Dags för lite livsförändring igen

För varje sommar som går ute på öa blir jag memsammare och memsammare. Jag snackar alltså om mitt sommarresidens, aka mammas hus. Sen hon flyttade för ett antal år sedan har jag spenderat i princip hela somrarna där ute. Nära till havet, lugnt, gött, paradiset. Men jag har ju inte överdrivet många kompisar kvar där ute. Typ Cicci. Och typ Linda tre mil bort, som alltid har massor att stå i, och som när man har otur måste jobba lite i Sälen även under sommaren. Och när så mamsen träffade ny göbbe så har även umgänget med henne minskat med sisådär 90%. Kvar sitter Ozzy på en filt på ensamma stranden, paradiset på jorden, och med jämna mellanrum häng på stranden med Cicci. När vi är lediga samtidigt. Vilket vi oftast inte är. Men ändå. MEN... Nu hafver Cicci fått ynnesten att träffa sig en karl, och raskt som allting ska gå i min omgivning så flyttar hon till Tjörn efter några månaders förhållande. Asroligt! Hurra! Cicci är verkligen värd att träffa världens bästa!

Men kvar blir Ozzy på en filt på ensamma stranden.

Jag har inte jätteont av att vara ensam. Tycker till och med att det är ganska skönt för det mesta. Men... tre månader utan sällskap är... för jävla tråkigt. Faktiskt ohållbart. Och bästa jobbarkompisen på sommarjobbet är inte kvar nästa sommar. Nää. Det går inte. Jag kommer bli deprimerast.

Så nu återstår: 1) Bräcka nyheten för mor som älskar när Ozzy kommer hem (trots att vi inte umgås), och 2) hitta nytt jobb. I stan.

Hjälp. Hatar hitta nytt jobb. Speciellt när man har bestämda veckor man vill vara ledig. 1 vecka Herräng, 1 lång Old style weekend. MEN, tänk om det nya jobbet blir det roligaste i världshistorien! Det vore ju ball. Och sommar i stan betyder dans, dans och åter dans. Utomhus. Haddiraj!

---