Jag gillar såna där dagar när man har schemat fullspäckat och undrar hur man ska fixa alla hållpunkter, men de bara flyter på och man betar av den ena efter den andra och det bara känns gött, man matar på.
Men så plötsligt.
Är dagen gjord.
Och man sitter där, med en bunt pengar i näven och undrar vad fan hände?
För hela dagen har man (jag) varit i nästa steg. För allt måste klaffa. Och allt har klaffat. Sjukt bra. Men jag har inte varit "i" det. I alla fall inte tillräckligt. Halva jag har njutit av att vara där jag är just nu, (glidarjobb, bröllopskalajs, dj'ande) men andra halvan har varit halvvägs in i nästa. (Var ska jag byta om innan kalaset, vad ska jag ha på mig när jag dj'ar...) Och så kommer man hem och det är bara...
tomt...
gjort...
på fler än ett sätt.
Det kan ha varit sista gången jag gjorde det där. Vi får se. Men just nu känns det så. Och jag längtar efter att vakna imorrn. För nu vill jag inte riktigt vara i. För det ligger en antiklimaxkudde och vilar över mig. Konstigt. Men jag brukar känna så under fullspäckade dagar. För det är så roligt under dagen, så när man väl kommer hem vill man liksom... vinna jackpot. Dricka den allra dyraste champagnen. Bli mottagen av en filharmonisk orkester som spelar något vackert.
Ett klimax.
Och så kommer man hem till... torrt bröd, facebook, brummande lägenhet (vad fan är det som brummar i mitt hem???!!!) tom säng och skräp på tv:n. Inte så klimaxigt.
Sa hon och bytte kanal. Eller somnade. Natti.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar