Habiliteringsassistent med god koordinationsförmåga och koll på rutiner eftersökes?

På grund av fantastiskt fummel med sommarschemat blir jag idag ensam personal på morgonen. Jag har å andra sidan bara två personer att ta hand om, så det ska väl gå bra. Och det går bra.

Tills klockan är halv åtta och bussen kommer om en halvtimma, och jag inser att båda två måste på toaletten. Samtidigt. Hmmm... Hystar in den första på muggen, som gärna får sitta 20 minuter så att chanserna för en större leverans ökar så att säga. Den andra ska dock gärna muggas direkt efter kaffet, för att undvika leverans i brallan. Men hon muggar hemma hos sig, fyra lägenheter bort. Hmm... rallymugg för boende nr 1, som inte levererat. Jaja. De sätter henne säkert på toa igen när hon kommer till jobbet. Säger till nummer två att nu går vi upp till dig. Nummer ett får vänta utanför medans vi gör vår buisness inne hos dig.

Nummer två blir rasande. "Jag vill inte ha henne hängandes i rompan!" Efter mycket fix och trix lyckas jag få henne att gå med på att lämna nummer ett (som inte får vara ensam i gemensamhetslägenheten) i korridoren utanför. Där finns inte så mycket hon kan dra i (hon älskar att dra i - och helst sönder - saker). Med lite skämt och spex går det bra. Lätt panikslagen föser jag in nummer två på muggen, tittar med jämna mellanrum ut och kontrollerar att inget hänt nummer ett. Inte så mycket kan hända, det är en tom låst korridor. Med... en brandsläckare i. Shit, bara hon inte börjar dra i brandsläckaren! Stress stress. Effektiviserar nummer två genom att köra tandborstning samtidigt som hon muggar. Förhoppningen är att hon kommer med en tyngre leverans, för om hon inte gör det är chansen ganska stor att den kommer i blöjan istället, och det är ju gött om man slipper joxa med sånt. Men... eftersom vi har bråttom hinner hon inte sitta ordentligt, och ingen leverans där heller. Attans.

Återigen frid och fröjd, ner till gemensamhetslägan för att pusta ut, men möts av busschauffören som ska hämta de två. In i bussen med nummer ett. I bussen sitter en boende från ett annat boende (hej boende). Hon sitter på nummer två's plats! Nummer två ballar ur totalt, börjar nästan gråta för att hon inte får sitta på sin plats. Panik panik. Trots att hon ibland sitter på en annan plats. Men ändå. Panik!

Den här dagen börjar helt enkelt inte bra för nummer två. Nummer ett är som vanligt nöjd och glad och älskar att åka buss. Men nummer två klarar inte av brott i rutinerna. Då kukar livet ur. Stackarn. Och jag börjar fundera över om det är vi som personal som skapar rutinerna som ställer till det? Som vikarie kan man ju inte alltid följa dem, för man kan dem inte, och då går det hur bra som helst. Ibland. Exempelvis jobbade jag för några år sedan på Kulturlabbet, center för funktionshindrade konstutövare. Då gick en av de handikappade och hämtade en stol till en annan, för det fanns ingen där det brukar stå en, vilket jag inte visste. Jag reagerade inte på det nämnvärt. Men det gjorde den ordinarie personalen. Han gör aldrig något för någon annan. Men nu gjorde han det, för rutinen bröts, och han gjorde därför ett framsteg och började tänka på andra än sig själv i viss mån.

Så, det kanske är bra trots allt att bryta lite rutiner, även med de som är beroende av dem?

---