chilling

Tack vare diverse småbarnsförälderläsare här på bloggen har jag kommit på hur bra det är ibland att vara singel. Jag kan sova hur länge jag vill. Jag kan göra vad jag vill. Ingen använder upp min tvål. Ingen behöver min tid, jag kan spendera den hur jag vill.

Så idag har varit en temadag; hyllning till singellivet. Jag skiter i att städa. Diskar upp lite. Läser ut en bok. Dricker kaffe. Börjar på en ny. (Inte vilken bok som helst, Gulagarkipelagen av Alexander Solsjenitzyn (stavning?)!) Kollar på lite förströdd tv. Titta, Plura hos Stina, måste kolla, läser ju hans blogg med jämna mellanrum.

Åh Plura. Får man vara kär i en idol när man är 35 bast? Han sjunger så fantastiskt gripande. Dagens låt blir därför "Nerför floden" från Kungarna av Broadway-skivan. Jag blir helt tok när jag hör den.

Och vips kastas vi tillbaks till den tiden då man var kär i sina idoler. På riktigt. 1987. Michael Jackson på Eriksberg. Ozzy står längst fram. Ända tills Michael ändtrar scenen, då är trycket olidligt, och hon går lite längre bak. Efter den dagen var jag helt tok i Michael. Grät när jag såg honom på tv. Led med honom. Läste hans biografi. Stackars trasiga kille, om bara jag fick bli hans vän så skulle allt bli bra.

Ähum... Snubben bor med en apa och går runt med ansiktsmask. Sover i syrgastält.

Spelade ingen roll. Han var fantastisk tyckte tonårsOzzy.

Idealen förändras onekligen. Då - Michael. Nu - Plura.

Fast allra helst en helt vanlig, snäll snubbe. Som inte är känd. Och inte är destruktiv.

---