Eftersom Helena nu lagt mig på favvolistan och hoppas att jag skriver snart igen känner jag mig härmed nödgad att uppdatera hur det går i Mitt Fantastiska Liv. (Eller också försöker jag fly från att planera hur jag ska förmedla industriella revolutionen till 30 överambitiösa tonåringar.)
Mitt fantastiska liv är ganska fantastiskt just nu. Igår var jag till exempel hos tandhygienisten (nähä?) och brände en näve pengar till. Sista näven! Nu är jag klar, och min käft är ren som snus. (Ren som snus?) Och förklaringen till att Ingvar Oldsberg klampade rakt in i min tandsten ligger i att han har sitt företag i samma trappuppgång som tandis. Moahahaha, jag vet var hans brevlåda bor, kanske jag kan... göra nåt... skoj? Eller också är det ingen poäng alls med att veta var en kändis har sitt företag.
De senaste dagarna har Mitt Fantastiska Liv även återetablerat sig på den heteronormativa marknaden. Jag haver blivit uppbjuden till dans av människor med snopp. Mycket trevligt och rolig efter en lång tids queerdans. Och jag pratar nu strictly dancing, så släktingar och vänner som oroar sig för att Mitt Fantastiska Singelliv grundar sig i att jag inte skulle ha kommit ur gabberoben, stop worrying. Jag är singel för att... jag vet inte. För att jag ibland inte älskar mig själv kanske. Men just nu älskar jag mig själv, vilket fått konsekvensen att tjusiga och trevliga karlar vill klämma sin kropp mot min i en dans eller fem. Flickdans är skoj, men blir enformigt om man bara får dansa flickdans och får för sig att pojkarna inte vill dansa med en. Men nu vill de! För jag är grym! Fy fan va skoj! Jag har sagt det tyyysen gånger förr, och jag säger det igen. Lindy hop - du behöver ingen annan antidepressiv meddusin.
Mitt Fantastiska liv har också resulterat i ett styck hack i fingret medelst rakblad. Och jag vill återigen lugna oroliga vänner och släktingar. Jag försökte inte hacka mig i handleden med rakbladet och missade så fett att jag träffade fingret istället. Den nakna sanningen är att jag ryckte in som tapetserarakuten i lördags. De förtvivlade småbarnsföräldrarna, dito hempimparkollegorna Marina och Gorane ringde med lätt panik i rösten och kved "det blir fuuuuult, hur gjorde duuuuu? kooooom!" Och komma är jag ju bra på, så det gjorde jag. Hem till dem alltså. Som betalning fick jag hundra pussar av världens just nu kanske bästa bäbis, Alba, som lärt sig pussa med tungan och härma kulspruteskratt.
Jag måste nog sno det barnet snart.
Dagens problem: Har jag bara en lätt huvudvärk, eller ett fett migränanfall på g? Enligt migränmeddusinen ska man ta den "så fort man känner ansatsen till ett anfall". Men hur vet man om det är en ansats eller bara lite vanlig koffeinbrist eller så? Två muggar kaffe senare börjar jag inse att det kanske är fröken M som lurar bakom knuten. Ja, nu börjar jag bli ganska säker, för nu värker det bara på ena sidan huvudet. Men jag hade ju min första känning för sisådär fem timmar sen. Är det kört nu då?
Shit the same, nu ska jag gå och äta bamba-mat. Exempelvis pulvermos och grönsaksbiffar från Toppfrys. Jag är nog korkad som betalar 35 spänn per dag för fryst färdigmat och pulver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
men du, du får allt föra lite till. jag har ju bara fått en dans hittills. det är så otroligt kul med lindyn. jag tycker som du. en bra kväll: jag är hög. tyvärr har jag inte lika mycket tid att lägga på lindyn som jag vill. det är synd att det kan vara lite ångestladdat ibland det där med bjuda upp och 'jäklar jag följer dåligt', 'vad tråkig jag är som inte hittar på något kul', 'fan där missade det där i musiken'. Jag jobbar ständigt på att skita i vad andra tycker och att dansen inte ska vara något som ger prestationsångest utan att det bara ska vara kul.
/hon som spionerar på dig :-)
Fan va gutt, då är man inte ensam som tänker så. Hurra!
Skicka en kommentar