Göra slut

Idag gick en kvinna (jag) ut genom dörren.

Men, när jag kom hem... var jag en helt annan. Helt oväntat. Helt oväntat, så lämnade jag kvar ungefär en tredjedel av mig själv någonstans i höjd med Redbergsplatsen.

För nu...

har jag klippt banden. For real. Jag. Är inte längre = gbgimpro.

För att citera Mauro Scocco: "det kanske låter banalt". Men det är det inte. Inte för mig. Och inte för gruppen. Jag har lärt mig otroligt mycket under mina 12 (!) år i den däringa teatergruppen, och jag har i mångt och mycket identifierat mig med den. Men, någon gång ska man vidare. Och telefonsamtalet i morse fick mig att inse att det var dags. Så fram med saxen och klippetiklipp.

Stämde träff med Jens som, så småningom trodde jag, ska ta över. Men han kunde lika gärna göra det på direkten, varför vänta, och plötsligt lämnade jag ifrån mig hårddisken med alla dokument, pdf:er, filmer och annat som jag skapat under tiden som producent, skådespelare och pedagog. Och jag lämnade ifrån mig telefonen som jag svarat i till och från sen 2004, och som det dryga senaste året följt med mig vart jag än gått. "Jaha" säger jag, lätt förvånad och överrumplad, "betyder det här att jag kan sluta kolla mailen också?". (Kontrollfreak.) "Absolut!" svarar Jens.

Jaha ja. Ööö. Ser man på. Nu är det alltså... definitivt... slut. Jag har gjort slut. Lite oväntat, men samtidigt väntat. Och jag hoppar upp på cykeln och trampar hem...

Det luktar nyslaget gräs. Solen färgar den klarblå hösthimlen orange och lila. Och jag tar ett djupt andetag och andas Ny Luft. Andas in det nya, blåser ut det gamla. Ja. Förändring. Nytt liv. Underbart. Även om det gör ont att göra slut.

---