Godnattsaga

Jag och trötthet går verkligen inte ihop.

Jag blir ledsen. Irriterad. Besviken. Irriterad. Orolig. Arg. Håglös. Apatisk. Irriterad. Och uppgiven.

Just nu framför allt uppgiven. Vill ge upp. Finns ingen anledning att sträva. En klok människa (jag själv) konstaterade för ett tag sedan att en del av mig är som en snigel som strävar i uppförsbacke för att nå målet: det saftiga grässtrået. (Äter sniglar gräs?) Just nu känns det som om den där snigeln fastnat i snigelspåret och aldrig kommer att komma loss. Och grässtrået börjar vissna.

Jag har inte sovit än. Själen har inte tillåtit mig att vila. Så jag försöker i huvudet dela ut en virtuell bitchslap för att få ro. Men det går inte. Så jag spankar mig själv istället. Och sen bitchslapar jag mig för att jag spankat mig själv. För jag blir så jävla förbannad på mig själv när jag inte orkar älska mig själv.

Jag slår vad om att en god natts sömn är den perfekta medicinen mot alla i inledningen uppräknade åkommor. Så jag bånkar mig själv i huvudet med en kastrull så jag tuppar av. Ses imorrn.

---