Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Lindy hop är världens bästa antidepressiva medicin! Vart sjukt låg idag en sväng för jag KUNDE JU INTE LÅTA BLI ATT SÄTTA PÅ DEN IGEN!. Skivan med stort S. S som i sorg. Kombinerat med S som i Såjävlabra. Bara sögs in i skivan, och vips så hade man närkontakt med alla sina förträngda känslor igen. Åker till dansen med Anthony i öronen och kan nästan inte låta bli att börja lipa på vagnen. Beställer take away och medan jag väntar lyssnar jag på Antony och grips av alla tragiska alkisar på haket.
Sen kommer jag till dansen. Och har inte riktigt lust. Men så kommer det ju en massa trevliga människor och pratar med en, utan att man ens har bett dem. De kommer bara och pratar för att... man är en trevlig prick antar jag. Och då känns det ju genast liiiite bättre. Och sen börjar man dansa. Och det är ju lite skoj, och de man dansar med är ju så jävla duktiga så man känner sig så jävla duktig själv, och sen spexar lärarna och mot slutet så är man så jävla glad igen! Och så åker man hem, och all sorg är bortblåst.
Hurra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
nu kollade jag din deppartist på youtube. väldigt bra men gav mig så mycket ångest. för att inte rasa ihop bestämde jag mig snabbt för att stänga av och lyssna någon annan dag/annan månad/annat år, när jag kan/får rasa ihop.
Ja det är ju det. Det är så sjuuuuukt bra. Men så sjukt deprimerande också.
Skicka en kommentar