Sådärja. Då har man knäckt föräldramötes-mödisen.
Jag överlevde. Och lyckades nog till och med ge ett intryck att jag visste någonting om någonting även om jag bara jobbat en vecka. Jag lyckades bland annat rota fram ett telefonnummer som efterfrågades. Inte illa!
Sakta men säkert börjar jag, någonstans, långt långt bort i fjärran, ana en koll, som sakta sakta närma sig i snigelfart. Jag skymtar den, känner en svag doft av den. Den är inte inom räckhåll, men jag anar den.
Dock är jag helt död. Utpumpad. Working nine to nine tär på kroppen. Och att dessutom göra det med en förkylning rasandes i kroppen tär än mer.
Så imorrn ger jag mig själv sovmorgon. Så det så! (Och kanske, kanske, kanske, går jag till jobbet i victory rolls.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Att hålla i föräldramöte som fröken, låter lite läskigt, det kan jag hålla med om. Gött att det gick bra!
Och att delta som förälder på föräldramöte... Det är inge vidare det heller kan jag ju säga.
Speciellt om man som jag inte vill hålla käft om saker som är konstiga, och enligt mina grabbar är något piinsam :oI !!!
Man vet ju att föräldrar oxå skvallrar och glömmer att alla grytor har öron.
/Sara
Skicka en kommentar