Idag skulle jag äntligen få vara hemma igen. Vila mig, kurera mig, jobba ikapp copywritandet.
Men ack vad jag bedrog mig! Kvart över åtta ringde jobbet och frågade om jag ville vikariera i svenska och engelska idag. Och deltidsarbetande som jag är kände jag att jag inte kunde säga nej. Uppåhoppa and away!
Magistern jag vickade för hade lunginflammation och kunde inte prata. Ergo: "Vi vet inte alls vad du ska göra. Du får väl fråga eleverna eller sätta på en film eller nåt." Ok. Plockade ihop lite random filmer och harvade iväg. Första lektionen gjorde jag ett seriöst försök att bedriva den undervisning som var tänkt; göra klart powerpoint. Vilket i praktiken innebar att jag satt och vaktade ett gäng tonårskillar som facebookade, ända tills någon annan skulle ha datasalen och jag brände på en film istället. "Vi kan väl få gå nuuuu vi gör ju ingenting ändå!" hävdade grabbarna 45 minuter innan lektionen skulle sluta. Näj bestämde jag, och två snubbar smet iväg bakom ryggen på mig.
Lektion två hade jag elever jag kände sedan innan. Gött. "Vad gör ni?" "Vi ska läsa den här. Hemma." Jaha ja. Film alltså.
Lektion tre hade jag en hel jättedrös unga herrar som brann för att upplysa mig om sin penislängd (29 cm, inte illa), kasta papperstussar och skicka flygplan med inbjudande förslag på. (Jag är glad för deras skull att de har barnasinnet kvar, och tydligen är jag ashet med tanke på alla tätatäter de ville ha med mig.) De skulle ha läxförhör. På vad vet jag inte. Film alltså. Och tio minuter före utsatt tid reste sig alla och gick, för de "skulle med en buss". Tydligen gick bussen inifrån skolan, för det var där jag fann dem 20 minuter senare.
Jobbigt? Frustrerande? Irriterande? Nope. För de är för sköna. Allihop.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar