Kväll på boendet

Varje gång jag läser Lottens blogg blir jag så jäkla inspirerad. Hurra! Bra blogg. Och varje gång jag läser Lottens blogg blir jag sur på mig själv för att jag inte bloggar oftare. För jag bloggar ju sketabra. När jag örker. Och NU örker jag! För nu sitter jag halvt ensammen på gruppbostaden och väntar på att klockan ska bli nio så jag kan gå min lilla runda. Rundan består ikväll av att gå sisådär 20 meter och klutta salva i en spexig rullstolsbunden kvinnas öga.

Kvinnan som precis ringde. För hon hade väl tråkigt.

Kvinnan: HAJ!
Ozzy: Haj du!
Kvinnan: ..... duuu vad roligt det var... vi var på Törpet (Torp, köpcenter förf.anm).
Ozzy: Ja just det ja, det var väl roligt.
Kvinnan:.... duuuu, jag köpte såndär... lång limpa... såndär...
Ozzy: Landgång?
Kvinnan: Såndär... lång... me ost...
Ozzy: Baguette?
Kvinnan: JA SÅN VA DE JA!!! Ååååå GLASS KÖPTE JÄ OCKSÅ!
Ozzy: (hinner inte säga något)
Kvinnan: Å DRICKA ME! KÖPTE HO! (Hennes kontaktperson förf.anm.)

Ja, sådär flyter samtalet på. Och jag blir alldeles varm inombords. Söta kvinnan. Hade tråkigt. Ringde och pratade om en lång limpa. Hallego.

Igår kom jag till jobbet i flätor, något jag inte har särdeles ofta. It doesn't go with my fräcka look. Men på landet är det sunk-Ozzy som gäller, vilket i enstaka fall innebär flätor. Vilket den lille förståndshandikappade transvestit/transexuelle wannabeen genast lade märke till.

"Ååå, har du flätor idag... vad fint... det vill jag mä ha." Då fick Ozzy nog. Och flätade hans hår. Och han blev jätteglad. Och fnissig. Men personalen skrattade åt honom. Och en annan frågade om han blivit flicka. Och då sa jag att det ser fan mer välvårdat ut med ett par fina flätor än stripigt långt hår som bara hänger. Och det höll de ju med om. Så, kanske jag har gjort ett litet myrsteg i rätt riktning. Men det är svårt att veta konsekvenserna detta får, för kanske får han en hang-up på mig som person till exempel, och jag försvinner ju om en månad, och då blir han olycklig igen. Känner redan att det finns viss risk att han är lite småförälskad i mig, fast det egentligen kanske enbart är glädjen av att få göra roliga saker och få ha flätor, eller att jag bär kläder som han egentligen skulle vilja ha. Det är inte lätt att vara förståndshandikappad och hålla ordning på vilken känsla som är vilken.

Hallego. De är för söta. När de är snälla och inte tjötar hål i huvudet eller bankar en på axeln med en kastrull eller kallar en för idiot eller kissar ner hela sängen.

---