Jag har ju insett en sak. Ju mer man ger, desto mer får man. Det är en Sanning. SuperSanning. Det du ger, det är det du får tillbaka. Sänder du ut irritation får du irritation tillbaka. Sänder du ut kärlek får du kärlek tillbaka. Skänker du pengar får du tiofalt tillbaka. Jag har kört efter den devisen ett bra tag nu. Och förvånas.
För... jag är arbetslös, med usel a-kasseersättning. Men... pengarna bara väller in. För jag har gjort förarbetet. Sedan i maj ungefär har jag bestämt att jag har oändligt med pengar. Satt upp ett photoshopat kontoutdrag där jag har galet mycket pengar på kontot. Och varje gång jag handlat i mataffären runt hörnet har jag rensat plånboken på alla mynt och lagt i hjälpbössan där. Allt. 50 öre eller 50 spänn. Det ska i bössan, så är det bara. Även om det känns som om jag inte har råd.
För jag har råd. Bestämmer jag. Så jag ger. Och jag får så galet mycket tillbaka. Och, för att bevisa min tes så stoppade jag hundra spänn i ett kuvert och skickade till en vän att göra vad hon ville med, för jag visste att jag får mångfalt tillbaka. Och, så fort jag gjort det sålde jag 7 av mina böcker. De kostar... hundra kronor styck.
Sug på den.
Det du ger, det får du tillbaka. Jag inser det. Så jag börjar försöka tänka på vad det är jag sänder ut egentligen. Och börjar försöka sudda bort irritation, negativa tankar, dåliga tankar om andra, allt bajs som finns i kroppen. För det beror bara på mig att jag stör mig på ting, människor och företeelser. Det är i mig irritationen finns, och det är jag som skapar den. Om jag däremot sänder ut kärlek i kopiösa mängder, så får jag kärlek tillbaka. Så det har jag gjort ett tag nu. Inte medvetet så jättelänge. Lite halvmedvetet sen i våras, men sedan några veckor tillbaka ytterst målmedvetet och fokuserat. Försökt lägga märke till när jag sänder ut annat, fundera på varför, och försökt få mig själv att må bra.
Vilket jag gör.
Och... det bara väller kärlek tillbaka. Igår ville Fredrik bara sådär spontant efter kursen meddela att "hördudu, det är för jävla roligt att hålla kurs med dig, jag tänkte att jag skulle säga det för jag säger aldrig det!". Dito Fredrik. Du är så jävla grym. Och idag fick jag låna Daniels bil över helgen så jag kan göra några feta uppdrag och samtidigt hinna med en bröllopsfest hos min kära kära kusin imorrn. Han kommer till och med och lämnar bilen här, vid mitt hus. Snälla, fina Daniel. Han vill dessutom KÖPA en bok av mig. Inte på tal. Gratisbok som tack. Och åttatusen kilo god karma. För det han ger, det får han tillbaka.
Det kan vara så att jag bara valt att fokusera på det götta i livet och vänt bort blicken från bajset. Men jag väljer att tro, att det du ger, det är det du får tillbaka. Därmed inte sagt att man inte måste vädra irritation och ilska ibland. Man är ju inte mer än människa. Men, att faktiskt se att det fungerar...
Det är så skönt. Och lättande. Och fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
ÅSA! Vad har hänt!
The law of attraction!
Jag hatar att säga Vad var det jag sa? men: VAD VAR DET JAG SA???
kyssar och kärlek!
/Anna B - ditt största fan.
Åsa, du är oheligt inspirerande på sistone!
I ♥ it.
Och vet du vad, jag läser fortfarande alla dina inlägg, är bara dålig på att kommentera...!
Ja, men anna, du vet också att det kräver enormt med tid OCH att man gör det på rätt sätt. Har affat en annan grej som gått käpprätt åt helvete istället, och först för typ tre dagar sen förstod jag varför.
Rim, yey, vet inte vad jag ska säga. Eller göra. Med mitt inspirerande jag.
Vad spelar det egentligen för roll hur lång tid det tar innan man når sitt mål om man vet att man kommer att göra det. Låt oss säga att du har ett mål på en inkomst på 100000kr i månaden. Om det tar 1 eller 5 år är ju ganska ointressant, för man kommer ju ändå känna sig nöjd när man når målet eller ja när Law of attraction har hjälpt till.
Skicka en kommentar