Nu har jag gått omkring i snart två veckor och haft dåligt samvete över min stackars bortglömda blogg. Gått och väntat på inspiration. Den förefaller icke infinna sig när man hafver tid att skriva. Snarare när man inte alls har tid att skriva säger inspirationen "hallå, jag finns!" och Ozzy tvångsloggar in på bloggen för att skriva av sig.
Vad det nu är hon ska skriva av sig. Idag är det nog skola som är det stora ämnet, för idag börjar jag MIN ALLRA SISTA TERMIN AV TIO (!) på lärarprogrammet. Sen är jag färdigutbildad gymnasielärare i svenska och historia. Sic!
Första dagen av alla dagar av alla tio terminer minns jag otroligt väl. Minns vad jag hade på mig. Minns att jag skakade av nervositet hela dagen och hetsdrack 7elevenjättekaffe hela dagen. Minns att jag inte vågade prata med någon. Minns att jag var jätte i tid. Var jättenyfiken på mina nya klasskamrater. Som jag sen blev jättebesviken på för de var ju så... vanliga. Och sen lärde jag känna dem och förstod att de var helt... ovanliga. Och helt fantastiska. Och en av dem är nu förlovad med min bästa vän. Och nu messade han och undrade om jag ska cykla till skolan, för nu ska vi gå i samma klass och han bor tre minuters cykelväg bort. Darn. Jag som tänkte slacker-åka vagn.
Nu har det gått nio terminer, och jag bloggar trots att jag borde skynda mig för Gorane väntar med cykeln. Snart i alla fall. Hetsar inte direkt till skolan. Vet att jag förmodligen kommer hata halva klassen och älska andra halvan. Vet att jag kommer skolka 70% av föreläsningarna. Äh va fan jag hinner ju inte med detta jag får skriva poetiskt om skolan en annan dag. Nu ska jag packa matsäck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Hejja bloggande! Tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du inte bloggar. Gör't när du hinner och känner för det!
Skicka en kommentar