Igår blev det padde bloggning för det är VM i barnvaktning här. Eller... kanske inte VM. Det är bara två barn att passa den här gången. Ibland är det tre. Två små snälla pojkar som ALDRIG bråkar med varandra! I alla fall inte den här gången. Fastern har bara behövt höja rösten en enda gång.
Spelat femhundra.
Spelat backpacker.
Kollat på tv.
Pluggat lite när kidsen stack till kojan med farmor.
Och i morse kom påskharen och gömde ägg i trädgården.
Livet på en pinne kan man säga.
Styvfadern kom med lite (mycket) överbliven smörgåstårta från sitt 70-årskalas. Fänk jo! Hur ofta äter man smörgåstårta? Är inte smörgåstårta typiskt landet-käk? Hur ofta bjuds det på smörgåstårta i stan? Eller ännu ovanligare... moccatårta. På landet är det smörgåstårta som varmrätt och moccatårta som efterrätt. Helst i församlingshemmet. Eller på KNATT hahaha jag skrattar i hjäl mig. Ni som läser det här vet inte vad Knatt är. Jo, Cicci och möjligen Lindex vet.
Knatt is da great samlingspunkt. Gilleby IF:s klubblokal. Gilleby IF har en fotbollsplan med tillhörande sjukt sunkiga omklädningsrum. Och i anslutning finns en sketastor (tyckte man när man var liten) festlokal. Där har jag spelat pingis varje måndag under barndomen. Där har jag varit på nyårsfest och försökt bugga. Och... där har jag gått i förskolan. Så fränt var det på landet när man växte upp. Vi hade förskola i en festlokals kök. Och ibland fick vi leka i stora rummet, där man egentligen skulle spela pingis och ha nyårsfester. Rätt najs faktiskt. Snacka om springutrymme.
För att komma till förskolan på Knatt fick man åka buss. Liten grå skruttig buss. (My god det låter som om jag är uppväxt på 50-talet) Längst bak i mitten fanns ett svart säte. Ett enda svart säte i hela bussen. Varje dag när förskolan var slut var det race ner till bussen för att haffa svarta sätet. Emil eller Kallberg vann nästan jämt. Förutom en gång. Då vann jag.
Och blev trackad för att jag satt på det svarta sätet. Tyckte jag då. I mitt minne känns det som om ingen ville sitta bredvid mig bara för att JAG satt på svarta sätet. Fast egentligen satte de sig kanske bredvid? Minnet förvirrar. Troligen var de avundsjuka. Och... förvirrade. Jag bröt normen. Svarta sätet tillhörde de coola. Jag var inte cool. Jag var ny. Och när jag satte mig på svarta sätet blev det kaos i de andra barnens hjärnor.
Det sitter fortfarande kvar.
Rädslan för att göra fel i fel situation, inte följa normen.
Trots det bryter jag normerna varenda dag.
Jag är koko. Eller schizo. Take a pick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Så dom sköter sig? Ha, ha, du vet att jag är inne och kollar din blogg och då måsyte du skriva snällt! Nej, nu ska jag inte vara sån. Och jag vet att dom ÄLSKAR att vara hos farmor och dig!
Förresten, slog ni också så mycket ni orkade på sätena i bussen för att se vems som dammade mest? Host, host, oj astmaanfall!
I just denna gråa buss var det skinnsäten. Och... nä, vi bankade inte på sätena, och tur var väl det, dammallergiker som man är.
Ozz ozz! Så klart jag inte överger din blogg. Just för att du är koko och schizo är du fantastisk! Förresten är vi väl det allihop. Det är lite som det här med kompetenskris. Den som inte känt "shit, snart kommer de att avslöja mig!" har hybris.
Mer koko in da blogg!
"Vet inte vad Knatt är" - fnys! Da replokal for hevvens sejk. Där har jag sjungit arslet av mig många gånger, till Björtas, Bullens, Hånnsas och Lennartssons dova hamrande. Åmajgadd. Det var tider. Nu blev jag så nostalgisk att jag nästan fick e lidda tår i euwat (en liten tår i ögat, Övers anm).
Har till och med blivit plåtad i tidningen (Stenungsunds-Posten) sittandes med benen dinglande från den där livsfarliga luckan som man hade för att langa ned bord och stolar från vinden.
Jag firade också min artonårsdag på Knatt i kraftig berusning, framkallad av en jätteflaska Grant's whisky. Det var natten innan Palme blev skjuten. Den påföljande dagen var väääldigt konstig. Strange indeed.
Det är alla andra som är övernormala. Du är ju rolig och antagligen som många skulle vilja vara, men inte vågar. Jag tror det har med teater att göra, man kommer närmare sitt hjärta då. Och det är på gott och ont.
Petra
Jag kan ha hittat en blogg helt i din smak... Petra
http://blogg.passagen.se/den_doende_badankan
hihi den luckan hade jag glömt! Hade också förträngt att du min käre bror läser min blogg. Såklart du vet vad Knatt är!
Skicka en kommentar