Busseti

För kanske tysende gången den här sommaren sätter jag mig i ett fordon för att färdas tio mil från ett paradis till ett annat (från stan till öa eller tvärtom), och suckar spontant att det var helvitta vilket åkande det var den här sommaren då, aldrig får man pusta ut, alltid ska man färdas. Men så plockar jag fram pressbyråbullen och pressbyråkaffet som får stilla den värsta hungern innan ankomstplats aka sommarjobbet äntras, och som grädde på moset knäpper jag på den lilla presenten jag fick för gårdagens radiopratande, en liten fickradio med hörlurar. Käckt. Länge sedan jag lyssnade på radio.

Ahhh.. plötsligt förvandlas det sega bussharvandet till en orgie i kontemplation och avkoppling! Radio, kaffe och bulle, behöver människan mer för att kunna koppla av? Hade glömt hur otroligt avkopplande det är att lyssna på människor som pratar om absolut ingenting och ibland någonting blandat med bra och mindre bra musik.

Någonstans i Kungälvstrakten börjar dock radioskuggan infinna sig, kaffet är nästan slut - och kallt - och bullen mättade inte mycket. Gnälleti! Kinketi! Så, för att återskapa ett visst mått av njutning plockas laptopen fram, för att dokumentera buss och radiotankarna. Vilket jag gör nu. och det är SUKT OBEKVÄMT!!! Bussbältet skär in i halsen, laptopen får inte riktigt plats, så jag får skriva och sedan korrekturläsa eftersom jag inte kan se vad det står på skärmen, i och med den konstiga vinklingen. Grrr. Suck.. Morr gnäfs gnäll. Nu får det snart vara slutåket. Blärk.

Och nu ska jag korrekturläsa vad jag skrivit medelst vinkling av dator. Hej hopp.

---