Länge i mitt liv var jag fantastiskt negativ. Vänner gnällde på hur mycket jag gnällde. (Förf.anm: Var det inte vännerna som var gnälliga om de gnällde på att jag gnällde?) Så en dag träffade jag en klok tant och sen läste jag en klok bok, och sen var jag inte negativ längre.
Jag kan bli helt fascinerad ibland över hur positiv jag är. Den här morgonen till exempel, startade med att jag väcktes tidigare än jag tänkt eftersom jag var ledig, av ett sms från min kära vän Lindex som dokumenterat kaoset i sitt sommarhem - med tillhörande ljudeffekter. Man skulle kunna bli sur för att man blev väckt. Man skulle kunna få ont i öronen. Istället blir man dock jätteglad över att Lindex kommer ihåg en och tittar fascinerat på kaoset med morgongrusiga ögon.
Klockan är alltså nio, och jag börjar inte jobba förrän klockan tre. Man skulle kunna tänka men vaffan jag vill sova mer. Istället tänker man dock vad bra, då kanske jag hinner städa innan jag åker. Och nu är klockan plötsligt halv elva och jag inser att jag kanske inte hinner städa, i alla fall inte om jag ska fortsätta slösurfa hela morgonen. Men, så går det när man läser andra människors bloggar och får inspiration. Den måste ut. Så då får väl hemmet se ut som kaos ett tag till dårå, skit i dä!
Tänker jag och äter frukost. Och tappar den precis smörade mackan på tröjan. Med smöret mot tröjan. Och flabbar högt åt min egen klantighet.
Jag antar att det är en såndär glad dag, trots att regnet vräker ner igen och jag hade gått upp ett halvkilo när jag vägde mig i morse. Skit i dä, det löser jag sen. Och efter regn kommer sol och kanske jag borde bli allsångsprogramledare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar