fredag, februari 23, 2007

Om barndomens "slagsmål"

Här kommer återigen ett inlägg inspirerat av min bror. När man pratar om syskon med andra människor så säger de flesta "alltså jag och min brolla/syrra slogs som fan när vi var små". Det gjorde inte jag och min bror. Vad jag minns i alla fall. Detta kan vi tydligen mestadels tacka min bror för, om man får tro min mor. Jag var enligt hennes utsago "jobbig" när jag var liten. I alla fall mot brodern.

I samtal med andra brukar jag berätta en liten anekdot från barndomen, för att liksom ge folk en bild av på vilken nivå våra bråk låg på.

Någon gång i barndomen samlade jag på idolbilder urklippta ur Hemmets Journal, som modern prenumenerat på så länge jag kan minnas. Min favvo var Miro Salar (svensk stavhoppare à la 70-tal). Jag tyckte han var så fantastiskt söt. Och lite lik Stefan H, broderns kompis som jag och min kusin svärmade för nåt infernaliskt. (Vilket innebar att så fort han var hemma och lekte med brollan så sprang jag och kusinen och smög på dem och fnissade, och var nog ganska enerverande. Men, ingen smocka. Thank you bro!)

En dag skulle jag som vanligt ta fram min fina bild på Miro.

Då har någon ritat MUSTASCH på Miro.

Någon = BROR!

Antagligen fanns det en anledning till att han ritat dit den. Antingen tyckte han att Miro passade i mustasch, eller så var det nån liten hämnd för nåt djävulskt som lillsyrran hittat på.

Nu hade brodern skitit i det blå skåpet.

Ozzy fattar tuschpenna.

Ozzy vandrar ner en våning till broderns rum.

Ozzy ritar en mustasch.

På en affisch av

Ola Ullsten

Detta var på 80-talet, då yuppisarna invaderade landet. På Henåns högstadium var moderaterna kult. Typ. Även brodern ingick i denna kult. Om han simmar i det röda eller blå havet nu vet jag inte.

Men om jag skulle se en affisch på Fredrik Reinfeldt i hans hem så skulle nog tuschpennan åka fram även idag. Fick senast igår höra en korkad reform moderaterna ska göra. Dela in skolan i praktisk, teoretisk och lärlingsutbildning. Och det är bara den teoretiska delen som är högskolegrundande. Va fint. Vi begär att elever i tonåren ska veta vilket fack de ska befinna sig i för resten av livet. Dessutom vill vi att skomakarbarnen ska hålla sig vid sin läst, och akademikerbarnen skall vara de enda som får plugga vidare.

Hade jag vuxit upp i moderaternas framtid hade jag alltså inte kunnat bli lärare.

Sisådärja. Lite politik på slutet. Politik har ingen dött av. Speciellt inte

RÖD POLITIK!



6 kommentarer:

Jörel sa...

Det är väl inte så konstigt att man behöver läsa teoretiska ämnen för att gå i högskolan?

Anonym sa...

Ola Ullsten var ju folkpartist, din lilla smygsocialist. :-)
Och vad jag vet har jag aldrig ägt en affisch med honom heller, för den delen. Undrar vem det kan ha varit som du skändade på detta vis? Förresten tycker jag nog att mina år som muffare (de hade väldigt roliga fester) borde vara preskriberade vid det här laget. Man behöver inte vara moderat bara för att man är egen företagare, vettu.

KuriÅsa sa...

Jörel - nä men varför ska inte alla få läsa de ämnena?

Broll - spelar mitt minne mig ett spratt? Och tack för upplysningen att Ola var fp! Hade ingen aning. Var rätt liten på Ullstens tid. Undras just vad/vem det var jag ritade på då... för jag minns precis att jag gjorde det. Mamma minns det också.

Anonym sa...

Ha, ha, ha! Jag var också "jobbig" lillsyrra enl mamma och bror. Vi slogs inte heller, men ibland körde brorsan klassikern "varför slår du dig själv?", d.v.s höll om mina handleder och slog mig med mina händer....

Anonym sa...

Söstra mi, jag har rådbråkat min hjärna med denna fråga. Rotat i vartenda skrymsle av minnenas unkna garderob, men Ola U finns garanterat inte där. Även om jag var medlem i MUF (de hade som sagt väldigt kuliga fester) så satte man liksom inte upp bilder av ministrar på väggen. Där satt helt andra saker.
Ozzy, till exempel.
Fast på den tiden var det ju inte du som var Ozzy, utan en suspekt figur från Birmingham som bet fladdermöss i nacken å sjöng "I am Iron Man" dadadadadada-raa-da-TAAAH!

brelovich sa...

Rätt många har dött av röd politik. Kina och Sovietunionen är typiska exempel på länder med väldigt röd politik, där just politiken tagit livet av en hel del människor.