I samtal med andra brukar jag berätta en liten anekdot från barndomen, för att liksom ge folk en bild av på vilken nivå våra bråk låg på.
Någon gång i barndomen samlade jag på idolbilder urklippta ur Hemmets Journal, som modern prenumenerat på så länge jag kan minnas. Min favvo var Miro Salar (svensk stavhoppare à la 70-tal). Jag tyckte han var så fantastiskt söt. Och lite lik Stefan H, broderns kompis som jag och min kusin svärmade för nåt infernaliskt. (Vilket innebar att så fort han var hemma och lekte med brollan så sprang jag och kusinen och smög på dem och fnissade, och var nog ganska enerverande. Men, ingen smocka. Thank you bro!)
En dag skulle jag som vanligt ta fram min fina bild på Miro.
Då har någon ritat MUSTASCH på Miro.
Någon = BROR!
Antagligen fanns det en anledning till att han ritat dit den. Antingen tyckte han att Miro passade i mustasch, eller så var det nån liten hämnd för nåt djävulskt som lillsyrran hittat på.
Nu hade brodern skitit i det blå skåpet.
Ozzy fattar tuschpenna.
Ozzy vandrar ner en våning till broderns rum.
Ozzy ritar en mustasch.
På en affisch av
Ola Ullsten
Detta var på 80-talet, då yuppisarna invaderade landet. På Henåns högstadium var moderaterna kult. Typ. Även brodern ingick i denna kult. Om han simmar i det röda eller blå havet nu vet jag inte.
Men om jag skulle se en affisch på Fredrik Reinfeldt i hans hem så skulle nog tuschpennan åka fram även idag. Fick senast igår höra en korkad reform moderaterna ska göra. Dela in skolan i praktisk, teoretisk och lärlingsutbildning. Och det är bara den teoretiska delen som är högskolegrundande. Va fint. Vi begär att elever i tonåren ska veta vilket fack de ska befinna sig i för resten av livet. Dessutom vill vi att skomakarbarnen ska hålla sig vid sin läst, och akademikerbarnen skall vara de enda som får plugga vidare.
Hade jag vuxit upp i moderaternas framtid hade jag alltså inte kunnat bli lärare.
Sisådärja. Lite politik på slutet. Politik har ingen dött av. Speciellt inte
RÖD POLITIK!
Inlägg
