vad läser du nu då?" och jag svarade "historieteori och det är så sjukt tråkigt så jag nästan avlider" och då sa han "jasså?! det borde ju vara jätteroligt!" och då tänkte jag vad pysslar jag med. Eller är det bara så att man efter 3,5 års studier (med vg på 80% av alla kurser) blir skoltrött?
Men ejenklien vill jag bara skita i skolan och åka till bunkern och hänga med gubbarna. Eller vara hemma i mitt fantastiska nypimpade hem.
--------------
Idag har jag tre potentiella pojkvänner på pojkvänslistan. En sån måste man nämligen ha har min vän S (som behöver sovplats i Malmö på lördag!) sagt. Man kan inte gå omkring och tänka att man inte hittar någon att bli kär i. Man får se till att bli kär i. Så nu har jag tre små goa kills som jag går omkring och är lite småkär i. Det är trevligt. Hurra för småkär.
--------------
Idag har jag och Marina klafsat fast blommig tapet på en vägg ända tills vi upptäckte att rullarna var olika, vilket gjorde att trycket var mycket större på den ena rullen så jag måste åka tillbaka och få en ny rulle. Mycket bajsigt att inte bli klar. Idag heller. Meeeeeen jag fick pussa med världens just nu sötaste bäbis, Marinas och Goranes bäbis, som numera kan hångla tillbaka. Sen fick hon tuppjuck och misshandlade mitt fejs i tio minuter, och som den korkade vuxna man är så tycker man bara att det är charmigt att få stryk av en 7 (8?)- månaders bäbis. "Nämen, sätter du klorna i min näsborre och försöker fläka sönder den, hallegoooooooooo". Sen ser man sig i spegeln och ser Quasimodo och fnissar.
--------------
Och nu är klockan tio i tio och jag ska nog försöka teva mig trött. Man somnar ju av tv. Speciellt när man har ett guldhörn att sova i.
--------------
Bah.
Idag har jag dåligt samvete för att jag inte åker hem och hjälper min kära mor passa mina kära brorsbarn. Jag KAN åka hem. Om jag stressar som fan. Men stress och Ozzy är ingen bra kombination, och jag har en känsla av att jag kommer sitta som på nålar tills jag sitter på bussen tillbaks till stan igen för att hinna packa och fixa håret innan färden mot Malmö (där vi inte har någonstans att sova) startar. Och då är man ingen bra barnpassarfaster. Och det vill man ju vara.
--------------
Idag är jag också sur för att jag läser historia och kastar bort mitt liv. På snart två veckor har jag läst *noll* sidor av kurslitteraturen. Det är så tråkigt det är så tråkigt jag försöker tycka att det är så roligt men det är så tråkigt.
Jag var på en liten lätt reunion med min handledare idag. Ååå aj lajk min handledare. Vi satt i bunkern och snackade lite skit och lite provrättning och sånt, och sen fick jag en kram när jag gick. Och han frågade "vad läser du nu då?" och jag svarade "historieteori och det är så sjukt tråkigt så jag nästan avlider" och då sa han "jasså?! det borde ju vara jätteroligt!" och då tänkte jag vad pysslar jag med. Eller är det bara så att man efter 3,5 års studier (med vg på 80% av alla kurser) blir skoltrött?
Men ejenklien vill jag bara skita i skolan och åka till bunkern och hänga med gubbarna. Eller vara hemma i mitt fantastiska nypimpade hem.
--------------
Idag har jag tre potentiella pojkvänner på pojkvänslistan. En sån måste man nämligen ha har min vän S (som behöver sovplats i Malmö på lördag!) sagt. Man kan inte gå omkring och tänka att man inte hittar någon att bli kär i. Man får se till att bli kär i. Så nu har jag tre små goa kills som jag går omkring och är lite småkär i. Det är trevligt. Hurra för småkär.
--------------
Idag har jag och Marina klafsat fast blommig tapet på en vägg ända tills vi upptäckte att rullarna var olika, vilket gjorde att trycket var mycket större på den ena rullen så jag måste åka tillbaka och få en ny rulle. Mycket bajsigt att inte bli klar. Idag heller. Meeeeeen jag fick pussa med världens just nu sötaste bäbis, Marinas och Goranes bäbis, som numera kan hångla tillbaka. Sen fick hon tuppjuck och misshandlade mitt fejs i tio minuter, och som den korkade vuxna man är så tycker man bara att det är charmigt att få stryk av en 7 (8?)- månaders bäbis. "Nämen, sätter du klorna i min näsborre och försöker fläka sönder den, hallegoooooooooo". Sen ser man sig i spegeln och ser Quasimodo och fnissar.
--------------
Och nu är klockan tio i tio och jag ska nog försöka teva mig trött. Man somnar ju av tv. Speciellt när man har ett guldhörn att sova i.
söndag, november 02, 2008
Jag är the klant of the day. And yesterday.
Skrev just ett jättelångt inlägg om fars dag.
Och sen insåg jag att det är om en vecka.
Man har inte så stor koll på sånt när man inte har någon. Far alltså.
Fast å andra sidan glömmer jag ju allt vad bemärkelsedagar heter oftast. Födelsedagar, mors dag, namnsdagar... julafton kommer jag ihåg.
Gårdagen tillbringades med att klafsa fast guldtapet på väggen.
Ungdomar, jag har ett tips. Tapetsera inte med guldtapet. Varenda ojämnhet i väggen syns eftersom den blänker, skarvarna syns SJUKT MYCKET, den tålde inte att borstas på, hela jag blev guldfärgig och den luktar kemikalier. Idag ska jag försöka justera de värsta skarvarna medelst skitliten pensel, pillakniv och tapetklister.
grrr.
Och huvudvärk. Igen. Så går det när man sörjer en hel vecka i förväg. På söndag utlovas dock en total gråtkaskad, så du som känner dig alldeles för munter, kika in om en vecka och läs världens sorgligaste inlägg.
Och sen insåg jag att det är om en vecka.
Man har inte så stor koll på sånt när man inte har någon. Far alltså.
Fast å andra sidan glömmer jag ju allt vad bemärkelsedagar heter oftast. Födelsedagar, mors dag, namnsdagar... julafton kommer jag ihåg.
Gårdagen tillbringades med att klafsa fast guldtapet på väggen.
Ungdomar, jag har ett tips. Tapetsera inte med guldtapet. Varenda ojämnhet i väggen syns eftersom den blänker, skarvarna syns SJUKT MYCKET, den tålde inte att borstas på, hela jag blev guldfärgig och den luktar kemikalier. Idag ska jag försöka justera de värsta skarvarna medelst skitliten pensel, pillakniv och tapetklister.
grrr.
Och huvudvärk. Igen. Så går det när man sörjer en hel vecka i förväg. På söndag utlovas dock en total gråtkaskad, så du som känner dig alldeles för munter, kika in om en vecka och läs världens sorgligaste inlägg.
fredag, oktober 31, 2008
Hejdå gamla lägan
Hurra för hjältarna Björn och Ellen som bar bord igår! Och hurra att jag spontant stack in huvudet i det gemensamma köket i trappuppgången och frågade om de mot förmodan ville ha en bäddsoffa. "Ja! Du kommer som en räddande ängel! De här två killarna kom och spontanbesökte mig idag och jag har inte ens en matta de kan sova på!". Sagt och gjort. Killarna bar upp soffan en våning och vips var jag av med den.
Hurra!
Sen blev det mindre hurra när det tog 1 timma och 20 minuter att ta sig hem, en resa som brukar ta sisådär 30-45 minuter. Hejja västtrafik... Kom hem som en liten isglass och kunde inte sova inatt för jag var så genomkyld. Hej skolka skolan! Ah, då har jag hela morgonen på mig att städa.
Om man inte sover till HALV ELVA. Då hann man ingenting. Idag igen.
Hurra!
Sen blev det mindre hurra när det tog 1 timma och 20 minuter att ta sig hem, en resa som brukar ta sisådär 30-45 minuter. Hejja västtrafik... Kom hem som en liten isglass och kunde inte sova inatt för jag var så genomkyld. Hej skolka skolan! Ah, då har jag hela morgonen på mig att städa.
Om man inte sover till HALV ELVA. Då hann man ingenting. Idag igen.
torsdag, oktober 30, 2008
Panik extreme
På lördag flyttar det in nya hyresgäster i min gamla läga. I förrådet står två stora bord som jag inte kan bära själv. Och i lägenheten står en soffa som jag inte kan bära alls om ryggen ska överleva. HJÄLP!
Mina kompisar är antingen
a) uppbokade
b) ryggpajjade eller
c) försvunna
Jag har en Ellen som kan ställa upp ikväll och en Markus som kan imorrn mitt på dan när jag inte kan. Och själv kan jag inte lyfta alls. PANIIIIIIK!
Vad händer om jag inte lyckas flytta dessa grejer? Får jag straffavgift då?
Mina kompisar är antingen
a) uppbokade
b) ryggpajjade eller
c) försvunna
Jag har en Ellen som kan ställa upp ikväll och en Markus som kan imorrn mitt på dan när jag inte kan. Och själv kan jag inte lyfta alls. PANIIIIIIK!
Vad händer om jag inte lyckas flytta dessa grejer? Får jag straffavgift då?
onsdag, oktober 29, 2008
Regntunga skyar
Det är tur att man har sorg så himla sällan. Shit vad sorg är bajsigt. Man kan liksom inte göra nånting, blir alldeles handlingsförlamad. Gråter så att migränen eskalerar till max. Massor att göra, men ingenting går att genomföra. Man fastnar i gråt.
Idag ville min vän Curly Lou att vi skulle hänga med och socialdansa lite på ett ålderdomshem. En otroligt god och samtidigt rolig gärning som jag mer än gärna vill vara med på.
Men idag är inte humöret inställt på dans. Speciellt inte på ett ålderdomshem, som är så förknippat med sorg för mig.
Idag ville min vän Curly Lou att vi skulle hänga med och socialdansa lite på ett ålderdomshem. En otroligt god och samtidigt rolig gärning som jag mer än gärna vill vara med på.
Men idag är inte humöret inställt på dans. Speciellt inte på ett ålderdomshem, som är så förknippat med sorg för mig.
tisdag, oktober 28, 2008
Avsked?
Mamma ringer innan kl nio på morgonen för att meddela att jag inte behöver leta upp kvittot hon ringde och efterfrågade igår. Tur att jag redan var vaken. Kl fem på eftermiddagen ringer hon igen. Lite olikt mor att ringa två gånger på en dag, det måste vara något viktigt.
Och det är det.
Hon berättar att den lilla tanten är jättedålig och ligger på sjukhus. Kanske för att möta döden. Men man vet ju aldrig, folk kan ju repa sig enormt mot alla odds.
Ja... jo... Och jag tänker att jag hoppas innerligt att hon klarar sig, för jag vill ju ha henne kvar. Hon är en av de sista länkarna till pappa. Den sista i livet som minns min farfar som dog när min pappa bara var 16 år. En av de sista i livet som minns hur det var när pappa dog.
Och sen tänker jag att det väl egentligen är jävligt egoistiskt att vilja ha en människa kvar bara för sin egen skull? Sen bouppteckningen har jag träffat henne två gånger. Den var för över ett år sedan. Och varje besök blir inte mycket mer än en timme. Hon orkar inte mer. Hon är mätt på livet.
Ska man hoppas att hon klarar sig då?
Och det är det.
Hon berättar att den lilla tanten är jättedålig och ligger på sjukhus. Kanske för att möta döden. Men man vet ju aldrig, folk kan ju repa sig enormt mot alla odds.
Ja... jo... Och jag tänker att jag hoppas innerligt att hon klarar sig, för jag vill ju ha henne kvar. Hon är en av de sista länkarna till pappa. Den sista i livet som minns min farfar som dog när min pappa bara var 16 år. En av de sista i livet som minns hur det var när pappa dog.
Och sen tänker jag att det väl egentligen är jävligt egoistiskt att vilja ha en människa kvar bara för sin egen skull? Sen bouppteckningen har jag träffat henne två gånger. Den var för över ett år sedan. Och varje besök blir inte mycket mer än en timme. Hon orkar inte mer. Hon är mätt på livet.
Ska man hoppas att hon klarar sig då?
måndag, oktober 27, 2008
Farväl ljuva fettbullstid!
var allt som stod på ett vykort som Matilda fick från sin mor när vi nån gång på stenåldern bodde ihop i Paris. Jag och Matilda alltså. Inte jag och Matildas mor. "Det här är så typiskt Britta" (Matildas mor) sa Matilda. "Hon skickar ett kort på en tjock kärring och skriver "farväl ljuva fettbullstid" och inget mer på baksidan.
Britta hade kommit in i ett flow och tänkte tappa några kilon. En situation många känner igen sig i. Inte minst jag. Jag är ganska världsmästare i att gå ner ganska mycket och långsamt långsamt gå upp det igen. Och just nu befinner jag mig i fas "igen". Det är inte superlätt att hålla vikten om man a) har flyttat till en läga som ligger en minuts gångväg från spårvagnshållplatsen, b) i samband med flytten får sin cykel knafsad och avrättad, c) inte kan promenera längre sträckor utan att höften blir knafs. Om man dessutom i nya lägan har en gasspis man inte blir kompis med och en dito gasugn och DESSUTOM hatar att laga mat rent generellt är resultatet givet.
Färdigmat.
Enkla lösningar.
Mackor.
Onämnbara ting.
Åker ner i magen.
Och så småningom hamnar man i fasen "jag ska handla mat men jag är BARA sugen på kanelgifflar", då är det dags att ta tjuren vid hornen.
Så det har jag gjort nu. Anmält mig till viktklubb.se efter Charlies (som trist nog för stammisar som mig haver blogguppehåll pga bajsig livsperiod) rekommendation och knatade iväg till affären och inhandlade matvaror för de närmsta två dagarna. Hurra för färdiga menyer! Det är ju lätt som en plätt att bara äta det man får om man kör på såna!
Kånkar hem två kassar käk som innehåller 75% grönsaker yehaaa.
Och en påse kanelgifflar.
Man måste ju få säga hejdå till fettbullstiden ordengklitt! Eller?
Britta hade kommit in i ett flow och tänkte tappa några kilon. En situation många känner igen sig i. Inte minst jag. Jag är ganska världsmästare i att gå ner ganska mycket och långsamt långsamt gå upp det igen. Och just nu befinner jag mig i fas "igen". Det är inte superlätt att hålla vikten om man a) har flyttat till en läga som ligger en minuts gångväg från spårvagnshållplatsen, b) i samband med flytten får sin cykel knafsad och avrättad, c) inte kan promenera längre sträckor utan att höften blir knafs. Om man dessutom i nya lägan har en gasspis man inte blir kompis med och en dito gasugn och DESSUTOM hatar att laga mat rent generellt är resultatet givet.
Färdigmat.
Enkla lösningar.
Mackor.
Onämnbara ting.
Åker ner i magen.
Och så småningom hamnar man i fasen "jag ska handla mat men jag är BARA sugen på kanelgifflar", då är det dags att ta tjuren vid hornen.
Så det har jag gjort nu. Anmält mig till viktklubb.se efter Charlies (som trist nog för stammisar som mig haver blogguppehåll pga bajsig livsperiod) rekommendation och knatade iväg till affären och inhandlade matvaror för de närmsta två dagarna. Hurra för färdiga menyer! Det är ju lätt som en plätt att bara äta det man får om man kör på såna!
Kånkar hem två kassar käk som innehåller 75% grönsaker yehaaa.
Och en påse kanelgifflar.
Man måste ju få säga hejdå till fettbullstiden ordengklitt! Eller?
söndag, oktober 26, 2008
Hjälp!
Min läsekrets är min eviga hjälpbank. Här får man kaktips, coaching om huruvida man ska söka jobb eller inte och så vidare. Imorrn behöver jag hjälp igen! Då ska jag nämligen vara med i Studentradions program "Improradioteatern", dit lyssnarna får skicka in förslag på platser, filmtitlar och annat via sms eller msn. Lyssna och kom med förslag! Antingen på 103,1 Mhz eller här! Obs: Du måste ha winamp installerat för att lyssna via webben.
Förslag via msn ger du genom att adda improradioteatern@hotmail.com i din msn.
Vi hörs!
Förslag via msn ger du genom att adda improradioteatern@hotmail.com i din msn.
Vi hörs!
onsdag, oktober 22, 2008
Ett års semester sill vo plä
Igår kväll ställde jag klockan lite ironiskt på 09:30. Praktiken har nämligen gått från att vara en panikartad ångestkälla till att bli rena slackerhänget. Slackeriet beror mest på att jag som sista lektion ska ha... prov. Eller ska hålla i ett prov. Som jag redan gjort. Och på fredag ska jag också hålla en lektion, min sista. Och, praktiskt som fan så kan jag bara rippa lektionsplaneringen från de jag har prov med imorrn, och vips var hela veckan planerade. Hängde med min vän Robert på en lektion i svenska och en annan lärare på en lektion i teater måndag tisdag för att lätta mitt slackiga samvete.
Men man kan ju inte kräva hur mycket som helst av en praktikant heller. Igår var ju inte ens min handledare på skolan, så varför ska jag då spendera tre timmar där, vilket jag gjorde? Fast det var bara trefvligt så jag gnäller inte.
Men idag slackar jag, och ställer således klockan på det ironiska väckarklockslaget 09:30.
Gissa vem som sover som en jävla stock klockan 09:30 och panikslaget väcks av "God morgon, det här är Christer. Ja, jag vet att det känns för jävligt..." osv. (Underbar väckningssignal btw. Christer aj lavv jo.)? Yours truly ja. Bah! Sovit till halv tio när jag gick och la mig halv tolv! Well, ordenklig som jag är försöker jag hasa mig uppoch dursar, fiffar mig och haaaaasar mig iväg. Fullkomligen hasar. För jag är nåt så djuriskt trött. Och är fortfarande.
Ikväll måste jag pimpa presenten till min slackiga handledare som tycker att jag inte behöver vara med på de lektioner som inte är historia, dvs 50% av lektionerna, men jag vill bara soooooooovaaaaaaa!
Varför är jag så trutt? Jag gör ju inget. Har varit såhär trött i snart 4 veckor. Bah. Kan det vara le diskbråck? Vaknar varje morgon med en kropp stelare än plåt och öronen tjutande som sirener men har inte överdrivet ont på dagtid. Fast jag kan inte ligga på mage. Och det gör ont när jag vrider mig i sängen. Men ändå. Kan man ha ont omedvetet?
Men man kan ju inte kräva hur mycket som helst av en praktikant heller. Igår var ju inte ens min handledare på skolan, så varför ska jag då spendera tre timmar där, vilket jag gjorde? Fast det var bara trefvligt så jag gnäller inte.
Men idag slackar jag, och ställer således klockan på det ironiska väckarklockslaget 09:30.
Gissa vem som sover som en jävla stock klockan 09:30 och panikslaget väcks av "God morgon, det här är Christer. Ja, jag vet att det känns för jävligt..." osv. (Underbar väckningssignal btw. Christer aj lavv jo.)? Yours truly ja. Bah! Sovit till halv tio när jag gick och la mig halv tolv! Well, ordenklig som jag är försöker jag hasa mig uppoch dursar, fiffar mig och haaaaasar mig iväg. Fullkomligen hasar. För jag är nåt så djuriskt trött. Och är fortfarande.
Ikväll måste jag pimpa presenten till min slackiga handledare som tycker att jag inte behöver vara med på de lektioner som inte är historia, dvs 50% av lektionerna, men jag vill bara soooooooovaaaaaaa!
Varför är jag så trutt? Jag gör ju inget. Har varit såhär trött i snart 4 veckor. Bah. Kan det vara le diskbråck? Vaknar varje morgon med en kropp stelare än plåt och öronen tjutande som sirener men har inte överdrivet ont på dagtid. Fast jag kan inte ligga på mage. Och det gör ont när jag vrider mig i sängen. Men ändå. Kan man ha ont omedvetet?
Kaktips tack!
Imorrn ska jag baka hejdåkaka som jag ska ta med till praktiken på fredag. Jag behöver tips! Nötförbud gäller på hela skolan. Nedan följer en lista på kakor jag dissat:
Kardemummakaka = tråkkaka även om den är god. Vill ha festlig kaka!
Kladdkaka = kräver vispad grädde = meckigt.
Diverse pajer = kräver vaniljsås = meckigt.
help!
Kardemummakaka = tråkkaka även om den är god. Vill ha festlig kaka!
Kladdkaka = kräver vispad grädde = meckigt.
Diverse pajer = kräver vaniljsås = meckigt.
help!
måndag, oktober 20, 2008
Ok då.
Jag har nog bestämt mig för att i alla fall söka jobbet. Vad som helst kan ju faktiskt hända i Stockholm! Jag kanske träffar mannen i mitt liv, får en strålande karriär eller en enorm aha-upplevelse! Och precis som ni säger, Göteborg finns kvar. Så även min utbildning och skolor att jobba på, även om kanske min praktikskola redan anställt någon.
Jaha, då återstår bara att renovera sitt cv och försöka komma ihåg allt man gjort inom impro och pedagogeri det senaste decenniet.
Lätt som en plätt... Jag som knappt minns vad jag gjorde i förra veckan.
Jaha, då återstår bara att renovera sitt cv och försöka komma ihåg allt man gjort inom impro och pedagogeri det senaste decenniet.
Lätt som en plätt... Jag som knappt minns vad jag gjorde i förra veckan.
söndag, oktober 19, 2008
Jag blundar och låtsas att det inte finns kanske?
Har fått sex kommentarer på inlägget om jobbet. Alla säger SÖK!
Så jag antar att jag inte lyckats förmedla min ångest, som bara växer dag för dag.
Jag är en person som rotar mig. Jag är en person som älskar Göteborg. Jag är en person som behöver ett fett socialt nät. I Göteborg har jag allt det. Jag har dessutom en utbildning som jag älskar, och ett blivande jobb som jag längtar efter. Jag får dessutom impra (skådespela improteater) minst en gång i veckan och får betalt för att impra eller undervisa i impro minst fyra gånger per år, en siffra som bara ökar. Jag har Sveriges mest fantastiska dansförening att gå till. Jag har en lägenhet, mitt första förstahandskontrakt, som jag håller på att pimpa för fullt. Fräscht, nytt, mitt.
I Stockholm har jag... ingenting. Flyttar jag dit har jag två kompisar som jag aldrig pratar med nuförtiden, en tråkig dansklubb att gå till och ett roligt jobb. Och ett karriärslyft. Inom en karriär som jag egentligen övergivit. I en stad jag inte vill bo i.
Det som talar för Stockholm är jobbet.
Det som talar för Göteborg är allt annat i hela världen ungefär.
Men det skadar ju inte att söka säger ni. Jo. Det skadar plånboken, kostar tågbiljetter jag inte har råd med, kostar en fet skopa självkänsla om jag inte får det, och det kostar hundra ton existentiell ångest om jag får det.
Men kanske också får jag ett nytt, spännande, fantastiskt liv.
Finns det INGEN i hela världen som fattar att detta är svårt?
Så jag antar att jag inte lyckats förmedla min ångest, som bara växer dag för dag.
Jag är en person som rotar mig. Jag är en person som älskar Göteborg. Jag är en person som behöver ett fett socialt nät. I Göteborg har jag allt det. Jag har dessutom en utbildning som jag älskar, och ett blivande jobb som jag längtar efter. Jag får dessutom impra (skådespela improteater) minst en gång i veckan och får betalt för att impra eller undervisa i impro minst fyra gånger per år, en siffra som bara ökar. Jag har Sveriges mest fantastiska dansförening att gå till. Jag har en lägenhet, mitt första förstahandskontrakt, som jag håller på att pimpa för fullt. Fräscht, nytt, mitt.
I Stockholm har jag... ingenting. Flyttar jag dit har jag två kompisar som jag aldrig pratar med nuförtiden, en tråkig dansklubb att gå till och ett roligt jobb. Och ett karriärslyft. Inom en karriär som jag egentligen övergivit. I en stad jag inte vill bo i.
Det som talar för Stockholm är jobbet.
Det som talar för Göteborg är allt annat i hela världen ungefär.
Men det skadar ju inte att söka säger ni. Jo. Det skadar plånboken, kostar tågbiljetter jag inte har råd med, kostar en fet skopa självkänsla om jag inte får det, och det kostar hundra ton existentiell ångest om jag får det.
Men kanske också får jag ett nytt, spännande, fantastiskt liv.
Finns det INGEN i hela världen som fattar att detta är svårt?
lördag, oktober 18, 2008
Tager du zzzzzzzzzz
Oh my god. Jag är så trött. Trots att jag sovit massor. Och idag ska jag på bröllop. Kyrka + trötthet = sågverkssnarkningsvarning.
Var tvungen att messa Tant Johanna och be henne ta med en petmojäng så hon kan peta på mig med jämna mellanrum.
Var tvungen att messa Tant Johanna och be henne ta med en petmojäng så hon kan peta på mig med jämna mellanrum.
fredag, oktober 17, 2008
Dilemma
Hmmmmmm
Stockholms improvisationsteater söker kvinnlig skådespelerska med stor erfarenhet av impro.
Ööööhhh...
Såvitt jag vet är jag en av västra Sveriges mest erfarna kvinnliga improvisatörer. Kanske låter kaxigt men... det är nog sant.
Pedagogisk vana meriterande.
Hell yeah, snart färdigutbildad lärare med 15 års teaterpedagogande i bagaget.
Sångvana meriterande.
Hell yeah, karaokenörd, sånglektioner, Improvision song contest... you name it.
Mitt drömjobb. Förutom på ett plan. Det är i Stockholm. Ett års heltidstjänst i ensemblen. Skulle jag få det skulle det vara highway to the stars ungefär. Jag skulle förmodligen kunna leva på min favoritsyssla. Fast... det är i Stockholm. Och jag måste pausa i min utbildning. Och kommer inte kunna söka (och få) jobb som historielärare på min nuvarande praktikplats om ett år. Och jag känner bara två personer i hela Stockholm.
Well, man kan ju alltid söka. Så kan man ta ställning sen om man skulle råka få det. Fast... om jag skulle få det så skulle jag inte kunna tacka nej. Och om jag inte skulle få det skulle jag återigen ta ett plums ner i självhatarpölen som jag så skickligt undvikit ända fram till att jag sökte (och inte fick) jobb som skådespelare på ALV i vintras. Så jag kanske inte ens ska sätta mig själv i den sitsen?
Fast samtidigt kommer jag kanske bånka sönder huvudet mot en vägg om jag försitter chansen? Som jag kanske inte ens vill ha? BAH!
Stockholms improvisationsteater söker kvinnlig skådespelerska med stor erfarenhet av impro.
Ööööhhh...
Såvitt jag vet är jag en av västra Sveriges mest erfarna kvinnliga improvisatörer. Kanske låter kaxigt men... det är nog sant.
Pedagogisk vana meriterande.
Hell yeah, snart färdigutbildad lärare med 15 års teaterpedagogande i bagaget.
Sångvana meriterande.
Hell yeah, karaokenörd, sånglektioner, Improvision song contest... you name it.
Mitt drömjobb. Förutom på ett plan. Det är i Stockholm. Ett års heltidstjänst i ensemblen. Skulle jag få det skulle det vara highway to the stars ungefär. Jag skulle förmodligen kunna leva på min favoritsyssla. Fast... det är i Stockholm. Och jag måste pausa i min utbildning. Och kommer inte kunna söka (och få) jobb som historielärare på min nuvarande praktikplats om ett år. Och jag känner bara två personer i hela Stockholm.
Well, man kan ju alltid söka. Så kan man ta ställning sen om man skulle råka få det. Fast... om jag skulle få det så skulle jag inte kunna tacka nej. Och om jag inte skulle få det skulle jag återigen ta ett plums ner i självhatarpölen som jag så skickligt undvikit ända fram till att jag sökte (och inte fick) jobb som skådespelare på ALV i vintras. Så jag kanske inte ens ska sätta mig själv i den sitsen?
Fast samtidigt kommer jag kanske bånka sönder huvudet mot en vägg om jag försitter chansen? Som jag kanske inte ens vill ha? BAH!
onsdag, oktober 15, 2008
Tänkte'nte på deee
Man blir lite knäpp av att jobba som lärare. Just nu har jag tvångstankar om stavning. Jag känner ett obändigt behov av att syfta fel!
Jag vill skriva "i stort sätt" som i "det är i stort sätt det enda man kan hävda".
Jag vill skriva "oavsätt". "Detta är ett faktum, oavsätt vad X hävdar."
Jag vill sär skriva. Bara för att.
Jag vill använda otroligt avancerade ord utan att veta vad de betyder. Merkantilismen avskaffades! Vad är merkantilism? Förklara! Öööö... pengar och sånt.
Hallego. Söta elever.
Under min praktik har det slagit mig more then ever att eleverna lär sig rapa upp fakta, framförallt i historia. De lär sig utantill så att de kan rapa upp orsaker till industriella revolutionen. Och om man som lärare då frågar "men varför är just detta en orsak till industriella revolutionen, är det inte själva revolutionen i sig?" så blir de tysta. Som Peter Dalle sa i Lorry, "tänkte inte på det". De vill kunna svara rätt så de kan få ett mvg och sova gott om natten. Och så kommer jag, den sadistiska läraren och tvingar dem att tänka efter.
Vad besvärlig jag är.
Jag vill skriva "i stort sätt" som i "det är i stort sätt det enda man kan hävda".
Jag vill skriva "oavsätt". "Detta är ett faktum, oavsätt vad X hävdar."
Jag vill sär skriva. Bara för att.
Jag vill använda otroligt avancerade ord utan att veta vad de betyder. Merkantilismen avskaffades! Vad är merkantilism? Förklara! Öööö... pengar och sånt.
Hallego. Söta elever.
Under min praktik har det slagit mig more then ever att eleverna lär sig rapa upp fakta, framförallt i historia. De lär sig utantill så att de kan rapa upp orsaker till industriella revolutionen. Och om man som lärare då frågar "men varför är just detta en orsak till industriella revolutionen, är det inte själva revolutionen i sig?" så blir de tysta. Som Peter Dalle sa i Lorry, "tänkte inte på det". De vill kunna svara rätt så de kan få ett mvg och sova gott om natten. Och så kommer jag, den sadistiska läraren och tvingar dem att tänka efter.
Vad besvärlig jag är.
tisdag, oktober 14, 2008
TÄNK P/
Häromdagen åkte jag förbi ett träd ungefär vid Vasaplatsen. På trädet stod det
TÄNK PÅ DE
Den välvårdade medelålders mannen hann inte klart den här gången heller.
TÄNK PÅ DE
Den välvårdade medelålders mannen hann inte klart den här gången heller.
måndag, oktober 13, 2008
Jodå, jag lever...
fast helgen har gått ut på att gå kurs som resulterade i att jag pajjade kroppen utan att märka det, för att sedan åka hem och pimpa köket, vilket resulterade i ännu mer trasig kropp (läs rygg) så nu har jag så ont så jag nästan avlider.
Ajjäääääääää
Ajjäääääääää
torsdag, oktober 09, 2008
Jasså den göbben....?
Har de senaste åren känt mig ganska beläst och klok som känt till varenda författare som tilldelas nobelpriset. Men nu, tillbaks till scratch.
Årets nobelpris går till franskt namn franskt namn franskt namn Lucklesiååååå.
Tur.
Sällar mig till Gert Fylkingskaran och utbrister ett ironiskt "ÄNTLIGEN!".
Årets nobelpris går till franskt namn franskt namn franskt namn Lucklesiååååå.
Tur.
Sällar mig till Gert Fylkingskaran och utbrister ett ironiskt "ÄNTLIGEN!".
onsdag, oktober 08, 2008
De e ja å göbbarna
Annexet.
Där har jag hamnat.
Annexet, en bunker längst ut i ett hörn av skolan. Första dagen tänkte jag "hjälp, här är som en grotta, här kan jag väl inte vara!". Och såhär 1,5 vecka senare säger jag bara JAG KAN VÄL INTE VARA NÅN ANNANSTANS HELLER!!! Här är så jäkla gött. Ett avskilt hörn av skolan dit knappt några elever hittar, inte heller några kollegor. Jo, de hittar, men de orkar inte ta sig hit.
I annexet huserar jag, min handledare och en helt bizarrt skojig farbror som börjar prata rakt ut utan att förklara vad han tänkte på. Han kan till exempel säga saker som "Jag sa det till honom, det var ju inte klokt alltså!". Bara sådär. Hysteriskt roligt! Dessutom fylls annexet dagligen av mer eller mindre bizarr musik. Roliga farbrorn diggar opera. Handledaren diggar... ja, vad är det han diggar ejenklien? Häromdagen diggade han till exempel tyskt prat inspelat på skiva. "Är det du som lyssnar på tysk radio" frågade jag. "Det är en skiva" svarar han och fortsätter "kan du tyska?" Nä. "Inte jag heller." Han sitter och lyssnar på tyskt prat utan att veta vad de pratar om. Humor! En annan dag när jag kom hit lät det ungefär som en gnisslig papperspress. Undrar vad det är för maskin som är trasig tänkte jag. Aha. Det är en skiva. Med.... musik?
Bästa egenskaperna med annexet är dock den otroligt stora slackerfaktorn. Soffan där man kan ligga och planera sina lektioner. Tandborstarna, tandkrämen, rakhyvlarna, raklöddret, badlakanet... Häromdagen stod roliga farbrorn och rakade sig när jag kom. På kontoret. Humor!
Högsta poäng får dock annextoaletten. Med ljudisolerade väggar och på luktfritt avstånd. Dit bara jag och mina två göbbar har tillträde. Hur mycket uppskattar man inte en sån toa lingonveckor som denna? För det är märkligt, men de som bygger skolor måste tro att lärare gillar bajslukt, eftersom de alltid placerar toan I FIKARUMMET, inte intill, I. Värst var förra praktikskolan där toadörren befann sig två meter från där matborden stod.
Smaklig måltid. Pffft.
Där har jag hamnat.
Annexet, en bunker längst ut i ett hörn av skolan. Första dagen tänkte jag "hjälp, här är som en grotta, här kan jag väl inte vara!". Och såhär 1,5 vecka senare säger jag bara JAG KAN VÄL INTE VARA NÅN ANNANSTANS HELLER!!! Här är så jäkla gött. Ett avskilt hörn av skolan dit knappt några elever hittar, inte heller några kollegor. Jo, de hittar, men de orkar inte ta sig hit.
I annexet huserar jag, min handledare och en helt bizarrt skojig farbror som börjar prata rakt ut utan att förklara vad han tänkte på. Han kan till exempel säga saker som "Jag sa det till honom, det var ju inte klokt alltså!". Bara sådär. Hysteriskt roligt! Dessutom fylls annexet dagligen av mer eller mindre bizarr musik. Roliga farbrorn diggar opera. Handledaren diggar... ja, vad är det han diggar ejenklien? Häromdagen diggade han till exempel tyskt prat inspelat på skiva. "Är det du som lyssnar på tysk radio" frågade jag. "Det är en skiva" svarar han och fortsätter "kan du tyska?" Nä. "Inte jag heller." Han sitter och lyssnar på tyskt prat utan att veta vad de pratar om. Humor! En annan dag när jag kom hit lät det ungefär som en gnisslig papperspress. Undrar vad det är för maskin som är trasig tänkte jag. Aha. Det är en skiva. Med.... musik?
Bästa egenskaperna med annexet är dock den otroligt stora slackerfaktorn. Soffan där man kan ligga och planera sina lektioner. Tandborstarna, tandkrämen, rakhyvlarna, raklöddret, badlakanet... Häromdagen stod roliga farbrorn och rakade sig när jag kom. På kontoret. Humor!
Högsta poäng får dock annextoaletten. Med ljudisolerade väggar och på luktfritt avstånd. Dit bara jag och mina två göbbar har tillträde. Hur mycket uppskattar man inte en sån toa lingonveckor som denna? För det är märkligt, men de som bygger skolor måste tro att lärare gillar bajslukt, eftersom de alltid placerar toan I FIKARUMMET, inte intill, I. Värst var förra praktikskolan där toadörren befann sig två meter från där matborden stod.
Smaklig måltid. Pffft.
tisdag, oktober 07, 2008
I'm alive!
Eftersom Helena nu lagt mig på favvolistan och hoppas att jag skriver snart igen känner jag mig härmed nödgad att uppdatera hur det går i Mitt Fantastiska Liv. (Eller också försöker jag fly från att planera hur jag ska förmedla industriella revolutionen till 30 överambitiösa tonåringar.)
Mitt fantastiska liv är ganska fantastiskt just nu. Igår var jag till exempel hos tandhygienisten (nähä?) och brände en näve pengar till. Sista näven! Nu är jag klar, och min käft är ren som snus. (Ren som snus?) Och förklaringen till att Ingvar Oldsberg klampade rakt in i min tandsten ligger i att han har sitt företag i samma trappuppgång som tandis. Moahahaha, jag vet var hans brevlåda bor, kanske jag kan... göra nåt... skoj? Eller också är det ingen poäng alls med att veta var en kändis har sitt företag.
De senaste dagarna har Mitt Fantastiska Liv även återetablerat sig på den heteronormativa marknaden. Jag haver blivit uppbjuden till dans av människor med snopp. Mycket trevligt och rolig efter en lång tids queerdans. Och jag pratar nu strictly dancing, så släktingar och vänner som oroar sig för att Mitt Fantastiska Singelliv grundar sig i att jag inte skulle ha kommit ur gabberoben, stop worrying. Jag är singel för att... jag vet inte. För att jag ibland inte älskar mig själv kanske. Men just nu älskar jag mig själv, vilket fått konsekvensen att tjusiga och trevliga karlar vill klämma sin kropp mot min i en dans eller fem. Flickdans är skoj, men blir enformigt om man bara får dansa flickdans och får för sig att pojkarna inte vill dansa med en. Men nu vill de! För jag är grym! Fy fan va skoj! Jag har sagt det tyyysen gånger förr, och jag säger det igen. Lindy hop - du behöver ingen annan antidepressiv meddusin.
Mitt Fantastiska liv har också resulterat i ett styck hack i fingret medelst rakblad. Och jag vill återigen lugna oroliga vänner och släktingar. Jag försökte inte hacka mig i handleden med rakbladet och missade så fett att jag träffade fingret istället. Den nakna sanningen är att jag ryckte in som tapetserarakuten i lördags. De förtvivlade småbarnsföräldrarna, dito hempimparkollegorna Marina och Gorane ringde med lätt panik i rösten och kved "det blir fuuuuult, hur gjorde duuuuu? kooooom!" Och komma är jag ju bra på, så det gjorde jag. Hem till dem alltså. Som betalning fick jag hundra pussar av världens just nu kanske bästa bäbis, Alba, som lärt sig pussa med tungan och härma kulspruteskratt.
Jag måste nog sno det barnet snart.
Dagens problem: Har jag bara en lätt huvudvärk, eller ett fett migränanfall på g? Enligt migränmeddusinen ska man ta den "så fort man känner ansatsen till ett anfall". Men hur vet man om det är en ansats eller bara lite vanlig koffeinbrist eller så? Två muggar kaffe senare börjar jag inse att det kanske är fröken M som lurar bakom knuten. Ja, nu börjar jag bli ganska säker, för nu värker det bara på ena sidan huvudet. Men jag hade ju min första känning för sisådär fem timmar sen. Är det kört nu då?
Shit the same, nu ska jag gå och äta bamba-mat. Exempelvis pulvermos och grönsaksbiffar från Toppfrys. Jag är nog korkad som betalar 35 spänn per dag för fryst färdigmat och pulver.
Mitt fantastiska liv är ganska fantastiskt just nu. Igår var jag till exempel hos tandhygienisten (nähä?) och brände en näve pengar till. Sista näven! Nu är jag klar, och min käft är ren som snus. (Ren som snus?) Och förklaringen till att Ingvar Oldsberg klampade rakt in i min tandsten ligger i att han har sitt företag i samma trappuppgång som tandis. Moahahaha, jag vet var hans brevlåda bor, kanske jag kan... göra nåt... skoj? Eller också är det ingen poäng alls med att veta var en kändis har sitt företag.
De senaste dagarna har Mitt Fantastiska Liv även återetablerat sig på den heteronormativa marknaden. Jag haver blivit uppbjuden till dans av människor med snopp. Mycket trevligt och rolig efter en lång tids queerdans. Och jag pratar nu strictly dancing, så släktingar och vänner som oroar sig för att Mitt Fantastiska Singelliv grundar sig i att jag inte skulle ha kommit ur gabberoben, stop worrying. Jag är singel för att... jag vet inte. För att jag ibland inte älskar mig själv kanske. Men just nu älskar jag mig själv, vilket fått konsekvensen att tjusiga och trevliga karlar vill klämma sin kropp mot min i en dans eller fem. Flickdans är skoj, men blir enformigt om man bara får dansa flickdans och får för sig att pojkarna inte vill dansa med en. Men nu vill de! För jag är grym! Fy fan va skoj! Jag har sagt det tyyysen gånger förr, och jag säger det igen. Lindy hop - du behöver ingen annan antidepressiv meddusin.
Mitt Fantastiska liv har också resulterat i ett styck hack i fingret medelst rakblad. Och jag vill återigen lugna oroliga vänner och släktingar. Jag försökte inte hacka mig i handleden med rakbladet och missade så fett att jag träffade fingret istället. Den nakna sanningen är att jag ryckte in som tapetserarakuten i lördags. De förtvivlade småbarnsföräldrarna, dito hempimparkollegorna Marina och Gorane ringde med lätt panik i rösten och kved "det blir fuuuuult, hur gjorde duuuuu? kooooom!" Och komma är jag ju bra på, så det gjorde jag. Hem till dem alltså. Som betalning fick jag hundra pussar av världens just nu kanske bästa bäbis, Alba, som lärt sig pussa med tungan och härma kulspruteskratt.
Jag måste nog sno det barnet snart.
Dagens problem: Har jag bara en lätt huvudvärk, eller ett fett migränanfall på g? Enligt migränmeddusinen ska man ta den "så fort man känner ansatsen till ett anfall". Men hur vet man om det är en ansats eller bara lite vanlig koffeinbrist eller så? Två muggar kaffe senare börjar jag inse att det kanske är fröken M som lurar bakom knuten. Ja, nu börjar jag bli ganska säker, för nu värker det bara på ena sidan huvudet. Men jag hade ju min första känning för sisådär fem timmar sen. Är det kört nu då?
Shit the same, nu ska jag gå och äta bamba-mat. Exempelvis pulvermos och grönsaksbiffar från Toppfrys. Jag är nog korkad som betalar 35 spänn per dag för fryst färdigmat och pulver.
torsdag, oktober 02, 2008
Hej igen, jag börjar bli stammis
Tandläkarbesök nr 3 avverkat. Eller rättare sagt 2 tandläkarbesök och ett hygienistbesök. Det är visst skillnad på tandhygienist och tandläkare. Ja det visste jag väl, men jag tänkte ju inte på att inte tandläkaren tog bort tandsten och sånt. Det gjorde de förr, på landet där jag kommer ifrån.
Hygienistbesöket var en totalt weird och surrealistisk upplevelse. "Jag ska bara mäta om du har fickor i tandköttet, det kan göra lite ont om du har djupa fickor." Det hade jag. Inte överallt, men några stället vilket helt klart räcker för att Ozzy ska bli fiolsträng. Så den pedagogiska hygienisten inser att det kommer inte att gå att ta bort nån tandsten här inte utan bedövning, så hon halar fram en helt surreal mojjäng som såg ut som en spruta men var av gummi. "Jag lägger en bedövningsgelé på tandköttet så gör det lite mindre ont".
Ja, du hade rätt där, Mrs Hyg. Jag känner ingenting. Någonstans. I hela käften. Läpparna blpllbffflööööö bbbbbb tungan surrar och känns som en gammel lax eller nåt. Så fort jag försöker prata surrar hela käften. Surreal! "Gör det ont?" Nä, ja fänner inte ett fit. Det läbbiaste ä att ja inte har nån fänfäl i läppana å kungan.
Ja. Jag har tandsten here, there and everywhere. Fast inte nu längre, nu har jag bara tandsten her and there eftersom hon inte hann klart eftersom jag är så besvärlig och är som en fiolsträng så hon inte kan jobba särdeles snabbt. Så jag får komma tillbaka på måndag.
"Men nu har du kommit upp över gränsen där man får hälften betalt av försäkringskassan! Vad bra, då blir det inte så dyrt för dig!" Nä just det. Jag har ju bara betalat TRETUSEN SPÄNN än så länge. Två nya cyklar. En månadshyra i nya lägan.
Och sen kommer det någon in genom dörren och säger "HEJSAN HEJSAN" och det är Ingvar Oldsberg. Varför hälsar han på mig? Kanske blir så när man är kändis?
Hygienistbesöket var en totalt weird och surrealistisk upplevelse. "Jag ska bara mäta om du har fickor i tandköttet, det kan göra lite ont om du har djupa fickor." Det hade jag. Inte överallt, men några stället vilket helt klart räcker för att Ozzy ska bli fiolsträng. Så den pedagogiska hygienisten inser att det kommer inte att gå att ta bort nån tandsten här inte utan bedövning, så hon halar fram en helt surreal mojjäng som såg ut som en spruta men var av gummi. "Jag lägger en bedövningsgelé på tandköttet så gör det lite mindre ont".
Ja, du hade rätt där, Mrs Hyg. Jag känner ingenting. Någonstans. I hela käften. Läpparna blpllbffflööööö bbbbbb tungan surrar och känns som en gammel lax eller nåt. Så fort jag försöker prata surrar hela käften. Surreal! "Gör det ont?" Nä, ja fänner inte ett fit. Det läbbiaste ä att ja inte har nån fänfäl i läppana å kungan.
Ja. Jag har tandsten here, there and everywhere. Fast inte nu längre, nu har jag bara tandsten her and there eftersom hon inte hann klart eftersom jag är så besvärlig och är som en fiolsträng så hon inte kan jobba särdeles snabbt. Så jag får komma tillbaka på måndag.
"Men nu har du kommit upp över gränsen där man får hälften betalt av försäkringskassan! Vad bra, då blir det inte så dyrt för dig!" Nä just det. Jag har ju bara betalat TRETUSEN SPÄNN än så länge. Två nya cyklar. En månadshyra i nya lägan.
Och sen kommer det någon in genom dörren och säger "HEJSAN HEJSAN" och det är Ingvar Oldsberg. Varför hälsar han på mig? Kanske blir så när man är kändis?
onsdag, oktober 01, 2008
Nu måste jag köra ner näsan i industrialismen igen
Jag skulle så väldans mycket hellre just ikväll sitta och slöglo på korkade tv-program istället för att försöka strukturera upp vad, varför och hur jag ska göra på min första lektion på ett år. Som är 2,5 timma lång.
Jag vill vara leeeeeeediiiiiig och göra ingenting. Imorrn kväll, då jäklar ska det ledas.
Jag vill vara leeeeeeediiiiiig och göra ingenting. Imorrn kväll, då jäklar ska det ledas.
tisdag, september 30, 2008
Ps.
Förresten, på tal om Anthony and the Johnsons och huruvida de framkallar total depp: Den här blir man inte depp av, bara så sjukt... varm i hjärtat! I give you pure love, enjoy.
Hål 2.0 plus drömtydning
Antal lagade hål: 2! The Trauma, The Trauma! Igår var iiiingen höjdare. Det gjorde inte ont alls, bara i själen. Kändes som om någon begick våld på mitt skelett. "Dät är lite kåries kvår her, jåg skå båra ta bort dät" säger han och börjar gräva med något slags gröpmojäng.
Den där gröpmojängen har förföljt mig ända sen jag gick därifrån.
Och idag har jag så oooont och kan inte tugga. Ajje. "Dät var ganska djopt det här hålet". Jotack, jag känner det...
Jag drömde för övrigt en mycket konstig och säkerligen symbolisk dröm i morse. Det var julafton och jag var hos mamma. Som inte hade preppat något juligt över huvud taget. Ingen gran, inga klappar, och julmaten bestod av prinskorv och stekt ägg. Och jag började gråta och skrek "Faan vilken jävla skitjul!!!"
Och vad betyder det?
Den där gröpmojängen har förföljt mig ända sen jag gick därifrån.
Och idag har jag så oooont och kan inte tugga. Ajje. "Dät var ganska djopt det här hålet". Jotack, jag känner det...
Jag drömde för övrigt en mycket konstig och säkerligen symbolisk dröm i morse. Det var julafton och jag var hos mamma. Som inte hade preppat något juligt över huvud taget. Ingen gran, inga klappar, och julmaten bestod av prinskorv och stekt ägg. Och jag började gråta och skrek "Faan vilken jävla skitjul!!!"
Och vad betyder det?
söndag, september 28, 2008
Up down trippelsteg
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Lindy hop är världens bästa antidepressiva medicin! Vart sjukt låg idag en sväng för jag KUNDE JU INTE LÅTA BLI ATT SÄTTA PÅ DEN IGEN!. Skivan med stort S. S som i sorg. Kombinerat med S som i Såjävlabra. Bara sögs in i skivan, och vips så hade man närkontakt med alla sina förträngda känslor igen. Åker till dansen med Anthony i öronen och kan nästan inte låta bli att börja lipa på vagnen. Beställer take away och medan jag väntar lyssnar jag på Antony och grips av alla tragiska alkisar på haket.
Sen kommer jag till dansen. Och har inte riktigt lust. Men så kommer det ju en massa trevliga människor och pratar med en, utan att man ens har bett dem. De kommer bara och pratar för att... man är en trevlig prick antar jag. Och då känns det ju genast liiiite bättre. Och sen börjar man dansa. Och det är ju lite skoj, och de man dansar med är ju så jävla duktiga så man känner sig så jävla duktig själv, och sen spexar lärarna och mot slutet så är man så jävla glad igen! Och så åker man hem, och all sorg är bortblåst.
Hurra!
Sen kommer jag till dansen. Och har inte riktigt lust. Men så kommer det ju en massa trevliga människor och pratar med en, utan att man ens har bett dem. De kommer bara och pratar för att... man är en trevlig prick antar jag. Och då känns det ju genast liiiite bättre. Och sen börjar man dansa. Och det är ju lite skoj, och de man dansar med är ju så jävla duktiga så man känner sig så jävla duktig själv, och sen spexar lärarna och mot slutet så är man så jävla glad igen! Och så åker man hem, och all sorg är bortblåst.
Hurra!
Idag var det inte lika gött att vara student
Helt vaaaaansinnigt trött, trots att jag inte alls drack mycket på festen och somnade tre på natten, inte toksent. Sov till elva. Sov en stund till. Måste sova mer. Men måste skriva klart hemtentan. Försökte knarka upp mig med några ballerinakex. Dödfött. Blev bara törstig. Bajsigt.
lördag, september 27, 2008
Bildbevis!
Känd rockenråll, impro och lindyhopstjärna fick örhängen borthånglade av två gayguys!
Hon kontrade dock med en hattchock!
På bilden haver jag dock lyckats återerövra örhängena (medelst hattchock?). Smultron min vän, den spelgalna välkomnades igår kväll in i tantklubben av bland andra Tant Johanna (frekvent kommentator i Mitt fantastiska liv), Tant Kakan aka Strutluvan och två troligen trekantsletande transvestitlookalikes. Hon fick pingisrack hurra och tio rosa rosor av mig och Kakan. Och det var ju originellt. Det första man såg när man kom in i köket var en HELT SJUKT VACKER bukett med en miljard jättefina rosa rosor som luktade rosor. Och sen vred man på huvudet och såg en annan bukett rosa rosor. Och sen gick man in i vardagsrummet och såg rosa rosor med ett kort i. Och i sovrummet. Sen fanns det inga fler rum det kunde finnas rosa rosor i. Så det var ju originellt! Fast vi hade kåpyrajt på pingisracken.
Hattchocken sponsrades SÅKLART av Ellens butik och jag gjorde mitt bästa för att sprida ordet. Har vi tur kommer det en Mattias och köper tapeter idag, och en Mikael och köper en åsna som bajsar ut cigaretter en annan dag.
Men hallå, jag har ju INTE ALLS tid att blogga, som vanligt. Hemtenta. Som vanligt.
Ajöss!
fredag, september 26, 2008
Om att vara med i radio
Ibland kan man undra vad det är för folk som ringer in till radio, speciellt när man zappar förbi morgonradio i tv och det är Olle Waller som svarar på sexfrågor. Tror man att ingen känner igen ens röst när man ringer in och frågar "Hej jag heter... öööhhh... Katarina..., och jag får klåda i muffen efter latexkontakt."
Anywho, vad är det för människor som mailar till radio och får dem upplästa, är med i fredagsflörtar, tävlar i korkade tävlingar och ställer konstiga frågor? Och här kommer svaret.
JAG!
Jag har egentligen ingen poäng med mitt ringande och mailande och tävlande, mer än att jag vill dela med mig av skojiga saker till hela svenska folket. Och det konstiga är att... JAG LYCKAS JÄMT! Jag får ALLTID vara med i radio om jag ringer in, och mailar jag så läser programledarna ALLTID upp mina mail i radio. Senast igår fick jag ett litet mail uppläst i morgonpasset i P3. De har ett litet moment i programmet som kallas "Ockulta hörnan" där det diskuteras mer eller mindre spooky saker. Och vad platsar bättre där än kuddmysteriet? Skickade in ett mail, men har inte hunnit lyssna sen dess. Förräns idag (hurra för lyssna igen-funktionen på P3:s webradio!). Och döm om min inteförvåning när Olle the one and only läste upp kuddmysteriet i radio!
Litet axplock av Ozzys medverkan i radio (läs P3):
80-tal: Tävlade i det legendariska programmet Metropol och vann en ful jeansskjorta och lite annat stuff.
80-tal: Tävlade medelst improviserad radioteater (! Det ska böjas i tid...?) i radioprogrammet September och vann kortlek och annat skräp
80-tal: Var med i programmet Radioapparaten och vann två biljetter till Sting i Stockholm, dit jag inte fick åka för mamma för jag var för ung. Bajsigt.
Därefter faller kronologin men...
Kafferepet i Christer tipsar Ozzy om hur man marknadsför ett litet clownföretag. (Peter Apelgren tyckte vi skulle nischa oss med "Vi är de gravida clownerna" eller "Vi jonglerar med grodor och hasch".)
Så funkar det läser upp en helt galet lång fråga jag skickat in om hur man skulle se ut om man satt på en rutmönstrad stol utomhus i ett helt år. Denna fråga lästes sedan upp i "Best of Så funkar det" två gånger och hamnade därefter i best of allt humoristiskt i P3:s webradio.
Tävlade och vann fredagsflörten (för att sedan bli dissad måndagen därpå iofs, det sög lite.)
Och radioteatern dåra. Jag och teatereliten. Det var nästan weirdast.
Och morgonpasset dåra.
Bland annat.
Men! Nu hör jag att de har karaoketävling i morgonpasset! Fan, jag borde ju tävla där!
Är jag nörd?
(Ja, då kanske jag kan tävla i nörd royale i helg-morgonpasset!)
Ja, P3-nörd i alla fall.
Anywho, vad är det för människor som mailar till radio och får dem upplästa, är med i fredagsflörtar, tävlar i korkade tävlingar och ställer konstiga frågor? Och här kommer svaret.
JAG!
Jag har egentligen ingen poäng med mitt ringande och mailande och tävlande, mer än att jag vill dela med mig av skojiga saker till hela svenska folket. Och det konstiga är att... JAG LYCKAS JÄMT! Jag får ALLTID vara med i radio om jag ringer in, och mailar jag så läser programledarna ALLTID upp mina mail i radio. Senast igår fick jag ett litet mail uppläst i morgonpasset i P3. De har ett litet moment i programmet som kallas "Ockulta hörnan" där det diskuteras mer eller mindre spooky saker. Och vad platsar bättre där än kuddmysteriet? Skickade in ett mail, men har inte hunnit lyssna sen dess. Förräns idag (hurra för lyssna igen-funktionen på P3:s webradio!). Och döm om min inteförvåning när Olle the one and only läste upp kuddmysteriet i radio!
Litet axplock av Ozzys medverkan i radio (läs P3):
80-tal: Tävlade i det legendariska programmet Metropol och vann en ful jeansskjorta och lite annat stuff.
80-tal: Tävlade medelst improviserad radioteater (! Det ska böjas i tid...?) i radioprogrammet September och vann kortlek och annat skräp
80-tal: Var med i programmet Radioapparaten och vann två biljetter till Sting i Stockholm, dit jag inte fick åka för mamma för jag var för ung. Bajsigt.
Därefter faller kronologin men...
Kafferepet i Christer tipsar Ozzy om hur man marknadsför ett litet clownföretag. (Peter Apelgren tyckte vi skulle nischa oss med "Vi är de gravida clownerna" eller "Vi jonglerar med grodor och hasch".)
Så funkar det läser upp en helt galet lång fråga jag skickat in om hur man skulle se ut om man satt på en rutmönstrad stol utomhus i ett helt år. Denna fråga lästes sedan upp i "Best of Så funkar det" två gånger och hamnade därefter i best of allt humoristiskt i P3:s webradio.
Tävlade och vann fredagsflörten (för att sedan bli dissad måndagen därpå iofs, det sög lite.)
Och radioteatern dåra. Jag och teatereliten. Det var nästan weirdast.
Och morgonpasset dåra.
Bland annat.
Men! Nu hör jag att de har karaoketävling i morgonpasset! Fan, jag borde ju tävla där!
Är jag nörd?
(Ja, då kanske jag kan tävla i nörd royale i helg-morgonpasset!)
Ja, P3-nörd i alla fall.
torsdag, september 25, 2008
Hejja Fässberg
Ååååh vad jag sörjer att jag inte var här igår och hejjade på ett slumpmässigt valt knattelag som jag hade tänkt istället för att sitta hemma med hemtentan som jag inte hade tänkt.
ps
Note to self:
Glöm aldrig hur gött det är att plugga. Att 14:12 lira på webbradion och avnjuta Swing i P2, klämma en köpp kaff och gräva ner sig i kvinnohistoria med nya skööööna mysbyxor (och bara liiiite tandvärk). Aaaaaahhhhhh....
Glöm aldrig hur gött det är att plugga. Att 14:12 lira på webbradion och avnjuta Swing i P2, klämma en köpp kaff och gräva ner sig i kvinnohistoria med nya skööööna mysbyxor (och bara liiiite tandvärk). Aaaaaahhhhhh....
Jag kan inte tugga så bra nuvv
Livet kretsar just nu kring två ting: Kuddmysteriet och Tandläkaren.
Kuddmysteriets intrig tätnade avsevärt när jag i morse hittade... den förrymda kudden! Mina två av kjolar hemsydda kuddar har alltså återfunnit varandra. Men... det förklarar ju inte hur en precis likadan kudde har hamnat i Sköna Hem. Har kuddarna en hemlig trilling? Eller har en av mina kuddar varit på äventyr utan att jag märkt det?
Den andra stora saken för dagen är ju såklart TANDLÄKARBESÖKET *skräckmusik*
Jag kände mig faktiskt inte extremt nervös på väg till tandläkaren, tänkte att det här kommer kanske gå prima trots allt. Och så kändes det... ända tills tandsköterskan kom och bad mig fylla i en hälsodeklaration. Fyllde i blanketten i ungefär samma tempo som ångesten och skräcken tog min kropp i besittning. När sköterskan kom för att hämta mig och blanketten hade jag tårar i ögonen. "När var du hos tandläkaren senast?" Jag kan inte prata för då kommer jag börja storböla, så jag bara rycker uppgivet på axlarna, för jag vet faktiskt inte. Och jag stammar fram "vet tandläkaren om att jag har tatatatandläkarskakirkskshkskräck?". Nä, det vet han inte, men det kan du säga när du kommer. Ja, om jag kan prata ja tänker jag. Och tandläkaren kommer och säger hej tycker du det är lite jobbigt osv och är jättepedagogisk, men jag vill bara gå därifrån. TRAUMA! Men jag har ju ont i käften, så det är bara att bita ihop. Nej, förlåt mig, gapa stort. Torkar tårarna och lutar mig bakåt. Ser den ångestframkallande spegeln med lampa och fäller några tårar till.
Tandläkaren frågar om jag har några hål. Jaa, säger jag, säkert tyyysen, men framförallt ett här och ett här, säger jag och pekar. Jaha, då ska vi se om de syns, säger tandläkaren. JAA det gör de, säger jag för jag tjuvkikade lite igår och tyckte mig nog kunna se ett ungefär apstort hål. Ok, ska vi laga det direkt så tar vi undersökning nästa gång så du blir av med tandvärken i alla fall?
....... ja va fan, jag har ju kommit hit för att bli av med tandvärken, så jag har väl inget alternativ.
Och så kommer sprutan fram, och han förklarar hur man tar sprutor nuförtiden. Små små injektioner runt tanden så det känns inte lika mycket. Och det gör det faktiskt inte. Och han borrar, och jag känner faktiskt ingenting, mer än krampen i musklerna i hela kroppen. Och han borrar. Och han borrar. Och säger att du har nog väntat lite för länge med det här hålet, det är jättestoooort. Och det låter som om han bara hittar mer och mer hål. Borr borr borr. Tur att jag inte känner nånting.
Varsågod och skölj.
Jag tittar i lilla spegeln för att kolla hur det ser ut innan han fyller hålet. Shit man, Grand Canyon.
Och så fotar han. JAG HATAR ATT TA RÖNTGENBILDER I KÄFTEN! Det gör ont! Och han hittar ett hål till i tanden bredvid, men säger att jag har jättefina tänder. Och jo, med tanke på att jag inte varit hos tandläkaren sen 1800-talet, men ändå bara har två hål så har jag nog jäkligt bra tänder. Sen hittar tandsköterskan som får ta hand om det sista ett liiitet hål till.
Men jag har i alla fall lagat Grand Canyon. Och utan att nån höll mig i handen. Jag är en så jävla stark människa. Så jag köper en present till mig själv. Ett par sjukt sköna mysbyxor, helt onödigt, men sjukt skönt. Tack för mig!
Kuddmysteriets intrig tätnade avsevärt när jag i morse hittade... den förrymda kudden! Mina två av kjolar hemsydda kuddar har alltså återfunnit varandra. Men... det förklarar ju inte hur en precis likadan kudde har hamnat i Sköna Hem. Har kuddarna en hemlig trilling? Eller har en av mina kuddar varit på äventyr utan att jag märkt det?
Den andra stora saken för dagen är ju såklart TANDLÄKARBESÖKET *skräckmusik*
Jag kände mig faktiskt inte extremt nervös på väg till tandläkaren, tänkte att det här kommer kanske gå prima trots allt. Och så kändes det... ända tills tandsköterskan kom och bad mig fylla i en hälsodeklaration. Fyllde i blanketten i ungefär samma tempo som ångesten och skräcken tog min kropp i besittning. När sköterskan kom för att hämta mig och blanketten hade jag tårar i ögonen. "När var du hos tandläkaren senast?" Jag kan inte prata för då kommer jag börja storböla, så jag bara rycker uppgivet på axlarna, för jag vet faktiskt inte. Och jag stammar fram "vet tandläkaren om att jag har tatatatandläkarskakirkskshkskräck?". Nä, det vet han inte, men det kan du säga när du kommer. Ja, om jag kan prata ja tänker jag. Och tandläkaren kommer och säger hej tycker du det är lite jobbigt osv och är jättepedagogisk, men jag vill bara gå därifrån. TRAUMA! Men jag har ju ont i käften, så det är bara att bita ihop. Nej, förlåt mig, gapa stort. Torkar tårarna och lutar mig bakåt. Ser den ångestframkallande spegeln med lampa och fäller några tårar till.
Tandläkaren frågar om jag har några hål. Jaa, säger jag, säkert tyyysen, men framförallt ett här och ett här, säger jag och pekar. Jaha, då ska vi se om de syns, säger tandläkaren. JAA det gör de, säger jag för jag tjuvkikade lite igår och tyckte mig nog kunna se ett ungefär apstort hål. Ok, ska vi laga det direkt så tar vi undersökning nästa gång så du blir av med tandvärken i alla fall?
....... ja va fan, jag har ju kommit hit för att bli av med tandvärken, så jag har väl inget alternativ.
Och så kommer sprutan fram, och han förklarar hur man tar sprutor nuförtiden. Små små injektioner runt tanden så det känns inte lika mycket. Och det gör det faktiskt inte. Och han borrar, och jag känner faktiskt ingenting, mer än krampen i musklerna i hela kroppen. Och han borrar. Och han borrar. Och säger att du har nog väntat lite för länge med det här hålet, det är jättestoooort. Och det låter som om han bara hittar mer och mer hål. Borr borr borr. Tur att jag inte känner nånting.
Varsågod och skölj.
Jag tittar i lilla spegeln för att kolla hur det ser ut innan han fyller hålet. Shit man, Grand Canyon.
Och så fotar han. JAG HATAR ATT TA RÖNTGENBILDER I KÄFTEN! Det gör ont! Och han hittar ett hål till i tanden bredvid, men säger att jag har jättefina tänder. Och jo, med tanke på att jag inte varit hos tandläkaren sen 1800-talet, men ändå bara har två hål så har jag nog jäkligt bra tänder. Sen hittar tandsköterskan som får ta hand om det sista ett liiitet hål till.
Men jag har i alla fall lagat Grand Canyon. Och utan att nån höll mig i handen. Jag är en så jävla stark människa. Så jag köper en present till mig själv. Ett par sjukt sköna mysbyxor, helt onödigt, men sjukt skönt. Tack för mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
