På landet händer inte så mycket spännande. Sommarens mest spännande - och samtidigt mest tragiska - händelse är mammans knafsade benmuskel som läkaren hävdade var en sträckning. "Rör på dig så mycket som du kan, cykla gärna motionscykel", vilket modern gjorde. Sex veckor senare utan resultat går hon till annan fabbro doktor som konstaterar att en lårmuskel i princip är av, och att hon ska vila så mycket som möjligt. Dessutom "så kan det bli kroniskt, eftersom du gått med det så länge". BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska vården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
En annan inte så spännande sak är vännen som deppar. Ozzy åker med till fabbro doktorn som ger vännen antidepressiv medicin som äts i två veckor tills nästa fabbro doktor säger nej dom ska du nog sluta med vilket resulterar i förvirring och besök på psykakuten där fabbro doktor säger "ja... hmm... vad du ska göra? Du borde söka hjälp, till exempel på vårdcentralen". (Ja precis, där vi redan varit två gånger.) BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska psykvården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
Vård ska man alltså låta bli. Själv föregår jag med gott exempel och har skitit i att sjukgymnasticera (gymnastisera? gympisera? gymma? sjukgymma?) hela långa sommaren och dansat sönder kroppen istället. Perfekt. Och imorrn skall jag till sjukgymnasten och erkänna att jag skolkat från sjukgympastiken i 1,5 månad, och kommer få skämmes som en gris. Skämmes! Du är ju vuxen Ozzy, du ska ta ansvar för ditt liv! Varför gör du inte din sjukgympastik?!
För att... för att... för att den är tråkig? För att... för att... jag... inte... vill? FÖR ATT JAG ÄR LAT! tänker jag skamset innan jag inser att sommaren faktiskt varit ett enda jäkla slit med fulltid, deprimerade vänner och pajsade mamsben. (Och dans såklart, dans hinns alltid med på något konstigt vis.)
Fifan. Det är pinsamt att gå till tant sjukgymnast och erkänna att man inte gjort ett piss sen sist. Inte göra det man ska när man faktiskt får vård. Riktig vård. Fungerande vård. Fast hur länge fick jag inte bråka innan jag fick den? (kvarglömda akupunkturnålar, stearin i hela håret av värmedynor, ni minns?)
Fast det var ju inte den svenska vården det här inlägget skulle handla om, det skulle ju handla om hästarnas hemliga hästsammansvärjning! Men det får vi ta en annan dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Månne dansandet och sommarjobbandet har innefattat rörelser som är sjukgymnastikbra?
Annars är det nog "bara" att peta igång en rörelse varje gång som du råkar tänka på sjukgymnastik och istället för att banna alla hittills ogjorda rörelser berömma dig för att du faktiskt gör en NU!
Beröm kan ge fantastiska effekter.
Sicket besvär för mamma din! Hoppas verkligen att hon slipper men och att det läker alldeles kolossalt bra och fort.
Inte utan att man blir lite nyfiken på det där med hästarna.
Om det är någon tröst kan jag meddela att min sjukgymnast också kommer bli besviken på mig i veckan... Sjukblägympan är inte bara trist den är smärtsam och tröttsam. Tycker vi har rätten till lathet!
Skicka en kommentar