Estrellas krispiga skruvar med sting, vinn en telefon och ring

I tonåren fick jag och mina kära väninnor dille på att tävla i diverse produkttävlingar, till exempel "skriv en slogan och vinn en årsförbrukning av chips". Det var så ovanstående fantastiska slogan kom till. Den vann dock inte. Inte heller "Mandel och frukt, min favoritprodukt" drog ner några applådåskor. Min kompis Kakan aka Strutluvan som då och då kikar in och lämnar en kommentar här är däremot världsmästare i att vinna saker.

För ett tag sen vann hon en fitnesshelg i Spanien. (Eller Portugal?) Hon fick åka ner och chilla och gå stavgång i Spanien (eller Portugal) i några dagar. Grattis. Några veckor senare meddelar hon fnissande att hon vunnit en ny tävling. Två veckors språkkurs i Spanien. Raj raj Kakan åker ner och språkar i två veckor. Fast häromdagen tog hon guldmedalj i tävlingsvinning. Man kunde vinna premiärbiljetter till nån film. Kakan tävlar. Några dagar senare ringer de från tävlingen och säger att hon vunnit. "Så du ska åka till London i övermorgon." Baaaaa packa mammas kappsäck, åka iväg, gå på filmpremiär. Klä upp sig lite kanske. Åka till bion. Komma fram...

och inse att röda mattan är framrullad och kantad av åttatyyysen paparazzis. Och där kommer Michelle Pfeiffer. Med flera. Och där går Kakan och hennes syrra, röda mattan fram och Silviavinkar.

Fy fan va coolt. Jag förstår inte hur hon lyckas! "Jag skrev en slogan" är hennes stadiga svar.

Funderar på vad jag själv vunnit i mitt liv.

Singeln "Purple rain" på en musiktävling på mellanstadiet.
Diverse andravinster på diverse Lisebergshjul.
Faktiskt två stjärnvinster också om jag inte minns fel.
En såndär pubertal kukväxt. I en tävling i.... LUFTGITARR! (Och hur fan stavar man till gittarr? Ett eller två t? Kommer aldrig lära mig det jäla ordet.)
Klistermärke, reflex och kortlek från det antika radioprogrammet "September".
Jeansskjorta från det klassiska radioprogrammet "Metropol".
Diverse omgångar öl på diverse pubquiz.

Fast höjdaren (förutom kukväxten) var nog när jag och mina tre kollegor i "Lords of death" musikquizlag vann en hel omgång (8 quiz), hamnade högst på rankingen och fick... varsitt säsongskort på Liseberg. Ett år efter att jag slutade på Liseberg och fortfarande hade tyysen polare där som vräkte fribiljetter över mig. Bland annat mina tre lagkamrater.

Höjdare. Enträget gå på musikquiz varje söndag, hitta ersättare när någon är sjuk, lyssna igenom hela sin musiksamling för att vinna... ett frikort till sitt eget jobb.

---

Om barndomens "slagsmål"

Här kommer återigen ett inlägg inspirerat av min bror. När man pratar om syskon med andra människor så säger de flesta "alltså jag och min brolla/syrra slogs som fan när vi var små". Det gjorde inte jag och min bror. Vad jag minns i alla fall. Detta kan vi tydligen mestadels tacka min bror för, om man får tro min mor. Jag var enligt hennes utsago "jobbig" när jag var liten. I alla fall mot brodern.

I samtal med andra brukar jag berätta en liten anekdot från barndomen, för att liksom ge folk en bild av på vilken nivå våra bråk låg på.

Någon gång i barndomen samlade jag på idolbilder urklippta ur Hemmets Journal, som modern prenumenerat på så länge jag kan minnas. Min favvo var Miro Salar (svensk stavhoppare à la 70-tal). Jag tyckte han var så fantastiskt söt. Och lite lik Stefan H, broderns kompis som jag och min kusin svärmade för nåt infernaliskt. (Vilket innebar att så fort han var hemma och lekte med brollan så sprang jag och kusinen och smög på dem och fnissade, och var nog ganska enerverande. Men, ingen smocka. Thank you bro!)

En dag skulle jag som vanligt ta fram min fina bild på Miro.

Då har någon ritat MUSTASCH på Miro.

Någon = BROR!

Antagligen fanns det en anledning till att han ritat dit den. Antingen tyckte han att Miro passade i mustasch, eller så var det nån liten hämnd för nåt djävulskt som lillsyrran hittat på.

Nu hade brodern skitit i det blå skåpet.

Ozzy fattar tuschpenna.

Ozzy vandrar ner en våning till broderns rum.

Ozzy ritar en mustasch.

På en affisch av

Ola Ullsten

Detta var på 80-talet, då yuppisarna invaderade landet. På Henåns högstadium var moderaterna kult. Typ. Även brodern ingick i denna kult. Om han simmar i det röda eller blå havet nu vet jag inte.

Men om jag skulle se en affisch på Fredrik Reinfeldt i hans hem så skulle nog tuschpennan åka fram även idag. Fick senast igår höra en korkad reform moderaterna ska göra. Dela in skolan i praktisk, teoretisk och lärlingsutbildning. Och det är bara den teoretiska delen som är högskolegrundande. Va fint. Vi begär att elever i tonåren ska veta vilket fack de ska befinna sig i för resten av livet. Dessutom vill vi att skomakarbarnen ska hålla sig vid sin läst, och akademikerbarnen skall vara de enda som får plugga vidare.

Hade jag vuxit upp i moderaternas framtid hade jag alltså inte kunnat bli lärare.

Sisådärja. Lite politik på slutet. Politik har ingen dött av. Speciellt inte

RÖD POLITIK!

---