Hämtänta ällär skriva skit?

Det finns ändå några fördelar med att få så många käftsmällar i livet som jag stundtals får.

1. Man får bra läkkött
2. Man får bra skrivflow

Det där med läkköttet har inte inträtt ännu. Men det kommer kanske. Men jag skriver som fasen. Eller ja... skriver allt som inte har med hemtenta att göra. Har minst femtusen tecken kvar att skriva på den. Och den ska vara inne imorrn senast 24.00. Hipp hurra.

Fan, kan inte låta bli att undra ändå om jag inte är en wining little bitch. Jag menar, hur hemskt har jag det egentligen? Man kan ju jämföra liksom... Här sitter jag ändå, i en lägenhet. Har mat. Har pengar så jag klarar mig. Har vänner. Har mamma och bror med familj. Inte krig. Inte svält. Inte naturkatastrof. Hur kan man då sitta och gnälla över att man blir trackad och dissad av snubbar? Är livet taskigt mot mig? Har jag rätt att gnälla?

Eller så kan man se det som att självplågeriet gått riktigt långt när man inte ens tillåter sig själv att deppa. Hej och hå, var det höga krav på mig själv jag hade, eller hur var det? Skulle vara perfekt på alla sätt? Till och med politiskt korrekt.

Blä. Ska gå och köpa mig en pojkhora nu och svina loss lite. Eller nåt annat icke pk.

Eller så skriver jag femtusen tecken om vetenskapligt förhållningssätt.

---