En annan del av Köping

Alltså har det nånsin gått nån bättre serie på tv? I love it! Och återigen börjar jag fundera över om jag valt rätt bana i livet.

För er som inte vet så jobbade jag för några år sedan på ett kulturcenter för konstnärer med intellektuella funktionshinder. Helt underbart. Vilka människor. Helt oförställda och naturliga. Inget spel och låtsas. Och vilka kommentarer.

M: (Sitter och läser tidningen, ser en bild på Grynet.) - Grynet. Grynet sexig. Grynet. Pussa M. Grynet. Klappa M här. (pekar på sitt skrev.)

Man kom till jobbet. Och möttes av M (en annan M, tjejM) som rusar emot en och skriker Ozzyyyyyy (eller, hon skrek mitt riktiga namn. Behöver man tillägga det?) och kastar sig runt min hals och kramar och pussar mig.

Varför fick jag inga såna välkomnanden när jag jobbade på ICA? Och hur ofta kommer det hända i mitt framtida yrkesutövande som lärare? Å fröken Ozzyyyyyyyyyy vi äääääääääälskar dina proooooooooooooooov hurraaaaaaa för satslära och korrekt språååååk.

I korrekt språk ska man inte skriva äääääääääää eller ooooooooooo eller åååååååååå. Jag är nog inte lämpad.

---

Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa

, En annan del av Köping, yrkesval