Den lilla lilla sagan om den lilla lilla krampen i axeln

Igår fick jag fixa lägan-tuppjuck. Eftersom jag hade massa plugg att göra passade det utmärkt att röja upp lite i svinstian och pyssla lite. Till följd av detta fick jag idag ett anfall av spenderarbyxa. Den ömma modern vill ge mig en vardagsrumsmatta i föllsedagspresent, så jag får bränna ett gäng pengar på vilken matta jag vill.

In på Bolagret. Hitta fin brun rund matta. Den tar vi. Kan inte gå och ånka längre, har matt-ånkat alldeles för länge nu. Ah, fina kuddar till rottingfåtöljerna som Maribe och Jakob hittade i ett soprum för länge sen och som jag nu fått ärva. Ah, fina muggar! Ah, fina gröna korgar att ha i fula kökshyllorna! Köpaköpaköpa.

Och sen ska man få hem det.

FATTAR NI hur TUUUUUUUNG den mattan vaaaaaaaaar! Och hur jobbiga de två jättestora påsarna med annat bröte var! Det var ju nästan omöjligt att bära alltihop på en gång! Personalen i affären tittade på mig och sa oj.... är den kassen OCKSÅ din?! Du kanske ska ringa en taxi... Men ack nej, nu när jag spenderat så mycket så ska här snålas och åkas buss. Så jag vandrar med en matta av längdmåttet flaggstång över axeln och två gigantiska kassar som det sticker upp stora kuddar ur längs Vallgatan. Det blåser. Mattan svajar. Halvvägs får jag stanna för att byta grepp. Då får jag inte grepp om påsarna. Till slut får jag be några förbipasserande (snygga) killar att peta in ena kassens handtag i min hand. Går en liten bit. Trötta axlar. En bit vågar jag vägra aktsamhet med mattan och släpar den på marken i plastomslaget. Snyggve kallas jag även.

Till slut lyckas jag i alla fall ta mig fram till busshållplatsen. Känner mig aningen fånig när jag står där med en halv lägenhetsinredning i stormen. Måste se ut som om jag väntar på en bil. Ack nej. Hon ska med bussen. Som är knökfull. Och i det ultimata luta mattan-hörnet står en ascool tjej (tycker hon) som inte tänker titta åt mitt håll för då kommer hon inse att hon nog borde flytta på sig. Till slut inser jag att jag MÅSTE ha hörnet om jag ska överleva resan, så jag ber henne flytta på sig. Vilket hon gör. Och går av en hållplats senare. Surbrud.

Går av bussen. Packar om påsarna lite. Försöker få upp mattan på axeln. DET GÅÅÅÅR INTEEEE den blåser hit och dit, och till slut kan jag inte hålla mig för skratt. Så, det står en flabbande galning och vevar med en flaggstång vid busshållplatsen, call the cops! Till slut får jag i alla fall upp den och får dessutom grepp om kassarna. Går en liten bit. Fan, det här är ju lugna gatan ju, nu går det riktigt bra tänker jag och sen får jag kramp. Får byta grepp ungefär åttahundrafemtifemmiljaaarders gånger innan jag står vid ytterdörren. Bånk släpper ner allt. Får upp dörren. Innanför dörren står köksdörren till det gemensamma köket öppet. Snubben därinne hör stånkande Ozzy och drar igen den. Då är jag så slut så jag släpper kuddarna rakt ner tre våningar så de landar så fint utanför min ytterdörr. Sen hystar jag ner mattan i trappan. Sen sparkar jag den ner de tre våningarna. Bånk. Stön. Släp. Bånk. Stön. Pust.

När jag väl kommit hem är jag så glaaaad! Äntligen en vardagsrumsmatta! Dammsuger, packar upp mattan och...

det ser för täskigt ut.

Det passar inte med en rund matta till det fyrkantiga golvet.
Det passar inte med fyrkantiga kuddar till de runda stolarna.
Fast kuddarna är grymt fina!
Och mattan aka flaggstången är också grymt fin!
Fast fel!
Och här sitter jag med galet ont i axlarna efter flaggstångskånket. Som måste upprepas. För att sedan upprepas med rektangulär matta. Gud min Gud varför är jag inte tillräckligt rik för att ha bil?

Ny önskelista inför föllsedagen:
Rikedom
Bil
Rektangulär brun matta
Och såklart, man och barn. Som vanligt.

---