Antingen är det nån som skojar med mig eller så har jag en fanclub i Kramfors. Vilket det än är så var det skoj.
NU är jag vid havet. Kan inte se havet härifrån, men jag känner lukten. Och kan närsomhelst ta bilen och åka tre minuter och befinna mig på en brygga eller så. Naaaaaaaaaaaajs. Och känslan att åka över Tjörnbron. Den blir aldrig lam. Alltid helt fantastisk. Så mycket hav. Och lite skräck. Har den rasat idag? Det har den aldrig. Den bjuder bara på fantastisk utsikt och nån enstaka gång en stor tuffande jättebåt som närmar sig och ger en nervös känsla i magen av "men NU kanske den rasar".
Såna broar finns det inte i Kramfors?
Så fort jag klev av bussen vid mamsens busshållplats hörde jag den. Tystnaden. Pfffffffft liksom. Axlarna åker ner, andningen blir lugn. Drar lilla resväskan vägen fram till mamsens hus. Man hör inget annat än hjulen på resväskan. Tittar ut över de fantastiska bergen. Ser att vitsipporna redan blommar. Ser att blåsipporna fan snart har blommat över. Tur att man hann hem och se dem.
Mat
Kaffe
Prata
Mamman visar två nya mattor hon vävt till sin dotter Ozzys hem
Det går långsamt
Fast inte långtråkigt
Bara långsamt
Och Ozzy behöver det
Fast inom några dagar kommer Ozzy få lappsjukan och ta bussen hem igen
En fot i storstan, en i havet. Undrar vilken fot som vinner till slut.
torsdag, april 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jaaaa! Haaaavet! Imorgon kommer jag!!!
Jag vill också ha en mamma som bor vid havet. Men nädå, här puttras det omkring i inlandet utan närhet till riktig sjö. Det finns bara en konstgjord.
Petra
Skicka en kommentar