söndag, oktober 19, 2008

Jag blundar och låtsas att det inte finns kanske?

Har fått sex kommentarer på inlägget om jobbet. Alla säger SÖK!

Så jag antar att jag inte lyckats förmedla min ångest, som bara växer dag för dag.

Jag är en person som rotar mig. Jag är en person som älskar Göteborg. Jag är en person som behöver ett fett socialt nät. I Göteborg har jag allt det. Jag har dessutom en utbildning som jag älskar, och ett blivande jobb som jag längtar efter. Jag får dessutom impra (skådespela improteater) minst en gång i veckan och får betalt för att impra eller undervisa i impro minst fyra gånger per år, en siffra som bara ökar. Jag har Sveriges mest fantastiska dansförening att gå till. Jag har en lägenhet, mitt första förstahandskontrakt, som jag håller på att pimpa för fullt. Fräscht, nytt, mitt.

I Stockholm har jag... ingenting. Flyttar jag dit har jag två kompisar som jag aldrig pratar med nuförtiden, en tråkig dansklubb att gå till och ett roligt jobb. Och ett karriärslyft. Inom en karriär som jag egentligen övergivit. I en stad jag inte vill bo i.

Det som talar för Stockholm är jobbet.
Det som talar för Göteborg är allt annat i hela världen ungefär.

Men det skadar ju inte att söka säger ni. Jo. Det skadar plånboken, kostar tågbiljetter jag inte har råd med, kostar en fet skopa självkänsla om jag inte får det, och det kostar hundra ton existentiell ångest om jag får det.

Men kanske också får jag ett nytt, spännande, fantastiskt liv.

Finns det INGEN i hela världen som fattar att detta är svårt?


7 kommentarer:

Ö-Helena sa...

Ju äldre jag blir desto mer tycker jag att jobbet är det minst viktiga i livet. (Konstig mening, men du fattar nog.) Nu betyder säkert jobbet mer för dig, men i alla fall, om allt annat i hela världen talar för Göteborg så tycker inte jag det är så mycket att fundera på. Ett kul jobb, visst, ett idealiskt jobb på alla sätt och visst, säkert, men det är ju trots allt bara det ändå: ett jobb. Det var det du ville höra va :)

Anonym sa...

Det är skitsvårt. Sök och se hur det går säger jag. Söker du inte tror jag du ångrar dig. Och du kan alltid tacka nej. Men klappar ditt hjärta så mycket för Göteborg som du säger, så kanske det är bäst ändå att du stannar där och kombinerar det bästa av två världar. Tyvärr är det bara du som kan välja hur du vill ha det. Ingen kan bestämma åt dig.
Rattle-P

Rim of the World sa...

Jorå, vi fattar. Men eftersom det inte är vårt liv har vi råd att säga: "Sök, söööök!" Vi behöver ju inte ta konsekvenserna. Faktiskt.
Så det är lättare sagt än gjort.

Anonym sa...

Jo jag!
/Lindex

Anonym sa...

Göteborg finns alltid kvar och man vill inte ångra det man INTE gjorde i livet. Sök! G-Flex

Anonym sa...

jamen, va faaaan, GBG ligger kvar och det finns ju inget som säger att du INTE KAN FLYTTA TILLBAKA DIT SEN igen. Och sociala nät sträcker sig jorden runt, fråga lite och du inser att alla du känner känner nån som bor i Sthlm. du ångrar alltid bara det du INTE gjort i livet. Så är det bara. jag fattar att det kanske ör lite ångestladdat men om du inte söker kommer du gräma dig för en lång tid framåt. //Vandrarvild

Anonym sa...

snokkompisen igen: jag har bott i stockholm i flera omgångar just på grund av jobb. jag kände mig fruktansvärt ensam där. äntligen hemma i gbg igen. för alltid. tycker du ska söka ändå. får du det inte så är ju problemet ur världen. kolla om dom kan betala en del av tågbiljetten. är riktigt intresserade kanske de gör det. om du får jobbet så får du ta ställning. stannar du här så har du gjort ett genomtänkt beslut och då vet du hur och varför du valde som du gjorde. du är ju väldigt social så du får nog lätt kompisar i stockholm. det är en fantastisk stad på många sätt, men gud vad jag längtade hem när jag bodde där.