Två dagar och tusen och ett intryck. På morgnarna, i bussen, skriver jag tusen och ett blogginlägg om alla tankar jag får och har. Men på eftermiddagen när jag kommer hem är hjärnan kokt, torktumlad, centrifugerad och överkörd.
Det som kändes så rätt innan känns nu bara förvirrande, frustrerande och rotlöst. Skrivbordet jag och min kollega tagit över... finns säkert där. Någonstans under drivor av papper, pärmar, skivor, filmer... Jag kan inte ha det så. Jag kan ha kaos om det är mitt eget kaos. Detta är någon annans. Någon annan ska inte vara där på ett år. Ska man röja annans påsamlade papper från 2001 när annan kommer tillbaka om ett år? Jag tror nej. Och tror det finns ett skrivbord som ingen använder dessutom. Kanhända kan jag ta det.
Och jag får, som av en händelse, veta att nästa onsdag ska vi ha föräldramöte med "min" klass. Min?? Jaha ja. Jag är klassföreståndare. Ser man på. Och, som av en händelse, får jag veta att uppspelet med det där projektet som jag skulle ha gjort annorlunda flyttats fram fyra veckor till en lördag när jag ska gå balboakurs.
... och jag blir bara matt.
Det som kändes så rätt känns just nu som ett berg. Mount Everest närmare bestämt.
Och om du nu tänker säga "det är bara att vänja sig, såhär är det att vara lärare" så undanbeder jag mig de kommentarerna. Jag orkar inte höra dem just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Det är INTE så att vara lärare. Skapa din ordning så blir berget en kulle. =)
Fast på föräldramötet behöver du bara sitta där och varalugn och glad och bara finnas till. Le och ta allas mailadresser och säg att du mailar information så snart du satt dig in i saker och ting :-)
Och vad det gäller att komma hem från lärarjobbet som en trasa så .... har jag inga råd alls. Mer än att sänka sina egna prestationskrav efter fem. Och göra en lista över allt fantastiskt man faktiskt åstadkommit mitt i sjöslaget under dagen.
Heja dig!!!
Kram
//Eva
Lärare!
Huvva! Jag ryser bara jag hör ordet "lärare". Jag utbildade mig till lärare och jobbade som lärare (slav?) några år, gick in i hårda väggen! Lönen var mer som ett skadestånd för psykiskt lidande än lön för faktiskt utfört arbete.
Men jag beundrar alla som pallar med läraryrket, det gör jag verkligen.
Ha en skön helg!
/ Yvonne
Tror det handlar om hur man närmar sig jobbet, Yvonne. Och tack Eva och Julia :) tyvärr fick jag ju just en slap in the face of reality, och uppdraget känns plötsligt ännu svårare. Ber till gudarna att det inte är "min" klass som tjejerna som avlidigt gick i, för i så fall är det inte bara att sitta och le och ta mailadresser på föräldramötet...
Skicka en kommentar