Nu har jag gått omkring i snart två veckor och haft dåligt samvete över min stackars bortglömda blogg. Gått och väntat på inspiration. Den förefaller icke infinna sig när man hafver tid att skriva. Snarare när man inte alls har tid att skriva säger inspirationen "hallå, jag finns!" och Ozzy tvångsloggar in på bloggen för att skriva av sig.
Vad det nu är hon ska skriva av sig. Idag är det nog skola som är det stora ämnet, för idag börjar jag MIN ALLRA SISTA TERMIN AV TIO (!) på lärarprogrammet. Sen är jag färdigutbildad gymnasielärare i svenska och historia. Sic!
Första dagen av alla dagar av alla tio terminer minns jag otroligt väl. Minns vad jag hade på mig. Minns att jag skakade av nervositet hela dagen och hetsdrack 7elevenjättekaffe hela dagen. Minns att jag inte vågade prata med någon. Minns att jag var jätte i tid. Var jättenyfiken på mina nya klasskamrater. Som jag sen blev jättebesviken på för de var ju så... vanliga. Och sen lärde jag känna dem och förstod att de var helt... ovanliga. Och helt fantastiska. Och en av dem är nu förlovad med min bästa vän. Och nu messade han och undrade om jag ska cykla till skolan, för nu ska vi gå i samma klass och han bor tre minuters cykelväg bort. Darn. Jag som tänkte slacker-åka vagn.
Nu har det gått nio terminer, och jag bloggar trots att jag borde skynda mig för Gorane väntar med cykeln. Snart i alla fall. Hetsar inte direkt till skolan. Vet att jag förmodligen kommer hata halva klassen och älska andra halvan. Vet att jag kommer skolka 70% av föreläsningarna. Äh va fan jag hinner ju inte med detta jag får skriva poetiskt om skolan en annan dag. Nu ska jag packa matsäck.
tisdag, september 01, 2009
onsdag, augusti 19, 2009
Ozzy - den dikotomiska kvinnan
Äntligen äntligen äntligen får jag tid att landa hemma. Börjar styra upp livet igen, städar efter alla väsk- ur och i- packningar, börjar lagra upp matlådor för vintern, tvättar, styr upp hemmet helt enkelt. Och fundilerar på det däringa att gbgimpro frågade om jag ville vara deras (våran?) officiella producent med högre arvode osv, och inser att om jag gör det (vilket jag kommer göra) så kommer mitt liv i mycket större utsträckning utspela sig hemmavid.
Åååååhhh! Hemma! Jag älskar hemma!
Vilket är ytterst motsägelsefullt, med tanke på att jag spenderar sisådär 6-7 kvällar i veckan någon annanstans än hemma.
Och sen kom jag inte längre i den tankebanan nähä där sir man köp min bok istället jag är pank
Åååååhhh! Hemma! Jag älskar hemma!
Vilket är ytterst motsägelsefullt, med tanke på att jag spenderar sisådär 6-7 kvällar i veckan någon annanstans än hemma.
Och sen kom jag inte längre i den tankebanan nähä där sir man köp min bok istället jag är pank
lördag, augusti 15, 2009
Pengar vs ledighet
För kanske första gången i sommar känns det som om jag är ledig. Oh, the irony, med tanke på att skolan börjar om knappt två veckor och jag har sjuuukt mycket att fixa innan dess.
Men idag.
Inga tider att passa. Ålandstoken och hennes älskade Boogieman och hennes älskade hunn kommer ut till ön för att få si hur paradiset ser ut i oväder, och jag ska väl slänga ihop något att stoppa i deras magar. Men det gör jag sääään! Istället dricker jag kaffi, luktar på mors nybakade bullar, lyssnar på melodikrysset, slöläser bloggar och känner mig...
ledig.
Ah.
Ledig med stor L.
Fan att jag glömde Tomb Raider aka årets "testa gamla klassiker-spel"-variant i stan. Hur ska jag nu fördriva min lediga tid?
Den fantastiska ledighetskänslan infann sig av en enda orsak. Jag jobbade sista dagen på sommarjobbet igår, och har väl kanske bestämt mig för att inte ta några extradagar där. Fattiglapp som jag är så har jag så otroligt svårt att tacka nej till jobb. Men när jag inser att jag faktiskt har två betalda improuppdrag kvar innan augusti är slut, och dessutom får producentarvode för ett feeeeett uppdrag jag sålde igår så tänker jag att... kanske jag är värd lite vila?
Ja. Det är jag.
Vila.
Ah.
Dagens smolk i bägaren dock: Jag glömde varma kläder i stan och har bara små fina kjolar och nylonstrumpor att värma mina stackers ben med. Hej filt.
Men idag.
Inga tider att passa. Ålandstoken och hennes älskade Boogieman och hennes älskade hunn kommer ut till ön för att få si hur paradiset ser ut i oväder, och jag ska väl slänga ihop något att stoppa i deras magar. Men det gör jag sääään! Istället dricker jag kaffi, luktar på mors nybakade bullar, lyssnar på melodikrysset, slöläser bloggar och känner mig...
ledig.
Ah.
Ledig med stor L.
Fan att jag glömde Tomb Raider aka årets "testa gamla klassiker-spel"-variant i stan. Hur ska jag nu fördriva min lediga tid?
Den fantastiska ledighetskänslan infann sig av en enda orsak. Jag jobbade sista dagen på sommarjobbet igår, och har väl kanske bestämt mig för att inte ta några extradagar där. Fattiglapp som jag är så har jag så otroligt svårt att tacka nej till jobb. Men när jag inser att jag faktiskt har två betalda improuppdrag kvar innan augusti är slut, och dessutom får producentarvode för ett feeeeett uppdrag jag sålde igår så tänker jag att... kanske jag är värd lite vila?
Ja. Det är jag.
Vila.
Ah.
Dagens smolk i bägaren dock: Jag glömde varma kläder i stan och har bara små fina kjolar och nylonstrumpor att värma mina stackers ben med. Hej filt.
torsdag, augusti 13, 2009
Busseti
För kanske tysende gången den här sommaren sätter jag mig i ett fordon för att färdas tio mil från ett paradis till ett annat (från stan till öa eller tvärtom), och suckar spontant att det var helvitta vilket åkande det var den här sommaren då, aldrig får man pusta ut, alltid ska man färdas. Men så plockar jag fram pressbyråbullen och pressbyråkaffet som får stilla den värsta hungern innan ankomstplats aka sommarjobbet äntras, och som grädde på moset knäpper jag på den lilla presenten jag fick för gårdagens radiopratande, en liten fickradio med hörlurar. Käckt. Länge sedan jag lyssnade på radio.
Ahhh.. plötsligt förvandlas det sega bussharvandet till en orgie i kontemplation och avkoppling! Radio, kaffe och bulle, behöver människan mer för att kunna koppla av? Hade glömt hur otroligt avkopplande det är att lyssna på människor som pratar om absolut ingenting och ibland någonting blandat med bra och mindre bra musik.
Någonstans i Kungälvstrakten börjar dock radioskuggan infinna sig, kaffet är nästan slut - och kallt - och bullen mättade inte mycket. Gnälleti! Kinketi! Så, för att återskapa ett visst mått av njutning plockas laptopen fram, för att dokumentera buss och radiotankarna. Vilket jag gör nu. och det är SUKT OBEKVÄMT!!! Bussbältet skär in i halsen, laptopen får inte riktigt plats, så jag får skriva och sedan korrekturläsa eftersom jag inte kan se vad det står på skärmen, i och med den konstiga vinklingen. Grrr. Suck.. Morr gnäfs gnäll. Nu får det snart vara slutåket. Blärk.
Och nu ska jag korrekturläsa vad jag skrivit medelst vinkling av dator. Hej hopp.
Ahhh.. plötsligt förvandlas det sega bussharvandet till en orgie i kontemplation och avkoppling! Radio, kaffe och bulle, behöver människan mer för att kunna koppla av? Hade glömt hur otroligt avkopplande det är att lyssna på människor som pratar om absolut ingenting och ibland någonting blandat med bra och mindre bra musik.
Någonstans i Kungälvstrakten börjar dock radioskuggan infinna sig, kaffet är nästan slut - och kallt - och bullen mättade inte mycket. Gnälleti! Kinketi! Så, för att återskapa ett visst mått av njutning plockas laptopen fram, för att dokumentera buss och radiotankarna. Vilket jag gör nu. och det är SUKT OBEKVÄMT!!! Bussbältet skär in i halsen, laptopen får inte riktigt plats, så jag får skriva och sedan korrekturläsa eftersom jag inte kan se vad det står på skärmen, i och med den konstiga vinklingen. Grrr. Suck.. Morr gnäfs gnäll. Nu får det snart vara slutåket. Blärk.
Och nu ska jag korrekturläsa vad jag skrivit medelst vinkling av dator. Hej hopp.
onsdag, augusti 12, 2009
Jag kular, å å
Inför kvällens happenings (tycka om nyheter i Radio Göteborg kl 17 samt öppet hus med Ozzy som dj på dansen från 18 och framåt) kör jag hardcore. Laddar med ölburksfrisyr (ölburk = the ultimate luggpapiljott!), val av kläder (varför har jag aldrig något att ta på mig???) och musiklyssning, och plötsligt slår det mig.
Vilket kul liv jag har. Jäkla kulare är vad jag är. Så som livet är nu skulle det alltid kunna få vara. Ledig till eftermiddagssnåret då det är dags att lalla iväg till nåt kul. (Gärna något kul man får betalt för!)
Visst måste kularna finnas? Vi kulare drar ju igång en massa människor och förgyller deras liv! Får dem att skratta, dansa och aktivera sig!
Jag måste nog lämna in en petition till regeringen. Inför stadsanställda kulare! Tiotusen spänn i månaden för att göra kul grejer som aktiverar andra. That's my shit!
Vilket kul liv jag har. Jäkla kulare är vad jag är. Så som livet är nu skulle det alltid kunna få vara. Ledig till eftermiddagssnåret då det är dags att lalla iväg till nåt kul. (Gärna något kul man får betalt för!)
Visst måste kularna finnas? Vi kulare drar ju igång en massa människor och förgyller deras liv! Får dem att skratta, dansa och aktivera sig!
Jag måste nog lämna in en petition till regeringen. Inför stadsanställda kulare! Tiotusen spänn i månaden för att göra kul grejer som aktiverar andra. That's my shit!
tisdag, augusti 11, 2009
Min häst den har tre-kanter?
Händer inget på landet? Pfft bah! Inatt åskade det så att väggarna skakade, taklampan sa pinnnggg och blixten gick genom polarens vägg. MEN, den här gången tänker jag mig icke sväfva iväg i detta drama, utan istället förtälja om vardagsdramatiken:
Hästarna.
Klockan sex på morgonen. Ozzys väckarklocka hojtar att hon inte får sova längre, hon måste plåga sig iväg till tråktråkjobbet. Ozzy vägrar och ligger och drar sig. Och hör... kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti (jag börjar kunna skriva kloppeti jäkligt snabbt nu) kloppeti kloppeti kloppeti
Själva ljudet kloppeti är inte så ovanligt ejenklien. Det ligger något slags ridskolevariant i närheten, och med jämna mellanrum kommer diverse småtjejer (var är småkillarna?) ridandes på hästar av olika färg och form på vägen. Men... klockan är sex. Orkar verkligen småtjejerna gå upp klockan SEX för att kloppetikloppa? Ok, hästtokiga tjejer gör vad som helst för sin häst, men klockan SEX på en söndag morgon? Jaja. Galna tjejer tänker Ozzy och hasar sig upp. Raggardusch, fläta håret, studsa in i bilen, rajsa iväg, svänga höger i korsningen...
går inte. För där står...
typ tyyyysen hästar. I en klump. (Tyyysen är en kraftig överdrift, det kan max ha varit åtta hästar. Men detta är ett skönlitterärt inlägg, och i skönlitteratur får man ljuga som en... häst?) Tysen hästar i klump. På vägen som går till höger, vägen som Ozzy ska åka på. Från andra hållet kommer annan bil med dito förvirrad förare, som undrar hur fankiken han/hon ska ta sig igenom den enorma flocken. Ozzy har brått och bestämmer sig för att det är dags för en sightseeing i Ellös city, dvs ta en omväg på ett par minuter. Ringer mor som hojtar hopplala hästtokerier vi måste ringa ägarna.
The drama. Hästar i klunga. Frågan lyder dock: Vad i helsefyr gjorde de i korsningen? För de stod verkligen i en klunga, såg ut som ett gäng rökande gangstas som planerade illdåd. Dessutom, idag när jag skulle ta bussen till stan fick jag stå en liten stund vid hållplatsen. Som ligger vid en av hästhagarna. Och där stod tre hästar. Och blängde illvilligt på mig. Och snackade med sina polare i hagen tvåhundra meter bort.
"Gnääähähähähägg?" (Häst i fjärran)
"Gnääähähägg!" (Häst vid hållplats)
Tystnad. Blängeri på Ozzy.
"gnä...ägg!" (Häst i fjärran)
Häst vid hållplats ser nu ut som om häst i fjärran är en jävla tjötröv som borde ägna sig åt gräsätning istället för gnäggeri, frustar, skakar på gangsta-luggen och börjar käka gräs.
Jag är helt fascinerad. Och undrar hur man stavar till fascinerad.
Hästarna.
Klockan sex på morgonen. Ozzys väckarklocka hojtar att hon inte får sova längre, hon måste plåga sig iväg till tråktråkjobbet. Ozzy vägrar och ligger och drar sig. Och hör... kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti (jag börjar kunna skriva kloppeti jäkligt snabbt nu) kloppeti kloppeti kloppeti
Själva ljudet kloppeti är inte så ovanligt ejenklien. Det ligger något slags ridskolevariant i närheten, och med jämna mellanrum kommer diverse småtjejer (var är småkillarna?) ridandes på hästar av olika färg och form på vägen. Men... klockan är sex. Orkar verkligen småtjejerna gå upp klockan SEX för att kloppetikloppa? Ok, hästtokiga tjejer gör vad som helst för sin häst, men klockan SEX på en söndag morgon? Jaja. Galna tjejer tänker Ozzy och hasar sig upp. Raggardusch, fläta håret, studsa in i bilen, rajsa iväg, svänga höger i korsningen...
går inte. För där står...
typ tyyyysen hästar. I en klump. (Tyyysen är en kraftig överdrift, det kan max ha varit åtta hästar. Men detta är ett skönlitterärt inlägg, och i skönlitteratur får man ljuga som en... häst?) Tysen hästar i klump. På vägen som går till höger, vägen som Ozzy ska åka på. Från andra hållet kommer annan bil med dito förvirrad förare, som undrar hur fankiken han/hon ska ta sig igenom den enorma flocken. Ozzy har brått och bestämmer sig för att det är dags för en sightseeing i Ellös city, dvs ta en omväg på ett par minuter. Ringer mor som hojtar hopplala hästtokerier vi måste ringa ägarna.
The drama. Hästar i klunga. Frågan lyder dock: Vad i helsefyr gjorde de i korsningen? För de stod verkligen i en klunga, såg ut som ett gäng rökande gangstas som planerade illdåd. Dessutom, idag när jag skulle ta bussen till stan fick jag stå en liten stund vid hållplatsen. Som ligger vid en av hästhagarna. Och där stod tre hästar. Och blängde illvilligt på mig. Och snackade med sina polare i hagen tvåhundra meter bort.
"Gnääähähähähägg?" (Häst i fjärran)
"Gnääähähägg!" (Häst vid hållplats)
Tystnad. Blängeri på Ozzy.
"gnä...ägg!" (Häst i fjärran)
Häst vid hållplats ser nu ut som om häst i fjärran är en jävla tjötröv som borde ägna sig åt gräsätning istället för gnäggeri, frustar, skakar på gangsta-luggen och börjar käka gräs.
Jag är helt fascinerad. Och undrar hur man stavar till fascinerad.
söndag, augusti 09, 2009
Hästarnas hemliga hästsammansvärjning. Eller inte.
På landet händer inte så mycket spännande. Sommarens mest spännande - och samtidigt mest tragiska - händelse är mammans knafsade benmuskel som läkaren hävdade var en sträckning. "Rör på dig så mycket som du kan, cykla gärna motionscykel", vilket modern gjorde. Sex veckor senare utan resultat går hon till annan fabbro doktor som konstaterar att en lårmuskel i princip är av, och att hon ska vila så mycket som möjligt. Dessutom "så kan det bli kroniskt, eftersom du gått med det så länge". BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska vården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
En annan inte så spännande sak är vännen som deppar. Ozzy åker med till fabbro doktorn som ger vännen antidepressiv medicin som äts i två veckor tills nästa fabbro doktor säger nej dom ska du nog sluta med vilket resulterar i förvirring och besök på psykakuten där fabbro doktor säger "ja... hmm... vad du ska göra? Du borde söka hjälp, till exempel på vårdcentralen". (Ja precis, där vi redan varit två gånger.) BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska psykvården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
Vård ska man alltså låta bli. Själv föregår jag med gott exempel och har skitit i att sjukgymnasticera (gymnastisera? gympisera? gymma? sjukgymma?) hela långa sommaren och dansat sönder kroppen istället. Perfekt. Och imorrn skall jag till sjukgymnasten och erkänna att jag skolkat från sjukgympastiken i 1,5 månad, och kommer få skämmes som en gris. Skämmes! Du är ju vuxen Ozzy, du ska ta ansvar för ditt liv! Varför gör du inte din sjukgympastik?!
För att... för att... för att den är tråkig? För att... för att... jag... inte... vill? FÖR ATT JAG ÄR LAT! tänker jag skamset innan jag inser att sommaren faktiskt varit ett enda jäkla slit med fulltid, deprimerade vänner och pajsade mamsben. (Och dans såklart, dans hinns alltid med på något konstigt vis.)
Fifan. Det är pinsamt att gå till tant sjukgymnast och erkänna att man inte gjort ett piss sen sist. Inte göra det man ska när man faktiskt får vård. Riktig vård. Fungerande vård. Fast hur länge fick jag inte bråka innan jag fick den? (kvarglömda akupunkturnålar, stearin i hela håret av värmedynor, ni minns?)
Fast det var ju inte den svenska vården det här inlägget skulle handla om, det skulle ju handla om hästarnas hemliga hästsammansvärjning! Men det får vi ta en annan dag.
En annan inte så spännande sak är vännen som deppar. Ozzy åker med till fabbro doktorn som ger vännen antidepressiv medicin som äts i två veckor tills nästa fabbro doktor säger nej dom ska du nog sluta med vilket resulterar i förvirring och besök på psykakuten där fabbro doktor säger "ja... hmm... vad du ska göra? Du borde söka hjälp, till exempel på vårdcentralen". (Ja precis, där vi redan varit två gånger.) BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska psykvården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
Vård ska man alltså låta bli. Själv föregår jag med gott exempel och har skitit i att sjukgymnasticera (gymnastisera? gympisera? gymma? sjukgymma?) hela långa sommaren och dansat sönder kroppen istället. Perfekt. Och imorrn skall jag till sjukgymnasten och erkänna att jag skolkat från sjukgympastiken i 1,5 månad, och kommer få skämmes som en gris. Skämmes! Du är ju vuxen Ozzy, du ska ta ansvar för ditt liv! Varför gör du inte din sjukgympastik?!
För att... för att... för att den är tråkig? För att... för att... jag... inte... vill? FÖR ATT JAG ÄR LAT! tänker jag skamset innan jag inser att sommaren faktiskt varit ett enda jäkla slit med fulltid, deprimerade vänner och pajsade mamsben. (Och dans såklart, dans hinns alltid med på något konstigt vis.)
Fifan. Det är pinsamt att gå till tant sjukgymnast och erkänna att man inte gjort ett piss sen sist. Inte göra det man ska när man faktiskt får vård. Riktig vård. Fungerande vård. Fast hur länge fick jag inte bråka innan jag fick den? (kvarglömda akupunkturnålar, stearin i hela håret av värmedynor, ni minns?)
Fast det var ju inte den svenska vården det här inlägget skulle handla om, det skulle ju handla om hästarnas hemliga hästsammansvärjning! Men det får vi ta en annan dag.
onsdag, juli 29, 2009
Halvvägs
Idag skall Mitt fantastiska liv servera mig en ny erfarenhet, nämligen att få debattera ilsket och underhållande i radio. Hurra! Jag älskar radio! Och jag vill bli radiopratare när jag blir stor! (Ja, jag är 37 men man måste väl inte vara stor för det?)
Jag älskar att ta mig an nya karriärer. Varje gång jag inleder en ny karriär ser jag framför mig hur otroligt framgångsrik jag blir och hur väl jag kan mitt område/ämne. När jag började folkhögskola i teater såg jag framför mig hur jag kom in på scenskolan (det var för övrigt ingen tvekan om att jag skulle komma in, det var bara en fråga om när. Och sen kom jag inte in. Tjipp!). När jag var klar på teaterskolan och insåg att jag kanske inte skulle komma in på scenskolan såg jag framför mig hur jag fick fetaste jobbet som teaterpedagog (och så småningom började undervisa på scenskolan). Sen när jag inte fick jobb som det heller så startade jag frigrupp och såg framför mig Göteborgs bästa frigrupp som fick sjukt mycket bidrag. Som vi inte fick. (Fast nu går det ganska bra och jag får i alla fall en hel del projektuppdrag där.) Startade clowngrupp och såg framför mig hur jag jobbade med Teater Halland och så småningom (såklart) började undervisa i clown på scenskolan. (Jäla scenskolan, jag tycker ju inte ens om den, varför vill jag undervisa på den då? Kanske för att skaka vett i den skyddade verkstad den faktiskt är?) Det blev inte scenskolan, det blev Vuxenskolan. Men jävlar vad kul det var att undervisa, där också! Hurra!
Det verkar vara ett vinnande koncept i Ozzys liv: Se hägringen och kom halvvägs. Halvvägs äro min lott. Men jag älskar min lott! Jag gillar halvvägs!
Förriga veckan var jag som sagt på dansläger, och där kan man snacka halvvägs. Tre dansgolv, varav ett hade stämningen "här dansar proffsen, kom inte och tro att du kan nåt", och ett hade stämningen "här är vi ganska bra blandat med usla men vad gör det? Vi tokdansar, yey!". (Det tredje hade stämningen "här klämmer vi på varandra sen hittar vi ett skrymsle nånstans". Jag var inte skrymselsugen.) Ozzy valde såklart tokdansen. Folkligt, trevligt, alla får vara med, yey! Och i mitt stilla sinne tänker jag (och byter till jagform) att jag vill inte bli ett av proffsen som findansar och inte vill dansa med alla. Om man bara vill dansa med proffs så blir det ju ingen dans, för proffsen bor annanstans 95% av året. Då kan man ju sitta där med sin findans och muggla.
MEN det var ju inte det det här inlägget skulle handla om! Det skulle ju handla om halvvägs! Jag tänker idag alltså inleda min nya karriär som radiopratare, och ser framför mig hur jag blir panelhöna i Christers relationsrådet (världens bästa radioinslag). Men var är halvvägs då? Jobba i fiket på radion?
(Vilket påminner mig om att jag måste läsa på om dagens debattämne NUVV för jag hade inte hört talas om ett enda eftersom jag häckat i dansjungeln senaste veckan.)
Jag älskar att ta mig an nya karriärer. Varje gång jag inleder en ny karriär ser jag framför mig hur otroligt framgångsrik jag blir och hur väl jag kan mitt område/ämne. När jag började folkhögskola i teater såg jag framför mig hur jag kom in på scenskolan (det var för övrigt ingen tvekan om att jag skulle komma in, det var bara en fråga om när. Och sen kom jag inte in. Tjipp!). När jag var klar på teaterskolan och insåg att jag kanske inte skulle komma in på scenskolan såg jag framför mig hur jag fick fetaste jobbet som teaterpedagog (och så småningom började undervisa på scenskolan). Sen när jag inte fick jobb som det heller så startade jag frigrupp och såg framför mig Göteborgs bästa frigrupp som fick sjukt mycket bidrag. Som vi inte fick. (Fast nu går det ganska bra och jag får i alla fall en hel del projektuppdrag där.) Startade clowngrupp och såg framför mig hur jag jobbade med Teater Halland och så småningom (såklart) började undervisa i clown på scenskolan. (Jäla scenskolan, jag tycker ju inte ens om den, varför vill jag undervisa på den då? Kanske för att skaka vett i den skyddade verkstad den faktiskt är?) Det blev inte scenskolan, det blev Vuxenskolan. Men jävlar vad kul det var att undervisa, där också! Hurra!
Det verkar vara ett vinnande koncept i Ozzys liv: Se hägringen och kom halvvägs. Halvvägs äro min lott. Men jag älskar min lott! Jag gillar halvvägs!
Förriga veckan var jag som sagt på dansläger, och där kan man snacka halvvägs. Tre dansgolv, varav ett hade stämningen "här dansar proffsen, kom inte och tro att du kan nåt", och ett hade stämningen "här är vi ganska bra blandat med usla men vad gör det? Vi tokdansar, yey!". (Det tredje hade stämningen "här klämmer vi på varandra sen hittar vi ett skrymsle nånstans". Jag var inte skrymselsugen.) Ozzy valde såklart tokdansen. Folkligt, trevligt, alla får vara med, yey! Och i mitt stilla sinne tänker jag (och byter till jagform) att jag vill inte bli ett av proffsen som findansar och inte vill dansa med alla. Om man bara vill dansa med proffs så blir det ju ingen dans, för proffsen bor annanstans 95% av året. Då kan man ju sitta där med sin findans och muggla.
MEN det var ju inte det det här inlägget skulle handla om! Det skulle ju handla om halvvägs! Jag tänker idag alltså inleda min nya karriär som radiopratare, och ser framför mig hur jag blir panelhöna i Christers relationsrådet (världens bästa radioinslag). Men var är halvvägs då? Jobba i fiket på radion?
(Vilket påminner mig om att jag måste läsa på om dagens debattämne NUVV för jag hade inte hört talas om ett enda eftersom jag häckat i dansjungeln senaste veckan.)
tisdag, juli 28, 2009
Ozzy et la dolce vita
Jag har hört att sommarlovet är till för att vila ut sig på. Så bra tänker jag, och skaffar mig fem veckors heltidsjobb, åker på dansläger utan sömn i fem dagar och flänger fram och tillbaka mellan stan och öa.
Herregud. Dansläger utan sömn. It rocks. Rekordet slogs natten mellan fredag och lördag då jag sov trekvart och dansade åtta timmar. Yey!
Men sen tar det stopp och tröttjan härjar min kropp. (Ursäkta det oavsiktliga rimmet.) (Varför finns rim för övrigt? Obs: Inte min vän Rim, hon måste verkligen finnas. Men rim? Rim med stor R = nödvändigt, rim med litet r = överskattat.) Jaja svarar Ozzys själ, jag sover väl dårå! Så nu har jag sovit konstant sen i lördags klockan fyra. Typ. Med små avbrott för mat, dans och filmtittning. Idag tixempel sov jag till tolv (med små avbrott för tvättstugebesök) och har fortfarande inte gjort mer än ätit frukost MED TÅRTA TILL för det får jag för jag är vuxen och får bestämma själv och hävdar att tårtfrukost är det nya svart.
Så, här ligger jag nu, precis som igår, i sängen med laptopen i knät och flippar mellan musikmapp, facebook, bloggar och annat. Och... aaaaahhhh... avkoppling. För första gången sen ensamma stranden någon gång i sommarens barndom. Inga krav utöver att jag skall befinna mig på Forum kl åtta och spela skivor. Määään det är ju sex timmar kvar, jag hinner slacka ordentligt till dess. Kanske skulle sätta på lite mer kaffe?
Aaaaaahhhh
Herregud. Dansläger utan sömn. It rocks. Rekordet slogs natten mellan fredag och lördag då jag sov trekvart och dansade åtta timmar. Yey!
Men sen tar det stopp och tröttjan härjar min kropp. (Ursäkta det oavsiktliga rimmet.) (Varför finns rim för övrigt? Obs: Inte min vän Rim, hon måste verkligen finnas. Men rim? Rim med stor R = nödvändigt, rim med litet r = överskattat.) Jaja svarar Ozzys själ, jag sover väl dårå! Så nu har jag sovit konstant sen i lördags klockan fyra. Typ. Med små avbrott för mat, dans och filmtittning. Idag tixempel sov jag till tolv (med små avbrott för tvättstugebesök) och har fortfarande inte gjort mer än ätit frukost MED TÅRTA TILL för det får jag för jag är vuxen och får bestämma själv och hävdar att tårtfrukost är det nya svart.
Så, här ligger jag nu, precis som igår, i sängen med laptopen i knät och flippar mellan musikmapp, facebook, bloggar och annat. Och... aaaaahhhh... avkoppling. För första gången sen ensamma stranden någon gång i sommarens barndom. Inga krav utöver att jag skall befinna mig på Forum kl åtta och spela skivor. Määään det är ju sex timmar kvar, jag hinner slacka ordentligt till dess. Kanske skulle sätta på lite mer kaffe?
Aaaaaahhhh
söndag, juli 19, 2009
Samvetenheten
Det har varit mycket snack om det dåliga samvetet de senaste dagarna. (De senaste dagarna har för övrigt varit ganska tumultartade, men pga sekretess kan Mitt fantastiska liv inte offentliggöra detta tumult förf.anm.) Det fantastiska livet har varit fullständigt fullknökat med dåliga samveten, folk får dåligt samvete för att de ber om saker av folk som har dåligt samvete för att de får saker, samtidigt får andra dåligt samvete för att de inte gjort vad några med dåligt samvete har bett dem om.
Och så vidare.
Därför vill Mitt fantastiska liv nu be det dåliga samvetet att fara och flyga en gång för alla.
Vem mår bra av dåligt samvete? Den som har dåligt samvete mår dåligt. Den som är orsaken till det dåliga samvetet får dåligt samvete. Exempelvis man får dåligt samvete för att man inte hälsar på gammal snäll släkting i Munkedal (jag) (är inte gammal släkting men har dåligt samvete) men släktingen vill väl inte att jag ska ha dåligt samvete så då får hon dåligt samvete för att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsar på.
Hej livsgröt!
En vän gick i terapi och pratade om just detta. "Jag har så dåligt samvete för att jag inte träffar den och den och den och den." Terapeuten skrev en lista på alla som vännen hade dåligt samvete för. Därefter ströks alla som borde vännen ville träffa pga dåligt samvete. Kvar fanns de som vännen ville träffa. Två pers. Fan va gött! Då träffar man dem!
Själv sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte vill vara offentligt oväsen på scen på torsdag för att hjälpa en vän. Jag har, helt ärligt, hjälpt vän på sistone så att jag fyllt kvoten för ett bra tag framöver (Obs, kära vän, få inte dåligt samvete för detta!) och orkar inte hjälpa en vän till. Så jag tackade ja. Först. Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte gjorde som jag ville, utan som mitt samvete ville. Så jag ringde och sa tack men nej tack. Och vännen fick en affärsmässig ton och jag fick för mig att jag var en bajskorv och fick dåligt samvete.
Och jävlar vad sur jag blir. Wa e detta för hyss? Wa e de no titt? Varför har jag dåligt samvete?? Lägg ner!! Ghah.
Jag måste, för övrigt, skaffa mig en kamera. Kanske man skulle bli snattare på äldre dar?
Och så vidare.
Därför vill Mitt fantastiska liv nu be det dåliga samvetet att fara och flyga en gång för alla.
Vem mår bra av dåligt samvete? Den som har dåligt samvete mår dåligt. Den som är orsaken till det dåliga samvetet får dåligt samvete. Exempelvis man får dåligt samvete för att man inte hälsar på gammal snäll släkting i Munkedal (jag) (är inte gammal släkting men har dåligt samvete) men släktingen vill väl inte att jag ska ha dåligt samvete så då får hon dåligt samvete för att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsar på.
Hej livsgröt!
En vän gick i terapi och pratade om just detta. "Jag har så dåligt samvete för att jag inte träffar den och den och den och den." Terapeuten skrev en lista på alla som vännen hade dåligt samvete för. Därefter ströks alla som borde vännen ville träffa pga dåligt samvete. Kvar fanns de som vännen ville träffa. Två pers. Fan va gött! Då träffar man dem!
Själv sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte vill vara offentligt oväsen på scen på torsdag för att hjälpa en vän. Jag har, helt ärligt, hjälpt vän på sistone så att jag fyllt kvoten för ett bra tag framöver (Obs, kära vän, få inte dåligt samvete för detta!) och orkar inte hjälpa en vän till. Så jag tackade ja. Först. Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte gjorde som jag ville, utan som mitt samvete ville. Så jag ringde och sa tack men nej tack. Och vännen fick en affärsmässig ton och jag fick för mig att jag var en bajskorv och fick dåligt samvete.
Och jävlar vad sur jag blir. Wa e detta för hyss? Wa e de no titt? Varför har jag dåligt samvete?? Lägg ner!! Ghah.
Jag måste, för övrigt, skaffa mig en kamera. Kanske man skulle bli snattare på äldre dar?
lördag, juli 18, 2009
Msn-humor
Jag befinner mig just nu på hemlig ort (samma hemliga ort som jag varit på hela sommaren förf.anm.) tillsammans med min käre vän Jakopp och vi gör som vanligt allt och ingenting. Just nu till exempel har vi hamnat i varsin säng i varsitt rum med en öppen dörr emellan. Härifrån kan jag se Jakobs ben om jag lyfter på huvudet lite. Men vi kan i alla fall prata med varandra.
Men istället loggar Jakob in på msn. Så vi chattar med varandra. Och jag tycker det är sanslös humor att ligga 5 meter ifrån varandra och chatta.
Ozzy säger:
åh hej jakob, länge sen
Jakob säger:
hej hej
Jakob säger:
ligger du bekvämt?
Ozzy säger:
ja
Ozzy säger:
gör du?
Jakob säger:
oja
Ozzy säger:
bra
Ozzy säger:
vi borde ses nån dag
Jakob säger:
ja det vore roligt
Jakob säger:
men jag orkar inte sätta mig upp igen just nu
Och så skrattar vi. I verkliga livet, inte i sajberspäjs. Och sen minns vi hur det var när vi bodde ihop i studenttrean för några år sedan. Då var det ju faktiskt en hel toalett mellan våra rum, och man var tvungen att ta den enorma hall-korridoren på sisådär tre meter för att ses. Så, istället hände det sig, titt som tätt, sisådär varendaste dag, att
Ozzy säger:
Har du tejp?
Jakob säger:
Ja, jag tror det.
Ozzy säger:
Kan inte du komma hit med den?
Msn-humor at its best. Länge leve lättjan.
Men istället loggar Jakob in på msn. Så vi chattar med varandra. Och jag tycker det är sanslös humor att ligga 5 meter ifrån varandra och chatta.
Ozzy säger:
åh hej jakob, länge sen
Jakob säger:
hej hej
Jakob säger:
ligger du bekvämt?
Ozzy säger:
ja
Ozzy säger:
gör du?
Jakob säger:
oja
Ozzy säger:
bra
Ozzy säger:
vi borde ses nån dag
Jakob säger:
ja det vore roligt
Jakob säger:
men jag orkar inte sätta mig upp igen just nu
Och så skrattar vi. I verkliga livet, inte i sajberspäjs. Och sen minns vi hur det var när vi bodde ihop i studenttrean för några år sedan. Då var det ju faktiskt en hel toalett mellan våra rum, och man var tvungen att ta den enorma hall-korridoren på sisådär tre meter för att ses. Så, istället hände det sig, titt som tätt, sisådär varendaste dag, att
Ozzy säger:
Har du tejp?
Jakob säger:
Ja, jag tror det.
Ozzy säger:
Kan inte du komma hit med den?
Msn-humor at its best. Länge leve lättjan.
torsdag, juli 16, 2009
Jag vill ha mer!
Men herregudihimlenshöjder.
Jag är nyfrälst.
Bloggare.
Stamläsare hveta att jag hafva bloggat i sisådär (och nu minns jag inte själv så nu måste jag kolla, skämmes) fyra (!!!) (nu blev jag förvånad, så enträgen jag är, FYRA??!!) år. Ups and downs hafver passerat, och just nu erfar Mitt fantastiska liv en tvättäkta boost. Yey. Partytajm. Bloggeti bloggeti.
Är det sådant ledighet gör med människan? Gifver inspiration? Ach nej, sanningen är ju att jag jobbar heltid på min lediga tid aka sommarlofvet. Man ska alltså jobba med något relativt tråkigt men samtidigt varierande för att få inspiration.
Man skola äfven placera sig själv på ett ställe på jorden där det finns i princip ingenting att göra när solen inte skiner, alternativt solen skiner stundtals kombinerat med snålblåst. Ett plus är dessutom om detta ställe endast har en tv-apparat, som varje kväll beskådas av två till åren komna, hvilket resulterar i ett utbud av varianten "Solens mat", "Lotta på Liseberg" (vi tittar INTE på allsång på Skansen för Anders Lundin är så fjantig) (anser de till åren komna alltså) (själv anser jag att han gjorde geniala barnprogram när det begav sig) och difverse naturprogram. Alltså, minimalt med tv-tittning i Ozzys fantastiska sommarliv. (Det är minimalt av den varan även annars, men då av mer tidsbristande och ointresserade skäl.)
Hvad göra man då när man är sysslolös i ingemansland (badjäfvel-land)? Jo, man söka med ljus och lykta efter kvalitativa bloggläsningsupplefvelser och hamnar (som vanligt) hos Lotten. Man upptäcker också att ÖversättarHelena har ägnat mindre tid åt översättning och mer tid åt bloggning (och operaoutfits-shoppning). Hurra! Bra skrifverier! Man upptäcker att äfven Lottens kära och nära skriver intressanta saker. I viss mån för sällan, men ändock. Man fortsätter således sin strosning i difverse kvalitativa bloggars länklistor och hittar än den ena efter än den andra fantastiskt kvalitativa bloggen. Därefter tittar man på sin egen länklista och inser att där är knalt med aktiva skribenter i den. En del som skriver alldeles för sällan. Andra skriver om för smala ämnen som jag själv inte är tillräckligt intresserad av.
Jag behöver helt enkelt lite fräscht blod i min länklista. Kvalitativa bloggar, var är ni?
Jag är nyfrälst.
Bloggare.
Stamläsare hveta att jag hafva bloggat i sisådär (och nu minns jag inte själv så nu måste jag kolla, skämmes) fyra (!!!) (nu blev jag förvånad, så enträgen jag är, FYRA??!!) år. Ups and downs hafver passerat, och just nu erfar Mitt fantastiska liv en tvättäkta boost. Yey. Partytajm. Bloggeti bloggeti.
Är det sådant ledighet gör med människan? Gifver inspiration? Ach nej, sanningen är ju att jag jobbar heltid på min lediga tid aka sommarlofvet. Man ska alltså jobba med något relativt tråkigt men samtidigt varierande för att få inspiration.
Man skola äfven placera sig själv på ett ställe på jorden där det finns i princip ingenting att göra när solen inte skiner, alternativt solen skiner stundtals kombinerat med snålblåst. Ett plus är dessutom om detta ställe endast har en tv-apparat, som varje kväll beskådas av två till åren komna, hvilket resulterar i ett utbud av varianten "Solens mat", "Lotta på Liseberg" (vi tittar INTE på allsång på Skansen för Anders Lundin är så fjantig) (anser de till åren komna alltså) (själv anser jag att han gjorde geniala barnprogram när det begav sig) och difverse naturprogram. Alltså, minimalt med tv-tittning i Ozzys fantastiska sommarliv. (Det är minimalt av den varan även annars, men då av mer tidsbristande och ointresserade skäl.)
Hvad göra man då när man är sysslolös i ingemansland (badjäfvel-land)? Jo, man söka med ljus och lykta efter kvalitativa bloggläsningsupplefvelser och hamnar (som vanligt) hos Lotten. Man upptäcker också att ÖversättarHelena har ägnat mindre tid åt översättning och mer tid åt bloggning (och operaoutfits-shoppning). Hurra! Bra skrifverier! Man upptäcker att äfven Lottens kära och nära skriver intressanta saker. I viss mån för sällan, men ändock. Man fortsätter således sin strosning i difverse kvalitativa bloggars länklistor och hittar än den ena efter än den andra fantastiskt kvalitativa bloggen. Därefter tittar man på sin egen länklista och inser att där är knalt med aktiva skribenter i den. En del som skriver alldeles för sällan. Andra skriver om för smala ämnen som jag själv inte är tillräckligt intresserad av.
Jag behöver helt enkelt lite fräscht blod i min länklista. Kvalitativa bloggar, var är ni?
onsdag, juli 15, 2009
På önskelistan: Handgym.
Uppdatering:
Kanske tio timmar hafver förflutit sedan klippningen avbröts och jag hafver svårt att greppa i saker, men framför allt svårt att hålla dem stilla. Exempelvis kravbrev är väldigt svåra att hålla i. De svajjar nåt ofantligt när jag försöker läsa dem.
Ja, jag är fattig. Ja, jag har fått inkassobrev. Inte ett utan TVÅ! På en vecka! Och ett av dem helt utan förvarnande påminnelse. Får man göra så nuförtin? (Stöd en fattig Ozzyperson - köp en bok!)
Nåja nåjaaaa (Knas, se föregående inlägg.) fingrarna funkar i alla fall till att stoppa saker i pajhålet med. (Nej inte bajhålet. Där vill jag inte ha saker.) Och att blogga med. Funkar lite sämre att spela tv-spel med. Speciellt barnspelet Nalle Puh som en boende ville att jag skulle spela ikväll. Ah, barnspel, piece of cake tänker Ozzy. Och klarar inte ens att starta spelet.
Nåja nåjaaaa det hör inte hit. Hit hör händer, träningsvärk och annat trams. Och det ämnet är uttömt för tillfället. Jag har dessutom en vän som pockar på uppmärksamhet just nu, så nu ska jag ta hand om honom en stund. Eller försöka i alla fall. Det är svårt att ta hand om vänner som befinner sig någon helt annanstans i världen än där man själv är.
Kanske tio timmar hafver förflutit sedan klippningen avbröts och jag hafver svårt att greppa i saker, men framför allt svårt att hålla dem stilla. Exempelvis kravbrev är väldigt svåra att hålla i. De svajjar nåt ofantligt när jag försöker läsa dem.
Ja, jag är fattig. Ja, jag har fått inkassobrev. Inte ett utan TVÅ! På en vecka! Och ett av dem helt utan förvarnande påminnelse. Får man göra så nuförtin? (Stöd en fattig Ozzyperson - köp en bok!)
Nåja nåjaaaa (Knas, se föregående inlägg.) fingrarna funkar i alla fall till att stoppa saker i pajhålet med. (Nej inte bajhålet. Där vill jag inte ha saker.) Och att blogga med. Funkar lite sämre att spela tv-spel med. Speciellt barnspelet Nalle Puh som en boende ville att jag skulle spela ikväll. Ah, barnspel, piece of cake tänker Ozzy. Och klarar inte ens att starta spelet.
Nåja nåjaaaa det hör inte hit. Hit hör händer, träningsvärk och annat trams. Och det ämnet är uttömt för tillfället. Jag har dessutom en vän som pockar på uppmärksamhet just nu, så nu ska jag ta hand om honom en stund. Eller försöka i alla fall. Det är svårt att ta hand om vänner som befinner sig någon helt annanstans i världen än där man själv är.
Jag är en riktig klippare jag
Som flitig användare av tangentbord tänker man kanske att man har relativt god muskulatur i händerna. Speciellt om man som jag använder korrekt fingersättning, och därför använder handens alla fingrar. Utom möjligen vänster tumme märker jag nu när ja skriver. Hoppla, vilket inaktivt finger! Och precis när jag skrev det använde jag den för att göra ett mellanslag för högertummen var upptagen med andra viktiga saker. Där sir man!
Nåja nåjaaaa (citat från gammal sketch med han... Knas nånting, spelar pastor och trollar medelst knäcka ägg i andra gamla komikers hattar) hur som helst så var det idag dags för årets utmaning. Gårdagen innehåll årets höjdpunkt, och därför ansåg Mitt fantastiska liv det nu vara dags för årets utmaning, nämligen klippa mors häck. Alltså den som växer runt gräsmattan. Inte den som växer på baksidan av mors kropp. Den får hon klippa själv.
Nåja nåjaaa (Knas), Ozzy fattar modigt den batteridrivna häcksaxen och gifver sig på den ofantliga häcken som på grund av difverse skador på moderns kropp, arbetande dotter (Ozzy) (sommarjobbar på gruppbostad du vet) och ihärdigt regnande har skjutits upp och skjutits upp och skjutits upp igen. Däraf hafva det bildats enorma kvistar som spretar rätt ut (citat från programmet "Lekande lätt" med Kjell Lönnå. Barn ska förklara vad en ängel är, och säger på bred norrländska; "Stooora fuuula vingar, som spretar rätt ut, åsså har dom en rostfri ring över huvve".) (Kjell Lönnå by the way, vilken kille. Hur lyckas man bli programledare genom att vara körledare? Ah, Kjell, rikskändisen, körledaren? Hur går det ihop?)
Nåja nåjaaa Ozzy fattar häcksaxen och klipper. Och klipper. Och klipper. Och häcksaxen har såklart död mans grepp, dvs man måste trycka in tre knappar för att den ska funka, för att förhindra att man klipper sig själv i handen, benet eller klipper av sladden på den, som Ozzy gjorde med den förra häcksaxen.
Efter två timmars klippande inser Ozzy att... hon är grymt otränad... i händerna! Händerna är som medvetslös deg. Och hon har bara kommit halvvägs. På insidan häcken. Hon har alltså tre fjärdedelar kvar. Men inga muskler i händerna. Och hon måste nog strecha dem, för annars kommer hon ha träningsvärk imorrn.
Hur strechar man händerna? Och hur tränar man dem? Finns det handgym?
Nåja nåjaaaa (citat från gammal sketch med han... Knas nånting, spelar pastor och trollar medelst knäcka ägg i andra gamla komikers hattar) hur som helst så var det idag dags för årets utmaning. Gårdagen innehåll årets höjdpunkt, och därför ansåg Mitt fantastiska liv det nu vara dags för årets utmaning, nämligen klippa mors häck. Alltså den som växer runt gräsmattan. Inte den som växer på baksidan av mors kropp. Den får hon klippa själv.
Nåja nåjaaa (Knas), Ozzy fattar modigt den batteridrivna häcksaxen och gifver sig på den ofantliga häcken som på grund av difverse skador på moderns kropp, arbetande dotter (Ozzy) (sommarjobbar på gruppbostad du vet) och ihärdigt regnande har skjutits upp och skjutits upp och skjutits upp igen. Däraf hafva det bildats enorma kvistar som spretar rätt ut (citat från programmet "Lekande lätt" med Kjell Lönnå. Barn ska förklara vad en ängel är, och säger på bred norrländska; "Stooora fuuula vingar, som spretar rätt ut, åsså har dom en rostfri ring över huvve".) (Kjell Lönnå by the way, vilken kille. Hur lyckas man bli programledare genom att vara körledare? Ah, Kjell, rikskändisen, körledaren? Hur går det ihop?)
Nåja nåjaaa Ozzy fattar häcksaxen och klipper. Och klipper. Och klipper. Och häcksaxen har såklart död mans grepp, dvs man måste trycka in tre knappar för att den ska funka, för att förhindra att man klipper sig själv i handen, benet eller klipper av sladden på den, som Ozzy gjorde med den förra häcksaxen.
Efter två timmars klippande inser Ozzy att... hon är grymt otränad... i händerna! Händerna är som medvetslös deg. Och hon har bara kommit halvvägs. På insidan häcken. Hon har alltså tre fjärdedelar kvar. Men inga muskler i händerna. Och hon måste nog strecha dem, för annars kommer hon ha träningsvärk imorrn.
Hur strechar man händerna? Och hur tränar man dem? Finns det handgym?
måndag, juli 13, 2009
Höjdpunktsrapport ur förvirrat perspektiv. Skriver jag i första, andra eller tredje person?
Här sitter jag på öa och laddar för årets ö-höjdpunkt. PRO's loppis i Ellösparken. Denna loppis hafver jag besökt sen urminnes tider, och den går alltid till på samma sätt.
1) Man tänkte vara där nio men är sommarslö och hasar in vid tiosnåret, då loppisen öppnar.
2) Eftersom man inte kom klockan nio får man stå i bilkö, för att sedan bli föst åt olika håll av pretentiösa farbröder i neongula västar och komradiosar som ropar viktiga saker såsom "de får plats nörra bilar teee.. treee bilar teee" (Orustdialekt förf.anm.) (Lägg märke till att förf.anm. är det nya svart. Jag försöker sälja bucker för att tjäna ihop till lite levebröd, vilket det är ont om just nu, jobbar därför hårt på att etablera mig själv som "författaren". Och imorrn kommer det bli ännu sämre med levebrödet, eftersom jag tänkte bränna nån hundring på värdelös begagnad skit.)
3) När man väl parkerat äntrar man loppisen sisådär kvart över tio för att upptäcka att surkärringarna (läs de rutinerade bonnkärringarna) varit där kl nio och köpt alla fina saker för att "en kan ha denne burken te målarpenslar eller nöt".
4) Man slåss med svettiga tanter och hysteriska badjävlar (jag är inte badjävel, jä e wurpen här! Jag är född här förf.anm.) för att försöka se alla fula menlösa pryttlar som finns kvar.
5) Man köper nån halvful pryttel för en tia "bara för att ha köpt nåt".
6) Man köper en alldeles för liten kaffe och en alldeles för stor tårtbit som man äter i sällskap av Cicci och hennes mor samtidigt som vi alla visar upp all menlös skit vi köpt för varandra. "Käck som strandväska!" "Extra glas, bra att ha när det är fest!" (Hur ofta har jag fest? Titt som tätt vart hundrade år.)
7) Cicci och mor tar en repa till, själv går jag till buckerna och tänker att bönner inte köper klassiker så där hittar jag nog något.
8) Bönnerna har köpt de riktiga godbitarna. Själv köper jag ett fult sletet exemplar av obskyr författare med sovjetiskt namn, som jag sedan aldrig läser.
9) Auktionen börjar. Ozzy har sett ut ett praktexemplar av ett sängbord - 50-tal, stenkakespelare eller liknande och tänker att det vill bönnerna inte ha.
10) Ozzy blir fett överbjuden av rika antikhandlare från stan och ser sina fina saker flyga sin kos.
11) Ozzy sörjer att hon inte har bil med släp så hon kan ta med sig alla fina funkisbokhyllor som ingen köper och som man får plocka gratis efteråt.
12) Antikhandlarna från stan lastar släpen med gratis bokhyllor.
13) Pank och med bilen full av menlös bröte vänder Ozzy hemåt, nöjd med dagens skräpinköp. Hon är ju trots allt positivistisk nuförtin.
I år blir det dock i viss mån annorlunda.
1) Ozzy har SJUKT ont om pengar.
2) Ozzy tänker vara där kl nio. Det var hon förra året och lyckades då lägga vantarna på en (helt meningslös) super 8-kamera för 50 spänn.
3) Ozzy har ett mål. Att köpa: Tidningsställ, tidningar och skivspelare. För vilka pengar vet hon dock inte. Morgondagen kommer alltså gå i prutandets anda.
1) Man tänkte vara där nio men är sommarslö och hasar in vid tiosnåret, då loppisen öppnar.
2) Eftersom man inte kom klockan nio får man stå i bilkö, för att sedan bli föst åt olika håll av pretentiösa farbröder i neongula västar och komradiosar som ropar viktiga saker såsom "de får plats nörra bilar teee.. treee bilar teee" (Orustdialekt förf.anm.) (Lägg märke till att förf.anm. är det nya svart. Jag försöker sälja bucker för att tjäna ihop till lite levebröd, vilket det är ont om just nu, jobbar därför hårt på att etablera mig själv som "författaren". Och imorrn kommer det bli ännu sämre med levebrödet, eftersom jag tänkte bränna nån hundring på värdelös begagnad skit.)
3) När man väl parkerat äntrar man loppisen sisådär kvart över tio för att upptäcka att surkärringarna (läs de rutinerade bonnkärringarna) varit där kl nio och köpt alla fina saker för att "en kan ha denne burken te målarpenslar eller nöt".
4) Man slåss med svettiga tanter och hysteriska badjävlar (jag är inte badjävel, jä e wurpen här! Jag är född här förf.anm.) för att försöka se alla fula menlösa pryttlar som finns kvar.
5) Man köper nån halvful pryttel för en tia "bara för att ha köpt nåt".
6) Man köper en alldeles för liten kaffe och en alldeles för stor tårtbit som man äter i sällskap av Cicci och hennes mor samtidigt som vi alla visar upp all menlös skit vi köpt för varandra. "Käck som strandväska!" "Extra glas, bra att ha när det är fest!" (Hur ofta har jag fest? Titt som tätt vart hundrade år.)
7) Cicci och mor tar en repa till, själv går jag till buckerna och tänker att bönner inte köper klassiker så där hittar jag nog något.
8) Bönnerna har köpt de riktiga godbitarna. Själv köper jag ett fult sletet exemplar av obskyr författare med sovjetiskt namn, som jag sedan aldrig läser.
9) Auktionen börjar. Ozzy har sett ut ett praktexemplar av ett sängbord - 50-tal, stenkakespelare eller liknande och tänker att det vill bönnerna inte ha.
10) Ozzy blir fett överbjuden av rika antikhandlare från stan och ser sina fina saker flyga sin kos.
11) Ozzy sörjer att hon inte har bil med släp så hon kan ta med sig alla fina funkisbokhyllor som ingen köper och som man får plocka gratis efteråt.
12) Antikhandlarna från stan lastar släpen med gratis bokhyllor.
13) Pank och med bilen full av menlös bröte vänder Ozzy hemåt, nöjd med dagens skräpinköp. Hon är ju trots allt positivistisk nuförtin.
I år blir det dock i viss mån annorlunda.
1) Ozzy har SJUKT ont om pengar.
2) Ozzy tänker vara där kl nio. Det var hon förra året och lyckades då lägga vantarna på en (helt meningslös) super 8-kamera för 50 spänn.
3) Ozzy har ett mål. Att köpa: Tidningsställ, tidningar och skivspelare. För vilka pengar vet hon dock inte. Morgondagen kommer alltså gå i prutandets anda.
Mitt fantastiskt positiva liv
Länge i mitt liv var jag fantastiskt negativ. Vänner gnällde på hur mycket jag gnällde. (Förf.anm: Var det inte vännerna som var gnälliga om de gnällde på att jag gnällde?) Så en dag träffade jag en klok tant och sen läste jag en klok bok, och sen var jag inte negativ längre.
Jag kan bli helt fascinerad ibland över hur positiv jag är. Den här morgonen till exempel, startade med att jag väcktes tidigare än jag tänkt eftersom jag var ledig, av ett sms från min kära vän Lindex som dokumenterat kaoset i sitt sommarhem - med tillhörande ljudeffekter. Man skulle kunna bli sur för att man blev väckt. Man skulle kunna få ont i öronen. Istället blir man dock jätteglad över att Lindex kommer ihåg en och tittar fascinerat på kaoset med morgongrusiga ögon.
Klockan är alltså nio, och jag börjar inte jobba förrän klockan tre. Man skulle kunna tänka men vaffan jag vill sova mer. Istället tänker man dock vad bra, då kanske jag hinner städa innan jag åker. Och nu är klockan plötsligt halv elva och jag inser att jag kanske inte hinner städa, i alla fall inte om jag ska fortsätta slösurfa hela morgonen. Men, så går det när man läser andra människors bloggar och får inspiration. Den måste ut. Så då får väl hemmet se ut som kaos ett tag till dårå, skit i dä!
Tänker jag och äter frukost. Och tappar den precis smörade mackan på tröjan. Med smöret mot tröjan. Och flabbar högt åt min egen klantighet.
Jag antar att det är en såndär glad dag, trots att regnet vräker ner igen och jag hade gått upp ett halvkilo när jag vägde mig i morse. Skit i dä, det löser jag sen. Och efter regn kommer sol och kanske jag borde bli allsångsprogramledare?
Jag kan bli helt fascinerad ibland över hur positiv jag är. Den här morgonen till exempel, startade med att jag väcktes tidigare än jag tänkt eftersom jag var ledig, av ett sms från min kära vän Lindex som dokumenterat kaoset i sitt sommarhem - med tillhörande ljudeffekter. Man skulle kunna bli sur för att man blev väckt. Man skulle kunna få ont i öronen. Istället blir man dock jätteglad över att Lindex kommer ihåg en och tittar fascinerat på kaoset med morgongrusiga ögon.
Klockan är alltså nio, och jag börjar inte jobba förrän klockan tre. Man skulle kunna tänka men vaffan jag vill sova mer. Istället tänker man dock vad bra, då kanske jag hinner städa innan jag åker. Och nu är klockan plötsligt halv elva och jag inser att jag kanske inte hinner städa, i alla fall inte om jag ska fortsätta slösurfa hela morgonen. Men, så går det när man läser andra människors bloggar och får inspiration. Den måste ut. Så då får väl hemmet se ut som kaos ett tag till dårå, skit i dä!
Tänker jag och äter frukost. Och tappar den precis smörade mackan på tröjan. Med smöret mot tröjan. Och flabbar högt åt min egen klantighet.
Jag antar att det är en såndär glad dag, trots att regnet vräker ner igen och jag hade gått upp ett halvkilo när jag vägde mig i morse. Skit i dä, det löser jag sen. Och efter regn kommer sol och kanske jag borde bli allsångsprogramledare?
fredag, juli 10, 2009
Kväll på boendet
Varje gång jag läser Lottens blogg blir jag så jäkla inspirerad. Hurra! Bra blogg. Och varje gång jag läser Lottens blogg blir jag sur på mig själv för att jag inte bloggar oftare. För jag bloggar ju sketabra. När jag örker. Och NU örker jag! För nu sitter jag halvt ensammen på gruppbostaden och väntar på att klockan ska bli nio så jag kan gå min lilla runda. Rundan består ikväll av att gå sisådär 20 meter och klutta salva i en spexig rullstolsbunden kvinnas öga.
Kvinnan som precis ringde. För hon hade väl tråkigt.
Kvinnan: HAJ!
Ozzy: Haj du!
Kvinnan: ..... duuu vad roligt det var... vi var på Törpet (Torp, köpcenter förf.anm).
Ozzy: Ja just det ja, det var väl roligt.
Kvinnan:.... duuuu, jag köpte såndär... lång limpa... såndär...
Ozzy: Landgång?
Kvinnan: Såndär... lång... me ost...
Ozzy: Baguette?
Kvinnan: JA SÅN VA DE JA!!! Ååååå GLASS KÖPTE JÄ OCKSÅ!
Ozzy: (hinner inte säga något)
Kvinnan: Å DRICKA ME! KÖPTE HO! (Hennes kontaktperson förf.anm.)
Ja, sådär flyter samtalet på. Och jag blir alldeles varm inombords. Söta kvinnan. Hade tråkigt. Ringde och pratade om en lång limpa. Hallego.
Igår kom jag till jobbet i flätor, något jag inte har särdeles ofta. It doesn't go with my fräcka look. Men på landet är det sunk-Ozzy som gäller, vilket i enstaka fall innebär flätor. Vilket den lille förståndshandikappade transvestit/transexuelle wannabeen genast lade märke till.
"Ååå, har du flätor idag... vad fint... det vill jag mä ha." Då fick Ozzy nog. Och flätade hans hår. Och han blev jätteglad. Och fnissig. Men personalen skrattade åt honom. Och en annan frågade om han blivit flicka. Och då sa jag att det ser fan mer välvårdat ut med ett par fina flätor än stripigt långt hår som bara hänger. Och det höll de ju med om. Så, kanske jag har gjort ett litet myrsteg i rätt riktning. Men det är svårt att veta konsekvenserna detta får, för kanske får han en hang-up på mig som person till exempel, och jag försvinner ju om en månad, och då blir han olycklig igen. Känner redan att det finns viss risk att han är lite småförälskad i mig, fast det egentligen kanske enbart är glädjen av att få göra roliga saker och få ha flätor, eller att jag bär kläder som han egentligen skulle vilja ha. Det är inte lätt att vara förståndshandikappad och hålla ordning på vilken känsla som är vilken.
Hallego. De är för söta. När de är snälla och inte tjötar hål i huvudet eller bankar en på axeln med en kastrull eller kallar en för idiot eller kissar ner hela sängen.
Kvinnan som precis ringde. För hon hade väl tråkigt.
Kvinnan: HAJ!
Ozzy: Haj du!
Kvinnan: ..... duuu vad roligt det var... vi var på Törpet (Torp, köpcenter förf.anm).
Ozzy: Ja just det ja, det var väl roligt.
Kvinnan:.... duuuu, jag köpte såndär... lång limpa... såndär...
Ozzy: Landgång?
Kvinnan: Såndär... lång... me ost...
Ozzy: Baguette?
Kvinnan: JA SÅN VA DE JA!!! Ååååå GLASS KÖPTE JÄ OCKSÅ!
Ozzy: (hinner inte säga något)
Kvinnan: Å DRICKA ME! KÖPTE HO! (Hennes kontaktperson förf.anm.)
Ja, sådär flyter samtalet på. Och jag blir alldeles varm inombords. Söta kvinnan. Hade tråkigt. Ringde och pratade om en lång limpa. Hallego.
Igår kom jag till jobbet i flätor, något jag inte har särdeles ofta. It doesn't go with my fräcka look. Men på landet är det sunk-Ozzy som gäller, vilket i enstaka fall innebär flätor. Vilket den lille förståndshandikappade transvestit/transexuelle wannabeen genast lade märke till.
"Ååå, har du flätor idag... vad fint... det vill jag mä ha." Då fick Ozzy nog. Och flätade hans hår. Och han blev jätteglad. Och fnissig. Men personalen skrattade åt honom. Och en annan frågade om han blivit flicka. Och då sa jag att det ser fan mer välvårdat ut med ett par fina flätor än stripigt långt hår som bara hänger. Och det höll de ju med om. Så, kanske jag har gjort ett litet myrsteg i rätt riktning. Men det är svårt att veta konsekvenserna detta får, för kanske får han en hang-up på mig som person till exempel, och jag försvinner ju om en månad, och då blir han olycklig igen. Känner redan att det finns viss risk att han är lite småförälskad i mig, fast det egentligen kanske enbart är glädjen av att få göra roliga saker och få ha flätor, eller att jag bär kläder som han egentligen skulle vilja ha. Det är inte lätt att vara förståndshandikappad och hålla ordning på vilken känsla som är vilken.
Hallego. De är för söta. När de är snälla och inte tjötar hål i huvudet eller bankar en på axeln med en kastrull eller kallar en för idiot eller kissar ner hela sängen.
tisdag, juli 07, 2009
Det blir en dag i sängen
För en vecka sen var jag i stan och hämtade post, dansade och lite annat. På vägen tillbaks till öa stannar jag i Bäckebol och tjackar två reaspel. Laddar upp inför regnperioden. Ser fram emot några innehäckardagar efter en dryg vecka på ensamma stranden.
Öa svarar med... sol. Sol sol och åter sol. Liiiiite ytterst lätt duggregn söndag kväll och en kort skur medan jag är inne på ICA med en boende på gruppbostaden. Jag vill ha inneliggardag med spel! Så frågan idag lyder: Ska jag offra spelet på en solig dag?
--------
Jag saknar mina vänner från stan. Träffar i princip inga kompisar här ute. Hängt lite med Cicci och träffat Lindex en gång. (Inte kompisar från stan iofs hej textbindning.) Resten av tiden spenderas i mitt eget sällskap. Ganska trevligt sällskap dock, och jag är bra på att underhålla mig själv. Jättebra faktiskt. Ibland undrar jag om jag är ohälsosamt bra på att underhålla mig själv, jag saknar sällan sällskap. MEN...
Nu har det gått flera veckor sen jag träffade alla som var här på midsommar till exempel. Några har jag sprungit på på dansen. Tant Johanna har jag inte sett sen i maj tror jag. TRÅK! Kakan skulle komma och hälsa på förra veckan men hann inte. Marina maskörar i Trollhättan. Men nu jävlar ska det tvångsfixas hit kompisar till helgen tror jag bestämt. Så, erbjudes: Rum med sällskap på vacker ö i väst! Välkommen!
---------
Nu måste jag skynda mig vara ledig med mitt spel en stund innan det är dags för piffning till kvällens evenemang: Åka Lane Loge med funktionshindrade och titta på Lasse Stefanz. Jag lärde mig för övrigt några intressanta fakta av Jan Banan satt i en gran - dans-och dj-kollega - igår. Lasse Stefanz heter Lasse Stefanz med z för att bokstaven S tog slut när folkparkerna skulle skylta deras namn. Därmed trenden z. Och jazz hette från början jass. Skoj.
Öa svarar med... sol. Sol sol och åter sol. Liiiiite ytterst lätt duggregn söndag kväll och en kort skur medan jag är inne på ICA med en boende på gruppbostaden. Jag vill ha inneliggardag med spel! Så frågan idag lyder: Ska jag offra spelet på en solig dag?
--------
Jag saknar mina vänner från stan. Träffar i princip inga kompisar här ute. Hängt lite med Cicci och träffat Lindex en gång. (Inte kompisar från stan iofs hej textbindning.) Resten av tiden spenderas i mitt eget sällskap. Ganska trevligt sällskap dock, och jag är bra på att underhålla mig själv. Jättebra faktiskt. Ibland undrar jag om jag är ohälsosamt bra på att underhålla mig själv, jag saknar sällan sällskap. MEN...
Nu har det gått flera veckor sen jag träffade alla som var här på midsommar till exempel. Några har jag sprungit på på dansen. Tant Johanna har jag inte sett sen i maj tror jag. TRÅK! Kakan skulle komma och hälsa på förra veckan men hann inte. Marina maskörar i Trollhättan. Men nu jävlar ska det tvångsfixas hit kompisar till helgen tror jag bestämt. Så, erbjudes: Rum med sällskap på vacker ö i väst! Välkommen!
---------
Nu måste jag skynda mig vara ledig med mitt spel en stund innan det är dags för piffning till kvällens evenemang: Åka Lane Loge med funktionshindrade och titta på Lasse Stefanz. Jag lärde mig för övrigt några intressanta fakta av Jan Banan satt i en gran - dans-och dj-kollega - igår. Lasse Stefanz heter Lasse Stefanz med z för att bokstaven S tog slut när folkparkerna skulle skylta deras namn. Därmed trenden z. Och jazz hette från början jass. Skoj.
lördag, juli 04, 2009
Jag måste skynda mig att koppla av!
Jag hoppas jag har lärt mig nu. Att alltid ha skrivblocket med mig. För om jag inte haft det, hade du, kära läsare, inte fått avnjuta följande solkrämsnedkletade blogginlägg, skrivet igår med de bortglömda skrivverktygen - papper och penna.
----------
Sista dagen jag får på ensamma stranden på ett tag. Imorrn (läs idag förf.anm.) jobb, söndag regn (och jobb förf.anm.) Vaknar halv tio av att gardinen fläktar ner ansiktsvattnet (jag köpt för att lösa upp all solkräm och allt salt som gör fejset till en praktfull blandning av uttorkning och fjortisacne) som dunsar i golvet. (Va fan jag ändrar ju i texten i efterhand, får man det? Ja det får man, jag är författaren, I got da powah över min egen skrivshit moahaha)
Bånk! Vad är klockan? Halv tio, perfa, måste skynda mig att paxa bästa strandplatsen av 2,5 (en stor plätt med lagom vind, en mindre plätt med lite buskskugga och mindre vind, och en stekande minimal plätt bestående av en blandning av sten, gräs, förhårdnad sand och torkad/ruttnad tång).
Rusar upp, kastar i mig morgongröten, hittar inte mina pinaler GGGRRRROARRR! Ränner runt och letar samtidigt som min kära mor kommer instapplandes stödd på en gåstav. Hon knafsade knät igår och kan knappt gå stackarn. Vill ha citodon av Ozzy som inte vet var hon har dem leta leta, leta pinaler, packa, be halta mamman smörja ryggen (halta mamman är för övrigt fortfarande skithalt och kan inte sova pga smärta men vägrar gå till doktorn förf.anm.) VAFAN är klockan kvart i elva! (Halv elva är magiska gränsen för att slippa sommargästerna (jag? förf.anm. jag är ju för fan wurpen och uppväxt här!) i affären, måste ha tidning och frukt, stressar till affären kl elva och ser till min fasa att parkeringen är full av folk. Dock verkar det som om alla precis kommit och precis börjat storhandla så jag svischar förbi och fram till kassan där det faktiskt går fort som fasen HURRA HURRA hetsa hetsa men kortet funkar inte stress stress jag har kontanter nähä nu funkar det HETS HETS ensamma strandens bästa plätt ryker för mitt inre till en gapig åttabarnsfamilj GRRROOOARRRR ut i bilen rallykörning, svänger vänster, ser stranden som... är... tom!
Tom...
Lugn...
Ro...
Fast först hetssmörjer jag in mig med solkräm och klottrar ner ett hetsinlägg till bloggen i skrivboken men nu ska jag sluta med det och börja vara
AAaaaahhhh.....
---------
Oh well... I efterhand är texter sällan lika bra som man upplevde dem då man skrev dem. Ett antal redigeringar gjordes. Såklart. (Inte bara de författaren anmärkt på förf.anm.) Men ändå. Ta med skrivboken Ozzy för fan. Nån gång kommer det nåt briljangkt.
----------
Sista dagen jag får på ensamma stranden på ett tag. Imorrn (läs idag förf.anm.) jobb, söndag regn (och jobb förf.anm.) Vaknar halv tio av att gardinen fläktar ner ansiktsvattnet (jag köpt för att lösa upp all solkräm och allt salt som gör fejset till en praktfull blandning av uttorkning och fjortisacne) som dunsar i golvet. (Va fan jag ändrar ju i texten i efterhand, får man det? Ja det får man, jag är författaren, I got da powah över min egen skrivshit moahaha)
Bånk! Vad är klockan? Halv tio, perfa, måste skynda mig att paxa bästa strandplatsen av 2,5 (en stor plätt med lagom vind, en mindre plätt med lite buskskugga och mindre vind, och en stekande minimal plätt bestående av en blandning av sten, gräs, förhårdnad sand och torkad/ruttnad tång).
Rusar upp, kastar i mig morgongröten, hittar inte mina pinaler GGGRRRROARRR! Ränner runt och letar samtidigt som min kära mor kommer instapplandes stödd på en gåstav. Hon knafsade knät igår och kan knappt gå stackarn. Vill ha citodon av Ozzy som inte vet var hon har dem leta leta, leta pinaler, packa, be halta mamman smörja ryggen (halta mamman är för övrigt fortfarande skithalt och kan inte sova pga smärta men vägrar gå till doktorn förf.anm.) VAFAN är klockan kvart i elva! (Halv elva är magiska gränsen för att slippa sommargästerna (jag? förf.anm. jag är ju för fan wurpen och uppväxt här!) i affären, måste ha tidning och frukt, stressar till affären kl elva och ser till min fasa att parkeringen är full av folk. Dock verkar det som om alla precis kommit och precis börjat storhandla så jag svischar förbi och fram till kassan där det faktiskt går fort som fasen HURRA HURRA hetsa hetsa men kortet funkar inte stress stress jag har kontanter nähä nu funkar det HETS HETS ensamma strandens bästa plätt ryker för mitt inre till en gapig åttabarnsfamilj GRRROOOARRRR ut i bilen rallykörning, svänger vänster, ser stranden som... är... tom!
Tom...
Lugn...
Ro...
Fast först hetssmörjer jag in mig med solkräm och klottrar ner ett hetsinlägg till bloggen i skrivboken men nu ska jag sluta med det och börja vara
AAaaaahhhh.....
---------
Oh well... I efterhand är texter sällan lika bra som man upplevde dem då man skrev dem. Ett antal redigeringar gjordes. Såklart. (Inte bara de författaren anmärkt på förf.anm.) Men ändå. Ta med skrivboken Ozzy för fan. Nån gång kommer det nåt briljangkt.
måndag, juni 29, 2009
I morse gick jag upp till den lille (inte så jätteliten iofs, lång som en stång och muskulös som få) förståndshandikappade smygtransan med en kopp kaffe. Planen för dagen var att han och jag skulle ut på en liten utflykt. (Av sekretesskäl kan jag inte säga vad vi skulle göra, då blir det för lätt att räkna ut vem det är, i alla fall för de som bor runt omkring.) Så vi pratar om det en liten stund, och om diverse krämpor och annat, men så säger han plötsligt
"Ååååhh... vad du är fin Ozzy. Om jag skulle vara tjej, då skulle jag vara som dig."
Hjärtknip! Gulle! Hur lyckas folk jobba med funktionshindrade och inte bli personligt fästa vid dem? Det är ju trots allt en del av vårt jobb, att vi ska kunna vara objektiva och gå hem och släppa tankarna på jobbet. Men man blir ju tokfäst vid dem!
Å andra sidan så går samme lille förståndshandikappade smygtransa senare igång något vansinnigt när kvällspersonalen kommer, och tjötar hål i huvudet på mig och jag vill bara att han ska GÅ! Sluta tjöta! Ta det lugnt! Lunga ner dig! Då är man ju inte lika fäst. Eller när man får ta hand om mindre trevliga bisysslor såsom undersöka olika konstiga sår, städa upp bajs/kräks/matkladd eller åker på en tjottablängare. Det händer lyckligtvis inte speciellt frekvent på just det här boendet. Men ändå.
Att jobba i gruppboende är skumt på många sätt. Man är betald kompis, samtidigt som man är morsa, psykolog, sjuksköterska, bambatant, lokalvårdare, sömmerska, vaktmästare, kontorist, budfirma och personlig coach. Enformigt? Hell no. Mitt senaste arbetspass satt jag och slackade halva dan, idag rände jag runt som en skållad bäver hit och dit, och just nu är första gången jag sitter idag.
Men det är fan världens sommarknäck. Idag fick jag till exempel betalt för att bada, sola. Så, så länge de inte tjötar hål i huvudet på en, vill rymma eller bajsar ner hela sitt hem så är det världens bästa. Ibland är det världens sämsta, men det är ytterst ytterst sällan. Bäst vinner överlägset!
"Ååååhh... vad du är fin Ozzy. Om jag skulle vara tjej, då skulle jag vara som dig."
Hjärtknip! Gulle! Hur lyckas folk jobba med funktionshindrade och inte bli personligt fästa vid dem? Det är ju trots allt en del av vårt jobb, att vi ska kunna vara objektiva och gå hem och släppa tankarna på jobbet. Men man blir ju tokfäst vid dem!
Å andra sidan så går samme lille förståndshandikappade smygtransa senare igång något vansinnigt när kvällspersonalen kommer, och tjötar hål i huvudet på mig och jag vill bara att han ska GÅ! Sluta tjöta! Ta det lugnt! Lunga ner dig! Då är man ju inte lika fäst. Eller när man får ta hand om mindre trevliga bisysslor såsom undersöka olika konstiga sår, städa upp bajs/kräks/matkladd eller åker på en tjottablängare. Det händer lyckligtvis inte speciellt frekvent på just det här boendet. Men ändå.
Att jobba i gruppboende är skumt på många sätt. Man är betald kompis, samtidigt som man är morsa, psykolog, sjuksköterska, bambatant, lokalvårdare, sömmerska, vaktmästare, kontorist, budfirma och personlig coach. Enformigt? Hell no. Mitt senaste arbetspass satt jag och slackade halva dan, idag rände jag runt som en skållad bäver hit och dit, och just nu är första gången jag sitter idag.
Men det är fan världens sommarknäck. Idag fick jag till exempel betalt för att bada, sola. Så, så länge de inte tjötar hål i huvudet på en, vill rymma eller bajsar ner hela sitt hem så är det världens bästa. Ibland är det världens sämsta, men det är ytterst ytterst sällan. Bäst vinner överlägset!
Habiliteringsassistent med god koordinationsförmåga och koll på rutiner eftersökes?
På grund av fantastiskt fummel med sommarschemat blir jag idag ensam personal på morgonen. Jag har å andra sidan bara två personer att ta hand om, så det ska väl gå bra. Och det går bra.
Tills klockan är halv åtta och bussen kommer om en halvtimma, och jag inser att båda två måste på toaletten. Samtidigt. Hmmm... Hystar in den första på muggen, som gärna får sitta 20 minuter så att chanserna för en större leverans ökar så att säga. Den andra ska dock gärna muggas direkt efter kaffet, för att undvika leverans i brallan. Men hon muggar hemma hos sig, fyra lägenheter bort. Hmm... rallymugg för boende nr 1, som inte levererat. Jaja. De sätter henne säkert på toa igen när hon kommer till jobbet. Säger till nummer två att nu går vi upp till dig. Nummer ett får vänta utanför medans vi gör vår buisness inne hos dig.
Nummer två blir rasande. "Jag vill inte ha henne hängandes i rompan!" Efter mycket fix och trix lyckas jag få henne att gå med på att lämna nummer ett (som inte får vara ensam i gemensamhetslägenheten) i korridoren utanför. Där finns inte så mycket hon kan dra i (hon älskar att dra i - och helst sönder - saker). Med lite skämt och spex går det bra. Lätt panikslagen föser jag in nummer två på muggen, tittar med jämna mellanrum ut och kontrollerar att inget hänt nummer ett. Inte så mycket kan hända, det är en tom låst korridor. Med... en brandsläckare i. Shit, bara hon inte börjar dra i brandsläckaren! Stress stress. Effektiviserar nummer två genom att köra tandborstning samtidigt som hon muggar. Förhoppningen är att hon kommer med en tyngre leverans, för om hon inte gör det är chansen ganska stor att den kommer i blöjan istället, och det är ju gött om man slipper joxa med sånt. Men... eftersom vi har bråttom hinner hon inte sitta ordentligt, och ingen leverans där heller. Attans.
Återigen frid och fröjd, ner till gemensamhetslägan för att pusta ut, men möts av busschauffören som ska hämta de två. In i bussen med nummer ett. I bussen sitter en boende från ett annat boende (hej boende). Hon sitter på nummer två's plats! Nummer två ballar ur totalt, börjar nästan gråta för att hon inte får sitta på sin plats. Panik panik. Trots att hon ibland sitter på en annan plats. Men ändå. Panik!
Den här dagen börjar helt enkelt inte bra för nummer två. Nummer ett är som vanligt nöjd och glad och älskar att åka buss. Men nummer två klarar inte av brott i rutinerna. Då kukar livet ur. Stackarn. Och jag börjar fundera över om det är vi som personal som skapar rutinerna som ställer till det? Som vikarie kan man ju inte alltid följa dem, för man kan dem inte, och då går det hur bra som helst. Ibland. Exempelvis jobbade jag för några år sedan på Kulturlabbet, center för funktionshindrade konstutövare. Då gick en av de handikappade och hämtade en stol till en annan, för det fanns ingen där det brukar stå en, vilket jag inte visste. Jag reagerade inte på det nämnvärt. Men det gjorde den ordinarie personalen. Han gör aldrig något för någon annan. Men nu gjorde han det, för rutinen bröts, och han gjorde därför ett framsteg och började tänka på andra än sig själv i viss mån.
Så, det kanske är bra trots allt att bryta lite rutiner, även med de som är beroende av dem?
Tills klockan är halv åtta och bussen kommer om en halvtimma, och jag inser att båda två måste på toaletten. Samtidigt. Hmmm... Hystar in den första på muggen, som gärna får sitta 20 minuter så att chanserna för en större leverans ökar så att säga. Den andra ska dock gärna muggas direkt efter kaffet, för att undvika leverans i brallan. Men hon muggar hemma hos sig, fyra lägenheter bort. Hmm... rallymugg för boende nr 1, som inte levererat. Jaja. De sätter henne säkert på toa igen när hon kommer till jobbet. Säger till nummer två att nu går vi upp till dig. Nummer ett får vänta utanför medans vi gör vår buisness inne hos dig.
Nummer två blir rasande. "Jag vill inte ha henne hängandes i rompan!" Efter mycket fix och trix lyckas jag få henne att gå med på att lämna nummer ett (som inte får vara ensam i gemensamhetslägenheten) i korridoren utanför. Där finns inte så mycket hon kan dra i (hon älskar att dra i - och helst sönder - saker). Med lite skämt och spex går det bra. Lätt panikslagen föser jag in nummer två på muggen, tittar med jämna mellanrum ut och kontrollerar att inget hänt nummer ett. Inte så mycket kan hända, det är en tom låst korridor. Med... en brandsläckare i. Shit, bara hon inte börjar dra i brandsläckaren! Stress stress. Effektiviserar nummer två genom att köra tandborstning samtidigt som hon muggar. Förhoppningen är att hon kommer med en tyngre leverans, för om hon inte gör det är chansen ganska stor att den kommer i blöjan istället, och det är ju gött om man slipper joxa med sånt. Men... eftersom vi har bråttom hinner hon inte sitta ordentligt, och ingen leverans där heller. Attans.
Återigen frid och fröjd, ner till gemensamhetslägan för att pusta ut, men möts av busschauffören som ska hämta de två. In i bussen med nummer ett. I bussen sitter en boende från ett annat boende (hej boende). Hon sitter på nummer två's plats! Nummer två ballar ur totalt, börjar nästan gråta för att hon inte får sitta på sin plats. Panik panik. Trots att hon ibland sitter på en annan plats. Men ändå. Panik!
Den här dagen börjar helt enkelt inte bra för nummer två. Nummer ett är som vanligt nöjd och glad och älskar att åka buss. Men nummer två klarar inte av brott i rutinerna. Då kukar livet ur. Stackarn. Och jag börjar fundera över om det är vi som personal som skapar rutinerna som ställer till det? Som vikarie kan man ju inte alltid följa dem, för man kan dem inte, och då går det hur bra som helst. Ibland. Exempelvis jobbade jag för några år sedan på Kulturlabbet, center för funktionshindrade konstutövare. Då gick en av de handikappade och hämtade en stol till en annan, för det fanns ingen där det brukar stå en, vilket jag inte visste. Jag reagerade inte på det nämnvärt. Men det gjorde den ordinarie personalen. Han gör aldrig något för någon annan. Men nu gjorde han det, för rutinen bröts, och han gjorde därför ett framsteg och började tänka på andra än sig själv i viss mån.
Så, det kanske är bra trots allt att bryta lite rutiner, även med de som är beroende av dem?
söndag, juni 28, 2009
Det blir en dag på ensamma (?) stranden
Skyndar mig iväg till ensamma stranden för att haffa bästa platsen, utifall det skulle dyka upp andra människor som också vill vara ensamma på ensamma stranden. Tio över elva är jag där, och... lycka. Stranden är tom. Aaaaahhh... Sträcker ut mig på filten och göttar mig majeur. I... en timme. Sen kommer... halva öa? Halva öa tittar lystet på min stora plätt jag har för mig själv, och kan inte med att tränga sig på. Förrän jag hör... "Ozzy?"
Det är Ciccis lillebror, en i och för sig jättehärlig människa, men som dagen till ära har följe av fru, kompisar och... FYRA barn. En bäbis på en månad och tre större, ingen över fyra år dock skulle jag tippa på. "Kan vi slå oss ner här eller?"
Kan man säga nej? "Nej, jag tycker att era barn är störiga och jag vill ha den här stora plätten för mig själv. Ni får knö ihop er på en kvadratmeter grus därborta." Så jag knör mig lite så alla får plats, och avnjuter några timmar i Palles (Ciccis lillebrors) sällskap. Trevligt. Men... inte lugnt och avkopplande. Och bäbisen skriker (såklart, det är för varmt!) och bäbisens storebror blir sur för att han inte också får vara under paraplyerna så han tar tag i det ena (mitt svindyra älskade stormsäkra paraply) och knäcker det. Mitt paraply! Och bäbisen skriker! Och Palles fru skriker på Palle, som helst vill chilla i vattenbrynet, och Palle försöker vara pappa och det är kaos och de försöker lugna barnen med bullar men storebrollan är suvr nuvv!
Ok då, man ska inte klaga. Jag fick en lugn timme. Och en ganska trevlig timme. Och en... olidlig timme. Och sen gick jag. Två timmar före jag tänkt gå. Men, jag behövde väl ändå pissa.
Det är Ciccis lillebror, en i och för sig jättehärlig människa, men som dagen till ära har följe av fru, kompisar och... FYRA barn. En bäbis på en månad och tre större, ingen över fyra år dock skulle jag tippa på. "Kan vi slå oss ner här eller?"
Kan man säga nej? "Nej, jag tycker att era barn är störiga och jag vill ha den här stora plätten för mig själv. Ni får knö ihop er på en kvadratmeter grus därborta." Så jag knör mig lite så alla får plats, och avnjuter några timmar i Palles (Ciccis lillebrors) sällskap. Trevligt. Men... inte lugnt och avkopplande. Och bäbisen skriker (såklart, det är för varmt!) och bäbisens storebror blir sur för att han inte också får vara under paraplyerna så han tar tag i det ena (mitt svindyra älskade stormsäkra paraply) och knäcker det. Mitt paraply! Och bäbisen skriker! Och Palles fru skriker på Palle, som helst vill chilla i vattenbrynet, och Palle försöker vara pappa och det är kaos och de försöker lugna barnen med bullar men storebrollan är suvr nuvv!
Ok då, man ska inte klaga. Jag fick en lugn timme. Och en ganska trevlig timme. Och en... olidlig timme. Och sen gick jag. Två timmar före jag tänkt gå. Men, jag behövde väl ändå pissa.
lördag, juni 27, 2009
Det hinner hända mycket på en kväll
Har tillbringat kvällen i Spa Lindex, alltså i min vän Lindex sällskap (med flera) på hennes sommarställe aka paradiset. Bad utan massa folk som stör. Lindex lagar god mat (som hon alltid gör) och avslutar det hela med en tur med båten. Idag styrde vi kosan mot Kärringön. På vägen stannade vi i Mollösund för att tanka. Hmm. Det ligger en... G.A.N.S.K.A stor båt vid tappen. Typ... Kungens båt? Tysk flagga på. Inte kungen. På översta våningen - soldäcket (ovanför de två inomhusvåningarna) ser vi de som bor på båten. Inga kändisar. Men de måste ha FETT med pengar som har en sån stor båt. De tankar. För...
TRETTONTUSEN KRONOR
Vi tankar för trettonhundra, det tycker jag är asmycket. Men tyskarnas bensin kostar lika mycket som jag betalar i hyra i fyra månader. Nästan tusen liter. Jeeezez.
Jaja, kul för dem att de kan sprutta loss fyra månadshyror bensin bara sådär, tänker vi och åker vidare mot Kärringön. Messar Janne, vår vän som är uppväxt där ute. Han upplåter bryggplats och möter upp med bubbelvin i ishink och sex glas. Hallå! Lyx! Så där står jag i solnedgången och sippar skumpa i glada vänners lag. Upp och tittar huset som Janne håller på att renovera (man kan hyra undervåningen - havsutsikt åt tre håll - för sextusen per vecka, hör av dig om du vill hyra). Fiiint. Och Janne berättar om när han gick i skola på ön. Skolan hade... sex elever. Janne fnyser åt min kommentar att det var en i varje klass. "Nädu, jag hade klasskompis! En!" Han fortsätter med att berätta om när han och klasskompisen hade återträff med klassen tio år efter de slutat skolan och vi skrattar så vi dör.
Så kommer Ålefesskarn. En snubbe inte många år äldre än mig, som bor där ute året runt och försöjer sig på att fiska ål. Ah, Ålefesskarn. Fan vilken genuin människa. Bredare dialekt får man leta efter. Säger hôsser istället för strumpor, tjyyyda istället för skjuta, och ålekråga istället för Skarv. Vi tar en öl i solnedgången och lyssnar till Ålefesskarns klingande dialekt, men till slut måste vi vända hemåt. Ålefesskarn spexar till det med att ställa sig med knäna i trätofflorna så han ser ut som en smurf, och vinkar ajö.
Å je sjonger Ålefesskarns vals och är så jävla stolt över att komma från öa.
TRETTONTUSEN KRONOR
Vi tankar för trettonhundra, det tycker jag är asmycket. Men tyskarnas bensin kostar lika mycket som jag betalar i hyra i fyra månader. Nästan tusen liter. Jeeezez.
Jaja, kul för dem att de kan sprutta loss fyra månadshyror bensin bara sådär, tänker vi och åker vidare mot Kärringön. Messar Janne, vår vän som är uppväxt där ute. Han upplåter bryggplats och möter upp med bubbelvin i ishink och sex glas. Hallå! Lyx! Så där står jag i solnedgången och sippar skumpa i glada vänners lag. Upp och tittar huset som Janne håller på att renovera (man kan hyra undervåningen - havsutsikt åt tre håll - för sextusen per vecka, hör av dig om du vill hyra). Fiiint. Och Janne berättar om när han gick i skola på ön. Skolan hade... sex elever. Janne fnyser åt min kommentar att det var en i varje klass. "Nädu, jag hade klasskompis! En!" Han fortsätter med att berätta om när han och klasskompisen hade återträff med klassen tio år efter de slutat skolan och vi skrattar så vi dör.
Så kommer Ålefesskarn. En snubbe inte många år äldre än mig, som bor där ute året runt och försöjer sig på att fiska ål. Ah, Ålefesskarn. Fan vilken genuin människa. Bredare dialekt får man leta efter. Säger hôsser istället för strumpor, tjyyyda istället för skjuta, och ålekråga istället för Skarv. Vi tar en öl i solnedgången och lyssnar till Ålefesskarns klingande dialekt, men till slut måste vi vända hemåt. Ålefesskarn spexar till det med att ställa sig med knäna i trätofflorna så han ser ut som en smurf, och vinkar ajö.
Å je sjonger Ålefesskarns vals och är så jävla stolt över att komma från öa.
torsdag, juni 25, 2009
En habiliteringsassistents dilemma
Idag kom min kollega på gruppboendet där jag jobbar nu in med en behå i handen. En bygel hade flugit ut, och hon tänkte kompensera genom att ta ut den andra också. Då... vaknar en annan boende till. En hane, i alla fall utseendemässigt. "Vad är det, är det en behå? Jag skulle vilja prova hur det känns att ha en sån, hur känns det? Ozzy, brukar du ha en sån?" "Ja" fnissar jag, "det brukar jag". "Jamen hur känns det?! Sitter den hårt eller?"
Denna man talar ofta om att han skulle vilja bära diverse kvinnoattiraljer; skor, kläder, smycken... och han skulle vilja ha bröst. Och älskar att krama tjejer. (För de har så goa bröst misstänker personalen.) Fatta vilket dilemma. Vara förståndshandikappad och transvestit. Eller transsexuell. Eller vad han nu är. Han kan själv inte se eventuella konsekvenser det skulle få för honom om han skulle bära kvinnokläder. Så personalen försöker tona ner det samtidigt som de försöker fylla hans behov genom att hjälpa honom skaffa manliga smycken, könsneutrala kläder och så vidare. Men ändå... jag är så sjukt sugen på att tjacka ett par pumps i storlek 45 och ge honom. Eller ringa transvännerna och be dem skicka ner lite avlagda grejor.
Han skulle jubla. Och han skulle bli byfåne på nolltid. Men han skulle vara lycklig. En stund i alla fall. Innan den verklige byfånen - den inskränkte bonnlurken - skulle puckla på honom.
Denna man talar ofta om att han skulle vilja bära diverse kvinnoattiraljer; skor, kläder, smycken... och han skulle vilja ha bröst. Och älskar att krama tjejer. (För de har så goa bröst misstänker personalen.) Fatta vilket dilemma. Vara förståndshandikappad och transvestit. Eller transsexuell. Eller vad han nu är. Han kan själv inte se eventuella konsekvenser det skulle få för honom om han skulle bära kvinnokläder. Så personalen försöker tona ner det samtidigt som de försöker fylla hans behov genom att hjälpa honom skaffa manliga smycken, könsneutrala kläder och så vidare. Men ändå... jag är så sjukt sugen på att tjacka ett par pumps i storlek 45 och ge honom. Eller ringa transvännerna och be dem skicka ner lite avlagda grejor.
Han skulle jubla. Och han skulle bli byfåne på nolltid. Men han skulle vara lycklig. En stund i alla fall. Innan den verklige byfånen - den inskränkte bonnlurken - skulle puckla på honom.
onsdag, juni 24, 2009
Ozzy möblerar om
Nu har jag hållt på och flyttat runt det däringa skåpet som jag skulle visa var det skulle stå. Helt förvånande flyttade jag det till ett annat rum och visade lite halvtydligt var det ska stå. Så nu väntar jag på om den som ska bo i rummet är nöjd eller vill kasta ut skåpet, eller byta det mot en byrå.
Fifan vad jag talar i gåtor. Men det blir så när halva bekantskapskretsen läser bloggen! Återigen känns det som om jag håller på att sprängas inifrån, men jag försöker ta det lugnt och se tiden an.
Ja, det handlar om kärlek. What else?
Fifan vad jag talar i gåtor. Men det blir så när halva bekantskapskretsen läser bloggen! Återigen känns det som om jag håller på att sprängas inifrån, men jag försöker ta det lugnt och se tiden an.
Ja, det handlar om kärlek. What else?
söndag, juni 21, 2009
frustrrrr
Jag är glad och förnöjd och frustrerad och irriterad och inser att jag nog måste visa var skåpet ska stå. BAH! SUCK! Allt ska man behöva göra själv.
Och så kan jag inte skriva mer om det! pga läsekretsmässiga skäl. Meeen, fortsättning följer. Kanske.
Har åkt ut till mitt sommarparadis och sitter här och är frustrerad. Ellen och hennes födelsedagande Marcus är här och förgyller min tillvaro, vilket är helt fantastiskt och härligt och slackigt. Vi gör... ingenting. Igår kväll åkte vi till Mollösund och fikade äggost och vandrade runt bland de fina fina fina husen, och nu ska vi väl kanske försöka hitta på en fantastiskt födelsedagig present och frukost till den slumrande mannen upstairs.
Och det ska vi göra NU!
Hej happ
Och så kan jag inte skriva mer om det! pga läsekretsmässiga skäl. Meeen, fortsättning följer. Kanske.
Har åkt ut till mitt sommarparadis och sitter här och är frustrerad. Ellen och hennes födelsedagande Marcus är här och förgyller min tillvaro, vilket är helt fantastiskt och härligt och slackigt. Vi gör... ingenting. Igår kväll åkte vi till Mollösund och fikade äggost och vandrade runt bland de fina fina fina husen, och nu ska vi väl kanske försöka hitta på en fantastiskt födelsedagig present och frukost till den slumrande mannen upstairs.
Och det ska vi göra NU!
Hej happ
onsdag, juni 10, 2009
He is... the knigt of the tvättstuga! *emotional sounds*
Tjugo i tio ringer klockan och meddelar mig ilsket att JAG MÅSTE TVÄTTA NUUUU! *emotional sounds* (Övning från improkursen jag går just nu. Sätt känsloljud på allt. Just nu låter det allstå ungefär grrrrrmorrrgrrrrrgläfs) Jävla tvättstugan tar inte hänsyn till att jag inte kunde somna inatt pga stress. Tankarna flängde som fäflugor.
Går upp och slänger på mig några hittade plagg i en mycket konstig blandning. Inser att det vräker ner vatten från skyarna ute, och tänker att en regnrock kanske kan spexa till den här dagen. Jag har nog inte tagit på mig regnrocken på sisådär fyra år. Så jag tar på mig den ack så osmickrande regnrocken och ett par stövlar och stövlar till tvättstugan.
Där grannen är. Han hänger upp tvätt. Och är sisådär mellan 25-30 år gammal och fin som en nyfångad lax. Eller kanske snarare som ett ulligt lamm. Ozzy är ju faktiskt en tant. Och dagen till ära dessutom en tant i en oformlig regn-outfit. Dessutom har hon ju nuförtin andra lite mindre lammiga karlar på hjärnan mest hela tin. Så hon tänker inte så mycket på det, förräns hon ska hälla tvättmedel i maskinen och inser att det knappt räcker till en maskin. Hon ska tvätta två. Och har inte ätit frukost. Och har inte tagit med sig plånboken. Och butiken ligger hela tre minuters gångväg bort. Suck.
Då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker lammullsgrannen in huvudet och frågar om han kan låta sina grejor hänga kvar i ena torkrummet längre än vad han egentligen får. Ozzy svarar "Jaaa..." och tillägger sedan med ett skratt "... om du har lite tvättmedel att låna ut!". Det har han ju inte med sig ner svarar han. Darn svarar Ozzy, och börjar fippla med tvätten. Men då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker han in huvudet igen och säger "Jag kan gå och hämta lite tvättmedel om du vill, jag bor ju precis ovanför".
Ozzy jublar över den snälla grannen aka riddaren på den vita hästen och tänker att han kan låta tvätten hänga hela daaaaaan.
Man ska helt enkelt vara ful, gammal och nyvaken när man går till tvättstugan, för då kommer riddaren på den vita hästen.
Går upp och slänger på mig några hittade plagg i en mycket konstig blandning. Inser att det vräker ner vatten från skyarna ute, och tänker att en regnrock kanske kan spexa till den här dagen. Jag har nog inte tagit på mig regnrocken på sisådär fyra år. Så jag tar på mig den ack så osmickrande regnrocken och ett par stövlar och stövlar till tvättstugan.
Där grannen är. Han hänger upp tvätt. Och är sisådär mellan 25-30 år gammal och fin som en nyfångad lax. Eller kanske snarare som ett ulligt lamm. Ozzy är ju faktiskt en tant. Och dagen till ära dessutom en tant i en oformlig regn-outfit. Dessutom har hon ju nuförtin andra lite mindre lammiga karlar på hjärnan mest hela tin. Så hon tänker inte så mycket på det, förräns hon ska hälla tvättmedel i maskinen och inser att det knappt räcker till en maskin. Hon ska tvätta två. Och har inte ätit frukost. Och har inte tagit med sig plånboken. Och butiken ligger hela tre minuters gångväg bort. Suck.
Då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker lammullsgrannen in huvudet och frågar om han kan låta sina grejor hänga kvar i ena torkrummet längre än vad han egentligen får. Ozzy svarar "Jaaa..." och tillägger sedan med ett skratt "... om du har lite tvättmedel att låna ut!". Det har han ju inte med sig ner svarar han. Darn svarar Ozzy, och börjar fippla med tvätten. Men då plötsligt... *emotional sounds positive bling bling kristna uppenbarelseljud* sticker han in huvudet igen och säger "Jag kan gå och hämta lite tvättmedel om du vill, jag bor ju precis ovanför".
Ozzy jublar över den snälla grannen aka riddaren på den vita hästen och tänker att han kan låta tvätten hänga hela daaaaaan.
Man ska helt enkelt vara ful, gammal och nyvaken när man går till tvättstugan, för då kommer riddaren på den vita hästen.
tisdag, juni 09, 2009
Mitt sommarloooooov...?
I helgen började mitt so called sommarlov. Sommarlovet började i fin sommarlovsanda med tantfika med Tant Johanna och Tant Strutluvan i solen på ett tantfik. Aaaahhh... Sen fortsatte det med att jag åkte till Jakob och slängde upp en tapet på en vägg och därmed gjorde Jakob mycket lycklig. Mig själv gjorde jag träningsvärkig i häcken, eftersom jag alltid använder jättekonstiga muskler just när jag tapetserar, som jag inte använder annars. Söndagen bestod av röstning och att vara provdocka när Marina övade fräkensminkning inför nya Josef Fares-filmen som hon maskörar i.
Igår tog så ett sedan länge efterlängtat event fart; Shawn Kinley, impropedagog från Canada kom för att hålla improkurs för mig och mina improvänner. En heldag impro. Skoj! Men... jag började liksom känna mig lite trött och inte fullt så engagerad som jag skulle vilja vara... Jaja, det blir väl bättre imorrn tänkte jag, och cyklade hem i tjugo minuters uppförsbacke för att kasta mig in i hemmet och fixa mat och mig själv för att sedan åka och dansa till klockan elva på kvällen.
Ni börjar se mönstret?
Just nu sitter jag här och känner mig relativt utvilad. Men... om 1,5 timme ska jag cykla till sjukgymnasten och där ta ut mig fysiskt för att sedan kasta mig till teatern för improkurs hela eftermiddagen och kvällen. För att sedan cykla hem för att tvätta och skriva projektarbete till den där kursen som jag skulle varit klar med i januari. För att sedan åka och impra hela kvällen och eftermiddagen igen. För att sedan...
Inser att mitt sommarlov börjar nånstans kring midsommar istället. Fast då ska jag ju ha fest för en massa folk... Ok då. Efter midsommar. Fast... då börjar jag sommarjobba ju. Ööö...
Nej, jag känner mig inte stressad. Men jag är trött i musklerna. Speciellt in the rear end. Tapetmusklerna. Nån som vill komma och massera Ozzys stjärt?
Igår tog så ett sedan länge efterlängtat event fart; Shawn Kinley, impropedagog från Canada kom för att hålla improkurs för mig och mina improvänner. En heldag impro. Skoj! Men... jag började liksom känna mig lite trött och inte fullt så engagerad som jag skulle vilja vara... Jaja, det blir väl bättre imorrn tänkte jag, och cyklade hem i tjugo minuters uppförsbacke för att kasta mig in i hemmet och fixa mat och mig själv för att sedan åka och dansa till klockan elva på kvällen.
Ni börjar se mönstret?
Just nu sitter jag här och känner mig relativt utvilad. Men... om 1,5 timme ska jag cykla till sjukgymnasten och där ta ut mig fysiskt för att sedan kasta mig till teatern för improkurs hela eftermiddagen och kvällen. För att sedan cykla hem för att tvätta och skriva projektarbete till den där kursen som jag skulle varit klar med i januari. För att sedan åka och impra hela kvällen och eftermiddagen igen. För att sedan...
Inser att mitt sommarlov börjar nånstans kring midsommar istället. Fast då ska jag ju ha fest för en massa folk... Ok då. Efter midsommar. Fast... då börjar jag sommarjobba ju. Ööö...
Nej, jag känner mig inte stressad. Men jag är trött i musklerna. Speciellt in the rear end. Tapetmusklerna. Nån som vill komma och massera Ozzys stjärt?
söndag, juni 07, 2009
Yes, we can?
Idag har jag gått emot mina principer. För är det något som irriterar mig, så är det folk som röstar utan att veta vad de röstar på eller varför och sen ångrar sig när de märker hur det blev efter valet. Ska du rösta ska du också veta på vad du röstar.
Därför hade jag bestämt mig för att inte rösta idag. Jag vet ingenting om vad de olika partierna står för i olika EU-frågor. Jag vet inte ens vilka EU-frågor det finns. Jag är dessutom kronisk EU-motståndare, vilket gör att jag inte är särskilt sugen på att engagera mig i nåt val.
Men, så var det någon som sa "vi måste ju hålla Sverigedemokrater och sån skit borta". Ja just det ja. Hmm. Och jag skulle ju kunna gå och rösta blankt, bara för att visa att demokrati is da shit, men just nu är den kajko. Ööhh.. hmmm... Jaja. Jag går väl dit om jag får lust dårå.
Och det fick jag tydligen. Min kropp var tydligen sugen på en kortare cykeltur och ett utforskande av närområdet, så jag cyklade iväg till Munkebäcksgymnasiet, och visste inte ens när jag låste cykeln hur jag skulle rösta.
Så jag röstade helt konstigt och ogenomtänkt.
Korkat. Eller demokratiskt?
Därför hade jag bestämt mig för att inte rösta idag. Jag vet ingenting om vad de olika partierna står för i olika EU-frågor. Jag vet inte ens vilka EU-frågor det finns. Jag är dessutom kronisk EU-motståndare, vilket gör att jag inte är särskilt sugen på att engagera mig i nåt val.
Men, så var det någon som sa "vi måste ju hålla Sverigedemokrater och sån skit borta". Ja just det ja. Hmm. Och jag skulle ju kunna gå och rösta blankt, bara för att visa att demokrati is da shit, men just nu är den kajko. Ööhh.. hmmm... Jaja. Jag går väl dit om jag får lust dårå.
Och det fick jag tydligen. Min kropp var tydligen sugen på en kortare cykeltur och ett utforskande av närområdet, så jag cyklade iväg till Munkebäcksgymnasiet, och visste inte ens när jag låste cykeln hur jag skulle rösta.
Så jag röstade helt konstigt och ogenomtänkt.
Korkat. Eller demokratiskt?
lördag, juni 06, 2009
Ozzy aka the writer!
Igår fick jag ÄNTLIGEN en låda med Fula gubbar i word hemskickat från det katastrofala företaget Vulkan.se
HURRA! Jag är numera en publicerad författare! Och jag har redan sålt tio böcker! Åtta felaktiga (ni ska få nya har vulkan lovat) och två korrekta. Tjihoooo.
I övrigt i livet så övar Ozzy just nu på att tacka och ta emot istället för att planera i förväg. Det är lurigt. Jag vill liksom ha bestämt mig innan för hur saker och ting ska gå till och bli, men så blir det ju aldrig. Så, go with the flow Ozzy, and enjoy the ride.
Ja, jag försöker ju. Men det går môt dålitt.
HURRA! Jag är numera en publicerad författare! Och jag har redan sålt tio böcker! Åtta felaktiga (ni ska få nya har vulkan lovat) och två korrekta. Tjihoooo.
I övrigt i livet så övar Ozzy just nu på att tacka och ta emot istället för att planera i förväg. Det är lurigt. Jag vill liksom ha bestämt mig innan för hur saker och ting ska gå till och bli, men så blir det ju aldrig. Så, go with the flow Ozzy, and enjoy the ride.
Ja, jag försöker ju. Men det går môt dålitt.
söndag, maj 31, 2009
F'låt
Jag bloggar alldeles för lite just nu. Men, vissa saker kan man ju blogga hur mycket som helst om, andra saker... kan man inte det. Och ibland får man ingen inspiration. Fast just nu skulle jag nog kunna skriva en hel roman. Men det kan jag inte. JAJA vi lämnar det.
Jag ville bara kommentera att hur jävla dum är jag som inte fattar att lax tusing är en lax = tusen spänn? (Tack Rim)
.........
Shit MayBritt. Idag har Ozzy koncentrationssvårigheter. Inatt hade hon sömnsvårigheter. Vilket kompenserades med nån timme dagssömnlättighet. Som nu resulterat i sömnsvårighet. Igen. Och koncentrationssvårighet. Har mest suttit och stirrat framför mig, rakt ut i tomma luften hela dan. Vilket har resulterat i 2,5 olästa uppsatser som jag ska tråka mig igenom opponeringslyssning på imorrn. Sitta titta ut genom fönstret.
jaa herregyl nu ska jag försöka sova. Återkommer en annan dag med något intressant eller roligt eller vettifaninen.
Jag ville bara kommentera att hur jävla dum är jag som inte fattar att lax tusing är en lax = tusen spänn? (Tack Rim)
.........
Shit MayBritt. Idag har Ozzy koncentrationssvårigheter. Inatt hade hon sömnsvårigheter. Vilket kompenserades med nån timme dagssömnlättighet. Som nu resulterat i sömnsvårighet. Igen. Och koncentrationssvårighet. Har mest suttit och stirrat framför mig, rakt ut i tomma luften hela dan. Vilket har resulterat i 2,5 olästa uppsatser som jag ska tråka mig igenom opponeringslyssning på imorrn. Sitta titta ut genom fönstret.
jaa herregyl nu ska jag försöka sova. Återkommer en annan dag med något intressant eller roligt eller vettifaninen.
tisdag, maj 26, 2009
Jag skulle vilja ha en lax tusing tack
Ok, jag vet att det inte alltid är jätteintressant för andra än en själv att få veta vad folk googlat på och kommit till ens blogg, men de här är för jävla bra... och träffande!
"superhjältedräkt göra själv" (VEM har googlat på det? Nån som har en hemlig superhjälteegenskap och precis ska starta sin superhjältekarriär?)
"titta på en tvättäkta lantis" (JA, jag är från landet, skaru ha stryk eller?)
Sen är det ju GANSKA roligt att nån har sökt på Kent Wilhelmsson. Vem fan är det?
Långa armar - ja det har jag
hästtapet - ja det har jag
måndagsångest - nej det har jag inte. Längre.
Och sen kommer....
lax tusing
HAHAHA lax tusing? Va ä dä? Den som gissar rätt vinner en lax.
"superhjältedräkt göra själv" (VEM har googlat på det? Nån som har en hemlig superhjälteegenskap och precis ska starta sin superhjältekarriär?)
"titta på en tvättäkta lantis" (JA, jag är från landet, skaru ha stryk eller?)
Sen är det ju GANSKA roligt att nån har sökt på Kent Wilhelmsson. Vem fan är det?
Långa armar - ja det har jag
hästtapet - ja det har jag
måndagsångest - nej det har jag inte. Längre.
Och sen kommer....
lax tusing
HAHAHA lax tusing? Va ä dä? Den som gissar rätt vinner en lax.
Amorös eller celibös?
Bestämde mig för några veckor sen att jag helt ska sluta fundera över huruvida jag vill ha en partner i mitt liv eller inte och istället bara vara. Kan inte låta en sån sak ta så stor plats i mitt liv. Och sen vart det VM i ignorera alla killar i några veckor. Dessutom har vissa killar på sistone visat sig vara bajskorvar, varav Ozzys gamla bitterhet har ramlat över henne, och hon har undrat om det är dags att gå i celibat majeur.
Och så går jag till min lilla terapeut (som är helt griiim för övrigt, fan vad nöjd jag är, och hon tycker jag är helt griiiim som utvecklas som fan) och pratar om killar. Ozzy konstaterar att det finns många bajskorviga killar. Fast det finns några bra också. Men dom är ju paxade. (Surprise?)
Hur som helst. Ozzy har pratat klart med sin lilla terapeut och sätter sig på vagnen för att åka till Ellen och fika bort eftermiddagen. (Hon får göra sånt nu när hon har skrivit klart sin c-uppsats.) Och, helt oförhappandes, när hon åker förbi Top Shop så känner hon att hon nog är lite förälskad i en kille hon känner. Ojdå. Förvånande. Sen tänker hon att hon inte behöver dra igång världens maskineri för det, tänker färdigt tanken, och sen tänker hon andra tankar om andra saker.
Fast... Sen blir hon förälskad två gånger till samma dag. I andra killar. Bland annat en som hon verkligen inte vill ha ejenklien.
Ähum. Jag vet inte... är min terapi FÖR effektiv?
Och så går jag till min lilla terapeut (som är helt griiim för övrigt, fan vad nöjd jag är, och hon tycker jag är helt griiiim som utvecklas som fan) och pratar om killar. Ozzy konstaterar att det finns många bajskorviga killar. Fast det finns några bra också. Men dom är ju paxade. (Surprise?)
Hur som helst. Ozzy har pratat klart med sin lilla terapeut och sätter sig på vagnen för att åka till Ellen och fika bort eftermiddagen. (Hon får göra sånt nu när hon har skrivit klart sin c-uppsats.) Och, helt oförhappandes, när hon åker förbi Top Shop så känner hon att hon nog är lite förälskad i en kille hon känner. Ojdå. Förvånande. Sen tänker hon att hon inte behöver dra igång världens maskineri för det, tänker färdigt tanken, och sen tänker hon andra tankar om andra saker.
Fast... Sen blir hon förälskad två gånger till samma dag. I andra killar. Bland annat en som hon verkligen inte vill ha ejenklien.
Ähum. Jag vet inte... är min terapi FÖR effektiv?
söndag, maj 24, 2009
Ozzy aka da bomb...
... har skrivit en c-uppsats på nästan 40 sidor på drygt tre veckor. Med diskbråck.
Boojacka!
Boojacka!
torsdag, maj 21, 2009
Det var tider det...
Jag är mentalt utpumpad. Det är ansträngade att gå på återträff! Även om bara ett fåtal av ens klasskamrater är där!
Varför blir jag så trött? Hjärnan rusar runt som en skållad iller och jag orkar inte säga hejdå ordentligt till någon, och när det kommer ännu fler man känner orkar jag inte stanna kvar. För jag känner ju för faen nästan alla som är där. Har man jobbat på Liseberg så känner man ju folk från vartenda avgångsår, från då jag själv slutade på skolan tills jag slutade på Liseberg.
Heeej! Och vad gör du, och vad gör jag, och titta på mina kort och titta på dina kort och nu tittar vi på film och lyssna på den här göbben. Fast du får betala kaffet själv. Och maten. Och fikat. Och om du vill gå och se en elevföreställning av de som går där nu... så får du betala 40 spänn. Tough shit. Där förlorade de tio pers i publiken. I det fina inledningstalet nuvarande rektor (dåvarande tokig lärare) håller så säger han "tack för att ni har hjälpt till att bygga upp teaterlinjen". Och det har vi ju. Det var till exempel jag själv som föreslog att det skulle vara faddrar med på ansökningsdagarna, något som numera är standard. Om de inte ändrat det igen. Och så kan de inte ens bju på en köpp kaffi.
Men ändå. Fan va gött det var att se er vänner! Vad långhåriga ni har blivit! Och vad korthåriga ni har blivit! Och gråhåriga! Och ihop med varandra och skaffat barn!
Varför blir jag så trött? Hjärnan rusar runt som en skållad iller och jag orkar inte säga hejdå ordentligt till någon, och när det kommer ännu fler man känner orkar jag inte stanna kvar. För jag känner ju för faen nästan alla som är där. Har man jobbat på Liseberg så känner man ju folk från vartenda avgångsår, från då jag själv slutade på skolan tills jag slutade på Liseberg.
Heeej! Och vad gör du, och vad gör jag, och titta på mina kort och titta på dina kort och nu tittar vi på film och lyssna på den här göbben. Fast du får betala kaffet själv. Och maten. Och fikat. Och om du vill gå och se en elevföreställning av de som går där nu... så får du betala 40 spänn. Tough shit. Där förlorade de tio pers i publiken. I det fina inledningstalet nuvarande rektor (dåvarande tokig lärare) håller så säger han "tack för att ni har hjälpt till att bygga upp teaterlinjen". Och det har vi ju. Det var till exempel jag själv som föreslog att det skulle vara faddrar med på ansökningsdagarna, något som numera är standard. Om de inte ändrat det igen. Och så kan de inte ens bju på en köpp kaffi.
Men ändå. Fan va gött det var att se er vänner! Vad långhåriga ni har blivit! Och vad korthåriga ni har blivit! Och gråhåriga! Och ihop med varandra och skaffat barn!
måndag, maj 18, 2009
Ozzy aka Marcel Proust - På spaning efter den tanke som flytt
Var på en sista handledning för uppsatsen idag. Om en vecka ska den vara klar.
Och idag är kroppen full av protester. Trött, ont i huvudet, ont i ryggen... Hjärnan är som halvfärdig fudge.
Sitter i läsesalen på UB och försöker fånga tankarna. I 45 minuter av den 75 min långa handledningen lyckades jag hänga med, var klar i tankarna. Sen var det kört. Kroppen skrek efter mat, kaffe, socker, vila. Så jag satt kvar, försökte fokusera, sen raglade jag ner till café näckrosen och värmde mat, drog i mig en kaffe och en godisbit. Väntar på att drogerna ska kicka in och undrar om det är farligt att ta en Sumatriptan Actavis drygt tre timmar efter man tog den förra. Man får ta två om dagen. Men det står inte hur tätt. Får man ta en till då? Försöker fördriva tankarna en stund till, försöker ta bort blicken från den blänkande pillerpaketen.
Raglar till läsesalen. Som har supit bort mitt källmaterial. Men jag har att jobba med ändå, uppsatsen är full med klotter från handledaren, så nu sitter jag och försöker redigera. Och... tankarna är utom räckhåll. Jag ser dem skymta i bakgrunden. Det var nånting med att Sverige är neutralt... som jag ska ha med nånstans... i... metoden? Inledningen? Minns inte.
Chattar med Tant Johanna och berättar om mitt bajsiga bajsiga humör för dagen. Lackade nästan ur på en kärring på vagnen som tvunget skulle sitta bredvid mig trots att sätet bredvid mig var fullt av mina väskor och datorn, och det fanns massa lediga runt omkring. Jäfla säring. Och sen höll jag på att spy när en gubbjävel petade näsan offentligt. På allvar. Spy på vagnen. Yeah. Het dag.
Springer på seminarieledaren från terminens första halva. "Hur går det för dig?" Jotack bra, fast just idag vill jag hänga mig.
Jag vill bara åka till dansen nu. Vill inte sitta här och försöka fånga tankar. Som att försöka greppa ett rökmoln. Jag ser det men kan inte ta i det. Och sen ska jag åka till sjukgymnasten och få en utskällning för att jag sitter fel, står fel och bär för mycket saker.
Jäfla säring.
Och idag är kroppen full av protester. Trött, ont i huvudet, ont i ryggen... Hjärnan är som halvfärdig fudge.
Sitter i läsesalen på UB och försöker fånga tankarna. I 45 minuter av den 75 min långa handledningen lyckades jag hänga med, var klar i tankarna. Sen var det kört. Kroppen skrek efter mat, kaffe, socker, vila. Så jag satt kvar, försökte fokusera, sen raglade jag ner till café näckrosen och värmde mat, drog i mig en kaffe och en godisbit. Väntar på att drogerna ska kicka in och undrar om det är farligt att ta en Sumatriptan Actavis drygt tre timmar efter man tog den förra. Man får ta två om dagen. Men det står inte hur tätt. Får man ta en till då? Försöker fördriva tankarna en stund till, försöker ta bort blicken från den blänkande pillerpaketen.
Raglar till läsesalen. Som har supit bort mitt källmaterial. Men jag har att jobba med ändå, uppsatsen är full med klotter från handledaren, så nu sitter jag och försöker redigera. Och... tankarna är utom räckhåll. Jag ser dem skymta i bakgrunden. Det var nånting med att Sverige är neutralt... som jag ska ha med nånstans... i... metoden? Inledningen? Minns inte.
Chattar med Tant Johanna och berättar om mitt bajsiga bajsiga humör för dagen. Lackade nästan ur på en kärring på vagnen som tvunget skulle sitta bredvid mig trots att sätet bredvid mig var fullt av mina väskor och datorn, och det fanns massa lediga runt omkring. Jäfla säring. Och sen höll jag på att spy när en gubbjävel petade näsan offentligt. På allvar. Spy på vagnen. Yeah. Het dag.
Springer på seminarieledaren från terminens första halva. "Hur går det för dig?" Jotack bra, fast just idag vill jag hänga mig.
Jag vill bara åka till dansen nu. Vill inte sitta här och försöka fånga tankar. Som att försöka greppa ett rökmoln. Jag ser det men kan inte ta i det. Och sen ska jag åka till sjukgymnasten och få en utskällning för att jag sitter fel, står fel och bär för mycket saker.
Jäfla säring.
fredag, maj 15, 2009
grrrrrr
Jag är aaaaaaaaaarg!
Jag blir arg hela tiden just nu. Arg och anti. Nej, jag har inte för mycket att göra, det är fuckin' c-uppsatsen. Jag tycker det är skitkul att skriva den, men fan vad bråttom det är att den blir klar nu. En vecka och två dagar på mig att skriva den, och två av de dagarna ska tillbringas hemifrån. Bajsigt. Vill inte lämna hemmet.
Jag vill vara hemma! Eller möjligen i läsesalen på UB eller Peddan.
Jag blir arg hela tiden just nu. Arg och anti. Nej, jag har inte för mycket att göra, det är fuckin' c-uppsatsen. Jag tycker det är skitkul att skriva den, men fan vad bråttom det är att den blir klar nu. En vecka och två dagar på mig att skriva den, och två av de dagarna ska tillbringas hemifrån. Bajsigt. Vill inte lämna hemmet.
Jag vill vara hemma! Eller möjligen i läsesalen på UB eller Peddan.
måndag, maj 11, 2009
Det är ju så jädrans mycket man ska hålla ordning på!
Om man inte använder tandtråd dagligen så skäller tandhygienisten på en.
Om man inte sköljer fluor dagligen så skäller tandläkaren på en.
Om man inte gör sina knipövningar tre gånger om dagen så skäller sjukgymnasten på en.
Och så måste man hålla ordning och plocka upp efter sig.
Och så måste man laga mat och diska efter sig.
Om man inte rör på sig ordenklitt så blir man tjocker.
Om man inte äter ordenklitt så blir man också tjocker.
Om man inte betalar sina räkningar så skälls det och man halkar efter och blir bankrutt.
Om man inte jobbar får man inga pengar.
När ska man hinna leva då?
Om man inte sköljer fluor dagligen så skäller tandläkaren på en.
Om man inte gör sina knipövningar tre gånger om dagen så skäller sjukgymnasten på en.
Och så måste man hålla ordning och plocka upp efter sig.
Och så måste man laga mat och diska efter sig.
Om man inte rör på sig ordenklitt så blir man tjocker.
Om man inte äter ordenklitt så blir man också tjocker.
Om man inte betalar sina räkningar så skälls det och man halkar efter och blir bankrutt.
Om man inte jobbar får man inga pengar.
När ska man hinna leva då?
söndag, maj 10, 2009
Dagens outfit!
I och med renoveringen av bloggen låter jag även anonymitetens slöja falla. I viss mån. Nu kan ni ju se hur jag ser ut här till höger. Fast med hatt med flor på. Jag kan även lägga in bilder på mig själv i bloggen, hurra! Fast bara för att det är roligt så anonymiserar jag dem lite. Vill ju inte att Mitt fantastiska liv ska drabbas av långa köer av fans utanför min dörr.
Ett nytt led i moderniseringen är också det nya temat "dagens outfit". Detta inte för att på något sätt öka på utseendefixeringen här i världen, den finns det nog av. Snarare för att visa att det fantamej finns olika sätt man kan vara vacker på, och att man inte måste följa strömmen. Så, här kommer fredagens outfit som sedan svajjades runt i på 7Sins på Storan. Jag och Tant Johanna, grymt anonymiserade.
Så, vad har vi på oss då? Tant Johannas outfit har jag ingen aning om. Kanske har vi tur och får en tantkommentar med mer info. Själv bär jag en klänning från... Kapp Ahl! Tro det eller ej! Vill man ha sjyssta paltor i retrostil är det helt klart dit man ska gå. H&M kan slänga sig i väggen. Dit kan man gå om man vill se ut som 70-talet och framåt, men inte tidigare än 60. Klänningen kostade sisådär 300 spänn och är strechig och helt grym, förutom den superhöga slitsen som Ellen turligt nog upptäckte innan vi skulle gå och snabbt och käckt knåpade ihop så inte Ozzys tantskinkor tittade fram. Jag bär även en gammal hårblomma från istiden och en ölburk från Systembolaget, 10 kronor och 50 öre kostade den. Både mitt och Johannas hår är pimpat av mig medelst Proffs hårspray, en locktång och ett vitaminrör. Resten får ni klura ut själva. På armen bär jag dessutom en tatuering, 3500 kronor hos dansken på Heidi Hay. Dyr accesoar, men ack så effektfull.
Ett nytt led i moderniseringen är också det nya temat "dagens outfit". Detta inte för att på något sätt öka på utseendefixeringen här i världen, den finns det nog av. Snarare för att visa att det fantamej finns olika sätt man kan vara vacker på, och att man inte måste följa strömmen. Så, här kommer fredagens outfit som sedan svajjades runt i på 7Sins på Storan. Jag och Tant Johanna, grymt anonymiserade.
Så, vad har vi på oss då? Tant Johannas outfit har jag ingen aning om. Kanske har vi tur och får en tantkommentar med mer info. Själv bär jag en klänning från... Kapp Ahl! Tro det eller ej! Vill man ha sjyssta paltor i retrostil är det helt klart dit man ska gå. H&M kan slänga sig i väggen. Dit kan man gå om man vill se ut som 70-talet och framåt, men inte tidigare än 60. Klänningen kostade sisådär 300 spänn och är strechig och helt grym, förutom den superhöga slitsen som Ellen turligt nog upptäckte innan vi skulle gå och snabbt och käckt knåpade ihop så inte Ozzys tantskinkor tittade fram. Jag bär även en gammal hårblomma från istiden och en ölburk från Systembolaget, 10 kronor och 50 öre kostade den. Både mitt och Johannas hår är pimpat av mig medelst Proffs hårspray, en locktång och ett vitaminrör. Resten får ni klura ut själva. På armen bär jag dessutom en tatuering, 3500 kronor hos dansken på Heidi Hay. Dyr accesoar, men ack så effektfull.
Det är inte bara att skärpa sig
Kollar på ett program där sjukligt feta människor berättar om sitt matmissbruk, och undrar hur folk inte kan förstå att övervikt är ett missbruk? Så ofta får man höra kommentaren "men det är ju bara att sluta äta", men när Lisa Sellers berättar om hur hon tänker när hon äter, hur skyldig hon känner sig efteråt, att hon precis innan hon somnar trycker i sig över tusen kcalorier, hon äter trots att hennes son mår dåligt av att se henne, hur kan man då inte se likheten med missbruk av droger, alkohol, träning eller sex? Lisa Sellers äter så mycket att hon går upp ett kilo om dagen, men kan inte sluta.
Dagens mediautbud dräller av program där man ska älska sig själv precis som man är och andra program där Anna Skipper i polisoutfit smiskar överviktiga och säger "skärpning", och de skärper sig och tappar vikt. Frågan är ju om de lyckas hålla vikten efter programmet är slut. Det tar lång tid att skaffa sig ett negativt beteendemönster, och det tar förmodligen lika lång tid att förändra det. Det är inte bara att "skärpa sig", möjligen om man bara dragit på sig några extrakilo, men drar man runt på säg 30 kg för mycket räcker det inte med åtta veckor på konstiga juicer och raska promenader. Man måste ändra hela sitt tänkesätt, sitt beteendemönster och lära sig undvika fallgroparna som gör att man trillar tillbaka.
Varför blir jag så berörd? Varför slukar jag alla program som handlar om övervikt, undervikt och liknande? Kanske för att jag ändå känner igen vissa tankemönster som Lisa Sellers beskriver, och majoriteten av mina vänner beskriver exakt samma mönster hos sig själva, normalviktiga som överviktiga. Vi har så otroligt lätt för att få tag på mat idag. Vi kan sunka i soffan hela dagen, och om vi orkar så finns 7 eleven runt hörnet fullt med kcalorier som skänker njutning och tillfredsställelse, en quickfix som kickar igång endorfinerna som man kanske egentligen skulle fått genom att först döda djuret man ska äta upp eller genom att leta upp maten man ska äta.
Människorna i programmet är som sagt sjukligt överviktiga. Men vi som bara släpar omkring på lite extrahull? Vad är vi? Smygtjocka? Festätare? Eller är gränsen mellan oss och Lisa Sellers fin som en tråd? När trillar man över från sugen/bakissvullande/fika varje dag till sjukligt överätande? Hur går det till? Jag är fascinerad. Och hoppas att jag själv aldrig trillar över gränsen.
Dagens mediautbud dräller av program där man ska älska sig själv precis som man är och andra program där Anna Skipper i polisoutfit smiskar överviktiga och säger "skärpning", och de skärper sig och tappar vikt. Frågan är ju om de lyckas hålla vikten efter programmet är slut. Det tar lång tid att skaffa sig ett negativt beteendemönster, och det tar förmodligen lika lång tid att förändra det. Det är inte bara att "skärpa sig", möjligen om man bara dragit på sig några extrakilo, men drar man runt på säg 30 kg för mycket räcker det inte med åtta veckor på konstiga juicer och raska promenader. Man måste ändra hela sitt tänkesätt, sitt beteendemönster och lära sig undvika fallgroparna som gör att man trillar tillbaka.
Varför blir jag så berörd? Varför slukar jag alla program som handlar om övervikt, undervikt och liknande? Kanske för att jag ändå känner igen vissa tankemönster som Lisa Sellers beskriver, och majoriteten av mina vänner beskriver exakt samma mönster hos sig själva, normalviktiga som överviktiga. Vi har så otroligt lätt för att få tag på mat idag. Vi kan sunka i soffan hela dagen, och om vi orkar så finns 7 eleven runt hörnet fullt med kcalorier som skänker njutning och tillfredsställelse, en quickfix som kickar igång endorfinerna som man kanske egentligen skulle fått genom att först döda djuret man ska äta upp eller genom att leta upp maten man ska äta.
Människorna i programmet är som sagt sjukligt överviktiga. Men vi som bara släpar omkring på lite extrahull? Vad är vi? Smygtjocka? Festätare? Eller är gränsen mellan oss och Lisa Sellers fin som en tråd? När trillar man över från sugen/bakissvullande/fika varje dag till sjukligt överätande? Hur går det till? Jag är fascinerad. Och hoppas att jag själv aldrig trillar över gränsen.
lördag, maj 09, 2009
Om hångel
Alltså hångel känns ju jäkligt fjortis. Förriga helgen var jag ute på ett prakt-fyllerace med Tant Johanna (hurra för att leka med Tant, oj så skoj vi har!) och blev på slutet av kvällen lite lätt upphånglad. Obs: lite lätt. Inget grovhångel här inte! Men ändå. Lite småhångel och Ozzy känner sig som en fjortis på direkten.
Säkra källor anger också att hångel skedde under gårkvällen, dock inte mellan Ozzy och karl, snarare mellan några i Ozzys vänkrets. En av deltagarna i detta event poängterar en stark fjortiskänsla.
Ozzy ställer sig då frågan: hur ska man kunna bli ihop med nån om man inte hånglar först? Hångel är nödvändigt! Men hur löser man det då om man inte vill släpa hem karl'n det första man gör? Prata och utväxla telefonnummer på fyllan vet vi genom vetenskapligt dokumenterade erfarenheter inte funkar. Prata och utväxla telefonnummer i nyktert tillstånd är inte heller en bra grogrund. Utan hångel finns det stor risk för att kärlek och vänskap blir en enda roddig gröt. Men hånglar man, då vet man ju att det vankas åtminstone lite hot feelings.
Kanske borde krogarna bygga små hångelbås där man kan smyga in så man slipper hångla offentligt?
Säkra källor anger också att hångel skedde under gårkvällen, dock inte mellan Ozzy och karl, snarare mellan några i Ozzys vänkrets. En av deltagarna i detta event poängterar en stark fjortiskänsla.
Ozzy ställer sig då frågan: hur ska man kunna bli ihop med nån om man inte hånglar först? Hångel är nödvändigt! Men hur löser man det då om man inte vill släpa hem karl'n det första man gör? Prata och utväxla telefonnummer på fyllan vet vi genom vetenskapligt dokumenterade erfarenheter inte funkar. Prata och utväxla telefonnummer i nyktert tillstånd är inte heller en bra grogrund. Utan hångel finns det stor risk för att kärlek och vänskap blir en enda roddig gröt. Men hånglar man, då vet man ju att det vankas åtminstone lite hot feelings.
Kanske borde krogarna bygga små hångelbås där man kan smyga in så man slipper hångla offentligt?
fredag, maj 08, 2009
Om man renoverar bloggen...
... ska man inte heller glömma att installera om räknaren. För då ser det ju ut som om det bara var 19 pers igår som läste och 0 idag. Men det var det ju inte! Tji!
Whaaaat?
Sen gårdagens bloggrenovering har jag haft... 19 läsare! 19!!!??? Vad hände? Mina läsare vågar vägra vit blogg? Hmm... kanske måste omvärdera den här renoveringen...
Jag får köra några knep.
A) Skriv något upprörande, var kaxig, ha en åsikt och var arg på folk i din omgivning. Smultrons inlägg häromdagen om genusproblematiken på hennes spelutvecklingsutbildning skapade läsar- och kommentarstorm.
B) Lägg in bilder på något okinky som kan vara kinky. 29 nov 2006 la jag in en bild på en kameltå aka cameltoe. Tråkigt nog för alla kinkyläsare så var det en riktig kameltå, inte en troswedgie. Men jag slog läsarrekord och hamnade på topp tre på bloggtoppens humorkategori.
C) Skriv om kändisar, stora evenemang och liknande. Eurovision song contest, då dräller det in läsare.
Sen finns det ju alternativa lösningar också. Skriv om sjukgymnastik och c-uppsats och du dalar ner i glömskans träsk. Men, what the heck, jag har för länge sedan gett upp drömmen om att bli en kändisbloggare. Då måste man blogga om ytligheter som dagens outfit. Å andra sidan har jag ju ofta ganska skojiga outfits, men ändå.
Jag får köra några knep.
A) Skriv något upprörande, var kaxig, ha en åsikt och var arg på folk i din omgivning. Smultrons inlägg häromdagen om genusproblematiken på hennes spelutvecklingsutbildning skapade läsar- och kommentarstorm.
B) Lägg in bilder på något okinky som kan vara kinky. 29 nov 2006 la jag in en bild på en kameltå aka cameltoe. Tråkigt nog för alla kinkyläsare så var det en riktig kameltå, inte en troswedgie. Men jag slog läsarrekord och hamnade på topp tre på bloggtoppens humorkategori.
C) Skriv om kändisar, stora evenemang och liknande. Eurovision song contest, då dräller det in läsare.
Sen finns det ju alternativa lösningar också. Skriv om sjukgymnastik och c-uppsats och du dalar ner i glömskans träsk. Men, what the heck, jag har för länge sedan gett upp drömmen om att bli en kändisbloggare. Då måste man blogga om ytligheter som dagens outfit. Å andra sidan har jag ju ofta ganska skojiga outfits, men ändå.
torsdag, maj 07, 2009
Nyförälskelse...
Jag blev lite nykär i bloggen efter renoveringen. Jag har konstaterat det förr, men vill återigen påpeka att man blir lycklig av pimpning. Mitt hem blev ju till exempel mycket lyckligare efter pimpningen. Jakob blev lycklig igår när vi började planera pimpningen av hans blivande hem. Tant Johanna blev lycklig av gårdagens hårpimpning som Ozzy utförde på henne. Och så vidare.
Jag menar inte att man alltid måste gå omkring och vara stylish eller ha ett stylish hem, jag menar bara att lite pimp kryddar tillvaron. Och skapar lycka. Å andra sidan kan det vara lika lyckoskapande att un-pimpa. Idag till exempel vågade jag vägra pimpning inför sjukgymnastbesöket. Håret hängde som öronen på en... ja vad heter de hundarna då? Mjukbrallor. Gummistövlar. Aaaahhh.
Sprang förbi Ellens butik på vägen hem och knäckte en thai, och hon frågade hur det går med hetslistan. Jotack hyfsat!
Deklarerat företaget - check
Färga håret - check
Doktorn - check
Lindyundervisning - check
Spelat impro i Skövde - check
Dansat - check
Bakat - check
Städat - check
Fyllt år - check
Ätit upp nästan alla kakor - check
Ätit tårta så det sprutar ur öronen - check
Avstyrde lite grejer, till exempel repa impro och jobba. Såna viktiga saker får jag göra i ett tråkigare, mindre stressat liv, till exempel nästa vecka. Men hmmm... då ska vi se... vad återstår på listan...? Ah. Fest fest fest fest fest. (Jag får betalt för ena festen dock och måste lyssna igenom sjukt mycket musik och bestämma mig lite för vad jag ska spela.)
Och just det ja... c-uppsatsen var det ja. Och så var hetsandningen uppe i halsen igen.
MEN, ändå, det är dags för en gammal favorit i repris! Dagens låt!
Dagens låt är Koop - Come to me, en riktig gladlåt. Men titta... vad är det de dansar i bakgrunden på videon? Men... men... det är ju lindy hop och Charleston! Och... och... det gör ju jag mä! Hurra!
Jag menar inte att man alltid måste gå omkring och vara stylish eller ha ett stylish hem, jag menar bara att lite pimp kryddar tillvaron. Och skapar lycka. Å andra sidan kan det vara lika lyckoskapande att un-pimpa. Idag till exempel vågade jag vägra pimpning inför sjukgymnastbesöket. Håret hängde som öronen på en... ja vad heter de hundarna då? Mjukbrallor. Gummistövlar. Aaaahhh.
Sprang förbi Ellens butik på vägen hem och knäckte en thai, och hon frågade hur det går med hetslistan. Jotack hyfsat!
Deklarerat företaget - check
Färga håret - check
Doktorn - check
Lindyundervisning - check
Spelat impro i Skövde - check
Dansat - check
Bakat - check
Städat - check
Fyllt år - check
Ätit upp nästan alla kakor - check
Ätit tårta så det sprutar ur öronen - check
Avstyrde lite grejer, till exempel repa impro och jobba. Såna viktiga saker får jag göra i ett tråkigare, mindre stressat liv, till exempel nästa vecka. Men hmmm... då ska vi se... vad återstår på listan...? Ah. Fest fest fest fest fest. (Jag får betalt för ena festen dock och måste lyssna igenom sjukt mycket musik och bestämma mig lite för vad jag ska spela.)
Och just det ja... c-uppsatsen var det ja. Och så var hetsandningen uppe i halsen igen.
MEN, ändå, det är dags för en gammal favorit i repris! Dagens låt!
Dagens låt är Koop - Come to me, en riktig gladlåt. Men titta... vad är det de dansar i bakgrunden på videon? Men... men... det är ju lindy hop och Charleston! Och... och... det gör ju jag mä! Hurra!
Vågar inte längre...
Jag och Rim hade en pakt. Våga vägra vit blogg. Nu sviker jag den. Vill inte ha bajsbrun blogg längre. Total renovering! Twitter! Ny bild! Hela köret! Yehaa.
Välkommen till verkligheten
Jag drömde att jag fick världens bästa jobb, baserat enbart på mina personliga egenskaper. Främst mitt sinne för detaljer. Och det var sjukt bra betalt, och dessutom fick jag en jättepåse hårprodukter och en cadillac som välkomstpresent. Och jag fick veta att mitt liv hittills varit ett riktigt helvete, men från och med nu skulle allt bli fantastiskt. Och jag var tok-uppskattad och tok-snygg och tok-lycklig.
Sen var klockan sju och Ozzys kropp bestämde sig för att lämna den fantastiska drömvärlden.
Inte för att det var tråkigt att vakna till det här livet. Det här livet är jätteskoj. Men drömlivet var helt fantastiskt. Utopia.
Bah. Jag vill Utopia mer! Men kroppen vibrerar av uppsats-hets och andan sitter i halsen. Jag är så sent ute, sen-rekord. Jag är kokt à la carte. Välkommen till verkligheten. Stressläs- och skriv till klockan ett sen måste du till sjukgymnasten och bibblan och ta på dig stövlarna for gods sake för det vräker.
Sen var klockan sju och Ozzys kropp bestämde sig för att lämna den fantastiska drömvärlden.
Inte för att det var tråkigt att vakna till det här livet. Det här livet är jätteskoj. Men drömlivet var helt fantastiskt. Utopia.
Bah. Jag vill Utopia mer! Men kroppen vibrerar av uppsats-hets och andan sitter i halsen. Jag är så sent ute, sen-rekord. Jag är kokt à la carte. Välkommen till verkligheten. Stressläs- och skriv till klockan ett sen måste du till sjukgymnasten och bibblan och ta på dig stövlarna for gods sake för det vräker.
onsdag, maj 06, 2009
dumma
Varför varför varför är det nån annan djefvul som skriver c-uppsats om typ samma ämne som jag och vill sno alla böcker??? Baaaahahahahajjjjs.
Måste snabbt som attan fixa tårtan och kakorna så jag kan sätta mig och bränna igenom Aina Loombas bok om kolonialism och postkolonialism så jag kan lämna tillbaks den imorrn. Stress stress.
Måste snabbt som attan fixa tårtan och kakorna så jag kan sätta mig och bränna igenom Aina Loombas bok om kolonialism och postkolonialism så jag kan lämna tillbaks den imorrn. Stress stress.
måndag, maj 04, 2009
Jag ska bara...
Ååå jag måste registrera mitt lilla företag! (registrerat som idéell förening, så det går fort. Men ändå.)
Och jag måste gå till doktorn halv tre!
Och jag måste undervisa i lindy hop halv sju!
Och sen måste jag dansa lite lite grand.
Och sen måste jag åka till Skövde och spela improteater!
Och sen måste jag åka hem därifrån och repa improteater!
Och sen måste jag färga håret!
Och sen måste jag städa hemmet!
Och sen måste jag fylla år!
Och sen måste jag jobba!
Och sen måste jag gå på 7 sins och kolla på Andreas band och The Go Getters!
Och sen måste jag dj'a på Klubb Estrad!
Och sen kan jag skriva c-uppsats?
Och jag måste gå till doktorn halv tre!
Och jag måste undervisa i lindy hop halv sju!
Och sen måste jag dansa lite lite grand.
Och sen måste jag åka till Skövde och spela improteater!
Och sen måste jag åka hem därifrån och repa improteater!
Och sen måste jag färga håret!
Och sen måste jag städa hemmet!
Och sen måste jag fylla år!
Och sen måste jag jobba!
Och sen måste jag gå på 7 sins och kolla på Andreas band och The Go Getters!
Och sen måste jag dj'a på Klubb Estrad!
Och sen kan jag skriva c-uppsats?
fredag, maj 01, 2009
VILSE!
Som ni kunde läsa i förra inlägget så händer många tokiga saker när man jobbar som Lisebergshare. Exempelvis kanske kaninen (som inte får... förlåt.. KAN prata) råkar nysa och då kanske ett barn säger till sin pappa "Pappa! Kaninen morrade!". Ja det har hänt. Det hände också i den gröna harens barndom att en anställd fick spexinfall och bytte ut alla hartänder mot Draculatänder. Det såg spexigt ut när de anställda kom och skulle börja sin har-dag.
Det hafver också hänt att Ozzy jobbar på TUR-mässan i grön pälsoutfit och går vilse. Ozzy är ute och vandrar med piraten, Paddanbåtarna-paddan och några andra harar, och vips så är piraten, paddan och de andra borta. Ozzyharen tänker att hon går ikapp dem. Det lyckas hon inte med. Ozzyharen blir varm i den pälsiga dräkten och burken på huvudet. Flämt flämt. Jättevarmt. Jättetrångt. Ozzy försöker fråga om vägen, men alla bara fnissar och tycker kaninen är så skojig som gör en massa obegripliga gester.
Till slut får kaninen panik, svetten sprutar, hon kan inte andas i sin burk, hon går fram till en personal i en monter, pekar på sig själv och skriver med stora bokstäver VILSE i luften. Personalen läser... "du.... vill se... vad vill du se?". Paniiiiiiik! Till slut får kaninen tag på ett papper och en penna och lyckas med sina enormt pälsbeklädda tassar skriva JAG VILSE VAR ÄR LISEBERGS MONTER? Personalen skrattar ihjäl sig, tårarna sprutar lika hårt som svetten på Ozzys kropp. Hon får dock ingen hjälp om var montern ligger eftersom personalen inte har en aning. Till slut skådar Ozzy i fjärran en trappa som leder upp till övervåningen, en hägring! Det är vid den trappan Lisebergsmontern är! Flämt! Flämt! Alla barn vill kramas! Alla tittar och fnissar och pekar på den panikslagna kaninen som banar sig väg genom den svettiga folkmassan! Till slut lyckas Ozzy ta sig fram till trappan och stappla uppför den. (Vet ni hur jobbigt det är att gå i trappor i 20 kg lurvig dräkt, enorma fötter och en stor burk på huvudet?)
Väl uppe lyckas Ozzy göra sin chef uppmärksam på att hon famlat runt i 50 minuter ensam. "Då får du vara här hos oss en stund då" säger chefen. Ozzykaninen skakar frenetiskt på huvudet och bokstaverar PANIK i luften. Då blir Ozzy lotsad till baksidan och FÅR ÄNTLIGEN TA AV SIG BURKJÄVELN PÅ HUVUDET!
Aaaaaahhhh.... luuuuuft.
Så kan det gå en helt vanlig dag på jobbet.
Det hafver också hänt att Ozzy jobbar på TUR-mässan i grön pälsoutfit och går vilse. Ozzy är ute och vandrar med piraten, Paddanbåtarna-paddan och några andra harar, och vips så är piraten, paddan och de andra borta. Ozzyharen tänker att hon går ikapp dem. Det lyckas hon inte med. Ozzyharen blir varm i den pälsiga dräkten och burken på huvudet. Flämt flämt. Jättevarmt. Jättetrångt. Ozzy försöker fråga om vägen, men alla bara fnissar och tycker kaninen är så skojig som gör en massa obegripliga gester.
Till slut får kaninen panik, svetten sprutar, hon kan inte andas i sin burk, hon går fram till en personal i en monter, pekar på sig själv och skriver med stora bokstäver VILSE i luften. Personalen läser... "du.... vill se... vad vill du se?". Paniiiiiiik! Till slut får kaninen tag på ett papper och en penna och lyckas med sina enormt pälsbeklädda tassar skriva JAG VILSE VAR ÄR LISEBERGS MONTER? Personalen skrattar ihjäl sig, tårarna sprutar lika hårt som svetten på Ozzys kropp. Hon får dock ingen hjälp om var montern ligger eftersom personalen inte har en aning. Till slut skådar Ozzy i fjärran en trappa som leder upp till övervåningen, en hägring! Det är vid den trappan Lisebergsmontern är! Flämt! Flämt! Alla barn vill kramas! Alla tittar och fnissar och pekar på den panikslagna kaninen som banar sig väg genom den svettiga folkmassan! Till slut lyckas Ozzy ta sig fram till trappan och stappla uppför den. (Vet ni hur jobbigt det är att gå i trappor i 20 kg lurvig dräkt, enorma fötter och en stor burk på huvudet?)
Väl uppe lyckas Ozzy göra sin chef uppmärksam på att hon famlat runt i 50 minuter ensam. "Då får du vara här hos oss en stund då" säger chefen. Ozzykaninen skakar frenetiskt på huvudet och bokstaverar PANIK i luften. Då blir Ozzy lotsad till baksidan och FÅR ÄNTLIGEN TA AV SIG BURKJÄVELN PÅ HUVUDET!
Aaaaaahhhh.... luuuuuft.
Så kan det gå en helt vanlig dag på jobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
