Kan en dag innehålla fler störande moment?

Vaknar. Jättetrött. Inte van att gå upp tidigt. Fixar mig. Fixar frukost. Ska precis rusa iväg till bussen när jag trampar på en påse med en matlåda i. Hmm, vad skumt, jag blev blöt om foten...? Ah... rutten gammal matlåda med obestämbart innehåll, jag kräks nästan, byta strumpor, tvätta foten, stressad så inåtahelvete, hinner inte ta hand om det nu, tur att det är plastmatta måste rusa, blir skitsen och

missar bussen.

Tänker att "jag tar cykeln ner till Brunnsparken, jag hinner LÄTT dit före bussen jag egentligen skulle åkt med". Så jag tar cykeln. Ungefär 150 meter. Sen

tappar jag kedjan.

Får stå och meka med cykeln, blir jätteoljig, får kleta av olja mot en mur flera gånger. Messar min handledare att jag blir sen för att kedjan hoppat. Med kletiga fingrar messar jag. Måste tvätta händerna innan jag cyklar vidare. Tur att kedjan hoppade av precis utanför Tempo.

Som är stängt.

Öppnar som tur är om fem minuter. Väntar. Öppnar. Jag får låna vasken inne på lagret av snälla Ann i affären som jag faktiskt gått i samma klass som och som är en ängel och en gång till och med lånade ut sin bil till mig. Å, tvätta händerna

utan tvål.

Hittar ingenting fettlösande, och Ann sitter i kassan och jag vill inte störa henne för det är ju morgonrusning och alla jävlar som hängde på låset nyss (myself included) vill fråga saker och köpa saker. Så jag tvättar händerna utan tvål. Får bort det värsta. Cyklar in till stan. Och hinner med en buss så jag kommer i tid till praktikplatsen i alla fall! Hurra för att jag hade tidsmarginal för en gångs skull så jag hade tid att tappa kedjan. Sen går hela dan på praktiken jättebra, det är världens najsaste skola med världens najsaste elever. Trots att de knarkar och slåss och gud vet vad. Underbara. Skolan slut. Åker in till stan, ska ta cykeln från Brunnsparken till teatern. Cyklar ungefär 150 meter sen

hoppar kedjan igen.

Rutinerad som jag är vid det här laget så har jag torkpapper i väskan och vet hur jag lätt får på kejdan. Fixelitrix mitt framför en massa snygga hunks på nåt trendigt fik. Fixat på 20 sek. Men irriterande ändå. Cyklar vidare. Ungefär en kilometer, och SEN

hoppar kedjan!

Och nu får jag inte på den igen, men jag är nästan framme vid teatern, så jag harvar in på ICA för att tjacka gi-vänligt käk vilket inte finns så jag köper jätteonyttig potatisgratäng och kycklingklubba istället. Och lite annat fettbildande när jag ändå fettbildar så att säga. Kommer till teatern. Äter. Försöker fixa kedjan på cykeln samt spänna den.

Det går inte. Hela skiten har tjorvat ihop sig.

Ah, nån får hjälpa mig sen när gruppen kommer. Går in på teatern och riggar scenen för att repa impro. Bosse kommer. Hjälper mig fixa cykeln. Och visar varför det tjorvar.

Däcket håller på att spricka. Och lite annat smått och gott som håller på att trilla loss. "Men det går nog att cykla på den, men det kommer låta för jävligt".

Resten kommer. Vi försöker rigga scen och strukturera oss. Det tar tid. Är jobbigt. Förvirringen är total, ingen vet hur det ska se ut, ingen kommer med idéer, vi är helt enkelt ineffektiva. Sen kör vi ett skojigt rep, men efteråt är jag helt utpumpad och sjukt uppstressad över hur mycket det är att fixa innan lördag.

Sen cyklar jag hem. Sakta. På en cykel som låter helt sjukt mycket. Brrrånk klånk brrrånk klånk. Det låter mindre om jag trampar. Så jag får trampa som fan.

Är hemma igen kvart över tio på kvällen. Exakt 13,5 timmar sen jag gick hemifrån, och hur mycket av den tiden har jag rastat/vilat? 35 minuter.

Rubbad vecka. Varning för inlägg med sjuka spår av stress.

---