Ser den däringa riskzonen närma sig

Jag är HEMSKT LEDSEN! Jag har ju inte bloggat sen i tisdags!!! Vilket är lustigt med tanke på vad jag tänkte blogga om idag.

Jag tänkte på det där med att gå in för saker.

Jag har ju som bekant ett nytt jobb, som nu när jag börjar landa är... hur jävla kul som helst. Helt enkelt. Och från alla möjliga håll kommer kommentarer som "du kanske skulle vilja göra det här också så du kommer upp i tjänst?", så plötsligt känns det som om det finns potential för att jobba hur mycket som helst (läs 200% och gå in i väggen). För gå in i väggen blir det. Om jag inte tackar lite nej ibland. Idag tixempel. Kunde jag fått jobba hur mycket som helst. Men jag har x antal presentjaktscopywritetimmar att ta igen och ska jobba på bokmässan hela helgen och har i princip jobbat hela veckan. Så nä. Jag kan faktiskt inte, även om det skulle vara sjukt kul!

För det är ju det där med att det är så sjukt kul som är det farliga. Vill du göra det där? Ja, sjukt kul, bring it on! Och sen går jag in i det till 1000 % och ger all energi jag har. Vilket slog mig som en hammare i huvudet igår kväll när jag kom hem. För onsdagen bestod av galet tidig morgon, jobb jobb och åter jobb, flänga hem, byta om, dra till boxningen, komma hem, kollapsa, upp i ottan igen, jobb jobb och åter jobb, flänga till hon jag vikarierar för och snacka ihop lite, flänga till dansen, planera kurs, hålla kurs, flänga hem och... komma ihåg att man har ett hem och ett liv liksom. Just det ja... här bor jag... jag har de här prylarna... är sån här... hade glömt. Hade bara haft jobb, dans och träning i huvudet sen i... ja... närdå egentligen? Jag var ju hemma i måndags och tisdags på dagarna. Fast... då planerade jag hela dagarna, och när jag inte planerade satt jag ändå och tänkte på jobbet.

Jag förlorar mig liksom. När jag är på jobbet är jag så inne i det att jag glömmer mig själv, glömmer att ta rast, kastar i mig maten och kutar upp på kontoret igen. För att det är kul. Och saker som måste göras. Och när jag är på dansen och undervisar är jag så galet fokuserad att det knappt går att prata med mig om något annat för jag är helt förlorad. För DET är så JÄVLA kul!

Och så helt plötsligt kommer den här dagen, där jag har planerat in vara hemma, göra ingenting (lögn. Jag ska copywrita nästan hela dagen kombinerat med matlagning och ränna på stan för att inhandla smink och pryttlar inför helgens jobb, och ringa två dj-gig och ringa arbetsförmedlingen och nu gick pulsen upp i 190 fan också) och jag landar lite i alla fall. Får diskat lite disk som stört mig hela veckan. Öppnar bloggen som jag nästan glömt att jag hade, och ser att jag inte tänkt på den sen i tisdags.

Jag har svårt att vara lagom. Tror jag.

---