Kvalitetstid

Mitt lilla balboadansgäng är i Uppsala på läger. Det är inte jag. Det suger. Faktiskt. Även om jag valt det själv. Sökte, kom in, tackade ja, men avanmälde mig. Av många skäl. Och nu är de där och har skitkul. Utan mig.

Och tur är väl det! För jag bytte balboalägret mot långbesök av mina kära vänner Ålandstoken och Boogieman, som nu förgyller mina närmsta dagar.

Alltså, hur jäkla trevligt är det inte att ha folk på besök? Plötsligt uppgraderar man sig ett snäpp, till den bästa Åsa man kan vara. Fint och städat, kylen full av god mat och dryck, serverar hotellfrukost och pysslar om.

I love it konstaterar jag. Dessutom får vi äntligen tid att PRATA med varandra. Och herregud vad vi pratar. Vi pratar i mun på varandra och kan nästan inte sluta, för vi har så jäkla mycket att prata om. Prataprataprataprata. Underbart.
Jag är, som vanligt, lite halv utan mina närmsta. Arne och Kato flyttade för ett gäng år sedan och tog med sig en fjärdedel av min själ, och när Daniel och Sofia flyttade tog de med sin ännu en. Två små ankare i mitt liv. Tur att ankarlinan är skitlång och räcker tvärs över hela Sverige.

Samtidigt, så umgås vi på ett sätt mer nu än när de bodde här. För när vi ses nu, så är vi. När vi sågs förut så dansade vi. Och enstaka tillfällen tog vi en öl eller fika. Vid sällsynta tillfällen umgicks vi hardcore. Åkte till smurfen i skogen på pyjamasparty. Och sånt. Men ofta gick veckorna, och kvalitetstiden tillsammans bestod av några tokdanser på dansgolvet.

Men nu har vi fyra dagars kvalitetstid. Och fy fan vad vi behöver det.

Si, så vackra di är!

---