måndag, april 09, 2007

Från havet via Cicci till extistentiell ångest

Hemmavistelsen närmar sig mycket raskt sitt slut.

Åkte hem för att hälsa på mamman och havet.

Har jag varit vid havet?

Näpp.

Fast det behövs liksom inte här ute, här är man vid havet även om man inte är vid havet.

Jag kan nu förresten meddela att jag suttit och skrivit i tjugo minuter om teknikens jävliga värld och nu suddade jag bort det. Hur trött är man inte på att höra om teknik som inte fungerar? För den gör ju aldrig det. Fungerar alltså. Så, hej suddknappen.

Och därmed är vi tillbaka på noll igen.

Det blir liksom inte så mycket mental input när man är här ute. Och det är väl det som är poängen. Hjärnan tar semester. Har iofs lyckats harva mig igenom en hel artikelsamling (varav en artikel på NORSKA och en på ENGELSKA hujedamej) och nästan hela Thérese Raquin, men ändå. Tv tv tv stop. Om ni nu har läst den dikten av Tage Danielsson.

Helgens största mentala input var väl fikabesöket hos Cicci där vi hann avhandla stress, varför fantastiska brudar som vi är singlar, stress igen, varför fantastiska brudar som vi är singlar, varför andra är singlar, stress samt lite jobb, plugg, tatueringar och allmänt skvaller. Det är rätt fantastiskt. Att vi alltid sitter och har jättemycket att säga om varför vi är singlar och hur vi ska göra för att lyckas bilda familj. För jag insåg ju det nu efter den städade familjepåsken att jag faktiskt är helt och hållet färdig för familjeri. Men resten av världen verkar inte hålla med tyvärr. Eller i alla fall inte den manliga delen av övriga världen. Jo, den homosexuella kanske.

Jaha. Jag får skaffa barn med en bög. Kan man det? Alltså rent hypotetiskt, skulle man fixa det? Eller skulle man få bånk av resten av världen då? Det är ju också skumt. Om jag skulle springa ut på krogen och släpa hem nån och bli gravid, då skulle folk tycka det var hyfsat politiskt korrekt. Men om jag skulle be en homosexuell kompis bli pappa (typ fantastiska Robert som är en av världens bästa män, hack i häl på min bror, aka den perfekte maken, eller åka ner till Köpenhamn och inseminera mig så skulle det bli ett väldans hallå. (OBS: Jag är grymt mycket emot sistnämnda variant. Och förstnämnda variant också.) Men, vad ska en stackars överbliven singel som skulle bli världens bästa mamma göra?

Usch nu fick jag lite existentiell ångest. Varför slutar alltid mina blogginlägg i en helt annan ände än de börjar?



4 kommentarer:

Anonym sa...

Hurra för Tjörn! Spanade in den härliga bron idag när jag var till Stenungsund. Ibland hittar man mig på Höviksnäs serru :)

...och teknik som funkar är ju bara för underbart å andra sidan!

/Da nörd

Rim sa...

Jag tycker du ska skita fullständigt i vad andra tycker när det gäller familjebildning.

Det var kanske inte vansinnigt längesen kärnfamiljen började ruckas på, men just att bilda familj, hur och med vem, eller vilka, tycker jag att andra ska ge blanka faen i!

Anonym sa...

Så vi skrämde dig inte då med all vår präktighet? :-)
Typ stå vid påskbrasan och prata med gramnnar om deras fina utekrukor och sånt?
Men du blir nog en kanonbra mamma. Gör som du vill helt enkelt.

KuriÅsa sa...

Skrämde?! Nä jag fick insikt. Att jag tyckte det var jättetrevligt att var nykter och hemma med barn. Så, gamla party-Ozzy verkar för alltid ha övergivit mig.