Regntunga skyar

Det är tur att man har sorg så himla sällan. Shit vad sorg är bajsigt. Man kan liksom inte göra nånting, blir alldeles handlingsförlamad. Gråter så att migränen eskalerar till max. Massor att göra, men ingenting går att genomföra. Man fastnar i gråt.

Idag ville min vän Curly Lou att vi skulle hänga med och socialdansa lite på ett ålderdomshem. En otroligt god och samtidigt rolig gärning som jag mer än gärna vill vara med på.

Men idag är inte humöret inställt på dans. Speciellt inte på ett ålderdomshem, som är så förknippat med sorg för mig.

---